I väntan på nästa nummer av tidskriften som beräknas publiceras runt den 15 september så bjuder vi några smakprov ur det kommande numret. Först ut är ett urval bilder från ett längre fotoreportage om det så kallade Djävulsberget utanför Berlin.
Av Øyvind Vågen
I Berlin är spåren efter såväl andra världskriget som det kalla kriget aldrig särskilt långt borta – vare sig inne i stan eller i dess utkanter och omnejder. En plats som vittnar, minner om båda krigen, är Teufelsberg, eller ”Djävulsberget”.
Välkommen till årets andra nummer av tidskriften Critical Point, ett nummer som kommer med viss fördröjning. Det beror bland annat på att redaktionen har haft mycket att göra innan vi har kunnat ta semester. Men det finns också en betydligt sorgligare förklaring till det. Den 1 maj avled nämligen vår vän, redaktör och medgrundare av tidskriften, Andreas Engström, efter en längre tids sjukdom. Just nu är vi därför bara två redaktörer, något vi planerar att ändra på inom kort.
Som vanligt bjuder det här numret, som faktiskt är vårt fylligaste någonsin, på ett digert antal artiklar som spänner över olika områden inom kulturen, och som den här gången också inkluderar en handfull texter på engelska. Vi inleder med en minnestext om Andreas. Därefter fördjupar två av våra flitigaste skribenter sig i barnkultur som vågar ta barn på allvar. Petra Werner minns nyligen bortgångne Staffan Westerberg och Mira Horovitz slår ett slag för barnens rätt att båda ta del av och själva skapa kultur på sina villkor.
Sommaren innebär för många både semester och resor, och så också för redaktionen, som passar på att kombinera resor och konst. Øyvind Vågen tar upp ett av tidskriftens ursprungliga teman och reser till Riga för att fördjupa sig i lettisk gatukonst och lettiska väggord. Vår skribent, stationerad i Kraków, Sonia Engström, presenterar Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär som målade tvärs över konventionerna och genrekraven.
En av flera nya medarbetare, den italienska konstvetaren, konstnären och artisten Chiara Gelmini, som några av er redan bekantat er med i bloggen, står för ett fylligt och bildspäckat reportage från 2026 års upplaga av Art Baseloch tar sedan ett helhetsgrepp om Moderna Museets stora utställning med allegoriskt måleri, House of Nisaba: New Stories of Painting .
Film och musik är två teman som återkommer flitigt i tidskriften och i det här numret förenar Petra Werner dessa i två brett upplagda och djuplodande essäer som musikens roll I respektive Stanley Kubricks och Woody Allensfilmskapande. Dessutom sörjer hon en kulturskatt som går förlorad i det snart nerlagda Filmarkivet.
Men sommar innebär dock inte bara resor utan också tid för läsning. Både Sam Carlquist och Mickaela Persson återkommer med en ny omgång nyskrivna dikter och Emil Erdtman medverkar för första gången med en långdikt om Kungliga Centralafrikanska museet i Bryssel. Samtidigt tar Øyvind Vågen sig an mer nutida kolonialism i en annan långdikt hämtad ur det pågående projektet Allmänna kommunikationer.
En annan återkommande skribent, Simon Carlfjord, fortsätter i skärningspunkten mellan filosofi, sten som material och byggnadskonst och hinner med att såväl utforska senmodernitetens symboliska koherens med utgångspunkt i Peter Sloterdijks sfärologi som att undersöka vad ett stenbord vid Dalälvens strand har att säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag.
Nytt är annars att vi, som ni kanske märkt, har börjat uppdatera bloggen löpande och där kommer att bjuda på smygpremiärer av kommande artiklar liksom mer aktualitetsbetonade inlägg. Vi har också gjort det lättare att dela inläggen på sidan genom att lägga till ”dela”-knappar längst ner på alla sidor.
Med det vill vi passa på att önska er en skön sommar, full av kulturupplevelser, och varför inte botanisera i vårt digra arkiv.
God läsning önskar redaktionen genom,
Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansvarig utgivare)
Den 1 maj gick Andreas Engström – musikvetare, kritiker, redaktör och medgrundare av Critical Point – bort. Vi minns en skarp och nyfiken intellektuell, en varm vän och en outtröttlig kraft i det svenska och internationella musik- och kulturtidskriftslivet.
Det finns texter som man inte vill skriva. Den här texten är en sådan. Trots att det i skrivande stund har gått nästan två månader sedan vår vän och kollega – tillika medgrundare och redaktör för Critical Point – Andreas Engström avled, brottas vi fortfarande med frågan: Hur skriver man ens en sådan här text?
This photo gallery from the Streets of Riga is the first instalment in a series of four focusing on street art and wall scribblings around the world; the next three will be: Rome, Berlin and Athens. As part of this project, we are embracing the vibrant energy of street art in general, and wall slogans as a way to amplify unheard voices. This concept is akin to what we call ’Written on the Wall’.
From the secret symbols of Christians in the Catacombs of Rome, through Mexican murals and the wall newspapers of the Chinese Cultural Revolution, to today’s mix of abandoned and provocative slogans and aphorisms, wall slogans have travelled back and forth from the voice of power to the megaphones of the poor. We explore this in a photo essay series that depicts and reflects on graffiti from around the world. This, too, is true to the magazine’s name and purpose: a kind of critical dialogue conducted through marginal notes, graffiti on the fringes of existence, if you will. When we started this cultural journal back in 2018, one of the core ideas was to revisit and highlight the concept of writing – or, as it more often is, scribbling – on the wall as a form of a layman’s wall newspaper, but the idea really did not materialise, despite the occasional blogpost, until now.
House of Nisaba: New Stories of Painting at Moderna Museet asks what figurative painting can still do in a fractured present. Our new art correspondent, Chiara Gelmini, follows the exhibition as a temporary house of images, where myth, memory, politics, bodies, and allegory become tools for thinking when linear narratives no longer suffice.
By Chiara Gelmini
How is painting doing today?
It is with this question that I enter House of Nisaba: New Stories of Painting. Curated by Hendrik Folkerts, currently Chief Curator of Programme at Kunsthaus Zürich, the exhibition is co-organised by Moderna Museet and Kunsthaus Zürich, where it will be presented in 2027. The project, therefore, takes the form of a passage: not only between two institutions, but also between different questions concerning painting, narrative and the capacity of images to produce knowledge in the present.
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Øyvind Vågen med den nyskrivna långdikten Den store rorsmannen och årtullarna.
Se hur rorsmannen inte den store i mittens rike utan den lille som ror över glömskans flod för den sista färden lägger upp årorna och låter dem vila i klykorna och årtullarna
”Man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg som den store svältkonstnären sa”
Och blir vårt mest fullspäckade nummer någonsin med artiklar av: Simon Carlfjord, Chiara Gelmini, Freke Räihä, Petra Werner, Sam Carlquist, Emil Erdtman, Sofia Thoresdotter, Mickaela Persson, Øyvind Vågen, Carolina Hindsjö, Sara Shamloo Ekblad, Sonia Engström och Mira Horowitz.
På redaktionen råder det fortsatt högtryck. Det görs research från Riga inför kommande nummer, samtidigt som vi lägger sista handen vid årets andra nummer av Critical Point, som släpps den 15 juli.
Av Redaktionen
Vi noterar med glädje det stora intresset och antalet visningar för våra fyra senaste inlägg här på bloggen av två sedan länge återkommande skribenter – Sonia Engströmoch Petra Werner – och två av våra nytillkomna men förhoppningsvis återkommande skribenter – Chiara Gelmini och Freke Räihä.
Att göra tidskrift är att befinna sig i en ständig kamp med tiden. Samtidigt som man strävar efter en antologis eller fackboks förmåga att kombinera sammanfattande översikt och analys med djup, är det lätt att snegla på dagspressens här och nu, att stå mitt i händelsernas centrum. Dessa idealbilder kan sett genom tidskriftens lins enklast uttryckas som att det finns ett mittemellan, där strävan efter aktualitet och fördjupning inte innebär ett val utan snarare ett sorgfälligt undersökande av specifika teman – och att fånga vad som för tillfället är aktuellt, är att i någon mån förhålla sig till gårdagen med siktet – eller kikarsiktet – riktat mot morgondagen.
Elias Göransson. Inspiration av Zan, Zendeghi, Azadi-rörelsen, som utlöstes av Mahsa Aminis död i september 2022 efter en konfrontation med moralpolisen som föreskriver kvinnor en bestämd klädeskod.
Dessa frågeställningar har på sistone intensifierats och aktualiserats i takt med att konflikterna, krigen, protesterna och våldsamheterna i Mellanöstern eskalerar och brer ut sig.
I en lika dagsaktuell som tidlös reflektion kring konflikten mellan att vilja och kunna och att på något sätt skrida till handling skriver Pantea Rinnemaa om den iranska diasporan genom Hannah Arendts begreppsvärld. Ondskan må vara banal. Men hjälplösheten är också banal, samtidigt som ”avstånd inte heller måste innebära likgiltighet”. Artikeln finns även i engelsk version. Som en påminnelse om krigens och diasporans generella strukturer återkommer vi till Eli Getreus dagbok. Eli Getreu var en österrikisk ung judisk man som vid tiden för nazisternas maktövertagande tvingades lämna Wien för att till slut hamna i Danmark. I vår serie publicerar vi nu ett sjätte avsnitt ur Getreus dagbok.
Ett viktigt område för Critical Point har länge varit kyrkan som kulturellt rum och plats för kulturutövning. I vår serie om konstmusiken över kyrkoåret har tiden kommit till påsken och därmed en titt och lyssning på två av J. S. Bachs mest betydande verk, Matteuspassionen och Johannespassionen – Andreas Engström ger oss en liten guide att läsa inför påskens kyrkokonserter. Vi har också glädjen att kunna publicera en triptyk om samtidskonst i kyrkorummet. Det Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp gör är att diskutera det konkreta arbetet med konst i kyrkorum och hur detta kan bli utgångspunkt för existentiella samtal och möjliggöra eget skapande.
Förutom presentationen av Bachs passioner medverkar Andreas Engström även med två artiklar på temat hur klassiska verk omtolkas eller omtolkar sig själva: dels om relationen mellan de två romanerna Jane Eyre av Charlotte Brontë och Wide Sargasso Sea av Jean Rhys, där den senare bildar ett slags kritisk förhistoria till den senare; och dels operan Rusalka av Antonín Dvořák och, med anledning av en uppsättning på Stockholmsoperan, om möjligheten eller huruvida man bör tolka handlingen i en ny kontext, eller ”låta det vara”.
Vi återkommer till ämnet unga i kulturen: Hur hittar de dit, till den kultur som redan finns (även om den hela tiden omstöps) och hur ger man redskapen till unga att formulera sin identitet medelst konst och kultur? Om det förra skriver Sara Shamloo Ekblad i en artikel där hon pratar med Emil Nilsson om Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd. Om det senare skriver Mira Horovitz i en artikel om skapande, etik och utbildning för unga. Om unga men med avstamp i den professionella forskarens empiri och analytiska verktyg gör Soly Erlandsson upp med och sammanfattar ett omdebatterat ämne inom barnpsykiatrin, som man gärna vill benämna det neuropsykiatriska industriella komplexet.
Sonia Engström botaniserar vidare i östeuropeisk kulturhistoria med en artikel om den litauiske modernismpionjären Mikalojus Konstantinas Čiurlionis. Sara Shamloo Ekblad har intervjuat, först Wendela Forneman Jobsson om kärleken till det estniska språket, estnisk körsång och om den sjungande revolutionen, och dessutom Finn Hellman som i år vann pris i ”Short Dox Radiodokumentär” vid Tempo Dokumentärfestival i Stockholm.
Simon Carlfjord kommer dels med ett lika välgrundat som originellt inlägg i debatten om det framtida Nobel Center, och frågar sig dels hur intelligent den andres intelligens egentligen är med anledning av diskussionerna om att i Kungliga bibliotekets regi ta fram en ”svensk stor språkmodell”.
Vi har glädjen att även i detta nummer bjuda på nyskriven poesi, den här gången av Desideria Jungelin och Sam Carlqvist som vi också låter berätta kort om sitt skrivande.
Saker är med andra ord ungefär som vanligt: Critical Point publicerar en mängd texter om de mest skilda ämnen samtidigt som vi har vissa områden som vi fortsätter att fördjupa. I slutskedet av arbetet med detta nummer inträffade något som vi gärna vill uppmärksamma. Fredagen 20 mars publicerade Petra Werner en text på Critical Points blogg. Inlägget fick stor spridning och bidrog till att SVT i efterhand klippte om ett program. Läs Werners blogginlägg här! Werner skriver annars för det mesta betydligt längre texter och så även i detta nummer där hon medverkar med en essä om en personlighet och likaledes ett fenomen från Svt:s tidsarkiv, Lasse Holmqvist.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Critical Point!
Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansvarig utgivare)
Det var först nyligen som jag verkligen förstod vad Hannah Arendt menade med den banala ondskan. Fram till nyss hade jag inte insett hur tyst och effektivt banaliteten arbetade – inte genom byråkrater och system, utan genom utmattning, avstånd och ilskans långsamma urholkande.
Det är här den sjätte delen i de serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina). Väl där kom han att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare och sedan flytta till Israel för att odla upp det heliga landet – Eretz. Här får vi ta del av dagbokens allra första sidor och bland annat läsa om avskedet från hans ungdomskärlek, Vera, som reser i förväg till Palestina. De tidigare delarna finns att läsa här.
