Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on

Av Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen

Välkommen till årets andra nummer av tidskriften Critical Point, ett nummer som kommer med viss fördröjning. Det beror bland annat på att redaktionen har haft mycket att göra innan vi har kunnat ta semester. Men det finns också en betydligt sorgligare förklaring till det. Den 1 maj avled nämligen vår vän, redaktör och medgrundare av tidskriften, Andreas Engström, efter en längre tids sjukdom. Just nu är vi därför bara två redaktörer, något vi planerar att ändra på inom kort.


Några djur hämtade ur Rigas rikhaltiga stadsfauna från fotoreportaget It’s Written on the Wall I – Street Art The Riga Edition. Foto: Øyvind Vågen

Som vanligt bjuder det här numret, som faktiskt är vårt fylligaste någonsin, på ett digert antal artiklar som spänner över olika områden inom kulturen, och som den här gången också inkluderar en handfull texter på engelska. Vi inleder med en minnestext om Andreas. Därefter fördjupar två av våra flitigaste skribenter sig i barnkultur som vågar ta barn på allvar. Petra Werner minns nyligen bortgångne Staffan Westerberg och Mira Horovitz slår ett slag för barnens rätt att båda ta del av och själva skapa kultur på sina villkor.

Sommaren innebär för många både semester och resor, och så också för redaktionen, som passar på att kombinera resor och konst. Øyvind Vågen tar upp ett av tidskriftens ursprungliga teman och reser till Riga för att fördjupa sig i lettisk gatukonst och lettiska väggord. Vår skribent, stationerad i Kraków, Sonia Engström, presenterar Jarema i Kraków en mångfacetterad polsk konstnär som målade tvärs över konventionerna och genrekraven.

En av flera nya medarbetare, den italienska konstvetaren, konstnären och artisten Chiara Gelmini, som några av er redan bekantat er med i bloggen, står för ett fylligt och bildspäckat reportage från 2026 års upplaga av Art Basel och tar sedan ett helhetsgrepp om Moderna Museets stora utställning med allegoriskt måleri, House of Nisaba: New Stories of Painting .

Film och musik är två teman som återkommer flitigt i tidskriften och i det här numret förenar Petra Werner dessa i två brett upplagda och djuplodande essäer som musikens roll I respektive Stanley Kubricks och Woody Allens filmskapande. Dessutom sörjer hon en kulturskatt som går förlorad i det snart nerlagda Filmarkivet.

Men sommar innebär dock inte bara resor utan också tid för läsning. Både Sam Carlquist och Mickaela Persson återkommer med en ny omgång nyskrivna dikter och Emil Erdtman medverkar för första gången med en långdikt om Kungliga Centralafrikanska museet i Bryssel. Samtidigt tar Øyvind Vågen sig an mer nutida kolonialism i en annan långdikt hämtad ur det pågående projektet Allmänna kommunikationer.

Vidare delar både trubaduraktivisten och psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter samt konstnären Carolina Hindsjö med sig av glimtar ur sina respektive kreativa processer. Vi får också bekanta oss med utdrag ur deras nyutkomna böcker – Solboken respektive Boken om det jag aldrig skrev i journalen.

En annan återkommande skribent, Simon Carlfjord, fortsätter i skärningspunkten mellan filosofi, sten som material och byggnadskonst och hinner med att såväl utforska senmodernitetens symboliska koherens med utgångspunkt i Peter Sloterdijks sfärologi som att undersöka vad ett stenbord vid Dalälvens strand har att säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag.

En annan nytillkommen skribent, men känd från bloggen, poeten och skrivläraren Freke Räihä, kastar in en brandfackla i debatten om vådan av stora språkmodeller och så kallad generativ artificiell intelligens och ansluter sig därmed till just Simon Carlfjords artikel om den andres intelligens i förra numret.

Vidare reder Sonia Engström ut begreppen i en infekterad polsk-ukrainsk historiestrid som kastar långa skuggor än i dag.

Slutligen tar avdelningarna med översatt skönlitteratur och utdrag ur Eli Getreus dagbok också sommarledigt och återkommer till hösten i nästa nummer. I väntan på det finns tidigare dagboksinlägg att läsa här och tidigare översättningar att läsa här.

Nytt är annars att vi, som ni kanske märkt, har börjat uppdatera bloggen löpande och där kommer att bjuda på smygpremiärer av kommande artiklar liksom mer aktualitetsbetonade inlägg. Vi har också gjort det lättare att dela inläggen på sidan genom att lägga till ”dela”-knappar längst ner på alla sidor.

Med det vill vi passa på att önska er en skön sommar, full av kulturupplevelser, och varför inte botanisera i vårt digra arkiv.

God läsning önskar redaktionen genom,

Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansvarig utgivare)

SAMTLIGA ARTIKLAR I CRITICAL POINT #2 2026

Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on

Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld

Petra Werner Staffan Westerberg och barnets magiska allvar

Mira Horowitz Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid 

Øyvind Vågen It’s Written on the Wall I – Street Art The Riga Edition

Chiara Gelmini Welcome to Art Basel 2026? Inside and Outside the Fair

Sofia Thoresdotter Boken om det jag aldrig skrev i journalen 

Sofia Thoresdotter Bokutdrag:Julgransplundringen eller den döde chefen

Carolina Hindsjö Bokutdrag: Solboken

Sara Shamloo Ekblad ”Gå till änglarna när du har det svårt”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö

Sonia Engström Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven

Chiara Gelmini House of Nisaba: New Stories of Painting 

Freke Räihä Vem tjänar på all denna AI-stöld? 

Petra Werner När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner 

Petra Werner När Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända

Petra Werner När musiken tänker hos Woody Allen – filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne

Sam Carlquist Nyskrivet: De fyra hästarna

Mickaela Persson Nyskrivet: Sapfisk strof till Lady Kait

Mickaela Persson Intervju – sex frågor till om poesi

Emil Erdtman Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna

Emil Erdtman Intervju – sex frågor till om poesi

Øyvind Vågen Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna

Øyvind Vågen Intervju – sex frågor till om poesi

Simon Carlfjord Mellan Stenbordet och Kvaldalen

Simon Carlfjord Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens 

Sonia Engström Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga

Klara, färdiga … nästan klara – redaktionen lägger sista handen vid nya numret, #2 2026, som släpps nu på onsdag, den 15 juli …

Och blir vårt mest fullspäckade nummer någonsin med artiklar av: Simon Carlfjord, Chiara Gelmini, Freke Räihä, Petra Werner, Sam Carlquist, Emil Erdtman, Sofia Thoresdotter, Mickaela Persson, Øyvind Vågen, Carolina Hindsjö, Sara Shamloo Ekblad, Sonia Engström och Mira Horowitz.

Väl mött och god läsning önskar,

Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen

Fortsätt läsa ”Klara, färdiga … nästan klara – redaktionen lägger sista handen vid nya numret, #2 2026, som släpps nu på onsdag, den 15 juli …”

Sommarläsning ur Critical Points arkiv – från Ukraina och Art Basel till AI, Arendt och svensk tevehistoria

På redaktionen råder det fortsatt högtryck. Det görs research från Riga inför kommande nummer, samtidigt som vi lägger sista handen vid årets andra nummer av Critical Point, som släpps den 15 juli.

Av Redaktionen

Vi noterar med glädje det stora intresset och antalet visningar för våra fyra senaste inlägg här på bloggen av två sedan länge återkommande skribenter – Sonia Engström och Petra Werner – och två av våra nytillkomna men förhoppningsvis återkommande skribenter – Chiara Gelmini och Freke Räihä.

Fortsätt läsa ”Sommarläsning ur Critical Points arkiv – från Ukraina och Art Basel till AI, Arendt och svensk tevehistoria”

Ledare #12 – Kampen mot tiden för att fånga samtiden

Att göra tidskrift är att befinna sig i en ständig kamp med tiden. Samtidigt som man strävar efter en antologis eller fackboks förmåga att kombinera sammanfattande översikt och analys med djup, är det lätt att snegla på dagspressens här och nu, att stå mitt i händelsernas centrum. Dessa idealbilder kan sett genom tidskriftens lins enklast uttryckas som att det finns ett mittemellan, där strävan efter aktualitet och fördjupning inte innebär ett val utan snarare ett sorgfälligt undersökande av specifika teman – och att fånga vad som för tillfället är aktuellt, är att i någon mån förhålla sig till gårdagen med siktet – eller kikarsiktet – riktat mot morgondagen.

Elias Göransson. Inspiration av Zan, Zendeghi, Azadi-rörelsen, som utlöstes av Mahsa Aminis död i september 2022 efter en konfrontation med moralpolisen som föreskriver kvinnor en bestämd klädeskod.

Dessa frågeställningar har på sistone intensifierats och aktualiserats i takt med att konflikterna, krigen, protesterna och våldsamheterna i Mellanöstern eskalerar och brer ut sig.

I en lika dagsaktuell som tidlös reflektion kring konflikten mellan att vilja och kunna och att på något sätt skrida till handling skriver Pantea Rinnemaa om den iranska diasporan genom Hannah Arendts begreppsvärld. Ondskan må vara banal. Men hjälplösheten är också banal, samtidigt som ”avstånd inte heller måste innebära likgiltighet”. Artikeln finns även i engelsk version. Som en påminnelse om krigens och diasporans generella strukturer återkommer vi till Eli Getreus dagbok. Eli Getreu var en österrikisk ung judisk man som vid tiden för nazisternas maktövertagande tvingades lämna Wien för att till slut hamna i Danmark. I vår serie publicerar vi nu ett sjätte avsnitt ur Getreus dagbok.

Ett viktigt område för Critical Point har länge varit kyrkan som kulturellt rum och plats för kulturutövning. I vår serie om konstmusiken över kyrkoåret har tiden kommit till påsken och därmed en titt och lyssning på två av J. S. Bachs mest betydande verk, Matteuspassionen och Johannespassionen – Andreas Engström ger oss en liten guide att läsa inför påskens kyrkokonserter. Vi har också glädjen att kunna publicera en triptyk om samtidskonst i kyrkorummet. Det Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp gör är att diskutera det konkreta arbetet med konst i kyrkorum och hur detta kan bli utgångspunkt för existentiella samtal och möjliggöra eget skapande. 

Förutom presentationen av Bachs passioner medverkar Andreas Engström även med två artiklar på temat hur klassiska verk omtolkas eller omtolkar sig själva: dels om relationen mellan de två romanerna Jane Eyre av Charlotte Brontë och Wide Sargasso Sea av Jean Rhys, där den senare bildar ett slags kritisk förhistoria till den senare; och dels operan Rusalka av Antonín Dvořák och, med anledning av en uppsättning på Stockholmsoperan, om möjligheten eller huruvida man bör tolka handlingen i en ny kontext, eller ”låta det vara”.

Vi återkommer till ämnet unga i kulturen: Hur hittar de dit, till den kultur som redan finns (även om den hela tiden omstöps) och hur ger man redskapen till unga att formulera sin identitet medelst konst och kultur? Om det förra skriver Sara Shamloo Ekblad i en artikel där hon pratar med Emil Nilsson om Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd. Om det senare skriver Mira Horovitz i en artikel om skapande, etik och utbildning för unga. Om unga men med avstamp i den professionella forskarens empiri och analytiska verktyg gör Soly Erlandsson upp med och sammanfattar ett omdebatterat ämne inom barnpsykiatrin, som man gärna vill benämna det neuropsykiatriska industriella komplexet.

Sonia Engström botaniserar vidare i östeuropeisk kulturhistoria med en artikel om den litauiske modernismpionjären Mikalojus Konstantinas Čiurlionis. Sara Shamloo Ekblad har intervjuat, först Wendela Forneman Jobsson om kärleken till det estniska språket, estnisk körsång och om den sjungande revolutionen, och dessutom Finn Hellman som i år vann pris i ”Short Dox Radiodokumentär” vid Tempo Dokumentärfestival i Stockholm.

