Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm

Ett av de 233 utvalda psalmförslagen till den nya psalmboken heter ”Skapelsens krona” och är komponerat av Sofia Thoresdotter. Vi bad Sofia berätta om arbetet med att skriva en ny psalm.

Av Sofia Thoresdotter

Sofia Thoresdotter, trubaduraktivist. Foto: Øyvind Vågen

Mitt förhållande till psalmer har förändrats genom livet. När jag var liten fick jag ofta följa med min mamma till kyrkan. Då tyckte jag att psalmerna var långa och tråkiga. Jag trivdes mycket bättre hos Frälsningsarmén, som hade enkla sånger med refränger som var lätta att sjunga med i. Frälsningsarméns sånger kunde i och för sig också vara svåra att förstå för ett litet barn. Till exempel funderade jag mycket över textraden ”genom bordet har han frälst mig”. Att det skulle vara ”genom blodet” förstod jag inte förrän senare, men för ett barn är det väl egentligen lika obegripligt.

Som vuxen har jag ofta känt en ömsint respekt för de riktigt gamla psalmerna och för människorna som sjöng dem med övertygelse och allvar för så länge sedan.

”O store Herre Gud,
Vars röst och stränga bud
Allt lyda måste här,
Du skapte dag och natt:

När dagen gör mig matt,
Mig natten ro beskär.
O Gud, mig ej försmå,
Låt mig din nåde få,

Ty jag är svag och trött,
Men mörkrets makt är stor;
Dock du, i höjden bor,
Gör, att jag sover sött”

Den här psalmen, ”Nu haver denna dag” av Samuel Columbus är från 1600-talet. Det finns en rädsla och en förtröstan i den som gör att jag kan föreställa mig hur det måste ha varit för människorna som gick i kyrkan då.

Att jag själv skulle kunna skriva en psalm, det hade jag aldrig tänkt på förrän jag såg att Svenska kyrkan ville ha in psalmförslag till sin nästa utgåva av psalmboken som planeras till 2030.

Jag visste från början att jag ville skriva om klimatkrisen och människans ansvar för den. Jag visste också att jag ville ha en folkmusikinspirerad melodi, men jag kom inte i gång med skrivandet på riktigt förrän jag började på låtskrivarkursen Rim & reson på Nordiska folkhögskolan i Kungälv under hösten 2022.

Två år efter att jag hade skickat in min psalm, fick jag besked om att den hade kommit med bland förslagen som skulle provsjungas i församlingarna, men att man skulle höra av sig för att diskutera några ändringsförslag. Jag var ganska säker på att man ville ändra tonarten. Eftersom psalmerna alltid ligger för högt för att jag ska kunna sjunga dem, hade jag skrivit min psalm i en tonart som var behaglig för mig. Och det stämde, man ville höja den. Dessutom hade man synpunkter på den fjärde versen.

Även min lärare på låtskrivarkursen hade haft synpunkter på vers 4, fast av helt andra skäl än Svenska kyrkans urvalsgrupp. Så här löd den från början:

”Nu står vi här skamsna och ber dig om hjälp,
vår krona har blivit för tung.
Nu vet vi vår plats här på jorden och tror
oss inte va bättre än andra”

Min lärares kommentar var: Nu står vi här skamsna, gör vi det?

– det borde vi göra, svarade jag,

Men eftersom vi båda tyckte mycket om ”vår krona har blivit för tung”, så lät vi versen vara som den var.

Men Svenska kyrkan gillade inte den tunga kronan. Personen jag pratade med och som representerade gruppen som hade arbetat med min psalm, sa att uttrycket ”Skapelsens krona” ju inte syftar på en riktig krona, så den kan inte bli för tung. Jag gav med mig direkt. Kanske att överförda betydelser inte funkar så bra i en text som ska förstås och användas av många. Nästa bekymmer för min grupp var raderna:

”nu vet vi vår plats här på jorden och tror
oss inte va bättre än andra”.

Vilka andra, undrade kyrkan? Jag förklarade att jag menade alla andra varelser på jorden, alla förutom människan och att jag tyckte att det framgick tydligt i min text, men det höll gruppen inte med om. I mitt stilla sinne funderade jag över om det kunde vara så att tanken att människan har samma värde som vilken annan levande varelse som helst, var för magstark för Svenska kyrkan, men jag sa inget om det.

Det sista i denna stackars vers som ställde till med problem för gruppen var skillnaden mellan skam och skuld. Man föredrog skuld framför skam. Vi hade en spännande diskussion om detta där jag försökte övertyga med hjälp av mina kunskaper och erfarenheter som terapeut, men det slutade med att jag gav med mig även på denna punkt. Den fåfänga sidan av mig fick bestämma och den vill väldigt gärna komma med i slutversionen av den nya psalmboken. Vers 4 lyder nu enligt följande:

”Så tung väger skulden,
vi ber dig om hjälp.
Vi tog inte hand om vår jord.
Vi klarade inte det uppdrag vi fått,
lät högmodet styra vår hand.”

”Skapelsens krona” är nu publicerad både i tryck och som ljud tillsammans med de andra psalmförslagen och finns att lyssna på här.