Ansvarig utgivare: Öyvind Vågen; adress: c/o Vågen, Gotlandsgatan 44, 116 65 Stockholm.
Att vara museivärd innebär att balansera mellan att vara osynlig väktare och synlig guide, där ensamhet och tystnad avbryts av oväntade möten och intensiva arbetsdagar. Vi följer här med bakom kulisserna på museet, där värdarnas vardag liknas vid ett skådespel med rutiner, improvisation och mänskliga relationer. Hur formar museivärdens roll både konsten och besökarens upplevelse – och varför är jobbet så mycket mer än att bara vakta tavlor?
Av José Miguel Tur
Av José Miguel Tur
Vad är ett museum?
”En performativ plats där dess dominerande pedagogik, som är socialt och historiskt konstruerad, inleder en kritisk dialog med betraktarens minnen och kulturella historier”. (Garoian, 2001)
Om vi utgår från denna definition, innebär det att vi museivärdar är skådespelare! Låt oss se på detta genom en enkel semiotisk analys, där vi söker efter våra likheter och ser hur vi är utrustade.
Fortsätt läsa ”Museivärden som performativ skådespelare i den teater-museologiska upplevelsen”Av Andreas Engström
I sin bok Andra våglängder, andra rymder för konsten. Om Lars Fredrikson (Oei Editör) formulerar Jonas (J) Magnusson det som att den i Sverige födde och i Frankrike verksamme konstnären Lars Fredrikson (1926–1997) hela tiden arbetat på gränsen. Detta ses som en av förklaringarna till varför Fredriksons verksamhet varit och förblivit mindre synlig för och inom en konstmarknad.
Sveriges har en rik dräkttradition där varje tygstycke och broderi berättar en historia om hembygd, gemenskap och skaparglädje. Framför allt på senare år har de historiska dräkterna plockats upp av folkdansare och kreativa dräktskapare som återuppväckt gamla och skapat nya traditioner och fört ut dem i världen.
Av Maud Häger
Fram till och med förra sekelskiftet talade man om folkdräkter. Parallellt med det ökade intresset för svensk folkmusik årtiondena efter andra världskriget skapades nu många nya dräkter sprungna ur olika traditioner. Dräkter som skapats senare, närmare vår egen tid, kallas för hembygdsdräkter. Man ville värna sin hembygd. Särskilt i Dalarna var det förnyade intresset stort och man tog fram dräkter och dräktdelar för olika tillfällen som sommar och vinter, vardag och helgdag, bröllop och begravning.
Frågan vad en kvinna är, hennes roll i samhället och hur kärlekslivet kan formas har sysselsatt många tänkare genom tiderna. Även kvinnans sexualitet och möjligheten att uppnå sexuell agens har varit och är ett återkommande ämne i litteratur, akademiska texter och i kultur- och samhällsdebatten. Men frågan behöver utvecklas och vidgas ytterligare. Så låt oss börja från grunden.
Av Mira Horovitz
Vad är en kvinna? Hur blir hon mänsklig och därmed mångfacetterad just därför att hon framställs som sådan genom filmproduktion, i media, skönlitteratur och andra texter och berättelser som gör anspråk på att förmedla något om mänskligt liv och sex-och kärleksrelationer?
Fortsätt läsa ”Kärlekens irrgångar – en betraktelse över samtidssynen på sexualitet och relationer”Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)
Det är här den femte delen i den serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok och här får vi följa med när dagboksförfattaren som nyanländ jordbruksmedarbetare för första gången firar jul på en dansk bondgård. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina) och kom att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare och sedan flytta till Israel – Eretz – för att odla upp det heliga landet. De två första delarna – som skildrar Kristallnatten/Novemberprogromerna respektive en tågresa genom Tyskland och Danmark precis innan krigsutbrottet – går att läsa här och här. Den tredje delen som skildrar hur han strax före andra världskrigets utbrott reser från Danmark, där han arbetade som dräng för att lära sig jordbruk hos en jysk bonde, till England för att hälsa på sina föräldrar som flytt ditt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike finns att läsa här. Den fjärde delen som skildrar själva arbetet på gården i Danmark går att läsa här. Hela dagboken finns att läsa (i faksimil på tyska) på Förintelsemuseets hemsida där finns också ett album med foton som han tog under tiden han skrev dagboken. BBC gjorde nyligen ett inslag om Englandsvistelsen som står att finna till exempel här.
I väntan på en intervju med Ursula Le Guins svenska översättare Lena Johansson som publiceras efter helgerna, bjuder vi på tre aldrig tidigare till svenska översatta dikter.
Översättning från engelskan av Øyvind Vågen
Fladdermöss [Bats]
i
När jag brukade se fladdermöss
flyga i den kaliforniska skymning
flimrade deras intrikata
sicksackröster med dem
men med åren tystnade de
och utan det där lilla statiska bruset
att se dem fladdra
in och ut ur varandet
är ett slags blindhet
Översättning från norskan av Øyvind Vågen
SANDKARTORNA
*
Jag vet inte vad jag älskade mest: att jag inte förstod språket, att jag bara kunde höra rytmen, skriken, rösterna, strängheten som säkert var lössläppt. Eller att vi var främlingar, att de inte förstod oss. Vi satt på torget och hörde mödrarna skälla ut sina barn. Lika dramatiskt som när man sopar ner pappershögen på golvet eller välter ett bord under ett gräl, lika tydliga var de här kvinnorna.
Fortsätt läsa ”Rebecca Kjelland ”Vinterkorn og vårtunger””Översättning från norskan av Øyvind Vågen
Andas in i dig
pärlfärgad syrendoft
Budbärarens sång
*
Stjärnbilder
Froströk över myrarna
Runorna glittrar
*
Namnlös så länge
hon är synlig på jorden
Sår på fötterna
*
Fortsätt läsa ”Sigurd Helseth ”Skuggar av glas””Översättning från norskan Øyvind Vågen
LOWLANDS
Ljuset avtar/försvinner. Jag försvinner ute på slätterna. (Se upp för naturen!). Självklart kunde jag ha hållit mig för mig själv, då hade allt varit lugnt. Vad är det med marken? Smälter den? Smälter den? Nej, men dagarna går, den ena efter den andra.
Kom så sticker vi, sa jag. Men inte ett jävla ljud vågade hon. Smal kropp. Kunde simma.
Tillbaka till naturen. Ljuset avtar/försvinner. Spårvagnarna försvinner, en efter en.
Det här är om vintern.
Jag reste hemåt. Det snöade. Bara en pytteliten låga. Flöt upp i bussen. Passagerarna hälsade vänligt på mig. Fina människor.
Senare en kväll när jag flög lågt över sjön för att inte väcka misstankar, fick jag syn på henne.
Fortsätt läsa ”Kjell Heggelund ”Samlede dikt” – ”2 dikter””Del 1. Johann Sebastian Bach: Juloratoriet
Av Andreas Engström
Kyrkan har under hundratals år varit såväl konsertlokal som uppdragsgivare åt musiker och tonsättare av klassisk musik. Många verk har skrivits för specifika högtider och musiken har således utvecklats med den kristna liturgin. Kyrkan är den institution som kanske varit allra viktigast för konstmusikens utveckling och bestånd fram till idag. I en serie artiklar med start i julhelgerna presenterar Critical Point några av de mest centrala konstmusikaliska verken som framförs i våra kyrkor under året.
Fortsätt läsa ”Kristna klassiska verk i kyrkorummet”
För knappt sju år sedan startade vi Critical Point med ambitionen att lyfta fram några ämnesområden som vi särskilt vurmade för. Vi ville uppmärksamma konst i vid mening, och gärna konst och kreativt skapande vid sidan av allfarvägarna. Dels bildkonst, musik, litteratur, teater, arkitektur, film med mera som är radikal, alternativ, subversiv eller till uttrycket experimentell. Och dels sådant som oförtjänt hamnat i radioskugga eller förbisetts i jakten på snabba klick.
Vid sidan av allfarvägarna, skulle man kunna säga och låter sig väl sägas. För det ska faktiskt delvis tolkas bokstavligt: för de som läser dagstidningarnas kultursidor blir det allt tydligare att likriktningen när det gäller vad man skriver om – och framförallt inte skriver om – blivit allt starkare. Samtidigt görs så mycket konst och kultur i hela landet (och utomlands) som trots minimalt med uppmärksamhet kan vara väl så kvalitativ och intressant. Vi ville vara där det sker, och belysa det man sällan hör talas om. Om sådant som bara alltför ofta hamnar i radioskugga och utanför det mediala rampljuset. Critical Point vill vara ett alternativ till kanoniserande av konst och kultur.
För att gå in på ämnesval: Ett tema som ligger oss varmt om hjärtat är frågor rörande livsåskådning, religion och tro – och detta gärna i relation till just konst och skapande i vid mening. Ytterligare en röd tråd i Critical Point är kultur och skapande kopplat till frågor om tillgänglighet och allas möjlighet att inte bara kunna ta del av kultur som mottagare utan också själv skapa och därmed inte bara delta i utan också vara med och forma det offentliga samtalet.
När vi nu släpper vårt tredje nummer för året, som också är vårt hittills matigaste och mest ambitiösa, ser vi hur dessa teman eller trådar flätas ihop inte bara i detta nummer utan i vår samlade utgivning: livsåskådning och kyrkan; punktskrift och tillgänglighet; folkkultur och barnkultur; konstmusik, tv-mediet, amatörteater, reseskildringar, körinternat… De här ämnena är knappast unika för Critical Point. Men unikt är att de samlas på samma ställe, i denna tidskrift. Vi gläder oss åt att vi med tiden fått en rad enastående fasta skribenter som återkommer regelbundet men också åt att hela tiden få välkomna nya krafter som medverkar för första gången. Inte minst i detta nummer. Också på den redaktionella sidan har vi fått förstärkning – Sara Shamloo Ekblad är numera redaktör inte bara till gagnet, utan också till namnet.
Med avstamp i ett sedan ungdomsåren engagemang i judarnas situation efter Förintelsen skriver Soly Erlandsson en personlig essä om den lika hopplösa som fruktansvärda situationen för palestinierna i Gaza. Går det att gå vidare efter Förintelsen? – så lyder den retoriska frågan.
Ämnena kyrka, tillgänglighet och konst och hur dessa hänger samman belyses i ett block som inleds med Sara Shamloo Ekblads översiktsartikel över den svenska psalmboken, som också är starten på en artikelserie som löper vidare i kommande nummer. Detta följs av Sofia Thoresdotters berättelse om processen kringa att skriva och skicka in ett förslag på en ny psalm till den kommande nya psalmboken. Shamloo Ekblad fortsätter med en artikel om en nyutkommen antologi om tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor. Simon Carlfjord skriver om konst i kyrkorummet som här är ett minst lika mycket andligt som fysiskt rum, och Lukas Appelqvist om de första veckornas arbete som nyvigd präst.
En av våra återkommande skribenter Petra Werner fortsätter sin essäserie om tv-historia, denna gång om de bortglömda svenska barnprogrammens tidiga historia.
På temat konst (vid sidan av allfarvägarna) har Andreas Engström besökt ett bygdespel i Enviken och Madeleine Engström Broberg intervjuar Hanna Sandman som ledde ett veckolångt körinternat i Ransäter där Haydns Nelsonmässa stod på programmet. Sonia Engström skriver i sin återkommande spalt om den på svenska breddgrader i det närmsta helt okände polske författaren Władysław Orkan. Andreas Engström avslutar så temablocket med en recension av utställningarna med Mike Kelley och Birgitta Marakatt–Labba.
Vi har glädjen att ännu en gång presentera varsitt knippe nyskrivna dikter av Xénie Bertell och Mickaela Persson.
Anna Wallsten tar oss med på en resa i populärkulturens tecken i Los Angeles. Och slutligen presenterar vi fjärde utdraget ur Eli Getrus dagbok, som den här gången utspelar sig på den danska landsbygden 1939, och skildrar hur han försöker lära sig jordbruk för att åka till Eretz och bruka jorden.
Så sluts det här numrets cirkel och därmed önskar redaktionen för Critical Point god läsning!
Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansv. utgiv.)
Soly Erlandsson : Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza
Sara Shamloo Ekblad: Den svenska psalmboken – en kort historik
Sofia Thoresdotter: Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm
Sara Shamloo Ekblad: En kyrka för alla? Ny antologi ger en lägesbild över tillgängligheten inom Sveriges kristna kyrkor
Simon Carlfjord: Dåtid, nutid, framtid möts – kyrkorummets symboliska universum
Lukas Appelqvist: Mitt liv som präst
Petra Werner: Folkbildning och kulturhistoria eller patriarkaliskt och konservativt? – de bortglömda svenska barnprogrammens tidiga historia
Andreas Engström: Landsbygden levererar – bygdespelet Tänger Tull i Enviken
Madeleine Engström Broberg: Lita på processen – Haydns Nelsonmässa vid Internationella musikveckan i Ransäter
Sonia Engström: En orkan från Karpaterna – författaren Orkan
Andreas Engström: Ett reningsbad efter sopstationen – Mike Kelley och Birgitta Marakatt–Labba
Mickaela Persson: Dikter – ur Videfläta (del 2 av 2)
Xénie Bertell: Tre nya dikter
Anna Wallsten: En populärkulturell resa till Los Angeles
Eli Getreu: Dagbok del IV – Danmark 8–29 januari 1939
Av Soly Erlandsson
”Varför kan vi aldrig upphöra att sysselsätta oss med nazismen?” Den frågan inleder Birgitta Almgrens högst läsvärda bok om Sverige och Nazityskland: Drömmen om Norden. Nazistisk infiltration 1933 – 1945 (Carlssons, 2005). Hennes fråga är berättigad och för mig högst relevant, eftersom Nazitysklands brott mot Europas judar aldrig lämnat mig oberörd, trots år som passerat. I bokhyllan står rader av böcker om andra världskriget, om Hitlers grandiosa föreställningar om ett tusenårigt rike, om hur människor som ansågs underlägsna och inte tillhörde den ariska rasen tvångsförflyttades till koncentrations- och arbetsläger i Tyskland och det ockuperade Österrike, Frankrike och Polen. Trots läsningen av detaljerade, sakkunniga och djupt skakande skildringar om Nazityskland, samt den oförlåtligt grymma behandlingen av de europeiska judarna, har jag aldrig helt kunnat förstå hur detta kunde fortgå – fullt synligt, inför öppen ridå – under så många år.
Fortsätt läsa ”Går det att gå vidare efter Förintelsen? Ett psykologiskt perspektiv på den pågående katastrofen i Gaza”Musik är en central del av gudstjänsten. De som besökt en gudstjänst känner igen psalmboken som ligger i flera exemplar vid alla kyrkbänkar. Med start i detta nummer av Critical Point kommer vi att i en serie artiklar att fördjupa oss i psalmens värld.
Av Sara Shamloo Ekblad
Den svenska psalmboken är Svenska kyrkans psalmbok. Genom historien har det funnits hela fem psalmböcker, fyra officiella och den så kallade inofficiella Uppsalapsalmboken eller Then Swenska Psalmboken, samt andra små wanligha Handböker från 1645. Den första officiella psalmboken utkom 1695 och den andra år 1819. Den nuvarande versionen gavs ut 1986 och är en reviderad version av den tredje officiella psalmboken från 1937. 2003 utkom Den svenska psalmboken även i finsk översättning.
Fortsätt läsa ”Den svenska psalmboken – en kort historik”Ett av de 233 utvalda psalmförslagen till den nya psalmboken heter ”Skapelsens krona” och är komponerat av Sofia Thoresdotter. Vi bad Sofia berätta om arbetet med att skriva en ny psalm.
Av Sofia Thoresdotter
Mitt förhållande till psalmer har förändrats genom livet. När jag var liten fick jag ofta följa med min mamma till kyrkan. Då tyckte jag att psalmerna var långa och tråkiga. Jag trivdes mycket bättre hos Frälsningsarmén, som hade enkla sånger med refränger som var lätta att sjunga med i. Frälsningsarméns sånger kunde i och för sig också vara svåra att förstå för ett litet barn. Till exempel funderade jag mycket över textraden ”genom bordet har han frälst mig”. Att det skulle vara ”genom blodet” förstod jag inte förrän senare, men för ett barn är det väl egentligen lika obegripligt.
Fortsätt läsa ”Kan Skapelsens krona bli för tung? – processen med att skriva en ny psalm”