Simon Carlfjord kommer dels med ett lika välgrundat som originellt inlägg i debatten om det framtida Nobel Center, och frågar sig dels hur intelligent den andres intelligens egentligen är med anledning av diskussionerna om att i Kungliga bibliotekets regi ta fram en ”svensk stor språkmodell”.

Vi har glädjen att även i detta nummer bjuda på nyskriven poesi, den här gången av Desideria Jungelin och Sam Carlqvist som vi också låter berätta kort om sitt skrivande.

Saker är med andra ord ungefär som vanligt: Critical Point publicerar en mängd texter om de mest skilda ämnen samtidigt som vi har vissa områden som vi fortsätter att fördjupa. I slutskedet av arbetet med detta nummer inträffade något som vi gärna vill uppmärksamma. Fredagen 20 mars publicerade Petra Werner en text på Critical Points blogg. Inlägget fick stor spridning och bidrog till att SVT i efterhand klippte om ett program. Läs Werners blogginlägg här! Werner skriver annars för det mesta betydligt längre texter och så även i detta nummer där hon medverkar med en essä om en personlighet och likaledes ett fenomen från Svt:s tidsarkiv, Lasse Holmqvist.

Trevlig läsning önskar redaktionen för Critical Point!

Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansvarig utgivare)


Pantea Rinnemaa: Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom iransk diaspora

Pantea Rinnemaa: The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora

Sam Carlquist: Sex frågor till – intervju

Sam Carlquist: Nyskrivet – Sommarhus (dikt)

Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp: Samtidskonst i kyrkorum: vidgade sinnen och existentiella djup

Andreas Engström: Kristna klassiska verk i kyrkorummet, Del 2: Johann Sebastian Bachs Matteus- och Johannespassionen 

Petra Werner: Lasse Holmqvist och rapsoderna – berättelsen om muntlig tradition i tidig television

Andreas Engström: Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk

Andreas Engström: Varför inte låta sagorna vara sagor? – Dvořáks opera Rusalka på Kungliga operan

Sara Shamloo Ekblad: Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd

Sara Shamloo Ekblad: Underbart är kort eller femte gången gillt: Intervju med Finn Hellman, vinnare av Short Dox Radiodokumentär 2026

Mira Horovitz: Barn i kulturen – om värdet av skapande, etik och utbildning sett genom Suzanne Osten, Martha Nussbaum, bell hooks och Elisabeth Young-Bruehl

Eli Getreu: Ögonblicksbilder från Wien 1938 – Eli Getreus dagbok del VI

Soly Erlandsson: Istället för en neuropsykiatrisk etikett – erkänna det generationsöverskridande traumat!

Simon Carlfjord: Längtans Arkitektur – en kritik av Nobel Center

Sara Shamloo Ekblad: ”Estniska är som balsam för själen” – Wendela Forneman Jobsson om estnisk körmusik och den sjungande revolutionen

Sonia Engström: Musikens bildspråk –  Mikalojus Konstantinas Čiurlionis, en litauisk föregångare

Simon Carlfjord: Den Andres Intelligens – ett nytt sätt att förstå AI

Desideria Jungelin: Sex frågor till – intervju

Desideria Jungelin: Nyskrivet – 2 dikter

Klimatfrågan en gång för alla: vad forskningen faktiskt visar

Klimatförändringarna diskuteras ofta som om forskningen vore osäker eller splittrad. Men flera oberoende kunskapskällor pekar åt samma håll: den globala uppvärmningen är verklig, accelererande och huvudsakligen orsakad av människans utsläpp av växthusgaser.

Av Carsten Palmer Schale

MERLÄSNING: Läs också Soly Erlandssons långessä Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?

Vad säger klimatforskningen?

Tre stora, oberoende kunskapskällor visar samma sak:

• 97–99 procent av klimatforskarna är överens om att uppvärmningen är antropogen, det vill säga orsakad av människan.

• Direkta mätningar – med termometrar och satelliter samt av havstemperaturer – visar en tydlig och accelererande uppvärmning.

• Paleoklimatdata från iskärnor, sediment och trädringar visar att dagens förändring är snabbare och större än de naturliga variationer vi känner till.

Det finns alltså ingen alternativ, sammanhängande vetenskaplig teori som förklarar den observerade uppvärmningen bättre än människans utsläpp.

Fortsätt läsa ”Klimatfrågan en gång för alla: vad forskningen faktiskt visar”

Frida Kahlo blev ett mörkt ljus som glimmade i den tomma spegeln

Med anledning av den nyligen invigda stora Frida Kahlo-utställningenTate Modern i London har vi glädjen att återpublicera den svenska konstnären Channa Bankiers poetiska text om hur hon först fick upp ögonen för Frida Kahlos konst för snart femtio år sedan.

Av Channa Bankier

Det var Gittan som hittade henne
åt oss. Hon hade några tummade
skrynkliga tidningsurklipp,
ömsint förvarade i plastfickor,
som vi satt och gapade över
nån gång slutet av 70-talet.
Det var nog bara tre-fyra bilder
men vi insåg omedelbart att detta
var något oerhört, som bekräftade
våra mörkaste farhågor,
nämligen att det vi själva höll på med,
detta gravande i kroppens rödaste
och kladdigaste in och utgångar.
var universellt och ägde stor kraft.

Fortsätt läsa ”Frida Kahlo blev ett mörkt ljus som glimmade i den tomma spegeln”

Odysseus hjärna – om Pietro Citati och den eviga hemkomsten

Christopher Nolans storfilm The Odyssey har svensk premiär samtidigt som Stephen Frys nytolkning av Odysséen når svenska läsare. Men varför fortsätter Homeros irrande hjälte att fascinera oss nästan tretusen år senare? I denna essä återvänder Torbjörn Elensky till Pietro Citatis lysande läsning av Odysseus – en gestalt som kanske säger mer om vår egen tid än någon annan hjälte i antiken.

Av Torbjörn Elensky

En hjälte för vår tid

Att vara på flykt, på vandring, på resa – att leva i exil och längta till det gamla hemmet, kanske rentav en dag verkligen kunna återvända, om det ännu finns något kvar att återvända till, eller att ge sig ut i världen på jakt efter äventyr, erfarenhet, kunskap, rikedom eller ett bättre liv: detta hör till vår tids vanligaste drömmar. Och våra hjältar? Upptäckare, pionjärer, rebeller, äventyrare. Krigets hårda, enkla och raka hjältar, som Akhilleus, är oss ganska främmande, liksom de stora riksgrundarna, statsbyggarna och imperiemakarna: samhällets stöttepelare och patriarker. Nej, om det finns en hjältetyp som passar vår tid är det snarare den ensamme och vänfaste, äventyrslystne och hemlängtande, självständige och ödesbundne: den uppfinningsrike, vetgirige och berättarglade skojare som överlevde både krig, exil och hemkomst – Odysseus. Det är inte för inte som sången om just honom blev mönster för James Joyces roman om mannen på gatan, Ulysses. Eller som just hans saga lockade Eyvind Johnson till nyskrivning i Strändernas svall.

Fortsätt läsa ”Odysseus hjärna – om Pietro Citati och den eviga hemkomsten”

Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld

Den 1 maj gick Andreas Engström – musikvetare, kritiker, redaktör och medgrundare av Critical Point – bort. Vi minns en skarp och nyfiken intellektuell, en varm vän och en outtröttlig kraft i det svenska och internationella musik- och kulturtidskriftslivet.

Av Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen

Det finns texter som man inte vill skriva. Den här texten är en sådan. Trots att det i skrivande stund har gått nästan två månader sedan vår vän och kollega – tillika medgrundare och redaktör för Critical Point – Andreas Engström avled, brottas vi fortfarande med frågan: Hur skriver man ens en sådan här text?

Fortsätt läsa ”Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld”

Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid 


Barns rätt till kultur är inte en guldkant, utan en demokratisk grundfråga. I en orolig samtid handlar den om barns möjlighet att skapa mening, göra sina röster hörda och bli erkända som fullvärdiga medborgare här och nu. Barns rätt itill kultur är avgörande för att stödja dessa processer. Något som till exempel Clowner utan gränser strävar efter att förverkliga.

Av Mira Horovitz

I mitten av mars var jag, som medlem i barn- och ungdomsscenen Unga Klaras vänner, inbjuden till utdelningen av det nyinstiftade Suzanne Osten-priset i Unga Klaras lokaler. Den första pristagaren blev Clowner utan gränser, som belönades för sina betydande insatser för barn i krigsdrabbade och utsatta områden runt om i världen. En av clownerna höll ett starkt tacktal där han betonade kulturens bärande kraft för barn. Han berättade om barn till prostituerade kvinnor i Indien som av vana brukade gömma sig under sina mammors sängar medan de tog emot kunder. I mötet med Clowner utan gränser förändrades deras liv märkbart.

Fortsätt läsa ”Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid ”

It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition

This photo gallery from the Streets of Riga is the first instalment in a series of four focusing on street art and wall scribblings around the world; the next three will be: Rome, Berlin and Athens. As part of this project, we are embracing the vibrant energy of street art in general, and wall slogans as a way to amplify unheard voices. This concept is akin to what we call ’Written on the Wall’.

Av Øyvind Vågen

From the secret symbols of Christians in the Catacombs of Rome, through Mexican murals and the wall newspapers of the Chinese Cultural Revolution, to today’s mix of abandoned and provocative slogans and aphorisms, wall slogans have travelled back and forth from the voice of power to the megaphones of the poor. We explore this in a photo essay series that depicts and reflects on graffiti from around the world. This, too, is true to the magazine’s name and purpose: a kind of critical dialogue conducted through marginal notes, graffiti on the fringes of existence, if you will. When we started this cultural journal back in 2018, one of the core ideas was to revisit and highlight the concept of writing – or, as it more often is, scribbling – on the wall as a form of a layman’s wall newspaper, but the idea really did not materialise, despite the occasional blogpost, until now.

Fortsätt läsa ”It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition”

Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen

Vad händer med allt det som ryms i terapirummet men aldrig når fram till journalen? Här berättar författaren om vägen från en dröm och en mapp full av texter till boken Tankar om terapi – och om de erfarenheter som fick ta en annan väg.

Av Sofia Thoresdotter

Jag vet inte om det berodde på en önskan att sammanfatta mitt arbete som terapeut eller om det bara var för att jag inte hade något särskilt för mig. Kanske var det för att jag hade en massa texter som jag ville göra något av, eller var det den där drömmen? Ja, visst var det drömmen. Så märkligt att jag inte minns den. Jag kommer bara ihåg att när jag vaknade hade jag bokidén. Jag skulle skriva en bok där jag samlade alla texter om mitt jobb som terapeut, det vill säga alla texter som inte fanns i journaler eller i andra yrkesmässiga sammanhang.

Fortsätt läsa ”Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen”

Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen

Från och med det här numret bjuder vi inte bara nyskriven och översatt poesi utan också på utdrag ur böcker som fångat vår uppmärksamhet. Först ut är psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter – ur vars bok Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen följande utdrag är hämtat – och konstnären Carolina Hindsjö.

Av Sofia Thoresdotter

Julgransplundringen och den döde chefen

På morgonmötet fick vi veta att Y hade dött under natten. Hon var den senaste som hade börjat hos oss. Alla, både brukare och personal tyckte mycket om henne. Hon var alltid glad och fick oss andra att skratta med sina upptåg och sitt pärlande skratt. Nu var hon död, ett ep-anfall i sömnen sa vår chef.

Fortsätt läsa ”Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen”

”Gå till änglarna när du har det svårt”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö

En resa till Florens och mötet med Fra Angelicos änglar väckte både religiösa tvivel och ny skaparkraft hos Carolina Hindsjö. Här berättar hon om konsten, tron och boken som samlar de verk som växte fram efter resan.

