Till minne av Andreas Engström

Av Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen

Fredagen den första maj tystnade musik- och konstkritikern samt den mångårige tidskriftsredaktören Andreas Engströms röst för evigt. Tillsammans med Öyvind Vågen startade han 2018 kulturtidskriften Critical Point. De första åren utkom tidskriften oregelbundet för att under de senaste åren ha utkommit med ett nummer per kvartal. Redaktionen har även utökats med Sara Shamloo Ekblad.

Andreas har bidragit med egna texter och framför allt har han varit en klarsynt och skarpögd redaktör vars insatser för att lyfta texterna varit ovärderliga. Flera skribenter har särskilt upprepat sin uppskattning över samarbetet med Andreas, något vi som övriga redaktion instämmer i. Det är bara några veckor sedan vi satt på sjukhuset och planerade juninumret. Vi har ännu inte förstått att vi inte längre kommer att ha glädjen att ta del av Andreas kunskap och engagemang. Förutom engagemanget i Critical Point har Andreas har varit en nära vän till oss båda, en vänskap som sträcker sig flera decennier tillbaka. Den första maj var en strålande sommardag. Vi ville sätta oss i solen med Andreas och diskutera böcker, konst och musik och kulturpolitik. Vi ville inte ta farväl på ett sjukhus.

Läs gärna Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk – Critical Point från senaste numret och Kristna klassiska verk i kyrkorummet, Del 2: Johann Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassionen  – Critical Point

Här kan du läsa samtliga texter av Andreas Engström

Ett längre porträtt kommer i nästa nummer.

Vila i frid, kära vän och kollega. Du fattas oss.

Sara Shamloo Ekblad och Øyvind Vågen

Hur fan hamnade vi här – att slarvig tevejournalistik formar bilden av vårt kulturarv?

Svensk public service riskerar att urholka sitt förtroende när programledare utan fördjupad kunskap får definiera komplexa samhälls- och kulturfrågor. Den senaste tidens skildringar av nämndemannasystemet och porträttet av pianisten Jan Johansson visar hur slentrianmässiga förenklingar och felaktigheter sprids till miljonpublik – och lämnar både experter och tittare förbryllade.

Av Petra Werner

Jag råkade för ett år sedan hamna framför ett teveprogram som jag inte tidigare hört talas om; Hur fan hamnade vi här, och fick då ta del av en både påfallande banal och pinsamt okunnig vidräkning av nämndemannabegreppet. En, för mig då okänd, person vid namn Messiah Hallberg går i detta program i all hast igenom begreppets bakgrund och nedgör på ett otroligt raljerande, och dessutom okunnigt och felaktigt sätt, hela idén med nämndemän. Han låter också diverse allmänhet yttra sig, gärna på en lätt skrattretande dialekt och visar på alla sätt hur otroligt galet och närmast sinnessjukt detta med nämndemän är. Då jag själv hade varit nämndeman i åtskilliga år såväl i Förvaltningsrätt som i Tingsrätt så fick jag nästan en chock av denna, i svensk public service, uppvisning i okunskap och bristande respekt för en viktig samhällsfunktion, där jag dessutom inte kände igen en enda detalj i det timslånga programmet.

Fortsätt läsa ”Hur fan hamnade vi här – att slarvig tevejournalistik formar bilden av vårt kulturarv?”

Möte med Medea på Opera RARA

Opera RARA, en operafestival som ägt rum i Kraków under de gångna veckorna, har jag mött den starka Medea i två olika versioner. Den ena gången jag fick tillfälle att bekanta mig med henne var i gårdagens uppsättning av Georg Friedrich Händels opera Teseo (HWV 9), som framfördes första gången 1713. I denna version är Medea gift med kungen Egeo, men är förälskad i ynglingen Teseo. Han är däremot inte intresserad av Medea utan har kärat ner sig i prinsessan Agilea. Sin vana trogen blir Medea rasande och ska bränna ner Aten, men hon avslöjas och tvingas fly med sitt gyllene ekipage dragen av eldsprutande drakar. Operan är en oerhört vacker, med flera förtjusande arior, men dessvärre framförs den inte särskilt ofta.

Fortsätt läsa ”Möte med Medea på Opera RARA”

Var befinner sig debatten i fallet Joakim Lundell?

Av Petra Werner

Angående det senaste stora internetfenomenet (Jockiboy/Joakim Lundell/Chribba mfl) – är det någon som liksom jag förgäves försökt hitta en verklig debatt? Det är rätt anmärkningsvärt hur långt vi har låtit det gå. Hur mycket makt vi har givit internet och dess ansiktslösa massor. Hur mycket vi låter oss förvirras och lyssnar på prat än hit, än dit, om ”ett barns rätt till sina egna barndomsminnen”, ”han hade minsann bara fabricerat dessa minnen” eller ”ägna för faan ingen tid åt de där skithögarna!”

Fortsätt läsa ”Var befinner sig debatten i fallet Joakim Lundell?”

Kritikerna av kulturkanonens kritiker skjuter bredvid målet

Av Andreas Engström

”Jag tror det ligger väldigt mycket i människans natur att älska listor.” Så inledde Lars Trägårdh sitt anförande under presskonferensen där kulturkanonen offentliggjordes. Jag med, ska sägas. Kan då listorna vara till mer nytta än något som man tjötar om tillsammans med några kompisar över en öl? Ja det menar Dmitri Plax som i en kort kommentar på Expressen skriver att han som invandrad svensk absolut kan ha nytta av detta. Han ”vill gärna veta vad en del svenskar anser vara svensk kultur och – utifrån det – vad andra svenskar inte anser vara svensk kultur och i så fall varför.”

Fortsätt läsa ”Kritikerna av kulturkanonens kritiker skjuter bredvid målet”