Ljudande minnen: kortrecensioner

Under en musikfestival är det oftast ett musikstycke, ett framförande eller en konsertupplevelse som särskilt etsar sig fast i minnet och berör. Deltagarna i skrivarverkstan presenterar nedan varsin kortrecension av ett sådant ögonblick.

För privat att skriva om
Upplevelsen av konserten One-to-one är intim, nästan för privat för att skriva om. I ett mörkt, lite för trångt rum, upplyst av en enda lampa sitter violinisten Marco Fusi och jag, lite för nära varandra. Han sitter och blundar, tar upp violinen och stråken och börjar med lätta tag dra stråken längs stallet. Den rytm och de ljud som skapas är som andetag, och ackompanjeras av, eller följer, bådas vår andning. Olika tekniker används, som att dra längs halsen på strängarna, eller att smekande röra vid violinens kropp. Vilka ljud kommer från mig, från honom, från violinen? Närheten gör att alla ljud hörs, alla ljud blir en del av verket, även våra kroppar och våra medvetanden. Jag känner mig observerad. Märks det att jJag sitter helt stilla som om jag mediterar, att jag knappt vågar svälja? Märks det att jag växlar mellan ordlös klar närvaro, och att obekvämt känna att hans frustande andetag är för intima? Noterar han hur jag när stycket är slut snabbt lämnar rummet eftersom att vara så nära någon plötsligt blir outhärdligt?
Emma Sohlgren

Ett ljudande vykort från Berlin
Vanligtvis förknippar vi musik med de konkreta ljud som har sin källa i faktiska instrument, där framväxande teman, melodier och harmonik skapar en för lyssnaren begriplig helhet. Men ljud kan vara så mycket mer än detta och de finns i själva verket överallt runt omkring oss; i trädens lågmälda sus, i trafikens kraftfulla buller och inte minst i våra egna andetag. Malin Bång utvidgar i  sitt stycke Palinode (2013) klangpalettens gränser med just denna typ av vardagliga ”sound”: Genom inkorporering av ett antal objekt – en vas, en gunga och ett rostföremål – konstruerar hon med imponerande kompositorisk stilsäkerhet en vibrerande tolkning av sin gamla hemvist Berlin. Inledningen är försiktigt trevande, där ett ödsligt område successivt känns in via spända luftintag, följt av dämpat fågelkvitter och förundrad tystnad. Men denna frid är endast ett tillfälligt steg på vägen mot metropolens explosionsartade uppvaknande, där det är oundvikligt att inte förundras över det verklighetstrogna återskapandet av sågbladets råhet, metallklangens glasartade sång och ångrökens visslande, allt förenat i en fyndig, rytmiskt driven tonmålning av staden som aldrig sover.
Fredrica Roos

Som vid en midnattsmässa
Som vore det till en midnattsmässa vandrar de nu ganska trötta och tystlåtna festivalbesökarna till lördagens sista konsert med de två violinisterna Winnie Huang och Marco Fusi i Kalvs kyrka. Täta intervaller färgar kyrkorummets tystnad. Differenstonerna pulserar i öronen. Jag blir medveten om min egen närvaro i rummet samtidigt som rummet i sig medvetandegörs av den lika vilsamma som alarmerande fiolduon Arc-en-ciel av Giacinto Scelsi som inleder konserten. Två röster, sammansmälta till en. Den meditativa och intensivt närvarande stämningen går som en röd tråd genom konsertens tre stycken och förvaltas med precision av Huang och Fusi. I sista stycket bryts den fokuserade formen upp med rumsliga förflyttningar och explosiva fraser. Samtidigt hålls hela tiden det knivskarpa fokuset och upplevelsen av kyrkans mäktiga rum intakt. Poetiskt, fokuserat och meditativt.
Jonas Nilsson

Setting the atmosphere for the festival
The chamber ensemble Airborne extended from Vienna opened the 16th edition of the international festival of contemporary music in Kalv, Sweden. Airborne extended was founded in 2013 and is made up of four instruments: harp, harpsichord, alto flute and recorder. The opening piece by the Croatian composer Margareta Ferek-Petric, titled FireWalk with(out) me, is very colourful, due to the unusual ways in which the instruments are used in order to create a free-flowing form. Framed by a surrealist dramaturgy inspired by the Twin Peaks TV-series, the work stands out with its discontinuous, asymmetric rhythm and its dissonant melos, in which the narrative is intertwined with very rich timbral effects. I could imagine that this piece was chosen to open the Kalv festival because of its mysterious atmosphere, which is reflected in the landscape’s richness of forests and lakes, which in its turn is similar to the Twin Peaks series. The work’s temporality is sculpted by variational movements at the microcellular level, sometimes repetitive in nature, which lead to extreme registers through high-impact technical means. FireWalk with(out) me remains one of the most beautiful and expressive works performed at this festival, in which old instruments become characters in an abyssal, surreal world. It sets the atmosphere for the entire festival.
Luminița Duțică

Expressing oppositions
Tian-Üh Zou is a student at the Central Conservatory Beijing. At Kalv Festival his composition Sibleu…si bleu…II for flute, clarinet, percussion, piano, violin and cello was interpreted by the ensemble Mimitabu on the third evening of the festival in a concert dedicated to participants of the composition academy. His piece expresses oppositions, using strong contrasts of sonorities and dynamics, which is integrated in an elaborate discourse. He combines expressive motifs and polyphonic textures, creating delicate or rough sonorities which are suggesting the images of the monochromic style of the painter Yves Klein. The composer describes himself as an explorer of sounds and effects, which says something about why his work includes a multitude of static and mobile elements, many effects and different timbral combinations. I admire Tian-Üh Zou’s courage, determination and his ideas in realising this work and I think and hope that many works of him will be interpreted by contemporary ensembles and his creations will be appreciated by the audience.
Mihaela Ruso

Att höra ljuden vi oftast räknar bort
Genom tusentals schatteringar av sus, vinddrag och gnissel framträder en dold musik. Den klanglösa ljudbilden av stråk och träblås vänder lyssnandet inåt, liksom leder en till det kontemplativa tillståndet. Emellanåt hörs något som gnistrar till. Men även den mest lågmälda och hemlighetsfulla musik kan skapa oro; man förnimmer något knappt hörbart men kan inte säga vad det är. Försöker spetsa öronen och identifiera det okända. Det blir kusligt ett tag tills nya vänliga och mer bekanta läten återvänder. Verkets ömtålighet tar plats och ställer krav på oss. Ljuden vi själva avger under lyssnandets gång – kyrkbänkens knarr och vindens sus i trädkronorna utanför – konkurrerar med det subtila sorlet. Här råder det dynamiskt omvända: Andrew Maxbauers Poem: Intermezzo tycks lyssna på ljuden vi oftast räknar bort.
Monika Glimskär

Sociala medier

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *