En populärkulturell resa till Los Angeles

I den här artikeln får ni följa med till det stora landet i väst, närmare bestämt The Golden State, Kalifornien och Los Angeles med omnejder. Här väntar musik- och filmhistoria, kitsch och en nypa romantik. Det blir också en berättelse om hur en nitiskt planerad resa kan bli något helt annat.

Av Anna Wallsten

La La Land från ovan. Foto Anna Wallsten

Första mötet med Los Angeles

På planet som lyfte från Arlanda skickade jag en bild av mitt schema till en vän. I detta fanns hållpunkter såsom ”lunch på Santa Monica Pier”, ”solnedgång 20.10 vid Griffith Observatory” samt adresser och öppettider till alla de goth- och rockklubbar vi kikat på. Vännen erkände att han blev lite kär i mig för min otroliga struktur. Men schemat skulle komma att rubbas. När vi landat på Los Angeles International Airport börjar resan på allvar med en taxiresa från flygplatsen till Sherman Oaks för att återse min kära ”kusin” Johanna. Vi träffades första gången sex månader tidigare, när jag förälskade mig både i henne och staden.

Sherman Oaks är en trevlig stadsdel i San Fernando-dalen, på gränsen till Encino. I Johannas lägenhet, där kolibrier surrar utanför fönstret, landar jag i min jetlag efter en lång resa. Den främsta anledningen till att jag åkte hit var för att delta i Braille Challenge Finals. Jag arbetar med synskadade och planerar att doktorera i frågor som rör punktskriftens betydelse och hade fått ett stipendium från en amerikansk fond. Delar av resan tillbringades på University of Southern California med banketter, mingel och nätverkande. De delarna lämnar jag dock utanför och fokuserar istället på populärkultur i olika former.

Med frihetsmaskinen genom staden

Andra dagen hämtar vi vår frihetsmaskin på biluthyrningen. I Los Angeles behöver man bil och därmed körkort, något jag aldrig brytt mig om att skaffa eftersom Stockholm erbjuder kollektivtrafik och möjlighet att promenera runt i staden. Jag bjöd med en bekant som fick agera chaufför. Vår lilla SUV blir uppgraderad till en större modell och vi känner att vi äger vägarna när vi kör runt i bergen. De första utflykterna går till Laurel Canyon, där min husgud Jim Morrison i The Doors en gång bodde. Här finns butiken som han sjunger om i ”Love Street”: ”I see you live on Love Street There’s this store where the creatures meet I wonder what they do in there Summer Sunday and a year I guess I like it fine, so far.” I området bodde även många andra musiker på 60- och 70-talen, bland annat Joni Mitchell, vars album Ladies of the Canyon handlar om just denna plats.

Tidsandan klamrar sig fortfarande kvar längs bergssidorna.

Kitsch, solnedgångar och sommar i staden

Vi besöker också butiken Wacko med sina konstutställningar och sitt kitschiga sortiment. Jag hade lätt kunnat spendera hela semesterkassan men nöjer mig med några presenter. Vi kör längs klassiska Mulholland Drive och njuter av utsikten vid skymningen. Solnedgången har vi bestämt oss för att se från Griffith Observatory. Vi lyckas pricka in sommarsolståndet. Midsommarfirandet hemma i Sverige ägnas inga tankar när vi blickar ut över den vidsträckta staden.

Eller staden och staden – L.A. County består av 88 sammanvuxna städer eller kommuner med omkring tio miljoner invånare. På kvällen låter vi bilen stå och promenerar runt i Sherman Oaks där karaokebarer, ölhallar och vänliga människor fyller gatorna. Följande dag beger vi oss till kusten. Vi stannar till vid Venice Beach och ser kanalerna, byggda 1905 som en del av byggherren Kinneys plan för ett ”Amerikas Venedig”. Området är starkt förknippat med The Doors och scener ur Oliver Stones film om bandet spelades in här. Vi vandrar längs stranden mot Santa Monica Pier där filmer och serier som Baywatch och Barbie har spelats in. Vid strandgymmen trängs vältränade kroppsbyggare med turister och barnfamiljer. Solen gassar när vi kliver ut på piren. Vi lyssnar på skriken från karuseller och predikande kristna medan dofter av hav, frityrolja och sockervadd fyller luften. Blandningen av människor och intryck fortsätter att fascinera mig.

The King of Pop

På kvällen väntar en för mig känslosam upplevelse: King of Popcorn, ett välgörenhetsevent på Hayvenhurst, Michael Jacksons tidigare hem där hela Jacksonfamiljen bott sedan 70-talet. Eventet anordnas av organisationen Heal L.A. som bland andra drivs av Michael Jackson son Prince Jackson. Evenemanget sker samma vecka som Michael Jacksons dödsdag den 25 juni 2009 och kvällen bjuder på filmvisning av This Is It, filmen med repetitionerna inför de konserter som skulle äga rum i London. Prince Jackson är på plats och alla gäster får prata med och fotograferas tillsammans med honom. Som en överraskning dyker även Michael Jacksons brorson Taj Jackson från 3T upp. Dessutom finns Vincent Paterson, koreograf som arbetat med Michael Jackson, Madonna och Björk. Vi får äta obegränsat med vegankorv, popcorn och godis medan vi fritt utforskar området. Filmvisningen blir mycket känslosam, och jag är djupt tacksam för att ha fått uppleva kvällen.

