Etikett: konst

Publicerat

Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet, Stockholm

Av Andreas Engström

Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet i Stockholm. Foto Øyvind Vågen

Visserligen skulle man kunna hävda att Moderna Museet inte är särskilt modernt längre. De breda utställningar som för decennier sen tog temperaturen på samtiden skymtar allt mer sällan fram. Istället ligger fokus på omhängningar av den stora samlingen (som Surrealistutställningen nyligen) eller på omfattande retrospektiva utställningar av sedan länge kanoniserade, på gränsen till klassiska konstnärer. Modernism och modern konst tenderar att med tiden bli omodern. Fördelarna med dessa – och där problematiken med det omodernt moderna blir mindre relevant – är dock att de verkligen presenterar hela konstnärskap i helfigur med all den dynamik, mångfald och stilistiska kontraster det kan innebära. Utställningarna med Laurie Anderson och Katalin Ladik är två lyckade exempel från de senaste åren.

Fortsätt läsa ”Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt-Labba på Moderna Museet, Stockholm”
Publicerat

Plingeling – Olle Bonniér och musiken

Av Andreas Engström

En av det svenska efterkrigsårens mest radikala konstnärer, Olle Bonniér (1925–2016) skulle blivit 100 år i år och är aktuell med en stor utställning på Norrköpings konstmuseum. Bonniér arbetade med måleri grafik och gjorde skulptur. Projekten var inte sällan storslagna och monumentala. Hans nonfigurativa arbeten kan också ses som en tidig form av konceptkonst. Bonniér hade ett starkt förhållande till den radikala samtidsmusiken och av hans idébaserade verk kan Plingeling rent av betraktas som en tidig form av grafiskt partitur. Målningen har även tolkats av musiker. Vi återpublicerar här en intervju med Olle Bonniér om Plingeling från 2002.

Olle Bonniér. Plingeling Tillkomstår 1949, Teknik/MaterialGouache och blyerts på papper.
Fortsätt läsa ”Plingeling – Olle Bonniér och musiken”
Publicerat

Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst 

Av Sara Shamloo Ekblad (text) och Øyvind Vågen (foto)

Vad är tillgänglig konst? Den frågan har jag ställt många gånger, inte minst med tanke på mitt intresse för visuell konst och det faktum att jag lever med en synnedsättning.

Under de senaste åren har konstmuseers intresse ökat för att tillgängliggöra sina samlingar, något som har aktualiserat frågeställningen alltmer. Det senaste exemplet var i höstas när jag på sociala medier fick upp reklam för en tillgänglig fotoutställning. Jag tänkte att det väl var som vanligt när en konstutställning ska tillgängliggöras: en konstpedagog väljer ut några konstverk som hen sedan efter bästa förmåga beskriver i ord. Under årens lopp har jag hunnit med ett antal sådana visningar och jag var inte särskilt lockad att gå på en till. Den nya tillgängliga fotoutställningen var därför inget jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Men när det var dags för fotoutställningen svämmade mina sociala medier fullkomligt över av personer som lyriskt berättade att de varit på utställningen. Jag förstod att jag dragit förhastade slutsatser och bestämde mig för att bege mig till utställningen.

Fortsätt läsa ”Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst ”
Publicerat

Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  

Av Soly Erlandsson 

Under min barndom och ungdom fick de kreativa uttrycken en särställning genom mitt stora intresse för bild, färg och form. När tristessen blev för påtaglig plockade jag fram ritblocket och färgerna. Senare blev jag uppmärksam på att det bilderna berättade visade vad jag hade brottats med under utvecklingens gång. Vid den här tiden var jag inte särskilt uppmärksam på mina drömmar, och vad de kunde betyda. Det var först när jag påbörjade utbildningen till psykolog och senare fördjupade mig i psykoanalytisk litteratur och tog mig vidare till Jungs analytiska psykologi, som mitt intresse för drömtydning väcktes. Vid ungefär samma tid inledde jag en inre resa som manifesterades genom att jag återigen började att intressera mig för måleri. Jag kunde ägna veckor, ja månader åt ett enda motiv i likhet med hur vi kan bearbeta en förlust eller ett trauma under timmarna i psykoterapi. Vari bottnar då vårt intresse för drömmar och vad de kan förmedla? Den frågan har naturligt nog fler än ett svar.

Fortsätt läsa ”Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  ”
Publicerat

William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär

Av: Carolina Hindsjö

Mitt första möte med William Blake var en bild där en orm slingrades sig upp på en kvinna. Kvinnan vinkade. Det var på Chelsea College of Art jag såg bilden, i deras bibliotek. Jag hade ingen aning om vem William Blake var och berättade för min lärare att jag tyckte hans bilder var jättefina. Min lärare svarade att de säger det. Sedan dess har jag alltid tittat på hans bilder. Hans bilder gör mig glad och inspirerar mig till att själv göra konst. Jag har funderat väldigt mycket på varför hans bilder gör mig glad. Det är nog blandningen av att vara sedd och osedd som gör att jag återvänder till honom.

Fortsätt läsa ”William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär”
Publicerat

Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?

Av Miriam Rasch

[svenska, english below] Vad är ett alfabet? Jag gillar frågor som är både fånigt enkla och samtidigt förvirrande. I den bemärkelsen är öppningsdagarna för ett nytt långtidsprojekt 2019-2021 vid Haus der Kulturender Welt (HKW) i Berlin med titeln Das neue Alphabet nog så tillfredsställande. Men allvarligt talat, vad är egentligen ett alfabet? Och kan nya förekomster av alfabet verkligen födas?

Fortsätt läsa ”Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?”
Publicerat

Ljuset sätter rummet i rörelse när samtid möter barock

Av Andreas Engström

Jag hade länge svårt för Olafur Eliassons konst. I bästa fall kunde jag uppleva en storslagenhet som var överväldigande men där ljus, ljud och objekt framkallade ett slags dimma som snarare än kittlade fantasin kändes påträngande och kvalmig. Till detta kunde läggas färgskalorna, klangfärgerna och materialen vilka sammantagna mest aktualiserade ett slags sofistikerad new agekonst utan tuggmotstånd.

Reinoud Van Mechelen (Hippolyte), Anna Prohaska (Aricie) och Staatsopernchor
(c): Karl och Monika Forster
Fortsätt läsa ”Ljuset sätter rummet i rörelse när samtid möter barock”