I en gammal tobaksfabrik i Aten möts konstnärsdrivna initiativ från flera länder. Carolina Hindsjö deltog i Platforms Project med Studio 44 och utställningen Utopia – och fann både nya samarbeten och en installation där besökaren blir en del av verket.
Av Carolina Hindsjö
Anteckningar från Platforms Project i Aten, 17–20 september 2026.
Jag är på Platforms Project, en oberoende konstmässa i Aten, Grekland. Mässan startade 2013 och har varit igång sedan dess. I år deltar flera svenska gallerier och samarbeten mellan Sverige och andra länder. Här finns utställare från bland annat Frankrike, Nederländerna och Storbritannien, liksom många gallerier från Grekland. För mig, som inte har så stor koll på grekisk samtidskonst, är det roligt att se verken.
Välkommen till årets andra nummer av tidskriften Critical Point, ett nummer som kommer med viss fördröjning. Det beror bland annat på att redaktionen har haft mycket att göra innan vi har kunnat ta semester. Men det finns också en betydligt sorgligare förklaring till det. Den 1 maj avled nämligen vår vän, redaktör och medgrundare av tidskriften, Andreas Engström, efter en längre tids sjukdom. Just nu är vi därför bara två redaktörer, något vi planerar att ändra på inom kort.
Som vanligt bjuder det här numret, som faktiskt är vårt fylligaste någonsin, på ett digert antal artiklar som spänner över olika områden inom kulturen, och som den här gången också inkluderar en handfull texter på engelska. Vi inleder med en minnestext om Andreas. Därefter fördjupar två av våra flitigaste skribenter sig i barnkultur som vågar ta barn på allvar. Petra Werner minns nyligen bortgångne Staffan Westerberg och Mira Horovitz slår ett slag för barnens rätt att både ta del av och själva skapa kultur på sina villkor.
Sommaren innebär för många både semester och resor, och så också för redaktionen, som passar på att kombinera resor och konst. Öyvind Vågen tar upp ett av tidskriftens ursprungliga teman och reser till Riga för att fördjupa sig i lettisk gatukonst och lettiska väggord. Vår skribent, stationerad i Kraków, Sonia Engström, presenterar Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär som målade tvärs över konventionerna och genrekraven.
En av flera nya medarbetare, den italienska konstvetaren, konstnären och artisten Chiara Gelmini, som några av er redan bekantat er med i bloggen, står för ett fylligt och bildspäckat reportage från 2026 års upplaga av Art Baseloch tar sedan ett helhetsgrepp om Moderna Museets stora utställning med allegoriskt måleri, House of Nisaba: New Stories of Painting .
Film och musik är två teman som återkommer flitigt i tidskriften och i det här numret förenar Petra Werner dessa i två brett upplagda och djuplodande essäer om musikens roll i respektive Stanley Kubricks och Woody Allensfilmskapande. Dessutom sörjer hon en kulturskatt som går förlorad i det snart nerlagda Filmarkivet.
Men sommar innebär dock inte bara resor utan också tid för läsning. Både Sam Carlquist och Mickaela Persson återkommer med en ny omgång nyskrivna dikter och Emil Erdtman medverkar för första gången med en långdikt om Kungliga Centralafrikanska museet i Bryssel. Samtidigt tar Öyvind Vågen sig an mer nutida kolonialism i en annan långdikt hämtad ur det pågående projektet Allmänna kommunikationer.
En annan återkommande skribent, Simon Carlfjord, fortsätter i skärningspunkten mellan filosofi, sten som material och byggnadskonst och hinner med att såväl utforska senmodernitetens symboliska koherens med utgångspunkt i Peter Sloterdijks sfärologi som att undersöka vad ett stenbord vid Dalälvens strand har att säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag.
Nytt är annars att vi, som ni kanske märkt, har börjat uppdatera bloggen löpande och där kommer att bjuda på smygpremiärer av kommande artiklar liksom mer aktualitetsbetonade inlägg. Vi har också gjort det lättare att dela inläggen på sidan genom att lägga till ”dela”-knappar längst ner på alla sidor.
