Översättning från norskan Øyvind Vågen
LOWLANDS
Ljuset avtar/försvinner. Jag försvinner ute på slätterna. (Se upp för naturen!). Självklart kunde jag ha hållit mig för mig själv, då hade allt varit lugnt. Vad är det med marken? Smälter den? Smälter den? Nej, men dagarna går, den ena efter den andra.
Kom så sticker vi, sa jag. Men inte ett jävla ljud vågade hon. Smal kropp. Kunde simma.
Tillbaka till naturen. Ljuset avtar/försvinner. Spårvagnarna försvinner, en efter en.
Det här är om vintern.
Jag reste hemåt. Det snöade. Bara en pytteliten låga. Flöt upp i bussen. Passagerarna hälsade vänligt på mig. Fina människor.
Senare en kväll när jag flög lågt över sjön för att inte väcka misstankar, fick jag syn på henne.
Jag skall hälsa, sa jag. Idiotiskt. Det hade varit bättre gå rakt på sak.
Men vad tjänar det till, sa hon, när de likt förbannat inte tror dig?
Jag sa att jag trodde jag förstod vad hon menade. Men vi kan väl inte sätta oss ner och grina/gråta allihop väl? Hur skulle det väl gå då?
?
(Willoch snusade på en stolkant?) (Akta dig W., snart faller du!)
Tillbaka till naturen. Normandie. Låglandet.
Det är böljande och fruktbart. Boskapshållningen spelar en större roll än jordbruket och särskilt mejerinäringen står högt i kurs. Fruktodling är också stort. Tre av Frankrikes största hamnstäder ligger här och det finns sjöfart och fiske.
JULI
Att vara död är bättre
än att sitta och titta på havet
även om det också är skönt, skrev Alf Larsen,
en av våra stora havsdiktare.
Andra har haft samma känsla
Kanske är det därför många menar att evigheten
kommer dem nära när de läser
havsdiktarens dikter.
Jag tror inte någon känner
evighetens närhet
när de läser tidningar.
Men det är tidningar folk läser
också om sommaren, som är den bästa
tiden vi har. Då kan man
resa på semester – till havet eller till
de stora städerna och släntra omkring
och tänka på hur glad man är
för att man finns till
och att det är fint att man inte
skall leva för evigt.
Sigurd Helseth ”Skuggar av glas”
Andas in i dig
pärlfärgad syrendoft
Budbärarens sång
*
Stjärnbilder
Froströk över myrarna
Runorna glittrar
*
Namnlös så länge
hon är synlig på jorden
Sår på fötterna
*
Toner från orgeln
Pyramiden av kristall
lockar på ljuset
*
Bronsskulpturen
Medan hon drömmer sig själv
Djupa skälvningar
*
Älgen ser på mig
Andas liv i morgonen
Rimfrosten myrljung
*
Mor ropar på mor
Symaskinen tickar fort
Klänningen av äpple
*
Blå fjärilar
Mellan anletena våra
i björkens världsrymd
*
Liten dotter sover
Bor högt i äppelträdet
hon själv har planterat
*
Näten hänger på tork
Stjärnskummet speglar sig
Ishavskatedral
*
Diamantögat
i regndroppen, svalorna
med sång i svävet
*
I silvergrå brospann
över fjorden, stormbyar
piskar regnet tomt
*
Gästen knackar på
Namnet är detsamma som förut
Alltid ett annat/alltid en annan/alltid någon annan
*
Vem hör bönerna
Höll andan under isen
till dess sömnen brast
*
Sandkorn i sanden
Spår efter den bortkomne
i himmelsrymden
*
Naken i floden
Namnet från evigheten
ropar utan namn
*
Vaknar för att se
Trollfjällets drömmar
runt vintermånen
*
Såningsmannen ber bön
på knä i kornåkern
Färjan på fjorden
*
Solstoft i regnet
Barnet gömt under bron
i ruinskogen
*
Läpparna kalla
av flodvattnet, kyssen
svävar mot solen
*
Flickan springer barbent
inåt i himlen
Ropar sitt namn
*
Havet närmar sig
med full hals/strup, sniporna
med skumvita skrik
*
Inga årtag
Hägringar i vattenytan
makrillstimmen vänder
*
Doften av kaffe
Gästerna sitter i trädgården
Telefonskriket
*
Harpspelaren
Hon hör ljusets vingar
med fostrets sång
*
Vindens blomsterstoft
Namnet ditt kallar på mig
Natten doftar sol
*
Oxen sår i ro
Snön vitnar alla ting
Ögat sluter sig
Sidan 36:
Nattvakten lyssnar
öppnar den låsta dörren
Rummet fjärmar sig
*
Kanske barngråt
Våra invärtes ekon
det stumma ordet
*
Kalven andas in
sitt eget blod, ryckningar
i det korpen skriker
*
Höstvåta höstlöv
Mannen med käpp närmar sig
den sista taxin/droskan
*
Fjället osynligt
Väntar på morgonvinden
Kråkorna tysta
*
Klämtning från klockor
Skulpturen i fontänen
jagar vilda oxar
*
Går på havets botten
Hon möter ingen bekant
på sina vägar
*
Gräset ligger frostvitt
Soldropparna isar fast
på bilpansaret
*
Dansen i rummet
utan väggar, när hon sjunger
på flygande fjäll
*
Den stumma lyssnar
till ekot från födseln
Andas fortare
*
Ljuset öppnar sig
rådjuret vakar över/passar på oss
Vind ligger i gräset
*
Efter stormfloden
Krabbor och tång torkar in
mellan strandnejlikor
*
Det glömda ordet
väntar på dansarens sväv
Rummet invändigt
*
Drömmen minns mig
Regnbågen skiner från forsen
skogsduvor flyger upp
*
Havet sover inte
Fullmånen susar förbi
den tomma båten
*
In i (en) främmande värld
Den nyföddes biljett
i ögondjupet
*
Du flygande katt
Blåklockorna i vinden
innan natten vaknar
LÄS FLER ARTIKLAR I DETTA NUMMER
Sonia Engström: En rova i kokboken – borsjtjens spridning i söderled och österled
Soly Erlandsson: Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?
Petra Werner: Make it New – Eric M. Nilssons dokumentära värld
Simon Carlfjord: Är sten som medium budskapet? Kan en alternativ modernitet sammanföra hållbarhet och skönhet?
José Miguel Tur: De osynliga balanskonstnärerna – museivärdarna och deras inflytande på besökarens museiupplevelse
Antonello Motta: Museivärden som performativ skådespelare i den teater-museologiska upplevelsen
Andreas Engström: Ständigt på andra sidan gränsen – Lars Fredrikson i utställning och bokform
Maud Häger: Folkdräkter och hembygdsdräkter
Mira Horovitz: Kärlekens irrgångar – en betraktelse över samtidssynen på sexualitet och relationer
Eli Getreu: Dagbok del V – julen 1938
Ursula Le Guin: Tre dikter – Fladdermöss, Förfäder & Blickar Bakåt
Rebecca Kjelland: Rebecca Kjelland ”Vinterkorn og vårtunger”
Sigurd Helseth: Sigurd Helseth ”Skuggar av glas”