Av Sara Shamloo Ekblad (text) och Øyvind Vågen (foto)
Vad är tillgänglig konst? Den frågan har jag ställt många gånger, inte minst med tanke på mitt intresse för visuell konst och att jag lever med en synnedsättning.
Under de senaste åren har konstmuseers intresse av att tillgängliggöra sina samlingar ökat, vilket har aktualiserat frågeställningen alltmer. Det senaste exemplet var i höstas, när jag på sociala medier såg reklam för en tillgänglig fotoutställning. Jag tänkte att det väl var som vanligt när en konstutställning ska tillgängliggöras: en konstpedagog väljer ut några konstverk som hen sedan, efter bästa förmåga, beskriver i ord.
Under årens lopp har jag hunnit med ett antal sådana visningar och jag var inte särskilt lockad att gå på en till. Den nya tillgängliga fotoutställningen var därför inget jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Men när det var dags för fotoutställningen svämmade mina sociala medier fullkomligt över av personer som lyriskt berättade att de hade varit på utställningen. Jag förstod att jag hade dragit förhastade slutsatser och bestämde mig för att bege mig till utställningen.
