Ansvarig utgivare: Öyvind Vågen; adress: c/o Vågen, Gotlandsgatan 44, 116 65 Stockholm.
Tänk dig en trång buss i Kyjivs utkanter någon gång i början på detta sekel. Mot bussens fönsterrutor strömmar små isiga droppar av något som förefaller vara ett mellanting mellan regn, is och snö. Dropparna, eller vad det nu kan vara, gör det svårt att fokusera på det som finns utanför rutan. Husen, människorna och bilarna har förvandlats till suddiga fysionomier som planlöst flyter in och ut ur varandra.
Av Sonia Engström
Av Sonia Engström
Uppför berget vid Rabka Zdrój i Lillpolens vojvodskap, över kullarna och vidare in mot skogen ligger ett litet hus som nästan ständigt behöver repareras. Ja, huset har alltsedan dess att det byggdes varit eländigt, eftersom det aldrig blev helt färdigt och byggt på fuktig mark. Huset kallas Orkanówka, eller Dom W. Orkana, ty det var här som poeten, författaren, journalisten och dramatiken Władysław Orkan (1875–1930) bodde.
Fortsätt läsa ”En orkan från Karpaterna – författaren Władysław Orkan”
Efter att i förra numret bidragit med en mycket uppskattad essä om den svenska tv-personligheten Ria Wägner återkommer Petra Werner med en fördjupande artikel om skräckgenren i allmänhet och tv-serien Skräckens hus (Rose Red). Kokpunktens Kraków-baserade krönikör Sonia Engström skriver denna gång om intresset för den ukrainska folkdräkten Vysjyvanka och bärandet av den som en symbolisk motståndshandling riktad mot Moskva.
Soly Erlandssons återkommer även hon med en essä där hon diskuterar John Steinbecks roman Vredens druvor om fattiga lantbrukare under 1930-talets missväxt och depression och Mina Salehpours dramatisering av romanen på Dramaten i Stockholm. Hur gestaltas de i romanen så pregnanta temana som empati, medmänsklighet och mellanmänskliga relationer i pjäsen?
Ironi och pastisch var vid slutet av 1960-talet en ny företeelse i rockkulturen. Andreas Engström skriver om ett par av Frank Zappa och The Mothers album från denna tid som förenar experimentalism, pastisch och kulturkritik.
Med anledning av den nyöppnade utställningen med Olle Bonniérs konst i Norrköpings konstmuseum publicerar vi här en äldre intervju med Bonniér om hans relation till avantgardemusik och målningen Plingeling.
Vi fortsätter också vår satsning på att publicera nyskriven svensk lyrik. Mickaela Persson som medverkade i förra numret med Dikterna till Åsa återkommer med en ny diktsvit och får sällskap av Xénie Bertell.
Vidare publicerar vi här den tredje delen med utdrag ur Eli Friedrich Getreus dagbok. Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att tidigare publicerat hans betraktelse över kristallnatten samt flykten från Wien till Danmark kan man i detta nummer läsa om hans resa från Danmark till England där han hälsade på sina föräldrar som även de flytt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike.
Slutligen så bjuder på ett fotoreportage från tre städer vid vattnet av Øyvind Vågen.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Andreas Engström & Øyvind Vågen
Petra Werner: Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus
Sonia Engström: Stygnen som håller ihop nationen – vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva
Soly Erlandsson: Att synliggöra människovärdet – Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning
Andreas Engström: Glida runt med Ruben – Frank Zappa, The Mothers och rock som parodi
Andreas Engström: Plingeling – Olle Bonniér och musiken
Mickaela Persson: Dikter – ur ”Videfläta”
Xénie Bertell: Tre dikter – ”Sidenfingrar”, ”Äppeltider” och ”Gräddnos”
Eli Friedrich Getreu: Eli Getreus Dagbok del III – England 12 maj till 5 juni 1939
Øyvind Vågen: Tre städer vid vattnet – Oslo, Trieste & Venedig
Av Sonia Engström
Den tredje torsdagen i maj varje år fylls mitt flöde på Facebook och Instagram med leende vänner, som en efter en visar upp sina skjortor och blusar med ukrainsk brodyrglädje. En brodyr som utgör det omisskännliga kännetecknet för de ukrainska vysjyvankorna. Det är praktiskt taget omöjligt att bestämma från när de härrör, ty de är av anrik börd. Vissa forskare vill till och med mena att vysjyvankorna kan härledas till skyternas tid. Denna folkgrupp omnämndes för första gången på 700-talet före Kristus, och de framlevde sina liv på ett vidsträckt område, från Kaspiska havet via den ukrainska stäppen och hela vägen till Karpaterna i dagens östra Polen. Men det finns inte några handfasta bevis på att de första vysjyvankorna verkligen tillkom under skyternas tid, och de är också oklart om man då behärskade konsten att brodera avancerade mönster.
I årets första nummer av Kokpunkten följer vi upp ett par teman från föregående nummer samt introducerar några nya.
Vi har glädjen att kunna fortsätta publicera skönlitterära texter. I detta nummer medverkar unga Katapultprisvinnaren Mickaela Persson med fem dikter ur nyskrivna sviten Till Åsa.
Eli Friedrich Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att i förra numret publicerat hans både detaljerade beskrivning och analytiska betraktelse över kristallnatten får vi här följa honom under flykten från Wien till Danmark. Översatta utdrag ur dagboken publiceras framgent i kommande nummer.
Sara Shamloo Ekblad fortsätter att belysa tillgänglighet inom konst- och kulturlivet med att introducera frågan om synanpassning av biograffilmer. Detta kommer att diskuteras ytterligare i en artikelserie i de nästkommande numren.
Vi publicerar här den första artikeln i en återkommande spalt där våra medarbetare belyser olika teman inom den samtida och nära samtida litteraturen. Först ut är Andreas Engström som skriver om ett par skönlitterära böcker kring temat Donau.
Vi har glädjen att här introducera två nya medarbetare som framöver kommer att bidra regelbundet i Kokpunkten. Kraków-baserade Sonia Engström kommer att skriva om kultur i Central-och Östeuropa med viss betoning på konstmusik samt Polen och Ukraina, där hon tidigare bodde. Filmvetaren och konstnären Petra Werner bidrar här med den första i en serie essäer kring tv-mediet och film. Först ut är en artikel om den svenska tv-personligheten Ria Wägner.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Andreas Engström & Øyvind Vågen
Mickaela Persson: Dikterna till Åsa
Eli Friedrich Getreu: Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut
Sara Shamloo Ekblad: Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024
Andreas Engström: Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy
Sonia Engström: Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków
Petra Werner: Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen
Av Sonia Engström
Genom molnet från rökelserna ser man blott en liten del av dansarnas kroppar, men det går inte att tvivla på att de är nakna. Deras rörelser ser nästan smärtsamma ut, då de böjer sina kroppar på de mest oroväckande sätt. Mellan dem rör sig skådespelerskan som ska gestalta Rosalind Franklin, som upptäckte DNA. Kören ligger i mörkret på golvet och sjunger Johannes Brahms Nänie beundransvärt vackert. I bakgrunden av denna märkliga scen syns dirigenten Jan Tomasz Adamus vackert mejsla ut musiken ur orkestern Capella Cracoviensis. Jag befinner mig på operafestivalen Opera Rara i Kraków och har just bevittnat en resa, eller snarare elegi, genom en negligerad kvinnas liv.
Fortsätt läsa ”Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków”