Dikter – ur Videfläta (del 2 av 2)

Här publicerar vi det andra av två utdrag ur diktsviten Videfläta. Det första utdraget kan du läsa här! Fler dikter av samma poet hittar du här.

Mickaela Persson

Dofter av en storm

När vi möts händer något med luften.
Molekylerna söker sig samman
och det blir tungt att andas.

Irisering i skyn, liljor slår ut.
Silverpopplar sprider ljus
som vore luften en spegel av pärlemor.

I vår cirkel är vi blommor
vackra som dofter av en storm.
Där får vi dansa tätt tillsammans
två blomster vars rötter växt ihop.
Du min amarant
och jag ditt körsbärsträd om våren.

Visshet?

”Jag har hittat solen!!
Efter dagar i ett grått töcken …”,
löd din Facebookstatus.
Det glittrar i mig
när fingret ligger på enterknappen
som leder till älska.

Blodflödet värmer mina känsliga ben
som en sprakande vinterbrasa
efter timmar i snön.

Det har alltid varit du som skuggat mig.
Nu är det jag som håller i kameran.
En inre kamera med gammalrosa kanter
som insuper dig i hemlighet.

Jag är nästan säker på
att du inte skulle vända dig bort
om jag kysste dina läppar.
Denna nästan visshet
bär ett fång av högväxta rosor
sprungna ur källan av evigt grundvatten.
En skimrande skugga
i min spegels gyllene ram.

Hängivenhet

Vi står i din kammare
dina smycken i mina händer.
silver, guld och strass.
Blommor, taggar, hjärtan, pärlor …
Ditt skratt fyller mig som bränd grädde –
glänser av plysch, blixtrar av vassa taggar –
och ditt vemod som en skymningsfågel
landar i mitt bröst.

Mina fingrar vid din urringning
vid pärlorna om din hals.
Din långa smala hand
med det vackra mönstret av ådror.
Det slår i mig som av höga vågor
rodnar av kastanjer och lönnlöv.
Din starka spädhet, ditt korta mörka hår.
Len hud under tunt sidentyg.

Det skimrar i mitt hjärta nu
sjunger i skötet
av din hud som bränner mina fingrar
fördunklar mitt intellekt.

I ett blomsterkort

Amazongudinna
du sjunger mitt blod fyllt av allvar.
Penséerna i din rabatt
ska gömma min tanke.
Under bladen
i havet av dofter
står det hemligt sanna.
Blunda! Läs det inte!
Se blott på färgerna.
Alla blomster genomborrade
av vita bokstäver.
Då vet du att utan villkor
ska jag alltid värna dig.

Trädens årsringar

Sammetsälva gråvädersöga!
Solöga apelsinblomsterfe!
Ljuset isar från min datorskärm
och jag ser att du är vaken.
Blå punkter smyckar ditt namn:
bortom etern vakar du.
Dricker cappuccino
målar dig med lila läppstift
och linjerna på dina långa smala händer
bär en skönhet av trädens årsringar.
En skönhet du inte ser.

Prada Paradoxe

Allt vi inte säger,
mellan orden tar det gestalt.
Slinker genom språkets galler
i tysta sekunder av stjärnfall.
Det svävar i själen som en fjäril
flyktiga vingslag av skugga och ljus.

Mickaela Persson är en prisbelönad svensk poet som är aktuell med sin andra diktsamling Fläderälva vid språkets månbelysta källa på Bokförlaget Faethon. Ett lyriklingvistiskt miniepos som sjunger om sin egen uppkomst ur kärleken till språkets alla lärarinnor.

LÄS FLER ARTIKLAR I DETTA NUMMER:

Soly Erlandsson : Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Sara Shamloo Ekblad: Den svenska psalmboken – en kort historik

Sofia Thoresdotter: Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm

Sara Shamloo Ekblad: En kyrka för alla? Ny antologi ger en lägesbild över tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor

Simon Carlfjord: Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum

Lukas Appelqvist: Mitt liv som präst

Petra Werner: Folkbildning och kulturhistoria eller patriarkaliskt och konservativt? – de bortglömda svenska barnprogrammens tidiga historia

Andreas Engström: Landsbygden lever – bygdespelet Tänger Tull i Enviken

Madeleine Engström Broberg: Lita på processen – Haydns Nelsonmässa vid Internationella musikveckan i Ransäter

Sonia Engström: En orkan från Karpaterna – författaren Orkan

Andreas Engström: Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt–Labba