Istria and the Price of Returning

Cats curled up together on a doorstep

For generations, Istria was the holiday people returned to without a second thought. As prices rise, that familiarity faces a new test: what makes a place worth coming back to?

By Chiara Gelmini

I grew up in Trieste, a city in north-eastern Italy at the northern end of the Adriatic, only a few kilometres from the Slovenian border, where Istria has always occupied a peculiar place in people’s lives: unmistakably across a border, yet never entirely foreign. For much of the twentieth century, crossing that border was anything but casual. After the Second World War, the area around Trieste was divided between Allied-administered Zone A and Yugoslav-administered Zone B, while the post-war settlement was accompanied by the Istrian exodus, before the border arrangement was stabilised in 1954. Yet the land beyond it remained deeply familiar — through language, food, shared habits and family histories that long predated the political lines drawn across the region.

Istria is therefore not only part of Trieste’s geography of summer, but of its family geography too: many people from Trieste have parents, grandparents or earlier generations who were born there. And this culture of return extends far beyond Trieste. For generations, Croatians, Slovenians, Italians, Germans, Austrians and visitors from further north in Europe have made parts of the peninsula their second summer home, often returning to the same village, campsite, apartment or stretch of coast year after year.

Fortsätt läsa ”Istria and the Price of Returning”

Arbetarlitteratur mellan Sverige och Italien

När Henrik Johanssons bageriroman Raya kommer ut på italienska möter den läsare med andra erfarenheter av klass, arbete och bröd. Från en litteraturfestival i en fabrik utanför Florens skriver han om arbetarlitteraturens skilda traditioner – och om hur en roman förändras när den läses i ett annat land.

Av Henrik Johansson

Det är fredagen den 10 april 2026. Alla vita plaststolar är framme. Scenen är riggad och bokborden är dukade. Men till skillnad från Bokmässan i Göteborg har Festival di Letteratura Working Class, i Campi Bisenzio utanför Florens, ännu inte börjat trots att klockan är 16.30 på öppningsdagen. Allt drar igång om en timme och sista programpunkten är schemalagd att starta 22.00 (spoiler: den startar senare). Alla stolar är tomma utom en. En ensam ARCI-gumma (Italiens motsvarighet till ABF-gubben) har bänkat sig i skuggan på tredje raden och paxat två stolar till. Hon har page och en lila munkjacka med texten #insorgiamo, ”Vi reser oss”.

Fortsätt läsa ”Arbetarlitteratur mellan Sverige och Italien”

Ellen Key – högaktuell hundra år efter sin död

Hundra år efter Ellen Keys död väcks intresset för hennes liv och idéer på nytt. Nya böcker, radioprogram, opera och teater aktualiserar en tänkare vars inflytande sträcker sig från pedagogik och kvinnors rättigheter till Astrid Lindgren – och till det hem vid Vättern som hon själv skapade.

Av Ulf B Andersson

Ellen Key föddes 1849 i Västervik. Den 25 april 1926 dog hon i sitt hem Strand vid Vättern. Då var hon en av samtidens viktigaste intellektuella. Hennes författarskap och verksamhet som pedagog, debattör, folkbildare och agitator i många frågor, däribland rösträtt, sexualitet och relationer, gav henne uppmärksamhet långt utanför Sveriges gränser.

Fortsätt läsa ”Ellen Key – högaktuell hundra år efter sin död”

Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök

Folkhögskolan har alltid varit mer än en plats för undervisning. Sveriges 152 folkhögskolor är täta och porlande gemenskaper – men var det ännu mer på den tid då elever, lärare och barn levde nära varandra i en liten lokal värld – ofta på idylliska platser ute på landsbygden. Lärande och liv vävdes samman i en vardag. Med vår tids debatt om folkbildningens legitimitet som fond återvänder denna dikt av Emil Erdtman till en uppväxtplats där bildningens och barnets perspektiv möts. Där briserar en tidlös erfarenhet av förlust och återskapande som ett omvälvande kretslopp.

Av Emil Erdtman

Fortsätt läsa ”Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök”

Musikalisk folkbildning i Ransäter

Kör och orkester framför kyrkans kor under Internationella musikveckan.

Av Madeleine Engström Broberg

Madeleine Engström Broberg skriver om det folkbildande med musikinternat och om sommarkursen som ett slags komprimerat folkbildningsrum.

Folkbildningen har fått stor uppmärksamhet under året. Vi kikar på vad som händer på folkhögskolan sommartid och återvänder till Internationella musikveckan på Geijerskolan och den form av musikalisk folkbildning som bedrivs där.

Fortsätt läsa ”Musikalisk folkbildning i Ransäter”

Om poetik

Sam Carlquist skriver om behovet att berätta, om läsningens inflytande och om gränsen mellan diktjaget och det privata. I en personlig poetik prövar han diktens frihet, minnets bilder och tilliten till läsarens fantasi. Läs också hans dikter De fyra hästarna och Sommarhuset, samt intervjun med honom.

Av Sam Carlquist

Vi har lärt oss att betrakta det osynliga
genom att avlägsna det synliga.
I detta uteslutandets mikroskop
studerar vi utstryksprov av poesins förmåga.

Berättarbehovet.
Det nästan omöjliga i att glädjas åt att se en hund om ingen finns att visa den för.
Sådant får en att uppfinna vänner att tala med.

Fortsätt läsa ”Om poetik”

Nyskrivet: Homage till Jean Genet

Sam Carlquist återkommer till Critical Points avdelning Nyskrivet med en dikt om fångenskap, begär, skam och minnets förvandlande kraft – en hommage till Jean Genet. Läs också Carlquists tidigare dikter De fyra hästarna och Sommarhuset, samt intervjun med honom.

Av Sam Carlquist

CELL 2 -758

Dörrarna i sömn;
männen nyckeltyngda.
Röster dämpade av natt.
Den monotona visslingen på inandning;
instrumentklangen från nyckelknippan.
Vaktens söndagssteg mot korridorens slut.

Ljuset släckt – ögon passerar självmordsgluggen.
Ensamdoften;
smaken av mig själv i mörker.
Den förnekade förnekar världen.
Mörkret tänds – ett kröningsljus som visar
den upphöjde i cell av marmor.

Fortsätt läsa ”Nyskrivet: Homage till Jean Genet”

Språkmodeller som språkvärldar

Kan språkmodeller bli världar att läsa och skriva i? Med utgångspunkt i David O’Reillys spel, Nicolaus Cusanus filosofi och Ted Nelsons hypertextvision föreställer sig Simon Carlfjord nya vägar genom vårt gemensamma språkliga arv.

Av Simon Carlfjord

Indiespelet Everything släpptes 2017 av konstnären David O’Reilly. Syftet med spelet var inte att spelaren skulle följa en utstakad bana, men inte heller att det enbart skulle vara en öppen värld att utforska. David O’Reilly utgår från filosofen Alan Watts tankar om universum som ett oändligt antal perspektiv. Han ser i spelmotorn Unity en möjlighet att bygga ett syntetiskt universum där varje sådant perspektiv är möjligt att se världen igenom. I hans tidigare spel Mountain existerade spelaren i ett förhållande till ett berg, medan spelaren i Everything blir berget och existerar sedan i relation till universum på bergets tids- och storleksskala. Everything är därför varken ett första- eller tredjepersonsspel i vanlig mening. Det förskjuter snarare spelarens perspektiv mellan olika former av liv, materia och skala, så att det linjära och vardagliga perspektivet inte försvinner men upphör att vara världens självklara centrum.

Fortsätt läsa ”Språkmodeller som språkvärldar”

Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi

Från och med nummer #1 2026 intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Jonas Rasmussen med det diktsatta bildspelet ”Se men också röra”.

Av Sara Shamloo

Hur skulle du beskriva din poesi?

Formmedveten. Ibland rent konceptuell och systemdiktliknande. För mig är språkljuden, rytmen och formen/strukturen väsentliga bärare av mening. Allt detta kan hjälpa till att gestalta det man försöker formulera. Och i lyrik är ju ordens vedertagna ”innebörder” ofta (om inte satta ur spel, så i alla fall) lite förvridna. För mig tar dikten vid där det begripliga språket (eller vetenskapen) inte räcker till för att beskriva känslor, tankar, erfarenheter eller andra fenomen.

Fortsätt läsa ”Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi”

Nyskrivet: Se men också röra

I vår serie med nyskriven svensk samtidspoesi har vi i det här numret äran och glädjen att kunna presentera ett diktsatt bildspel av författaren och översättaren Jonas Rasmussen.

Av Jonas Rasmussen

Visa med svensk text

Jonas Rasmussen
Foto: Kentaroo Tryman.

Jonas Rasmussen är författare och översättare.

Samtliga artiklar i Critical Point #14+15

Sofia Thoresdotter: Hur kan du veta det? Om språket, makten och det heliga seendet

Emil Erdtman: Freedom Drive i Bryssel – rätten att bestämma över sitt eget liv

Jakob Wood: Psykologens intellektuella ansvar att tänka själv

Channa Bankier: Bländad av det asiatiska ljuset – drömmen om (det maoistiska) Kina

Ulf B Andersson: Krigets långa skugga över Balkan

Chiara Gelmini: Emma Bonino’s Legacy: The Responsibility to Defend Rights and Freedom

Mira Horovitz: I släktens spår i Budapest

Mira Horovitz: Sörjbara liv och värdighet vid livets slut

Sonia Engström: Szymon Laks – musiken som räddade och återskapade liv

Massood Mafan: Så länge någon läser henne, finns Shahrnush Parsipur kvar

Simon Carlfjord: Fimbulvintern är gryningens svarta mjölk

Anna Celander: Ur tjänstedagboken – samtal kring papperskonservering

Sara Shamloo: Sex frågor om fotografi till István Molnár

István Molnár: Utdrag ur István Molnárs ”Bilderbok”

Petra Werner: Former av närvaro

Carolina Hindsjö: Mellan minne och utopi – Carolina Hindsjö på Platforms Project i Aten

Chiara Gelmini: Istria and the Price of Returning

Anna Wallsten: Ingen går i LA – utom jag

Henrik Johansson: Arbetarlitteratur mellan Sverige och Italien

Ulf B Andersson: Ellen Key – högaktuell hundra år efter sin död

Emil Erdtman: Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök

Madeleine Engström Broberg: Musikalisk folkbildning i Ransäter

Tisdagspoeterna: Dikter från ett vardagsrum på Södermalm

Sam Carlquist: Om poetik

Sam Carlquist: Nyskrivet: Homage till Jean Genet

Carsten Schale: Romanen som tankerum

Carsten Schale: Språk och levd erfarenhet i modern filosofi

Simon Carlfjord: Språkmodeller som språkvärldar

Sara Shamloo: Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi

Jonas Rasmussen: Nyskrivet: Se men också röra

Soly Erlandsson: Samlade fågelobservationer i en trädgård

Eva Hildursmark (text) och Mickael Fredblad (foto): Fågelsång Sverige runt

Samlade fågelobservationer i en trädgård

Från köksfönstret och trädgården på Orust följer Soly Erlandsson fåglarnas vardag genom årstiderna. Mötena väcker tankar om nyfikenhet, revir, spegelbilder och människans plats bland andra arter.

Av Soly Erlandsson

Texten här tillägnas Andreas Engström, min bortgångne vän, och en av initiativtagarna till kulturtidskriften Critical Point. Fram till den 1 maj 2026 bidrog han även som redaktör för tidskriften. Andreas stora engagemang och djupgående kunskap inom musik, konst, ja allt det som vi menar med kultur har sporrat mig att skriva om ämnen som berör mig på ett djupare plan.

När jag ser ut genom fönstret vid halvniotiden en morgon i mars har eken fått besök av en Nötväcka, en Talgoxe och en Blåmes. Även skogsmusen vågar sig fram, innan den snabbt försvinner in mellan några hål i stengärdsgården. Nötväckor, Talgoxar, Blåmesar och Grönfinkar är trogna gäster kring fågelmaten i den stora eken intill huset vid den här tiden på året. I mars när vintersäsongen ännu inte helt övergått i vår, är de övervintrande fåglarnas behov av mat fortsatt stort. Men det är fler arter som gärna förser sig av maten som serveras i eken. I början av april har ekorrarna hittat hit. De har upptäckt att det går att komma åt godsakerna genom att klättra upp i trädet och därifrån ta ett skutt fram till målet, där de sedan hänger med framfötterna runt mataren med talgbollar och den långa svansen stående rakt upp i luften. En av dem har en typiskt rödbrun färg, den andra är mer grå, så som jag minns färgen på amerikanska ekorrar. Den grå verkar både orädd och nyfiken. Ekorrarna hälsar ofta på under våren, och de är förstås lika välkomna som alla andra besökare med förbehållet, att de lämnar ägg och fågelungar i fred.

Fortsätt läsa ”Samlade fågelobservationer i en trädgård”

Fågelsång Sverige runt

Här kommer några smakprov från våra underbara besök bland fåglarna i skogen, vid havet och på fjället.

Av Eva Hildursmark (text) & Mickael Fredblad (foto)

Flatruet. Det är mitt i natten. Vi ligger på rygg i krypljungen på kalfjället, just nu varken regn eller blåst. Humlan är fortfarande vaken och surrar omkring bland blommorna. Bråttom, bråttom! Sommaren är så kort här på fjället.

Fortsätt läsa ”Fågelsång Sverige runt”

Nelly Sachs – sextio år efter Nobelpriset

Nelly Sachs och Samuel Agnon inför Nobelfestligheterna 1966.

I morgon tillkännages årets Nobelpris i litteratur. Sara Shamloo Ekblad återvänder till Nelly Sachs, som fick priset för sextio år sedan – och till ett författarskap präglat av flykt, sorg och förvandling.

Av Sara Shamloo Ekblad

Klockan 13.00 i morgon, den 8 oktober, kommer Svenska Akademien att tillkännage vem som tilldelas Nobelpriset i litteratur 2026. För sextio år sedan fick poeten Nelly Sachs världens mest prestigefyllda litteraturpris, som hon delade med Shmuel Yosef Agnon.

Med Selma Lagerlöf i bagaget

Nelly Sachs föddes 1891 i Schöneberg, i dagens Berlin. Hon växte upp som barn till Margarete och William Sachs i ett välbärgat, högborgerligt och sekulariserat judiskt hem. Den unga Nelly skrev alltifrån sagor till kärleksdikter. År 1921 debuterade hon med Legenden und Erzählungen, en samling legender och berättelser.

En viktig inspirationskälla var Selma Lagerlöfs Gösta Berlings saga. Sachs hade burit med sig boken sedan tonåren, då hon fick den i födelsedagspresent i tysk översättning. När hon 1940 tillsammans med sin mamma flydde till Sverige var det med Gösta Berlings saga i väskan. Det var i maj månad. Mor och dotter lämnade Berlin med flyg.

Fortsätt läsa ”Nelly Sachs – sextio år efter Nobelpriset”