Sorgens kristall

Karol Szymanowskis grav med hans namn i stora bokstäver och vita blommor, i en krypta med målade valv.

Musik kan ge sorgen en form. I Karol Szymanowskis Stabat mater hör Sonia Engström både mörker och ljus – och en öppning mot att förlika sig med förlusten. Här fortsätter vår allhelgonaserie med en personlig lyssning och fler verk i sorgens tecken.

Allhelgona · Del 4

När vi genom musik söker lindring i vår sorg tenderar vi att vända oss till ett fåtal verk. Bland dessa finner vi requiem av Mozart, Dvořák eller Fauré, Chopins begravningsmarsch eller ”Air” av Johann Sebastian Bach. Men genom historien har det skapats verk som skickligt gestaltar sorg utan att användas lika slentrianmässigt. Ett av dessa är Karol Szymanowskis (1882–1937) Stabat mater, op. 53.

Fortsätt läsa ”Sorgens kristall”

Musikens plats i sorgen

Vilken musik väljer vi när vi tar farväl av någon? På Musik- och teaterbiblioteket möttes forskning om sorg och en kyrkomusikers erfarenheter av begravningar. Sara Shamloo Ekblad lyssnade till en kväll om välkända psalmer, personliga önskemål och musikens plats i sorgen.

Av Sara Shamloo Ekblad

Den 21 oktober bjöd Musik- och teaterbiblioteket in till en kväll om begravningsmusik.

Kvällen inleddes med att Sara Ekman från biblioteket hälsade alla välkomna och kort berättade om bibliotekets verksamhet. Musik- och teaterbiblioteket ingår i Statens musikverk, tillsammans med Svenskt visarkiv, Caprice Music, Scenkonstmuseet och Elektronmusikstudion.

Fortsätt läsa ”Musikens plats i sorgen”

Hur kan du veta det? Om språket, makten och det heliga seendet

Hur skriver man om sin uppväxt när språket man har lärt sig utgår från andras sätt att se? Sofia Thoresdotter berättar om att hitta ett eget tilltal genom psykodrama, familjens berättelser, hundar och musik – och om att sluta försvara rätten till sina egna upplevelser.

Av Sofia Thoresdotter

Jag har nog aldrig tänkt att min synskada skulle vara en särskilt viktig del av mig. Det är möjligt att det har att göra med att jag växte upp på 70-talet när man ansåg att en funktionsnedsättning i första hand var ett praktiskt, eller snarare opraktiskt, problem. Om man bara undanröjde hindren, det praktiska krångel som funktionsnedsättningen, i mitt fall synskadan, förde med sig, ja då var allt möjligt. Med rätt hjälpmedel och med rätt insatser från samhället hade jag precis samma möjligheter som alla andra. Denna inställning gjorde det svårt för mig att prata om sorgen över allt jag inte kunde göra eller över det jag inte hade tillgång till. Det var också förbjudet att visa ilska när jag mötte människors fördomar eller blev utestängd från olika sammanhang. Frågan är om det ens var tillåtet att känna ilskan och sorgen.

Fortsätt läsa ”Hur kan du veta det? Om språket, makten och det heliga seendet”

Szymon Laks – musiken som räddade och återskapade liv

En sommarkonsert i Kraków får Sonia Engström att återvända till Szymon Laks, en alltför sällan spelad polsk tonsättare. Hans musikkunskaper bidrog till att han överlevde Auschwitz-Birkenau. Men hans verk rymmer långt mer än vittnesbördet om Förintelsen: polska och judiska klanger, jazz och ett luftigt, dansant tonspråk.

Av Sonia Engström

Under några dagar i juli och augusti samlades en lite udda skara musikälskare i Kraków för att bevista musikfestivalen Festiwal Muzyki Polskiej. Detta följe, som jag gärna sällar mig till, har med andra ord en förkärlek för polsk konstmusik.

Fortsätt läsa ”Szymon Laks – musiken som räddade och återskapade liv”

Former av närvaro

Vad händer med skapandet när jaget träder åt sidan? Från barndomens varseblivning till måleri och fri improvisation söker Petra Werner former av närvaro där något ännu okänt kan ta gestalt.

Av Petra Werner

I mina tidigare texter har jag behandlat teve och film, musik och konst, men mitt egentliga akademiska huvudämne är estetik, detta så svårfångade ämnesområde. Estetik handlar om att även form har ett innehåll, och det gäller då att söka definiera detta formens innehåll. I nedanstående text försöker jag med avstamp i personliga erfarenheter och konstnärlig verksamhet av olika slag formulera en vardagens estetik, med förhoppningen att också bidra med ett perspektiv på begreppet estetik.

Fortsätt läsa ”Former av närvaro”

Musikalisk folkbildning i Ransäter

Kör och orkester framför kyrkans kor under Internationella musikveckan.

Av Madeleine Engström Broberg

Madeleine Engström Broberg skriver om det folkbildande med musikinternat och om sommarkursen som ett slags komprimerat folkbildningsrum.

Folkbildningen har fått stor uppmärksamhet under året. Vi kikar på vad som händer på folkhögskolan sommartid och återvänder till Internationella musikveckan på Geijerskolan och den form av musikalisk folkbildning som bedrivs där.