I sin nya krönika skriver Sonia Engström om när hon för första gången blev bjuden på borsjtj i Ukraina och hur stämningen tillfälligtvis sjönk när hon råkade kalla denna rödbetssoppa för rysk. Borsjtj är dock, som författaren också skriver, en kulturprodukt som från Ukraina snabbt spreds i öster- och söderled – och i samma veva omtolkades, eller utvidgades, maträttens kulturhistoria.
Vi ska inte här ytterligare sammanfatta Sonia Engströms text – den får ni istället gärna avnjuta i sin helhet i detta nummer. Däremot drar vi gärna parallellen mellan matkultur och hur vi tänker med Critical Point. Precis som maträtter ses som den kulturprodukt som har bäst förmåga att röra sig över gränser och blandas med nya ingredienser, strävar vi i Critical Point efter att låta tankarna, ämnena och artiklarna röra sig över vidsträckta områden. På så vis har vi funnit receptet till en form av kulturtidskrift och ämnessammansättning som svårligen låter sig finnas någon annanstans i Sveriges kulturtidskriftsflora. Några exempel:
I detta nummer tar Soly Erlandsson i en ytterligare essä sig an ett omfattande ämne, nämligen vårt ekosystem. Med utgångspunkt i George Henrik von Wrights filosofi samt hur människan genom historien förhållit sig till naturen som antingen läromästare och gud eller som något man bör tukta och ta kontroll över, diskuterar Erlandsson synen på utveckling, ekonomi, politik och vilka val och uppoffringar som krävs för att vi ska kunna rädda vår planet. En annan av våra flitiga författare, Petra Werner, återkommer i detta nummer med en essä där hon genom ett porträtt av filmaren Erik M. Nilsson ger fördjupande perspektiv på den svenska tv- och filmhistorien. Efter att i förra numret tittat närmare på den konstnärliga och ikonografiska utsmyckningen av några kyrkor i Stockholm, gräver Simon Carlfjord vidare där han står som konstruktör av pelare och valv i betong under jord, med en analys av stenen som kulturartefakt och meningsbärande element inom arkitekturhistorien.
Så tyvärr, vi har liksom inte plats för eller lust att diskutera vare sig Joakim Lundell, Epsteinbreven eller ge ett bidrag till diskussionen om ”indiekillens återkomst”. För detta hänvisar vi till dagstidningarnas kultursidor. Vårt mål har nämligen från första numret varit att presentera och fördjupa oss i allt det andra. Andra ämnen, nya röster, oväntade perspektiv. Några exempel:
I detta nummers konstblock diskuterar José Miguel Tur sin verksamhet och roll som museivärd. Vad innebär det att utföra sina arbetsuppgifter? På vilket sätt är man därmed medskapare till en ”teater-museologisk upplevelse” på den performativa plats som ett konstmuseum är? En museivärd är ständigt i dialog med besökarens och ens egna minnen, erfarenheter och upplevelser – och är således med att skapa dem. Och som en coda på konstblocket och sökandet vid sidan av allfarvägarna recenserar Andreas Engström en utställning och bok om konstnären Lars Fredrikson – en unik konstnär som tre decennier efter sin död med utställningen på Malmö Konsthall och Jonas (J) Magnussons bok kommit att inta en plats i den svenska konsthistorien.
Vi har också glädjen att välkomna ytterligare två nya skribenter: Maud Häger som återknyter till temat kultur på landsbygden i en artikel om folk- och hembygdsdräkter. Samt Mira Horovitz som normkritiskt närmar sig ämnet relationer. Slutligen bjuder vi som vanligt på ett avsnitt, det femte, ur Eli Getreus flyktingdagbok och på ett block med dikter, den här gången i översättning. Förutom en trio dikter av Ursula Le Guin presenteras tre samtida norska poeter – Rebecca Kjelland, Sigurd Helseth och Kjell Heggelund – med varsitt urval i översättning av Øyvind Vågen.
Med detta nummer inleder vi även en serie där vi presenterar några av den klassiska musikens mest berömda verk och verkformer för kyrkan. Lagom till jul inleder vi med ett av J. S. Bachs större verk, Juloratoriet.
Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansv. utgiv.)
I sin bok Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson (Oei Editör) formulerar Jonas (J) Magnusson det som att den i Sverige födde och i Frankrike verksamme konstnären Lars Fredrikson (1926–1997) hela tiden arbetat på gränsen. Detta ses som en av förklaringarna till varför Fredriksons verksamhet varit och förblivit mindre synlig för och inom en konstmarknad.
