Ledare #12 – Kampen mot tiden för att fånga samtiden

Att göra tidskrift är att befinna sig i en ständig kamp med tiden. Samtidigt som man strävar efter en antologis eller fackboks förmåga att kombinera sammanfattande översikt och analys med djup, är det lätt att snegla på dagspressens här och nu, att stå mitt i händelsernas centrum. Dessa idealbilder kan sett genom tidskriftens lins enklast uttryckas som att det finns ett mittemellan, där strävan efter aktualitet och fördjupning inte innebär ett val utan snarare ett sorgfälligt undersökande av specifika teman – och att fånga vad som för tillfället är aktuellt, är att i någon mån förhålla sig till gårdagen med siktet – eller kikarsiktet – riktat mot morgondagen.

Elias Göransson. Inspiration av Zan, Zendeghi, Azadi-rörelsen, som utlöstes av Mahsa Aminis död i september 2022 efter en konfrontation med moralpolisen som föreskriver kvinnor en bestämd klädeskod.

Dessa frågeställningar har på sistone intensifierats och aktualiserats i takt med att konflikterna, krigen, protesterna och våldsamheterna i Mellanöstern eskalerar och brer ut sig.

I en lika dagsaktuell som tidlös reflektion kring konflikten mellan att vilja och kunna och att på något sätt skrida till handling skriver Pantea Rinnemaa om den iranska diasporan genom Hannah Arendts begreppsvärld. Ondskan må vara banal. Men hjälplösheten är också banal, samtidigt som ”avstånd inte heller måste innebära likgiltighet”. Artikeln finns även i engelsk version. Som en påminnelse om krigens och diasporans generella strukturer återkommer vi till Eli Getreus dagbok. Eli Getreu var en österrikisk ung judisk man som vid tiden för nazisternas maktövertagande tvingades lämna Wien för att till slut hamna i Danmark. I vår serie publicerar vi nu ett sjätte avsnitt ur Getreus dagbok.

Ett viktigt område för Critical Point har länge varit kyrkan som kulturellt rum och plats för kulturutövning. I vår serie om konstmusiken över kyrkoåret har tiden kommit till påsken och därmed en titt och lyssning på två av J. S. Bachs mest betydande verk, Matteuspassionen och Johannespassionen – Andreas Engström ger oss en liten guide att läsa inför påskens kyrkokonserter. Vi har också glädjen att kunna publicera en triptyk om samtidskonst i kyrkorummet. Det Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp gör är att diskutera det konkreta arbetet med konst i kyrkorum och hur detta kan bli utgångspunkt för existentiella samtal och möjliggöra eget skapande. 

Förutom presentationen av Bachs passioner medverkar Andreas Engström även med två artiklar på temat hur klassiska verk omtolkas eller omtolkar sig själva: dels om relationen mellan de två romanerna Jane Eyre av Charlotte Brontë och Wide Sargasso Sea av Jean Rhys, där den senare bildar ett slags kritisk förhistoria till den senare; och dels operan Rusalka av Antonín Dvořák och, med anledning av en uppsättning på Stockholmsoperan, om möjligheten eller huruvida man bör tolka handlingen i en ny kontext, eller ”låta det vara”.

Vi återkommer till ämnet unga i kulturen: Hur hittar de dit, till den kultur som redan finns (även om den hela tiden omstöps) och hur ger man redskapen till unga att formulera sin identitet medelst konst och kultur? Om det förra skriver Sara Shamloo Ekblad i en artikel där hon pratar med Emil Nilsson om Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd. Om det senare skriver Mira Horovitz i en artikel om skapande, etik och utbildning för unga. Om unga men med avstamp i den professionella forskarens empiri och analytiska verktyg gör Soly Erlandsson upp med och sammanfattar ett omdebatterat ämne inom barnpsykiatrin, som man gärna vill benämna det neuropsykiatriska industriella komplexet.

Sonia Engström botaniserar vidare i östeuropeisk kulturhistoria med en artikel om den litauiske modernismpionjären Mikalojus Konstantinas Čiurlionis. Sara Shamloo Ekblad har intervjuat, först Wendela Forneman Jobsson om kärleken till det estniska språket, estnisk körsång och om den sjungande revolutionen, och dessutom Finn Hellman som i år vann pris i ”Short Dox Radiodokumentär” vid Tempo Dokumentärfestival i Stockholm.

Simon Carlfjord kommer dels med ett lika välgrundat som originellt inlägg i debatten om det framtida Nobel Center, och frågar sig dels hur intelligent den andres intelligens egentligen är med anledning av diskussionerna om att i Kungliga bibliotekets regi ta fram en ”svensk stor språkmodell”.

Vi har glädjen att även i detta nummer bjuda på nyskriven poesi, den här gången av Desideria Jungelin och Sam Carlqvist som vi också låter berätta kort om sitt skrivande.

Saker är med andra ord ungefär som vanligt: Critical Point publicerar en mängd texter om de mest skilda ämnen samtidigt som vi har vissa områden som vi fortsätter att fördjupa. I slutskedet av arbetet med detta nummer inträffade något som vi gärna vill uppmärksamma. Fredagen 20 mars publicerade Petra Werner en text på Critical Points blogg. Inlägget fick stor spridning och bidrog till att SVT i efterhand klippte om ett program. Läs Werners blogginlägg här! Werner skriver annars för det mesta betydligt längre texter och så även i detta nummer där hon medverkar med en essä om en personlighet och likaledes ett fenomen från Svt:s tidsarkiv, Lasse Holmqvist.

Trevlig läsning önskar redaktionen för Critical Point!

Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansvarig utgivare)


Pantea Rinnemaa: Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom iransk diaspora

Pantea Rinnemaa: The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora

Sam Carlquist: Sex frågor till – intervju

Sam Carlquist: Nyskrivet – Sommarhus (dikt)

Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp: Samtidskonst i kyrkorum: vidgade sinnen och existentiella djup

Andreas Engström: Kristna klassiska verk i kyrkorummet, Del 2: Johann Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassionen 

Petra Werner: Lasse Holmqvist och rapsoderna – berättelsen om muntlig tradition i tidig television

Andreas Engström: Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk

Andreas Engström: Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan

Sara Shamloo Ekblad: Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd

Sara Shamloo Ekblad: Underbart är kort eller femte gången gillt: Intervju med Finn Hellman, vinnare av Short Dox Radiodokumentär 2026

Mira Horovitz: Barn i kulturen – om värdet av skapande, etik och utbildning sett genom Suzanne Osten, Martha Nussbaum, bell hooks och Elisabeth Young-Bruehl

Eli Getreu: Ögonblicksbilder från Wien 1938 – Eli Getreus dagbok del VI

Soly Erlandsson: Istället för en neuropsykiatrisk etikett – erkänna det generationsöverskridande traumat!

Simon Carlfjord: Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center

Sara Shamloo Ekblad: ”Estniska är som balsam för själen” – Wendela Forneman Jobsson om estnisk körmusik och den sjungande revolutionen

Sonia Engström: Musikens bildspråk –  Mikalojus Konstantinas Čiurlionis, en litauisk föregångare

Simon Carlfjord: Den Andres Intelligens – ett nytt sätt att förstå AI

Desideria Jungelin: Sex frågor till – intervju

Desideria Jungelin: Nyskrivet – 2 dikter

The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora

By Pantea Rinnemaa

Not until recently did I truly understand what Hannah Arendt meant by the banality of evil. Yet I had not recognised how quietly, how efficiently, banality works—not only through bureaucrats and systems, but through fatigue, distance, and the slow erosion of outrage.

Elias Göransson, inspired by the Zan, Zendeghi, Azadi movement, which grew after Mahsa Amini’s death in September 2022 following a conflict with the moral police who enforce compulsory dress codes for women. Iranian women began cutting their hair in public places with scissors to show their protest against the compulsory hijab.
Fortsätt läsa ”The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora”

Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom den iranska diasporan

Av Pantea Rinnemaa

Det var först nyligen som jag verkligen förstod vad Hannah Arendt menade med den banala ondskan. Fram till nyss hade jag inte insett hur tyst och effektivt banaliteten arbetade – inte genom byråkrater och system, utan genom utmattning, avstånd och ilskans långsamma urholkande.

Elias Göransson. Inspiration av Zan, Zendeghi, Azadi-rörelsen, som utlöstes av Mahsa Aminis död i september 2022 efter en konfrontation med moralpolisen som föreskriver kvinnor en bestämd klädeskod. Irans kvinnor började därefter i offentlig miljö med sax klippa av sig håret för att på så vis öppet protestera mot obligatoriet att bära hijab.
Fortsätt läsa ”Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom den iranska diasporan”

SOMMARHUSET

Av Sam Carlquist

Grinden hänger på ett trasigt gångjärn/Men krattad ännu grusgången/till barnets Minnespalats.

Det kantstötta barndomsporslinet
kvarlämnat i sommarhuset.
Det avbrutna äppelträdets i grinande trots
nygröna oktoberlöv.

Fortsätt läsa ”SOMMARHUSET”

Sex frågor till Sam Carlquist

Från och med de här numret, 1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I detta nummer medverkar Sam Carlquist med en långdikt.

Hur skulle du beskriva din poesi?

Jag skriver nog i Dylan Thomas färdriktning – utan att jämföra mig med honom. I huvudsak tre sorters poesi: åldrandets och fantasins sammansmältning, längre sviter med rolldikter, samt etyder, övningsdikter som en musiker varje dag övar skalor för att hålla språket varmt. Liksom dikter på judiska teman. Treblinkasviten, Babi Jar med flera.

Fortsätt läsa ”Sex frågor till Sam Carlquist”

Samtidskonst i kyrkorum: vidgade sinnen och existentiella djup

Av Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp

Vad händer när samtidskonst visas i kyrkorum? Hur kan konst i kyrkorum bli utgångspunkt för existentiella samtal och möjliggöra eget skapande? Det är frågor som konstnären och kyrkopedagogen Annika Eriksdotter, diakonen Eva Sharp och kyrkohistorikern Carola Nordbäck diskuterar i denna text. Artikeln är en bearbetning av presentationer som de höll vid ett seminarium under konferensen Folk och Kultur i Eskilstuna 5 februari 2026 på temat ”Vidgade sinnen och existentiella djup”. Syftet var dels att inspirera församlingar att arbeta med konst i kyrkorum, dels att inspirera besökare att utforska kyrkorum på nya sätt.

Målning av Emmanuel Garibay. Foto: Magnus Aronson Källa: IKON
Fortsätt läsa ”Samtidskonst i kyrkorum: vidgade sinnen och existentiella djup”

Ögonblicksbilder från Wien 1938 – Eli Getreus dagbok del VI

Det är här den sjätte delen i de serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina). Väl där kom han att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare och sedan flytta till Israel för att odla upp det heliga landet – Eretz. Här får vi ta del av dagbokens allra första sidor och bland annat läsa om avskedet från hans ungdomskärlek, Vera, som reser i förväg till Palestina. De tidigare delarna finns att läsa här.

Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)

Dagboksförfattaren poserar för handståendebilden som nämns nedan. Foto: Privat.
Fortsätt läsa ”Ögonblicksbilder från Wien 1938 – Eli Getreus dagbok del VI”

Underbart är kort eller femte gången gillt: Intervju med Finn Hellman, vinnare av Short Dox Radiodokumentär 2026

Av Sara Shamloo Ekblad

Varje år i mars äger Tempo Dokumentärfestival rum i Stockholm. Festivalen kretsar framför allt kring film, men det finns också ett spår med ljud. Ljudspåret innefattar bland annat en tävling, ”Short Dox Radiodokumentär” där den bästa radiodokumentären på tre minuter ska utses. Årets vinnande bidrag heter Blodigt allvar och bakom dokumentären står Finn Hellman, journalist och föreningsutvecklare.

Finn Hellman, 2026 års vinnare av Short Dox Radiodokumentär.
Fortsätt läsa ”Underbart är kort eller femte gången gillt: Intervju med Finn Hellman, vinnare av Short Dox Radiodokumentär 2026”

Kristna klassiska verk i kyrkorummet, Del 2: Johann Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassionen 

I vår serie där vi vi med den klassiska musiken följer kyrkoårets gång har turen kommit till påskens Matteus- och Johannespassioner. Den första delen hittar du här.

Av Andreas Engström

Med påsken och firandet av Jesu uppståndelse kom kyrkoåret att successivt växa fram. Idag uppmärksammas i kyrkan storskaligt i rituell och konstnärlig form minnet av Jesu lidande, död och uppståndelse. Det är också veckorna runt påsk som utbudet av kyrkokonserter är som störst.

Fortsätt läsa ”Kristna klassiska verk i kyrkorummet, Del 2: Johann Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassionen ”

Lasse Holmqvist och rapsoderna – berättelsen om muntlig tradition i tidig television

Av Petra Werner

Teve har ibland beskrivits som ett flyktigt medium, där en person kan vara vida berömd den ena dagen och helt bortglömd den andra. Teve kan onekligen peka på hur kort minnet är, och hur något kan framstå som daterat bara ett decennium senare. Lasse Holmqvist är ett exempel på en tevepersonlighet som under sin verksamma tid var en av Sveriges mest välkända människor, men som idag torde vara helt bortglömd av alla som är under femtio år. Det är inte säkert att alla över femtio heller har någon tydlig bild av honom, åtminstone inte av hans omfattande programproduktion. De flesta brukar på sin höjd kunna nämna Här är ditt liv om man frågar om Holmqvist, och den teveserien gjordes på åttiotalet. Som så ofta när det gäller tidig svensk television har en hel ymnighet av information och produktion fallit i ohjälplig glömska. Föreliggande text är ett försök att bringa liv i något av detta.

Fortsätt läsa ”Lasse Holmqvist och rapsoderna – berättelsen om muntlig tradition i tidig television”

Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan

Av Andreas Engström

Första gången jag upplevde Dvořáks opera Rusalka var i Prag i slutet av 1990-talet. Efter en vecka i den tjeckiska huvudstaden hann jag mot slutet av vistelsen med två föreställningar på Nationalteatern. På fredagen såg jag först Rusalka och på söndagen som ett slags matinéföreställning Smetanas Brudköpet, en lite mer uppsluppen komisk opera om ett lantligt tjeckiskt bröllop.

Rusalka sövs inför operationen. Foto: Kungliga Operan/Markus Gårder
Fortsätt läsa ”Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan”

Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd

De vill öppna musikens värld för fler unga. Hör musikvetenskapsstudenten Emil Nilsson berätta om när Stockholms Konserthus testar ett ungdomsråd som ska locka nästa generation – och möter både engagemang, ambitioner och oväntade hinder.

Av Sara Shamloo Ekblad

Alla är välkomna till musikens värld!” Så skriver Stockholms Konserthus på sin hemsida. Ungdomar upp till 26 år betalar halva priset för de flesta konserter. Trots den välkomnande intentionen och den ekonomiska subventionen kämpar Stockholms Konserthus med att locka fler unga besökare. Som ett led i det arbetet tog Konserthuset i fjol initiativ till att starta ett ungdomsråd.

Fortsätt läsa ”Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd”

Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk

Av Andreas Engström

I Charlotte Brontës roman Jane Eyre från 1847 berättas historien om prästdottern som efter att förlorat sina föräldrar ändå lyckas få skolgång och utbildning. Hon får därefter anställning som barnflicka och privatlärarinna och gifter sig efter en del förvecklingar med sin arbetsgivare, den förmögne Mr Rochester. Han bär dock på en hemlighet som inte förrän över hundra år senare får sin förklaring av Jean Rhys.

Fortsätt läsa ”Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk”

Barn i kulturen – om värdet av skapande, etik och utbildning sett genom Suzanne Osten, Martha Nussbaum, bell hooks och Elisabeth Young-Bruehl

Av Mira Horovitz

Barn och unga växer idag upp i en orolig samtid. Många vittnar om psykisk ohälsa och bristande framtidstro. På flera håll i världen nedmonteras demokratin vilket också innebär att kulturlivet och vilket slags kultur medborgarna får tillgång till påverkas. Hur unga människors förmågor kan väckas och hur barn och unga blir delaktiga och får inflytande i samhälls- och kulturlivet är en av vår tids stora frågor. Mira Horovitz ger exempel på några kulturarbetare och författare och redogör för deras syn på hur unga tankar kan ta form, börja växa och få vingar.

Fortsätt läsa ”Barn i kulturen – om värdet av skapande, etik och utbildning sett genom Suzanne Osten, Martha Nussbaum, bell hooks och Elisabeth Young-Bruehl”

Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center

Det framtida Nobel Center framställs ofta som ett hållbart och återhållsamt arkitektoniskt landmärke – men vad döljer sig bakom den strama fasaden? Med hjälp av Adornos estetik och modernitetens mörka arv granskar Simon Carlfjord byggnaden som mer än form: som ett sediment av vår tids konflikter, skuld och längtan efter försoning.

Av Simon Carlfjord

På den grafik som finns tillgänglig av Nobel Center visas hur den planerade tegelbyggnaden kommer inta en primär och dominerande roll i omgivningen runt slussen. Huset blir en förlängning av de brant stupande klipporna i bakgrunden och en utvidgning av Södermalms topografi. Huset är fyrkantigt och sticker inte i ögat på betraktaren, snarare utmärker sig arkitekturen med en ovanlig stramhet som gränsar till det intetsägande.

Nya nobelhuset
Fortsätt läsa ”Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center”