Fortsätt läsa ”Musikalisk folkbildning i Ransäter”

Dolly Parton fick mig att se färger

När Dolly Parton nu är borta minns jag rösten som fyllde skrivmorgnarna med färg och gav mig mod att ta litteraturen på allvar. Brevet med tacket blev aldrig färdigt – men musiken och berättelserna finns kvar.

Av Sara Shamloo Ekblad

Dolly Parton är död. Hon gick bort den 25 augusti 2026, några månader före sin 81-årsdag.

Genom åren har jag tänkt på Dolly Parton, inte minst sedan Carl Dean, hennes älskade man, gick bort. Kort därefter berättade Dolly om sina egna hälsoproblem – med den integritet jag alltid har uppskattat hos henne. Hit, men inte längre.

Fortsätt läsa ”Dolly Parton fick mig att se färger”

När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne

I Woody Allens filmer är musiken inte ett dekorativt tillägg utan ett självständigt tankespår. Genom jazz, musikalnummer och äldre amerikansk populärmusik öppnar han upp sina berättelser mot en större kulturhistoria, där sångtitlar, melodier och musikaliska traditioner kommenterar rollfigurerna utan att alltid avslöja sig. I centrum står människan som känner mer än hon förmår uttrycka – och filmen som låter musiken säga det orden inte räcker till för.

Av Petra Werner

Fortsätt läsa ”När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne”

Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan

Första gången jag upplevde Dvořáks opera Rusalka var i Prag i slutet av 1990-talet. Efter en vecka i den tjeckiska huvudstaden hann jag mot slutet av vistelsen med två föreställningar på Nationalteatern. På fredagen såg jag först Rusalka och på söndagen som ett slags matinéföreställning Smetanas Brudköpet, en lite mer uppsluppen komisk opera om ett lantligt tjeckiskt bröllop.

Av Andreas Engström

Fortsätt läsa ”Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan”

Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd

De vill öppna musikens värld för fler unga. Hör musikvetenskapsstudenten Emil Nilsson berätta om när Stockholms Konserthus testar ett ungdomsråd som ska locka nästa generation – och möter både engagemang, ambitioner och oväntade hinder.

Av Sara Shamloo Ekblad

”Alla är välkomna till musikens värld!” Så skriver Stockholms Konserthus på sin hemsida. Ungdomar upp till 26 år betalar halva priset för de flesta konserter. Trots den välkomnande intentionen och den ekonomiska subventionen kämpar Stockholms Konserthus med att locka fler unga besökare. Som ett led i det arbetet tog Konserthuset i fjol initiativ till att starta ett ungdomsråd.

Fortsätt läsa ”Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd”

”Estniska är som balsam för själen” – Wendela Forneman Jobsson om estnisk körmusik och den sjungande revolutionen

Av Sara Shamloo Ekblad

Wendela Forneman Jobsson förtrollades tidigt av estnisk körmusik. Allt började 2009 då Wendela var tolv år och tillbringade en vecka i den estniska staden Pärnu. Efter några dagar i familjens hyrda lägenhet hittade hon en CD-skiva med estnisk körmusik. Körmusik var inget nytt för Wendela som gick i Adolf Fredriks musikklasser. Musiken som snart strömmade ut från högtalarna var det vackraste hon någonsin hade hört.

Fortsätt läsa ””Estniska är som balsam för själen” – Wendela Forneman Jobsson om estnisk körmusik och den sjungande revolutionen”

Musikens bildspråk – Mikalojus Konstantinas Čiurlionis, en litauisk föregångare

Av Sonia Engström

Om man söker i den svenska dagspressens arkiv på litauern Mikalojus Konstantinas Čiurlionis namn, är skörden tunn. Bland de få träffar man får nämns namnet oftast blott som en parentes. Som exempelvis i Peter Cornells understreckare från 2020, där Čiurlionis beskrivs som en av alla konstnärer som kring förra sekelskiftet attraherades av ockultism och spiritismseanser. Eller i Sofia Lilly Jönssons recension av Östersjöfestivalens invigningskonsert 2011 där Čiurlionis symfoniska dikt Havet (Jūra) från 1907 beskrivs som fin ”men ooriginell”. Inte ens förra året, när Litauen firade 150-årsjubileet av Mikalojus Konstantinas Čiurlionis födelse, nämns han i svensk press. Det är inte utan att man känner viss sorg över att svenska läsare inte unnats få göra bekantskap med denna intressant a litauiska mångsysslare, ty han är en pärla som lätt bländar med sin tjuskraft. 

Mikalojus Konstantinas Čiurlionis: Sonata No. 3 (Ormens sonat)
Fortsätt läsa ”Musikens bildspråk – Mikalojus Konstantinas Čiurlionis, en litauisk föregångare”

Kristna klassiska verk i kyrkorummet

Del 1. Johann Sebastian Bach: Juloratoriet

Av Andreas Engström

Kyrkan har under hundratals år varit såväl konsertlokal som uppdragsgivare åt musiker och tonsättare av klassisk musik. Många verk har skrivits för specifika högtider och musiken har således utvecklats med den kristna liturgin. Kyrkan är den institution som kanske varit allra viktigast för konstmusikens utveckling och bestånd fram till idag. I en serie artiklar med start i julhelgerna presenterar Critical Point några av de mest centrala konstmusikaliska verken som framförs i våra kyrkor under året.

Fortsätt läsa ”Kristna klassiska verk i kyrkorummet”