Dikter – ur ”Videfläta” (del 1 av 2)

Här publicerar vi det första av två utdrag ur diktsviten ”Videfläta”

Av Mickaela Persson

Prolog: Sammet 

Var du en ikon för mig i barndomen? 
Eller är det en efterkonstruktion? *
Tiden av kurser är förbi 
men ändå gör jag milslånga halsband 
av dagg och skratt. 
Av tyll och sammet 
som väver ditt namn. 

”Tycker du om att vara ensam?” frågar du. 
Du är ett soligt busväder 
och dina frågor pockar på uppmärksamhet.
Läroåren hopar sig till snöhögar 
på luftslottets trösklar. 

”Jovars, ensamhet är all right
men om valet står mellan ensamhet 
och bubblande sammet från förr 
då väljer jag sammet.” 

Fortsätt läsa ”Dikter – ur ”Videfläta” (del 1 av 2)”

Dikterna till Åsa

Av Mickaela Persson

Dikterna till Åsa, en av mina stora förebilder. Med sina kloka råd och tankar hjälpte hon mig uthärda min snåriga gymnasietid. 

Minnesfoto av ditt mottagningsrum

Lesbisk och lyrisk och nervös
sitter jag kapprak i skrivbordsstolen. 
Inväntar en harpkaskad av ringtoner. 

I en kuvös av romantiserande 
minns jag mottagningsrummet 
där jag är vindrufsig i håret 
och det är eftersommar i hjärtats djupkultur. 

Nu måste det hända något! 
Jag kan inte bara sitta här! 
I den varma efterdyningen av din omtanke. 

Och så plötsligt: swish! Ett mail. 
Värmen i magen blir drömmens atlaskota. 
Ty mailet är en försiktig rorpinne 
och hela du är ett inlyssnande ankare. 

Jag framkallar ur minnets kamera 
vattenglaset på bordet. 
Stolen med den mjuka dynan
och kudden över ryggstödet. 
Nu närmar sig bilden 
med ljusa stöveltramp. 

Fortsätt läsa ”Dikterna till Åsa”