Kategori: Kritik

Publicerat

Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

Det är sommaren 1999 och min mamma ler mot mig när jag sitter på ryggen på en ponny. Den bär runt mig i en ring. En tysk kvinna klappar djuret. För ett ögonblick tror jag dock att det är mig hon klappar. Hennes hand stryker över mitt håriga ben.

Det är hösten 2004, jag sitter på bussen på väg hem. En liten tysk flicka, yngre och mindre än jag, frågar högt sin mamma: ”Varför har flickan där skägg?” Jag sitter mitt emot båda, sänker blicken, rusar av bussen vid nästa hållplats.

Det är sommaren 2006, jag sitter med rakade ben och shorts bredvid A i en trampbåt på sjön i stadsparken. A, denna vitblonda pojke med ljusblek hy och isblå ögon, tittar på mina lår: ”Varför har du svarta prickar där?” säger han. Jag sänker blicken och räknar de mörka hårrötterna som skimrar genom min hud.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring”
Publicerat

Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst 

Av Sara Shamloo Ekblad (text) och Øyvind Vågen (foto)

Vad är tillgänglig konst? Den frågan har jag ställt många gånger, inte minst med tanke på mitt intresse för visuell konst och det faktum att jag lever med en synnedsättning.

Under de senaste åren har konstmuseers intresse ökat för att tillgängliggöra sina samlingar, något som har aktualiserat frågeställningen alltmer. Det senaste exemplet var i höstas när jag på sociala medier fick upp reklam för en tillgänglig fotoutställning. Jag tänkte att det väl var som vanligt när en konstutställning ska tillgängliggöras: en konstpedagog väljer ut några konstverk som hen sedan efter bästa förmåga beskriver i ord. Under årens lopp har jag hunnit med ett antal sådana visningar och jag var inte särskilt lockad att gå på en till. Den nya tillgängliga fotoutställningen var därför inget jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Men när det var dags för fotoutställningen svämmade mina sociala medier fullkomligt över av personer som lyriskt berättade att de varit på utställningen. Jag förstod att jag dragit förhastade slutsatser och bestämde mig för att bege mig till utställningen.

Fortsätt läsa ”Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst ”
Publicerat

Utdrag ur Hässlichkeit 2.

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

I och med den kommande artificiell intelligens-drivna utvecklingen av mediaproduktionen kommer vi förmodligen att få uppleva hur de  här förändringarna intensifieras. Där under 1800-talet antikens skulptur med dess symmetriska ideal utgjorde ett exklusivt skönhetsideal, är vårt mer nutida ideal ett porlöst, symmetriskt cyborgansikte som utformats av artificiell intelligens och fungerar som både identifikationsyta och förebild. I essän Konstverket i reproduktionsåldernfrån 1935 skriver Walter Benjamin: ”Vad människor hade gjort, det kunde alltid göras efter av människor.” Den här inledande tesen stämmer lika väl på logiken hos kirurger som ser sig själva som konstnärer och härmar konstverk när de modellerar människor, som på den moderna självoptimeringens logik. Om det finns en teknisk bruksanvisning för att massproducera det perfekta idealet finns det inte heller något som står i vägen för spridningen av det här idealet. Idealiserade förebilder var i regel exklusiva och just därför åtråvärda. Det samtida idealet utger sig dock för att vara reproducerbart: med rätt kosthållning, rutiner, disciplin, produkter och behandlingar.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 2.”
Publicerat

#6 LEDARE/EDITORIAL FÖRINTELSENS KULTURELLA AVTRYCK/CULTURAL RESPONSES TO THE HOLOCAUST

Efter en längre tids uppehåll på grund av pandemi och andra omständigheter är det nu äntligen dags för ett nytt nummer av Kokpunkten I Critical Point – den här gången bestående av fem texter som alla på olika sätt kretsar kring förintelsens kulturella avtryck med utgångspunkt i de på senare tid i allt större utsträckning digitaliserade, översatta och tillgängliggjorda samlingarna från arkiven som fördes i gettona i Lodz, Vilnius och Warszawa under andra världskrigets senare år.

Texterna är vidareutveckling i essäform av de texter som en av tidskriftens redaktörer, Öyvind Vågen, arbetade fram när han hösten 2023 deltog i seminarier knutna till kursen ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” vid Lunds universitet.

Eftersom såväl texterna som källmaterialen som de bygger på till största del är skrivna på eller finns tillgängliggjorde i engelskspråkig form, publiceras de här på engelska. Dessutom innehåller det här numret ytterligare två texter (som båda är skrivna på svenska) – en om den svenska kompositren Lisa Streich som nyligen hyllades med en festival i Konserthuset i Stockholm och en troende konstnärs syn på den troende konstnären William Blake.

After a long pause due to the pandemic and other circumstances, it is finally time for a new issue of Kokpunkten I Critical Point–this time consisting of five texts that all in different ways revolve around the cultural responses to the Holocaust. They are all based on the recently increasingly digitised, translated and made available collections from the archives that were kept in the ghettos of Lodz, Vilna and Warsaw during the later years of World War II.

The texts are a further development in essay form of the texts that one of the journal’s editors, Öyvind Vågen, worked on when he participated in seminars linked to the course ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” at Lund University in autumn 2023.

Since both the texts and the source materials on which they are based are largely written in or available in English, they are published here in English.

This issue contains five texts on the cultural responses to the Holocaust as well as two other texts – one containing an artist’s view on Wiliam Blake and one about a music festival dedicated to the Swedish composer Lisa Streich.

Öyvind Vågen: It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning

Öyvind Vågen: ‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Öyvind Vågen: The Children Take their Revenge

Öyvind Vågen: It ’May Be Pointless or Even Criminal,’ But They ’Still Operate on Infants,

Öyvind Vågen: Morales and Mores of the Warszaw Ghetto

Carolina Hindsjö: William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär

Andreas Engström: Musik med unikt anslag

Publicerat

Musik med unikt anslag

Lisa Streich – Weekendfestivalen, Stockholms konserthus, 11–14 april 2024

Av Andreas Engström

Lisa Streich har de senaste åren haft framgångar framför allt i Tyskspråkiga Europa. När hon nu föräras den viktigaste festivalen för en enskild svensk tonsättare, Weekendfestivalen på Stockholms konserthus, känns det som ett bevis på det erkännande hon fått utomlands. Musiken är uppbyggd utifrån några grundläggande idéer som utvecklas till förfining, och redan under den första orkesterkonserten med Stockholmsfilharmonikerna, alltså husorkestern och festivalarrangören, blir det tydligt hur vissa tankegångar återkommer och utvecklas.

Fortsätt läsa ”Musik med unikt anslag”
Publicerat

‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Isac Bashevis Singer (circa 1980), photo: Gotfryd Bernard

I. B. Singer’s short story ‘The Last Demon’ appears on the surface to be exactly what it says it is: a (very) short story about a demon that is the last of his kind dealing with the quandary concerning what demons should do and why there even should be demons when ‘man himself is a demon.’ Much the same way as Adorno once deemed it, if not as often claimed but later rebuked or nuanced impossible, as ‘barbaric to write poetry after Auschwitz,’ to which Primo Levi chimed in and said, ‘After Auschwitz, it is no longer possible to write poetry except about Auschwitz.’

Fortsätt läsa ”‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’”
Publicerat

Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius

Av Karolina Rimskytė

En kritiker, vad är det? Kanske tänker man på en strikt, obarmhärtigoch ovänlig person, som skriver om konst snarare än utövar den. Men vi vet att det är en kliché. Kritik handlar om den ärliga och uppriktiga kommunikationen mellan de inblandade – inklusive mottagaren av kritiken – vilken kan främja såväl utvecklingen som förståelsen av verket. Men förstår alla skapande, inklusive kritikerna, verkligen detta? Och uppskattas verkligen den oberoende kritiken? Som ung, litauisk kritiker, verksam i min egen närmiljö slås jag ofta av en känsla av oärlighet när jag läser kritik. Handlar det om att Litauen är ett litet land eller är det ett symtom på en mer allmän sjuka? Detta var några av de frågor som debatterades och diskuterades under den 46:e upplagan av Baltic Musicological Conference som 2018, 23-26 oktober, hölls i Vilnius.

Fortsätt läsa ”Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius”
Publicerat

Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?

Av Miriam Rasch

[svenska, english below] Vad är ett alfabet? Jag gillar frågor som är både fånigt enkla och samtidigt förvirrande. I den bemärkelsen är öppningsdagarna för ett nytt långtidsprojekt 2019-2021 vid Haus der Kulturender Welt (HKW) i Berlin med titeln Das neue Alphabet nog så tillfredsställande. Men allvarligt talat, vad är egentligen ett alfabet? Och kan nya förekomster av alfabet verkligen födas?

Fortsätt läsa ”Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?”