Ledare #8 2025

I årets första nummer av Kokpunkten följer vi upp ett par teman från föregående nummer samt introducerar några nya.

Vi har glädjen att kunna fortsätta publicera skönlitterära texter. I detta nummer medverkar unga Katapultprisvinnaren Mickaela Persson med fem dikter ur nyskrivna sviten Till Åsa.

Eli Friedrich Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att i förra numret publicerat hans både detaljerade beskrivning och analytiska betraktelse över kristallnatten får vi här följa honom under flykten från Wien till Danmark. Översatta utdrag ur dagboken publiceras framgent i kommande nummer.

Sara Shamloo Ekblad fortsätter att belysa tillgänglighet inom konst- och kulturlivet med att introducera frågan om synanpassning av biograffilmer. Detta kommer att diskuteras ytterligare i en artikelserie i de nästkommande numren.

Vi publicerar här den första artikeln i en återkommande spalt där våra medarbetare belyser olika teman inom den samtida och nära samtida litteraturen. Först ut är Andreas Engström som skriver om ett par skönlitterära böcker kring temat Donau.

Vi har glädjen att här introducera två nya medarbetare som framöver kommer att bidra regelbundet i Kokpunkten. Kraków-baserade Sonia Engström kommer att skriva om kultur i Central-och Östeuropa med viss betoning på konstmusik samt Polen och Ukraina, där hon tidigare bodde. Filmvetaren och konstnären Petra Werner bidrar här med den första i en serie essäer kring tv-mediet och film. Först ut är en artikel om den svenska tv-personligheten Ria Wägner.

Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point

Andreas Engström & Øyvind Vågen

Mickaela Persson: Dikterna till Åsa

Eli Friedrich Getreu: Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut

Sara Shamloo Ekblad: Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024

Andreas Engström: Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy

Sonia Engström: Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków

Petra Werner: Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen

Dikterna till Åsa

Av Mickaela Persson

Dikterna till Åsa, en av mina stora förebilder. Med sina kloka råd och tankar hjälpte hon mig uthärda min snåriga gymnasietid. 

Minnesfoto av ditt mottagningsrum

Lesbisk och lyrisk och nervös
sitter jag kapprak i skrivbordsstolen. 
Inväntar en harpkaskad av ringtoner. 

I en kuvös av romantiserande 
minns jag mottagningsrummet 
där jag är vindrufsig i håret 
och det är eftersommar i hjärtats djupkultur. 

Nu måste det hända något! 
Jag kan inte bara sitta här! 
I den varma efterdyningen av din omtanke. 

Och så plötsligt: swish! Ett mail. 
Värmen i magen blir drömmens atlaskota. 
Ty mailet är en försiktig rorpinne 
och hela du är ett inlyssnande ankare. 

Jag framkallar ur minnets kamera 
vattenglaset på bordet. 
Stolen med den mjuka dynan
och kudden över ryggstödet. 
Nu närmar sig bilden 
med ljusa stöveltramp. 

Fortsätt läsa ”Dikterna till Åsa”

Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut

Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)

Efter förra numrets ögonblicksskildring av kristallnattens tilldragelser fortsätter resan genom ett fientligt Tyskland på väg till Danmark och den hägrande utbildningen till jordbrukare för att sedan kunna fortsätta till Palestina och odla upp det heliga landet.

Eli Getreu (1920–2005) föddes i en judisk familj och växte upp i Wien där han engagerade sig i dåtidens judiska ungdomsrörelse som drömde om att utbilda sig till jordbrukare och åka till Eretz för att odla upp det heliga landet. Under ungdomsåren förde han dagbok, och vi publicerar nedan en översättning av anteckningarna från flykten till Danmark. Utdraget är del två i en längre artikelserie och hämtad ur ett pågående bokprojekt som bygger på dagboken. Den första delen publicerades i förra numret av Kokpunkten I Critical Point.

Söndagen den 11 december 1938

Flensburg ligger bakom mig, den tyska gränsen är passerad, redan nästan station ligger i Danmark. Vi susar genom landskapet, det är en klar, härlig vinternatt, en ljum vind blåser, himlen är ljusare på ett ställe, förmodligen på grund av ljusen från en stad. Med oss i kupén sitter en ung, snygg danska vars hår fladdrar i vinden, hon ser väldigt sportig ut. Därefter kommer vi till den danska gränsstationen Padborg, där allt sköts mycket raskt av unga, trevliga tjänstemän. Nu far vi in i Danmark; jag står vid fönstret. I mörkret ser man ingenting, bara himmel; himlen smälter ihop med horisonten, överallt, himmel, stjärnor; det är en sådan ovanlig syn att jag blir riktigt högtidlig till mods. Jag sticker ut huvudet och insuper luften i fulla drag. Vilken skillnad det råder mellan staden, en artificiell konstruktion, och landet, naturen! Vilken gåva att få leva på landet, skapa, arbeta och se vad man åstadkommit. Det blir så bra, jag kan inte ens föreställa mig det. Det är inga tomma ord. Tvärtom: alltihop är alldeles för lite.

Fortsätt läsa ”Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut”

Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy

Av Andreas Engström

Få floder är så mytomspunna och förknippade med historiska skeenden, myter och konst som Donau. Det finns förvisso konkurrenter. Som Claudio Magris uttrycker det i mastodontverket Donau: ”Rhen och Donau har varit motståndare och utmanat varandra. Rhen är Siegfried, den germanska dygden och renheten, den niflungska troheten, den tyska själens ridderliga hjältemod och oförvägna kärlek till ödet. Donau är Pannonien, Attilas rike, den österländska och asiatiska tidvattenvåg som … betvingar den germanska tapperheten.”

