Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.

By Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Untitled, 1983. Chalk on watercolour canvas. Inspired by the author’s
Involvement in Amnesty. 

“Why can we never stop worrying about Nazism?” That question begins Birgitta Almgren’s highly readable book about Sweden and Nazi Germany: The Dream of North. Nazi infiltration 1933–1945 (Carlssons, 2005). Her question is justified and relevant to me, since Nazi Germany’s crimes against the Jews of Europe have never left me unmoved, despite the years that have passed. On my bookshelf are rows of books about the Second World War, about Hitler’s grandiose ideas of a thousand-year empire, about how people were considered inferior and did not belong to the Aryan race, were forcibly transferred to concentration and labour camps in Germany and occupied Austria, France and Poland. Despite reading detailed, expert and deeply shocking accounts of Nazi Germany, and the unforgivably cruel treatment of European Jews, I have never been able to fully understand how this could continue – in full view, in front of an open curtain – for so many years. 

Fortsätt läsa ”Is it possible to move on after the Holocaust? A psychological perspective on the ongoing disaster in Gaza.”

Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Av Soly Erlandsson

Soly Erlandsson, Utan titel, 1983. Krita på akvarellduk. Inspirerad av författarens engagemang i Amnesty.

”Varför kan vi aldrig upphöra att sysselsätta oss med nazismen?” Den frågan inleder Birgitta Almgrens högst läsvärda bok om Sverige och Nazityskland: Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933 – 1945 (Carlssons, 2005). Hennes fråga är berättigad och för mig högst relevant, eftersom Nazitysklands brott mot Europas judar aldrig lämnat mig oberörd, trots år som passerat. I bokhyllan står rader av böcker om andra världskriget, om Hitlers grandiosa föreställningar om ett tusenårigt rike, om hur människor som ansågs underlägsna och inte tillhörde den ariska rasen tvångsförflyttades till koncentrations- och arbetsläger i Tyskland och det ockuperade Österrike, Frankrike och Polen. Trots läsningen av detaljerade, sakkunniga och djupt skakande skildringar om Nazityskland, samt den oförlåtligt grymma behandlingen av de europeiska judarna, har jag aldrig helt kunnat förstå hur detta kunde fortgå – fullt synligt, inför öppen ridå – under så många år.

Fortsätt läsa ”Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza”