En orkan från Karpaterna – författaren Władysław Orkan

Av Sonia Engström

Władysław Orkan som 20-åring. Foto: WIkimedia Commons.

Uppför berget vid Rabka Zdrój i Lillpolens vojvodskap, över kullarna och vidare in mot skogen ligger ett litet hus som nästan ständigt behöver repareras. Ja, huset har alltsedan dess att det byggdes varit eländigt, eftersom det aldrig blev helt färdigt och byggt på fuktig mark. Huset kallas Orkanówka, eller Dom W. Orkana, ty det var här som poeten, författaren, journalisten och dramatiken Władysław Orkan (1875–1930) bodde.

Orkans liv är lite som hans hus, då han aldrig någonsin lyckades bli befriad från elände och ännu inte fått upprättelse, eller erkännande, beroende på hur man ser på det. Han föddes som Franciszek Ksawery Smaciarz i en fattig goral- och bondefamilj i byn Poręba Wielka, som ligger norr om Zakopane. Goraler är ett bergsfolk från Karpaterna i södra Polen. De har genom sin stolta och okuvliga framtoning fått en extraordinär ställning i den polska nationella identiteten. Förhållandena under Władysławs uppväxt var svåra och av de tre barnen var det bara de två sönerna som fick utbildning. Detta skedde tack vare deras mamma som, till skillnad från pappan, trodde på utbildning. Som en sann hjältinna skulle hon en gång i veckan ta sig den långa vägen från Poręba Wielka till Kraków med matpaket till sina båda söner.

”Därav tog han pseudonymen Orkan för att undkomma repressalier från den habsburgska polisen, samt för att illustrera och understryka hans revolutionära personlighet.”

Władysław började skriva patriotiska texter redan under studietiden, och med sin bakgrund som goral gjorde han omedelbart succé i Kraków. Det här var under Polens delning och Kraków låg i det Habsburgska riket, vilket innebar att det inte var riskfritt att skriva dylika texter. Därav tog han pseudonymen Orkan för att undkomma repressalier från den habsburgska polisen, samt för att illustrera och understryka hans revolutionära personlighet. Orkan betyder nämligen orkan också på polska.

”I den här delen av Karpaterna bodde det vid denna tid många ukrainare. Władysław blev genom Maria så småningom mycket intresserad av det ukrainska språket och litteraturen, vilket skulle leda till att han började samla ukrainska texter. Hans samling finns idag bevarad på Jagellonska universitetets bibliotek och är ett viktigt bidrag till kunskapen om den ukrainska litteraturen runt förra sekelskiftet.”

Efter studierna hade han för avsikt att stanna i Kraków, men han misslyckades med att få en fast tjänst i staden och tvingades sålunda återvända hem till bergstrakterna igen. Efter att ha tilldelats ett magert honorar från sin roman W Roztokach (på svenska ”I Roztoki”) beslöt han sig år 1903 för att bygga ett hus, det som skulle bli Orkanówka. Det var också vid denna tidpunkt som han träffade sin första fru, Maria Zwierzyńska, som kom från Lviv. Hennes modersmål var ukrainska. I den här delen av Karpaterna bodde det vid denna tid många ukrainare. Władysław blev genom Maria så småningom mycket intresserad av det ukrainska språket och litteraturen, vilket skulle leda till att han började samla ukrainska texter. Hans samling finns idag bevarad på Jagellonska universitetets bibliotek och är ett viktigt bidrag till kunskapen om den ukrainska litteraturen runt förra sekelskiftet. Genom åren skulle han också knyta band med flera ukrainska författare, och bland de mest namnkunniga märks Ivan Franko och Vasyl Stefanyk, vilka han också skulle översätta till polska.

Władysławs fru Maria gick bort när dottern Zosia blott var tre år, och dottern lämnades bort till Władysławs syster. Władysławs andra fru skulle dock visa sig vara helt ointresserad av huset Orkanówka, och besökte nästan aldrig huset. Kanske hade hon också rätt, ty Orkanówka var som sagt dåligt byggt och låg dessutom på fuktig mark. Det var alltså dåligt rustat för det hårda klimat som råder i bergen. Därtill blev bottenvåningen aldrig helt färdigställd, eftersom Orkan ständigt led brist på medel. Huset står förvisso kvar än idag, men kräver fortfarande ständiga reparationer och blir aldrig helt fri från bland annat läckage.

I och med första världskrigets utbrott mobiliserades armén och Orkan placerades i de polska legionerna som var en självständig militär enhet inom Österrike-Ungerns armé, och som stred under ledning av den legendariske befälhavaren och senare polske statsministern Józef Piłsudski. Enhetens mål var att förverkliga drömmen om ett självständigt Polen, vilket de också banade väg för. Orkan skulle sedermera tilldelas en medalj för sitt bidrag i den kampen. I hans verkförteckning återfinns också en skildring av hans tid i armén.

Under sin livstid tillhörde Władysław Orkan en av de mest inflytelserika litterära personligheterna, som genom sitt unika författarskap och journalistiska gärning skildrade de fattiga bergsfolkens svåra situation. Men trots framgångarna var hans ekonomiska situation alltid mycket ansträngd. Strax före Orkans bortgång försökte hans vänner få till stånd att han skulle tilldelas en fast lön för sitt kreativa arbete, men deras ansträngningar var dessvärre förgäves. Han skulle inte heller hinna få nytta av ett stort stipendium som han tilldelades av den polska staten, eftersom han gick bort i en hjärtinfarkt innan han hann ta emot stipendiet.

Władysław Orkans litterära produktion var omfattande och mångsidig, men trots det tycks det inte finnas många översättningar av hans verk till svenska eller engelska. Det finns några få översättningar till andra slaviska språk, såsom ukrainska, men de har alla några år på nacken. Władysław Orkans internationella genombrott låter därmed vänta på sig.

Sonia Engström är lektor i svenska på Jagellonska universitetet, Kraków, och dessförinnan i Lviv, Ukraina. Är frilansande skriftställare med särskilt intresse för öst- och centraleuropeisk historia och kultur.

LÄS FLER ARTIKLAR I DETTA NUMMER:

Soly Erlandsson : Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza

Sara Shamloo Ekblad: Den svenska psalmboken – en kort historik

Sofia Thoresdotter: Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm

Sara Shamloo Ekblad: En kyrka för alla? Ny antologi ger en lägesbild över tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor

Simon Carlfjord: Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum

Lukas Appelqvist: Mitt liv som präst

Petra Werner: Folkbildning och kulturhistoria eller patriarkaliskt och konservativt? – de bortglömda svenska barnprogrammens tidiga historia

Andreas Engström: Landsbygden lever – bygdespelet Tänger Tull i Enviken

Madeleine Engström Broberg: Lita på processen – Haydns Nelsonmässa vid Internationella musikveckan i Ransäter

Andreas Engström: Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt–Labba

Mickaela Persson: Dikter – ur Videfläta (del 2 av 2)