Fortsätt läsa ”Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy”

Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024

Av Sara Shamloo Ekblad

Den 13 januari hölls årets Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm. Galan firar i år 60 år. I anslutning till galan uppmärksammades det att enbart en av de fem filmer som var nominerad till Bästa film hade ett syntolkningsspår. Syntolkning används för att förmedla visuella intryck till personer med synnedsättning.

Fortsätt läsa ”Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024”

Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen

Av Petra Werner

Tillhör du dem som minns Ria Wägner? Då är du för det första troligen i övre medelåldern, och för det andra minns du henne kanske främst för den så kallade bakåtvinkningen, det vill säga hennes sätt att avsluta sina teveprogram genom en vinkning bakåt. Men vem var hon egentligen, vad för sorts teveprogram gjorde hon, och kan det finnas intresse för detta hos en yngre generation? I nedanstående text kommer jag att berätta närmare om henne, och närläser även några av inslagen i hennes program för att lyfta fram hennes speciella teve-estetik. Men först vill jag teckna en kort bakgrund när det gäller tidig svensk television.

Fortsätt läsa ”Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen”

Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków

Av Sonia Engström

Genom molnet från rökelserna ser man blott en liten del av dansarnas kroppar, men det går inte att tvivla på att de är nakna. Deras rörelser ser nästan smärtsamma ut, då de böjer sina kroppar på de mest oroväckande sätt. Mellan dem rör sig skådespelerskan som ska gestalta Rosalind Franklin, som upptäckte DNA. Kören ligger i mörkret på golvet och sjunger Johannes Brahms Nänie beundransvärt vackert. I bakgrunden av denna märkliga scen syns dirigenten Jan Tomasz Adamus vackert mejsla ut musiken ur orkestern Capella Cracoviensis. Jag befinner mig på operafestivalen Opera Rara i Kraków och har just bevittnat en resa, eller snarare elegi, genom en negligerad kvinnas liv.  

Fortsätt läsa ”Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków”

Splitternya Uråldriga

Av Kate Tempest

Översättning från engelska av Øyvind Vågen

Kate Tempest (född 1985) är en prisbelömt brittisk spoken word-artist, poet, skivartist, författare och dramatiker som tilldelades 2013 års Ted Hughes Award för sin långdikt Brand New Ancients som här återges i svensk översättning. Den som vill läsa det engelska originalet kan göra det hos webbplatsen Genius eller se en film där hon läser den själv här följt av en kortfilm inspirerad av dikten här. En analys av dikten finns att läsa på Glasgow Women’s Librarys webbplats. Hon har även skrivit en hyllad debutroman, The Bricks That Built the Houses.

Förr i världen
var myterna berättelserna vi använde för att förklara oss själva.

Men hur kan vi förklara hur vi hatar oss själva,
vad vi har gjort oss själva till,
hur vi klyver oss själva i två,
hur vi överkomplicerar 
oss själva?

Men vi är fortfarande mytiska.
Vi sitter fortfarande fast för gott någonstans mellan det hjältemodiga och det ömkansvärda.
Vi är fortfarande gudalika;
det är det som gör oss så monstruösa.
Men det känns som vi har glömt att vi är mycket mer än summan av alla
de saker som tillhör oss

Fortsätt läsa ”Splitternya Uråldriga”

Kristallnatten – en ögonblicksskildring från Wien

Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)

Översättning från tyska av Öyvind Vågen

Eli Getreu (1920–2005) föddes i en judisk familj och växte upp i Wien där han engagerade sig i dåtidens judiska ungdomsrörelse som drömde om att utbilda sig till jordbrukare och åka till Eretz för att odla upp det heliga landet. Under ungdomsåren förde han dagbok, och vi publicerar här en översättning av anteckningarna från den 10 november 1938, den så kallade kristallnatten som här skildras närmast i realtid. Utdraget är en del av en längre artikelserie och hämtad ur ett pågående bokprojekt som bygger på dagboken.

Familjen Getreu i Wien i slutet av 1920-talet. Foto: Privat.

Torsdagen den 10 november 1938

Intryck från en dag i Wien, Tyskland. Tidigt idag gick jag till rådhuset [Rathau]. Jag läste i tidningen att Ernst von Rath[1], ambassadråd av första klassen, som hade blivit svårt skadad av den 17-åriga juden Grynszpan i Paris, hade avlidit av sina skador. Trots mina betänkligheter gick jag till Rathaus och lyssnade på vad människorna sade och berättade; till exempel [uppgav] en herre: ”Idag klockan sju på morgonen kom officerare och soldater till mitt hem och förklarade att de hade fått order om att söka efter vapen. Och de var mycket vänliga och korrekta.” Ett par andra herrar sade att något liknande hade utspelat sig också hos dem, och så vidare.

Fortsätt läsa ”Kristallnatten – en ögonblicksskildring från Wien”

Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

Det är sommaren 1999 och min mamma ler mot mig när jag sitter på ryggen på en ponny. Den bär runt mig i en ring. En tysk kvinna klappar djuret. För ett ögonblick tror jag dock att det är mig hon klappar. Hennes hand stryker över mitt håriga ben.

Det är hösten 2004, jag sitter på bussen på väg hem. En liten tysk flicka, yngre och mindre än jag, frågar högt sin mamma: ”Varför har flickan där skägg?” Jag sitter mitt emot båda, sänker blicken, rusar av bussen vid nästa hållplats.

Det är sommaren 2006, jag sitter med rakade ben och shorts bredvid A i en trampbåt på sjön i stadsparken. A, denna vitblonda pojke med ljusblek hy och isblå ögon, tittar på mina lår: ”Varför har du svarta prickar där?” säger han. Jag sänker blicken och räknar de mörka hårrötterna som skimrar genom min hud.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring”