Rebecca Kjelland ”Vinterkorn og vårtunger”

Översättning från norskan av Øyvind Vågen

SANDKARTORNA

*

Jag vet inte vad jag älskade mest: att jag inte förstod språket, att jag bara kunde höra rytmen, skriken, rösterna, strängheten som säkert var lössläppt. Eller att vi var främlingar, att de inte förstod oss. Vi satt på torget och hörde mödrarna skälla ut sina barn. Lika dramatiskt som när man sopar ner pappershögen på golvet eller välter ett bord under ett gräl, lika tydliga var de här kvinnorna.

Fortsätt läsa ”Rebecca Kjelland ”Vinterkorn og vårtunger””

Kjell Heggelund ”Samlede dikt” – ”2 dikter”

Översättning från norskan Øyvind Vågen

LOWLANDS

Ljuset avtar/försvinner. Jag försvinner ute på slätterna.   (Se upp för naturen!).   Självklart kunde jag ha hållit mig för mig själv, då hade allt varit lugnt.   Vad är det med marken?   Smälter den?   Smälter den?   Nej, men dagarna går, den ena efter den andra.

Kom så sticker vi, sa jag.   Men inte ett jävla ljud vågade hon.   Smal kropp.   Kunde simma.

Tillbaka till naturen.   Ljuset avtar/försvinner.   Spårvagnarna försvinner, en efter en.

Det här är om vintern.

Jag reste hemåt.   Det snöade.   Bara en pytteliten låga.   Flöt upp i bussen.   Passagerarna hälsade vänligt på mig.   Fina människor.

Senare en kväll när jag flög lågt över sjön för att inte väcka misstankar, fick jag syn på henne.

Fortsätt läsa ”Kjell Heggelund ”Samlede dikt” – ”2 dikter””