Här publicerar vi det första av två utdrag ur diktsviten ”Videfläta”
Av Mickaela Persson
Prolog: Sammet
Var du en ikon för mig i barndomen?
Eller är det en efterkonstruktion? *
Tiden av kurser är förbi
men ändå gör jag milslånga halsband
av dagg och skratt.
Av tyll och sammet
som väver ditt namn.
”Tycker du om att vara ensam?” frågar du.
Du är ett soligt busväder
och dina frågor pockar på uppmärksamhet.
Läroåren hopar sig till snöhögar
på luftslottets trösklar.
”Jovars, ensamhet är all right
men om valet står mellan ensamhet
och bubblande sammet från förr
då väljer jag sammet.”
Dröm: Valium
Jag svalde två Valium
och mötte en lärarinna med en sorg.
Hennes hår var rufsigt
av varm hortensia och tunga roller.
Hennes aura kantades av ängslan
och treklanger i moll.
”Du är alldeles förtjusande!” sade jag.
”Dina ögon är fördunklade”, löd hennes svar.
Jag rörde osäkert hennes smala handled
kysste hennes sönderbitna läppar.
En svindel intog mig.
Doft av murgröna, päron, näckrosor, eld.
Snart var natten till ända
och det var omöjligt att stanna.
Hennes molekyler rörde sig med en hastighet
som gjorde det omöjligt att hinna våga.
I föhnen hennes ambra
Corioliskraften slog till
riktigt ordentligt den där kvällen
med hennes fingrar i mitt hårsvall.
Fredagen var ovanligt stjärnklar.
På trallen till chambre séparée
speglades stjärnor och toskamuffins.
Jag stod i snön och drack lumumba
med en röd skolväska på min rygg.
Vaknade dagen efter
i kammaren som gömmer älskande par.
Tog vindeltrappan i två språng
ned till lärarinnan vid huvudentrén.
Vindrätt i den rusande föhnen
som blåste i hennes korta hår.
Äpplen
Jag har börjat drömma om äpplen.
Det sprakar och klingar
pulserar av klara färger.
Gyllene röda
gröna som smaragd
transparenta som tårar.
Ett äpple är som ett hjärta
med fem kamrar.
I varje kammare vilar ett frö.
Hjärtslagen genljuder i drömmen.
Jag lockas som av sirensång.
Drunknar i äpplig frestelse.
Embryo
Jag längtar till fredag
då jag med grumlig sans
tar ett eventuellt fotsteg
mot kontaktens skira embryo.
Längtar efter isglittret
i din nougatskimrande röst.
Jag rör mitt hårband av pärlor och plysch
småler och mantlar osynligheten.
Dina lätta fingrar i mitt hår
som efemärt duggregn.

Mickaela Persson är en prisbelönad svensk poet som är aktuell med sin andra diktsamling Fläderälva vid språkets månbelysta källa som utkommer på Bokförlaget Faethon. Ett lyriklingvistiskt miniepos som sjunger om sin egen uppkomst ur kärleken till språkets alla lärarinnor.
LÄS MER I DETTA NUMMER:
Petra Werner: Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus
Sonia Engström: Stygnen som håller ihop nationen – vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva
Soly Erlandsson: Att synliggöra människovärdet – Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning
Andreas Engström: Cruising with Ruben – Frank Zappa, The Mothers och rock som parodi
Andreas Engström: Plingeling – Olle Bonniér och musiken
Xénie Bertell: Tre dikter – ”Sidenfingrar”, ”Äppeltider” och ”Gräddnos”
Eli Friedrich Getreu: Eli Getreus Dagbok del III – England 12 maj till 5 juni 1939
Øyvind Vågen: Tre städer vid vattnet – Oslo, Trieste & Venedig

4 svar på ”Dikter – ur ”Videfläta” (del 1 av 2)”
Kommentarer är stängda.