Ett madrasserat rum är det enda sanna safe spacet

Av Øyvind Vågen

Det sägs att man inte ska skjuta budbäraren, och det är nog sant, men lika sant, är att man ibland måste fokusera på symtomen, inte för att kasta skuld, utan för att hitta roten till själva sjukan. Och tydligare symtom på tidens ängslighetssjuka, än det av förlagsklubben den 13 februari i år anordnade paneldiskussionen ”Att ge ut barnböcker idag – utmaningar och möjligheter i en tid av normdiskussioner”, var det länge sedan jag såg.

Fortsätt läsa ”Ett madrasserat rum är det enda sanna safe spacet”

Sociala medier

”På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn

Av Torbjörn Elensky

Det tycks ibland vara ett problem för borgerliga politiker och väljare att så mycket av den nyskapande kulturen i Sverige har en mer eller mindre tydlig vänsterprägel. Det kritiska, samhällskritiska, samtidskritiska, kultur- och civilisationskritiska innehållet i många av de verk som får störst spridning och som hyllas mest tycks alltid ha sin udd riktad mot Västvärlden, kapitalismen, borgerligheten, liberalismen.

Fortsätt läsa ””På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn”

Sociala medier

MaerzMusik – ett samtidsmusikens ”nya Volksbühne”

MaerzMusik, 16 – 25 mars 2018,  Berlin

Av Andreas Engström

”Ett mycket starkt ställningstagande.” Uttalandet av en kollega avser öppningskonsert på festivalen MaerzMusik i Berlin, där Sofia Jernberg från sin plats i publikhavet inledde med ett stycke för soloröst av Julius Eastman. Bidragande till det starka intrycket var tydligen att hon är svart, vilket också Julius Eastman är, som alltid presenteras som amerikansk, svart och gay.

Fortsätt läsa ”MaerzMusik – ett samtidsmusikens ”nya Volksbühne””

Sociala medier

Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld

Av Andreas Engström

I en text jag skrev om kvinnliga nordiska tonsättare genom historien, som publicerades i programboken till Nordic Music Days i Reykjavík 2016, tog jag som ett av flera exempel på samtida tonsättare och tendenser upp den svenska grupperingen Konstmusiksystrar med unga kvinnliga tonsättare. Kort därefter fick jag ett mail från gruppen där de, bland flera saker, uttryckte sin uppskattning att bli ”omskrivna som en del av konstmusikhistorien”.

Fortsätt läsa ”Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld”

Sociala medier

Den isolerade kritiken – ett vittnesmål*

Av Andreas Engström

Situationen för musikkritiken, närmare bestämt konstmusikkritiken, framför allt för den samtida konstmusiken kan bäst beskrivas som isolerad. Det är inte så att den inte skulle finnas till: den finns i dagspress, och det rör sig ofta om både kunniga och stilsäkra skribenter. Den förekommer också i public service och i tidskrifter.

Fortsätt läsa ”Den isolerade kritiken – ett vittnesmål*”

Sociala medier