Med det vill vi passa på att önska er en skön sommar, full av kulturupplevelser, och varför inte botanisera i vårt digra arkiv.
God läsning önskar redaktionen genom
Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen (ansvarig utgivare)
Från och med det här numret bjuder vi inte bara på nyskriven och översatt poesi utan också på utdrag ur böcker som fångat vår uppmärksamhet. Först ut är konstnären Carolina Hindsjö – ur vars ”artist book” Solboken följande utdrag är hämtat– ochpsykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter.
En resa till Florens och mötet med Fra Angelicos änglar väckte både religiösa tvivel och ny skaparkraft hos Carolina Hindsjö. Här berättar hon om konsten, tron och boken som samlar de verk som växte fram efter resan.
I Florens ligger Museo di San Marco, som rymmer världens största samling med verk av Fra Angelico. Fra Angelico (ca 1395–1455) var en dominikanmunk och en av de främsta målarna i den tidiga renässansen. Han är framför allt känd för freskerna i dominikanklostret San Marco, som i dag rymmer ett museum. Inom den katolska kyrkan har Fra Angelico utsetts till konstnärernas skyddshelgon.
Och blir vårt mest fullspäckade nummer någonsin med artiklar av: Simon Carlfjord, Chiara Gelmini, Freke Räihä, Petra Werner, Sam Carlquist, Emil Erdtman, Sofia Thoresdotter, Mickaela Persson, Öyvind Vågen, Carolina Hindsjö, Sara Shamloo Ekblad, Sonia Engström och Mira Horovitz.
Efter en längre tids uppehåll på grund av pandemi och andra omständigheter är det nu äntligen dags för ett nytt nummer av Kokpunkten I Critical Point – den här gången bestående av fem texter som alla på olika sätt kretsar kring förintelsens kulturella avtryck med utgångspunkt i de på senare tid i allt större utsträckning digitaliserade, översatta och tillgängliggjorda samlingarna från arkiven som fördes i gettona i Lodz, Vilnius och Warszawa under andra världskrigets senare år.
Texterna är vidareutveckling i essäform av de texter som en av tidskriftens redaktörer, Öyvind Vågen, arbetade fram när han hösten 2023 deltog i seminarier knutna till kursen ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” vid Lunds universitet.
Eftersom såväl texterna som källmaterialen som de bygger på till största del är skrivna på eller finns tillgängliggjorde i engelskspråkig form, publiceras de här på engelska. Dessutom innehåller det här numret ytterligare två texter (som båda är skrivna på svenska) – en om den svenska kompositren Lisa Streich som nyligen hyllades med en festival i Konserthuset i Stockholm och en troende konstnärs syn på den troende konstnären William Blake.
After a long pause due to the pandemic and other circumstances, it is finally time for a new issue of Kokpunkten I Critical Point–this time consisting of five texts that all in different ways revolve around the cultural responses to the Holocaust. They are all based on the recently increasingly digitised, translated and made available collections from the archives that were kept in the ghettos of Lodz, Vilna and Warsaw during the later years of World War II.
The texts are a further development in essay form of the texts that one of the journal’s editors, Öyvind Vågen, worked on when he participated in seminars linked to the course ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” at Lund University in autumn 2023.
Since both the texts and the source materials on which they are based are largely written in or available in English, they are published here in English.
This issue contains five texts on the cultural responses to the Holocaust as well as two other texts – one containing an artist’s view on Wiliam Blake and one about a music festival dedicated to the Swedish composer Lisa Streich.
Mitt första möte med William Blake var en bild där en orm slingrades sig upp på en kvinna. Kvinnan vinkade. Det var på Chelsea College of Art jag såg bilden, i deras bibliotek. Jag hade ingen aning om vem William Blake var och berättade för min lärare att jag tyckte hans bilder var jättefina. Min lärare svarade att de säger det. Sedan dess har jag alltid tittat på hans bilder. Hans bilder gör mig glad och inspirerar mig till att själv göra konst. Jag har funderat väldigt mycket på varför hans bilder gör mig glad. Det är nog blandningen av att vara sedd och osedd som gör att jag återvänder till honom.
