Det är här den fjärde delen i de serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok och. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina) och kom att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare och sedan flytta till Israel – Eretz – för att odla upp det heliga landet. De två första delarna – som skildrar Kristallnatten/Novemberprogromerna respektive en tågresa genom Tyskland och Danmark precis innan krigsutbrottet – går att läsa här och här. Den tredje delen som skildrar hur han strax före andra världskrigets utbrott reser från Danmark, där han arbetade som dräng för att lära sig jordbruk hos en jysk bonde, till England för att hälsa på sina föräldrar som flytt ditt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike finns att läsa här. Hela dagboken finns att läsa (i faksimil på tyska) på Förintelsemuseets hemsida där finns också ett album med foton som han tog under tiden han skrev dagboken. BBC gjorde nyligen ett inslag om Englandsvistelsen som står att finna till exempel här.
”Jag tror det ligger väldigt mycket i människans natur att älska listor.” Så inledde Lars Trägårdh sitt anförande under presskonferensen där kulturkanonen offentliggjordes. Jag med, ska sägas. Kan då listorna vara till mer nytta än något som man tjötar om tillsammans med några kompisar över en öl? Ja det menar Dmitri Plax som i en kort kommentar på Expressen skriver att han som invandrad svensk absolut kan ha nytta av detta. Han ”vill gärna veta vad en del svenskar anser vara svensk kultur och – utifrån det – vad andra svenskar inte anser vara svensk kultur och i så fall varför.”
Efter att i förra numret bidragit med en mycket uppskattad essä om den svenska tv-personligheten Ria Wägner återkommer Petra Werner med en fördjupande artikel om skräckgenren i allmänhet och tv-serien Skräckens hus(Rose Red). Kokpunktens Kraków-baserade krönikör Sonia Engström skriver denna gång om intresset för den ukrainska folkdräkten Vysjyvanka och bärandet av den som en symbolisk motståndshandling riktad mot Moskva.
Soly Erlandssons återkommer även hon med en essä där hon diskuterar John Steinbecks roman Vredens druvor om fattiga lantbrukare under 1930-talets missväxt och depression och Mina Salehpours dramatisering av romanen på Dramaten i Stockholm. Hur gestaltas de i romanen så pregnanta temana som empati, medmänsklighet och mellanmänskliga relationer i pjäsen?
Ironi och pastisch var vid slutet av 1960-talet en ny företeelse i rockkulturen. Andreas Engström skriver om ett par av Frank Zappa och The Mothers album från denna tid som förenar experimentalism, pastisch och kulturkritik.
Med anledning av den nyöppnade utställningen med Olle Bonniérs konst i Norrköpings konstmuseum publicerar vi här en äldre intervju med Bonniér om hans relation till avantgardemusik och målningen Plingeling.
Vi fortsätter också vår satsning på att publicera nyskriven svensk lyrik. Mickaela Persson som medverkade i förra numret med Dikterna till Åsa återkommer med en ny diktsvit och får sällskap av Xénie Bertell.
Vidare publicerar vi här den tredje delen med utdrag ur Eli Friedrich Getreus dagbok. Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att tidigare publicerat hans betraktelse över kristallnatten samt flykten från Wien till Danmark kan man i detta nummer läsa om hans resa från Danmark till England där han hälsade på sina föräldrar som även de flytt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike.
Slutligen så bjuder på ett fotoreportage från tre städer vid vattnet av Øyvind Vågen.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Film som uttrycksmedium kan beskrivas som en sorts avbild av det mänskliga psykets mentala processer där det finns uttrycksmässiga paralleller mellan till exempel det mänskliga minnet och filmens tillbakablickar. Den grundläggande uppsättning mönster och symboler vi använder i vår varseblivning tycks på något sätt återfinnas i filmmediet vilket också gör filmmediet till ett effektfullt sätt att återge fenomen och händelser. Vårt sätt att minnas gestaltas av filmens återblicksklippning, och vårt sätt att koncentrera oss av filmens närbilder.