Vi flyttar från Sherman Oaks till ett motell i Burbank, nära Warner Bros. ”Kusin” Johanna tar med oss på äventyr: brädspels- och Star Wars-pub, gothklubb och klassiskt poolparty i en villa. Hennes vänner är otroligt trevliga och öppna, och livet känns faktiskt lite filmiskt och overkligt. Vi besöker H.P. Lovecraft Historical Society och strosar i de eklektiska butikerna på Magnolia Boulevard. Jag återvänder till kyrkogården Hollywood Forever där bland andra Judy Garland, Johnny Ramone och Burt Reynolds vilar. Den historiska kyrkogården fungerar som ett levande kulturcentrum med filmvisningar, konserter och författarkvällar. Värmen är tryckande, även om det skulle bli än varmare under vår heldag på Disneyland. När det framkommer att vi är från Sverige ber folk i attraktionsköerna om ursäkt för vad deras land orsakar världen. Vi får bekräftat att Kalifornien i mångt och mycket är en kulturell och politisk motvikt mot de mer konservativa delarna av USA.

Minnesstund, musik och nattliv

Klassiska Whisky a Go Go var The Doors hemmascen. Foto Anna Wallsten

Vi flyttar igen, denna gång till en lägenhet i West Hollywood, en kort promenad från Hollywood Boulevard. Det är den 25 juni och på kyrkogården Forest Lawn Glendale hålls en minnesstund för Michael Jackson. Ett hundratal fans har samlats och 17 duvor släpps, en för varje år sedan Michaels bortgång och en för brodern Tito som nyligen gått bort. Flera tal hålls, bland annat av Vincent Paterson, om hur vi i oroliga tider bör fortsätta leva i Michaels anda. På kyrkogårdens böljande kullar vilar även Elizabeth Taylor och Walt Disney. Kvällarna i Hollywood går i musikhistoriens tecken.

Vi besöker Barney’s Beanery där Marilyn Monroe och Janis Joplin brukade festa. Här skrev Quentin Tarantino manus till Pulp Fiction och det sägs att Jim Morrison en gång urinerade på bardisken. Vi fortsätter till Lemmys favorithak Rainbow Bar och vidare till klassiska Whisky a Go Go, som var The Doors hemmascen. Resan går mot sitt slut – i bagaget: minnen som kunde vara hämtade ur vilken Hollywoodklassiker som helst.

Romantiska överraskningar

Under min resa fick jag uppleva en del av den amerikanska kulturen som jag verkligen inte räknat med – att bli uppvaktad av en äkta amerikan. Vi kan kalla honom Han. Vi träffades genom min ”kusin” på en pub och samtalen blev snabbt djupa – och fortsatte sedan på Messenger. Vi bestämde att han skulle bli vår guide på Disneyland. Snart konstaterade min bekant att ”ni är ju på dejt”. Jag är van vid att en dejt hemma på sin höjd betyder en öl på Dovas, men detta var något helt annat.

Några dagar senare bjöd Han mig på en romantisk restaurang med jazzband och kristallkronor. Vi pratade om kulturskillnader och Han berättade om en tråd på Reddit som diskuterade raggande i norra Europa, där det beskrivits hur repliken ”Ligga?” kan leda till att man går hem tillsammans. Jag bekräftade att det i stora drag kunde stämma. Så går det alltså inte till i Kalifornien, åtminstone inte just här.

Nästa dag möts vi på The Getty Center för att promenera i trädgårdarna och se på konst – och Han öppnade självklart bildörren när vi var ute och åkte. Den sista kvällen avslutades på den klassiska Hollywoodrestaurangen La Formosa, där celebriteter som Elvis, Frank Sinatra och Humphrey Bogart var stamgäster. Vad som hände sedan förtäljer inte historien, men veckan fylldes av upplevelser jag aldrig kommer glömma. Nu är jag tillbaka i Stockholm sedan några veckor men återvänder till La La Land redan om en månad.

Anna Wallsten är en kultur- och informationsvetare som brinner för mänskliga rättigheter. Efter mer än ett decennium i funktionsrättsrörelsen studerar hon nu vidare i universitetsvärlden, men fortsätter att arbeta för ett samhälle där fler får ta plats. Hon skriver gärna – och älskar att resa.

LÄS FLER ARTIKLAR I DETTA NUMMER:

Soly Erlandsson : Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Sara Shamloo Ekblad: Den svenska psalmboken – en kort historik

Sofia Thoresdotter: Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm

Sara Shamloo Ekblad: En kyrka för alla? Ny antologi ger en lägesbild över tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor

Simon Carlfjord: Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum

Lukas Appelqvist: Mitt liv som präst

Petra Werner: Folkbildning och kulturhistoria eller patriarkaliskt och konservativt? – de bortglömda svenska barnprogrammens tidiga historia

Andreas Engström: Landsbygden lever – bygdespelet Tänger Tull i Enviken

Madeleine Engström Broberg: Lita på processen – Haydns Nelsonmässa vid Internationella musikveckan i Ransäter

Sonia Engström: En orkan från Karpaterna – författaren Orkan

Andreas Engström: Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt–Labba