Arcipel heter en festival för ny musik som startade 1992 i Genève. Till årets upplaga bytte de namn till Archip–elles. Den franska ordvitsen talar sitt tydliga språk: bara kvinnliga komponister.
Fortsätt läsa ”Stark symbolhandling, svagt koncept. Festivalen Arcipel i Genève framför enbart kvinnliga tonsättare.”Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius
Av Karolina Rimskytė
En kritiker, vad är det? Kanske tänker man på en strikt, obarmhärtigoch ovänlig person, som skriver om konst snarare än utövar den. Men vi vet att det är en kliché. Kritik handlar om den ärliga och uppriktiga kommunikationen mellan de inblandade – inklusive mottagaren av kritiken – vilken kan främja såväl utvecklingen som förståelsen av verket. Men förstår alla skapande, inklusive kritikerna, verkligen detta? Och uppskattas verkligen den oberoende kritiken? Som ung, litauisk kritiker, verksam i min egen närmiljö slås jag ofta av en känsla av oärlighet när jag läser kritik. Handlar det om att Litauen är ett litet land eller är det ett symtom på en mer allmän sjuka? Detta var några av de frågor som debatterades och diskuterades under den 46:e upplagan av Baltic Musicological Conference som 2018, 23-26 oktober, hölls i Vilnius.
Fortsätt läsa ”Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius”MaerzMusik – ett samtidsmusikens ”nya Volksbühne”
MaerzMusik, 16 – 25 mars 2018, Berlin
Av Andreas Engström
”Ett mycket starkt ställningstagande.” Uttalandet av en kollega avser öppningskonsert på festivalen MaerzMusik i Berlin, där Sofia Jernberg från sin plats i publikhavet inledde med ett stycke för soloröst av Julius Eastman. Bidragande till det starka intrycket var tydligen att hon är svart, vilket också Julius Eastman är, som alltid presenteras som amerikansk, svart och gay.
Fortsätt läsa ”MaerzMusik – ett samtidsmusikens ”nya Volksbühne””
Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld
Av Andreas Engström
I en text jag skrev om kvinnliga nordiska tonsättare genom historien, som publicerades i programboken till Nordic Music Days i Reykjavík 2016, tog jag som ett av flera exempel på samtida tonsättare och tendenser upp den svenska grupperingen Konstmusiksystrar med unga kvinnliga tonsättare. Kort därefter fick jag ett mail från gruppen där de, bland flera saker, uttryckte sin uppskattning att bli ”omskrivna som en del av konstmusikhistorien”.
Fortsätt läsa ”Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld”