Etikett: Öyvind Vågen

Av Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen

Redan i Critical Points första ledare följde vi väggarnas ord och tecken. Från ristningar och muralmålningar till slagord och klotter fördes ett samtal på stadens ytor, ibland med maktens röst, ibland som randanmärkningar till den rådande ordningen. I sommarens reportage från Riga återvände vi till det spåret. Och i det här numret fortsätter läsningen av väggarna genom István Molnárs bilder av husfasader. I sprickor, fläckar och ojämnheter upptäcker han figurer och berättelser. De välbekanta gatorna visar sig rymma sådant han tidigare gått förbi. I en intervju berättar István Molnár också om att börja fotografera i pensionsåldern och om varför en bild blir färdig först när den får en titel.

När tidskriften grundades 2018 skrev vi också om det kritiska samtalet och om att hitta ett betraktelseavstånd som låter oss uppfatta både sammanhang och enskildheter. Kommer man för nära blir det svårt att urskilja mönstret. På alltför långt håll försvinner nyanserna. Men avståndet är bara en del av saken. Det spelar också roll vem som får beskriva världen, vilka erfarenheter som ges utrymme och vilka vi har lärt oss att gå förbi eller lämna därhän.

Sedan dess har många skribenter tillkommit och tidskriften förändrats tillsammans med dem. Nya erfarenheter har fört med sig nya ämnen, men också andra sätt att närma sig sådant vi redan trodde oss känna till. I presentationen av Critical Point beskriver vi mötet mellan ämnen, konstformer och erfarenheter som tidskriftens särart. Det är i arbetet med varje nummer som den tanken får sitt konkreta innehåll.

Detta dubbelnummer inleder vi med en fråga: Hur kan du veta det? För Sofia Thoresdotter har den ofta inneburit ett ifrågasättande av hennes erfarenheter som person med synnedsättning. I sin text om språket, makten och det heliga seendet berättar hon om arbetet med att hitta ett eget tilltal och om att sluta upp med med att ständigt förklara och försvara det hon upplevt. Tillgänglighet, ett återkommande ämne i tidskriften, handlar också om möjligheten att själv formulera erfarenheten och delta i samtalet på sina egna villkor, att vara sändare och inte bara mottagare. I Emil Erdtmans reportage från Freedom Drive i Bryssel blir dessa frågor konkreta i kampen för personlig assistans, tillgängliga bostäder och rätten att bestämma själv över sitt eget liv.

Vem som får beskriva människan och hennes värld är också en fråga för psykologen Jakob Wood. Han efterlyser ett självständigt tänkande inom en profession där metoder och diagnoser riskerar att tränga undan större mänskliga och samhälleliga sammanhang genom att betraktelseavståndet blir för snävt och blicken för närsynt. Därefter riktar Channa Bankier den kritiska uppmärksamheten mot sitt eget förflutna. I en text som ursprungligen publicerades 2008 återvänder hon till fascinationen för det maoistiska Kina och till hur längtan efter skönhet och frihet kunde övergå i politisk dogmatism.

Härifrån går en förbindelse till Ulf B Anderssons artikel om krigens långa efterliv på Balkan. Historien fortsätter att användas, förnekas och omformas i samtidens politiska strider. Chiara Gelminis minnestext över Emma Bonino aktualiserar i sin tur ansvaret att försvara rättigheter också, eller kanske särskilt, när de gäller några andra än oss själva.

Flera av numrets texter rör sig mellan den stora historien och de enskilda liv där dess följder blir kännbara. Mira Horovitz reser med sin familj till Budapest och söker upp adresser ur mammans fotoalbum. I en andra essä utgår hon från moderns sista tid och frågar vilka liv som erkänns som värdefulla och vilka förluster som blir möjliga att sörja. Sonia Engström presenterar den polske tonsättaren Szymon Laks, vars musikkunskaper bidrog till hans överlevnad i Auschwitz och vars verk förstås rymmer mycket mer än detta, också det ett sätt att göra motstånd och vägra låta sig definieras eller reduceras av andra.

Förläggaren Massood Mafan minns författaren Shahrnush Parsipur genom deras gemensamma arbete, resor och vänskap. Också hos henne finns denna vägran att låta andra bestämma gränserna för det egna skapandet: trots fängelse, censur och exil fortsatte hon oförtrutet att skriva.

Hur förlust kan få ett språk undersöker Simon Carlfjord med utgångspunkt i några av tolkningarna av Rökstenen. Hos papperskonservatorn Anna Celander möter vi sedan minnet i dess materiella former. Fotografier och konstverk kommer till hennes arbetsbord med revor, rispor, fläckar och spår av tidigare behandlingar. Här återkommer, i en annan skala och form, frågan som Mira Horovitz ställer om vilka liv vi erkänner som värdefulla och sörjbara. Här handlar det om vilka minnen är vi beredda att värna, och vilka får försvinna med föremålen som bär dem? Samtalen vid Annas arbetsbord kretsar kring vad som kan lagas, vad som måste få finnas kvar och vad det innebär att förvalta något åt framtiden.

Från stenens inskrifter och papperets skador kommer vi så till István Molnárs husfasader. Läkarens ordination om dagliga promenader blir början på ett utforskande av kvarterens ytor. Det som tiden lämnat efter sig får genom fotografierna och hans korta texter nya innebörder. Väggarna får ordet genom ett samspel mellan det som finns där och den som stannar upp inför det.

Petra Werner närmar sig från ett annat håll frågan om hur det välbekanta kan bli främmande och ge upphov till något nytt. I essän Former av närvaro skriver hon om måleri, musik och improvisation och om vad som kan hända när det egna jaget träder åt sidan. Hos Carolina Hindsjö, som rapporterar från Platforms Project i Aten, blir mötet också konkret: besökaren tar plats i konstverket och samtalen mellan konstnärerna öppnar upp för nya samarbeten.

Critical Point har från början varit en nomadisk tidskrift. Resorna fortsätter också i detta nummer som slutredigeras i Berlin. Chiara Gelmini återvänder till Istrien, där invanda semestervägar och familjehistorier möter en förändrad turistekonomi. Vad gör en plats värd att återvända till, och vem har fortfarande råd att göra det? Anna Wallsten färdas till fots genom Los Angeles till Sowden House och frågar sig vad som lockar oss till platser där andra människor har lidit.

Henrik Johansson följer sin roman Raya till Italien och upptäcker hur berättelsen om ett svenskt bageri får andra betydelser där. Läsarnas erfarenheter av arbete och klass förändrar mötet med romanen, liksom brödets religiösa och kulturella betydelser vilka inte så lätt låter sig överföras eller översättas från ett sammanhang till ett annat. Också en berättelse kan återvända från en resa som något delvis annat än den var vid avfärden.

Bildningens vägar går mellan länder, men också mellan generationer. Ulf B Andersson återvänder till Ellen Key och hennes fortsatta närvaro i kulturlivet hundra år efter hennes död. Hennes tankar om bildning, skapande och människans möjligheter att forma sitt liv får en annan resonans i Emil Erdtmans återbesök på folkhögskolan där han växte upp. I dikten möts lärandet, gemenskapen och sorgen över en plats som sålts och övergivits. Frågan om vad som är värt att bevara återkommer, nu genom minnet av en miljö där människor formades tillsammans.

Hos Madeleine Engström Broberg blir folkbildningen ett gemensamt musicerande. På Internationella musikveckan i Ransäter möts människor i olika åldrar och med olika erfarenheter för att tillsammans ta sig an ett större verk. Här handlar bildning inte bara om att tillägna sig kunskaper, utan också om att lyssna, bidra med sin stämma och växa i mötet med andra – värden som är svåra att fånga i krav på mätbara resultat.

Poesin har efter hand fått allt större utrymme i tidskriften. Vi har sedan starten strävat efter att vara forum för dem som har något att säga men söker en plats där deras ord kan möta läsare. I det här numret presenterar vi Tisdagspoeterna, som sedan 2005 träffas i ett vardagsrum på Södermalm för att läsa och samtala om varandras dikter. Här får åtta av gruppens poeter dela sina texter med en vidare läsekrets. Sam Carlquist bidrar denna gång både med en personlig poetik och en hommage till Jean Genet. Hos Carlquist blir berättandet ett sätt att skapa och förvandla minnet, men också att pröva vad vi visar och döljer när vi skriver om oss själva.

Hos Carsten Schale blir litteraturen och filosofin två vägar att pröva hur vi beskriver världen. I Romanen som tankerum följer han berättelser över språkgränserna och frågar hur deras former gör erfarenheter synliga. I Språk och levd erfarenhet i modern filosofi går han vidare till förhållandet mellan orden, kroppen och det levda livet. Vad kan begreppen hjälpa oss att förstå, och när behöver erfarenheten få göra motstånd mot dem?

Simon Carlfjord undersöker möjligheten att med språkmodeller skapa nya vägar genom vårt gemensamma språkliga arv. Hur kan vi orientera oss i allt det skrivna och upptäcka samband med vårt eget språk? Jonas Rasmussen berättar i en intervju om hur språkljud, rytm och form bär mening och om diktens möjligheter där det begripliga språket inte längre räcker till. I det diktsatta bildspelet Se men också röra får ord och bilder mötas, olika men på lika villkor.

Till sist lämnar vi plats åt fåglarna. Soly Erlandsson följer livet utanför köksfönstret och i trädgården, och låter observationerna väcka frågor om människan bland andra arter. Vem betraktar egentligen vem genom fönstret, och vilket ansvar följer med vår förmåga att förändra andra varelsers livsvillkor? Eva Hildursmark och Mickael Fredblad tar oss vidare till fjället, Öland och Stora Karlsö, där lyssnandet och väntan får bestämma tempot. Här får vi som besökare försöka anpassa oss till ett liv som redan pågår oss förutan.

Avdelningarna med översatt skönlitteratur och utdrag ur Eli Getreus dagbok återkommer i julnumret. I väntan på det finns tidigare dagboksinlägg att läsa här och tidigare översättningar att läsa här.

I den första ledaren skrev vi om möjligheten att låta redaktionen träda åt sidan och lämna plats åt andra att berätta sin historia. Det är en ambition som fortsätter att forma tidskriften. Skribenterna kommer från olika håll och behöver inte komma fram till samma sak. Som läsare får vi följa deras vägar och ibland upptäcka att också vår egen riktning har förändrats. Kanske stannar vi nästa gång inför en vägg som vi annars skulle ha gått förbi.

God läsning önskar redaktionen för Critical Point!

Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen (ansvarig utgivare)

Sara Shamloo Ekblad är författare, etnolog och redaktör för Critical Point. Hon medverkar regelbundet med reportage i tidningen Perspektiv. Läs fler artiklar av Sara Shamloo Ekblad här!

Öyvind Vågen är redaktör och ansvarig utgivare för Critical Point. Han är också översättare från engelska, danska, tyska och norska till svenska och engelska, skribent och fotograf. Se en lista över hans översatta böcker eller ett galleri med hans fotografier. Läs fler artiklar av Öyvind Vågen här!

Samtliga artiklar i Critical Point #14+15

Sofia Thoresdotter: Hur kan du veta det? Om språket, makten och det heliga seendet

Emil Erdtman: Freedom Drive i Bryssel – rätten att bestämma över sitt eget liv

Jakob Wood: Psykologens intellektuella ansvar att tänka själv

Channa Bankier: Bländad av det asiatiska ljuset – drömmen om (det maoistiska) Kina

Ulf B Andersson: Krigets långa skugga över Balkan

Chiara Gelmini: Emma Bonino’s Legacy: The Responsibility to Defend Rights and Freedom

Mira Horovitz: I släktens spår i Budapest

Mira Horovitz: Sörjbara liv och värdighet vid livets slut

Sonia Engström: Szymon Laks – musiken som räddade och återskapade liv

Massood Mafan: Så länge någon läser henne, finns Shahrnush Parsipur kvar

Simon Carlfjord: Fimbulvintern är gryningens svarta mjölk

Anna Celander: Ur tjänstedagboken – samtal kring papperskonservering

Sara Shamloo: Sex frågor om fotografi till István Molnár

István Molnár: Utdrag ur István Molnárs ”Bilderbok”

Petra Werner: Former av närvaro

Carolina Hindsjö: Mellan minne och utopi – Carolina Hindsjö på Platforms Project i Aten

Chiara Gelmini: Istria and the Price of Returning

Anna Wallsten: Ingen går i LA – utom jag

Henrik Johansson: Arbetarlitteratur mellan Sverige och Italien

Ulf B Andersson: Ellen Key – högaktuell hundra år efter sin död

Emil Erdtman: Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök

Madeleine Engström Broberg: Musikalisk folkbildning i Ransäter

Tisdagspoeterna: Dikter från ett vardagsrum på Södermalm

Sam Carlquist: Om poetik

Sam Carlquist: Nyskrivet: Homage till Jean Genet

Carsten Schale: Romanen som tankerum

Carsten Schale: Språk och levd erfarenhet i modern filosofi

Simon Carlfjord: Språkmodeller som språkvärldar

Sara Shamloo: Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi

Jonas Rasmussen: Nyskrivet: Se men också röra

Soly Erlandsson: Samlade fågelobservationer i en trädgård

Eva Hildursmark (text) och Mickael Fredblad (foto): Fågelsång Sverige runt