Av Sara Shamloo Ekblad

I Florens ligger Museo di San Marco, som rymmer världens största samling med verk av Fra Angelico. Fra Angelico (ca 1395–1455) var en dominikanmunk och en av de främsta målarna i den tidiga renässansen. Han är framför allt känd för freskerna i dominikanklostret San Marco, som i dag rymmer ett museum. Inom den katolska kyrkan har Fra Angelico utsetts till konstnärernas skyddshelgon.

Fortsätt läsa ””Gå till änglarna när du har det svårt”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö”

Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven

I Krakóws stadsbild lever Maria Jaremas konst vidare – från en svävande väggmålning i Azory till den dånande skulpturala fontänen Chopins piano. Under sina sista år skapade hon verk som trotsade både sjukdomen och samtidens krav på socialrealistisk konformitet. 

Av Sonia Engström 

Tio våningar upp på ett bostadshus i stadsdelen Azory i Kraków strävar mjuka former längs fasaden. Mot den vita bakgrunden löper abstrakta skepnader in i och ut ur varandra. Väggmålningen är ett fragment ur serien “Penetracja” (Penetrationer), skapad av den polska konstnären Maria Jarema (1908–1958). Verket i Azory tillkom 1958, under en av hennes mest kreativa och nyskapande perioder. Detta trots – eller kanske på grund av – att hon två år tidigare hade fått diagnosen leukemi. Prognosen var dyster, men beskedet förlamade inte Jarema. I stället tycks det ha fört henne in på nya konstnärliga vägar.

Fortsätt läsa ”Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven”

House of Nisaba: New Stories of Painting 

House of Nisaba: New Stories of Painting at Moderna Museet asks what figurative painting can still do in a fractured present. Our new art correspondent, Chiara Gelmini, follows the exhibition as a temporary house of images, where myth, memory, politics, bodies, and allegory become tools for thinking when linear narratives no longer suffice.

By Chiara Gelmini

How is painting doing today?

It is with this question that I enter House of Nisaba: New Stories of Painting. Curated by Hendrik Folkerts, currently Chief Curator of Programme at Kunsthaus Zürich, the exhibition is co-organised by Moderna Museet and Kunsthaus Zürich, where it will be presented in 2027. The project, therefore, takes the form of a passage: not only between two institutions, but also between different questions concerning painting, narrative and the capacity of images to produce knowledge in the present. 

Fortsätt läsa ”House of Nisaba: New Stories of Painting ”

När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner

När Filmarkivet.se läggs ned försvinner inte bara en webbplats, utan en av de mest generösa öppna ingångarna till Sveriges rörliga bildarv. I femton år har tjänsten gjort kortfilmer, journalfilmer, reklamfilmer, dokumentärer och amatörfilmer tillgängliga för alla. Här skriver Petra Werner en personlig nekrolog över ett arkiv som också varit ett sätt att vandra genom svensk vardag, politik, reklam, filmkonst och minne.

Av Petra Werner

Ett arkiv går i graven

Den 31 mars 2026 skulle Filmarkivet.se stängas officiellt. En viss förlängning har tillkommit, men beslutet är fattat: tjänsten ska läggas ned.

Därmed försvinner en etablerad ingång till svensk filmhistoria på nätet, enkelt tillgänglig från det egna hemmet. Tjänsten har sedan 2011, genom ett samarbete mellan Kungliga biblioteket (KB) och Svenska Filminstitutet, gjort äldre svenska kortfilmer, dokumentärer, journalfilmer och reklamfilmer fritt tillgängliga för allmänheten. Den har nu bedömts vara föråldrad och tekniskt begränsad, och har därför avvecklats.

Fortsätt läsa ”När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner”

När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända 

Regissör med kameror i bakgrunden

Stanley Kubricks filmer söker sig ofta mot det som inte låter sig sägas rakt ut: det undermedvetna, det metafysiska, det kosmiska. Ingenstans blir detta tydligare än i hans sätt att använda musik. I År 2001 – ett rymdäventyr bär Richard Strauss, Johann Strauss och György Ligeti inte bara filmens känsloläge, utan dess idé om människan som en varelse på väg från ett tillstånd till ett annat – över en avgrund hon ännu inte kan förstå.

Av Petra Werner

Fortsätt läsa ”När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända ”