Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst 

Av Sara Shamloo Ekblad (text) och Øyvind Vågen (foto)

Vad är tillgänglig konst? Den frågan har jag ställt många gånger, inte minst med tanke på mitt intresse för visuell konst och det faktum att jag lever med en synnedsättning.

Under de senaste åren har konstmuseers intresse ökat för att tillgängliggöra sina samlingar, något som har aktualiserat frågeställningen alltmer. Det senaste exemplet var i höstas när jag på sociala medier fick upp reklam för en tillgänglig fotoutställning. Jag tänkte att det väl var som vanligt när en konstutställning ska tillgängliggöras: en konstpedagog väljer ut några konstverk som hen sedan efter bästa förmåga beskriver i ord. Under årens lopp har jag hunnit med ett antal sådana visningar och jag var inte särskilt lockad att gå på en till. Den nya tillgängliga fotoutställningen var därför inget jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Men när det var dags för fotoutställningen svämmade mina sociala medier fullkomligt över av personer som lyriskt berättade att de varit på utställningen. Jag förstod att jag dragit förhastade slutsatser och bestämde mig för att bege mig till utställningen.

Fortsätt läsa ”Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst ”

Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  

Av Soly Erlandsson 

Under min barndom och ungdom fick de kreativa uttrycken en särställning genom mitt stora intresse för bild, färg och form. När tristessen blev för påtaglig plockade jag fram ritblocket och färgerna. Senare blev jag uppmärksam på att det bilderna berättade visade vad jag hade brottats med under utvecklingens gång. Vid den här tiden var jag inte särskilt uppmärksam på mina drömmar, och vad de kunde betyda. Det var först när jag påbörjade utbildningen till psykolog och senare fördjupade mig i psykoanalytisk litteratur och tog mig vidare till Jungs analytiska psykologi, som mitt intresse för drömtydning väcktes. Vid ungefär samma tid inledde jag en inre resa som manifesterades genom att jag återigen började att intressera mig för måleri. Jag kunde ägna veckor, ja månader åt ett enda motiv i likhet med hur vi kan bearbeta en förlust eller ett trauma under timmarna i psykoterapi. Vari bottnar då vårt intresse för drömmar och vad de kan förmedla? Den frågan har naturligt nog fler än ett svar.

Fortsätt läsa ”Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  ”

Utdrag ur Hässlichkeit 2.

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

I och med den kommande artificiell intelligens-drivna utvecklingen av mediaproduktionen kommer vi förmodligen att få uppleva hur de  här förändringarna intensifieras. Där under 1800-talet antikens skulptur med dess symmetriska ideal utgjorde ett exklusivt skönhetsideal, är vårt mer nutida ideal ett porlöst, symmetriskt cyborgansikte som utformats av artificiell intelligens och fungerar som både identifikationsyta och förebild. I essän Konstverket i reproduktionsåldernfrån 1935 skriver Walter Benjamin: ”Vad människor hade gjort, det kunde alltid göras efter av människor.” Den här inledande tesen stämmer lika väl på logiken hos kirurger som ser sig själva som konstnärer och härmar konstverk när de modellerar människor, som på den moderna självoptimeringens logik. Om det finns en teknisk bruksanvisning för att massproducera det perfekta idealet finns det inte heller något som står i vägen för spridningen av det här idealet. Idealiserade förebilder var i regel exklusiva och just därför åtråvärda. Det samtida idealet utger sig dock för att vara reproducerbart: med rätt kosthållning, rutiner, disciplin, produkter och behandlingar.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 2.”

Upp till kamp, kulturtidskrifter!

Av Andreas Engström

En lätt skälvning gick genom Kulturtidskriftsverige i mitten av december 2024 när det årliga tidskriftsstödet offentliggjordes. Jag skriver lätt skälvning, för det inte var frågan om en total chock som var fallet förra gången de generella bidragen sänktes. Det var 2015 då ett borgerligt dominerad kulturutskott försökte att med ett pennstreck kapa anslagen med 75 procent. Detta ledde till offentlig debatt och massiva protester vilket tämligen omgående fick kulturutskottet av ändra sig – det blev ingen sänkning av stödet. Nu är det annorlunda. Då handlade det om att inom ramen för litteraturstödet spara in på posten kulturtidskrifter, nu handlar det snarare om att likt med en osthyvel skära över hela kulturområdet. Det har tidigare offentliggjorts hur bland annat bildningsförbunden kommer få betydligt lägre anslag som sedan stegvis kommer att minskas ytterligare för varje år samtidigt som alla kostnader förväntas öka. Att chocka vore en mindre smart taktik om man vill undvika protester. Bättre då att långsamt dra åt kranen för att på sikt helt strypa flödet. Det kommer att muttras och gnällas lite, men blir protesterna inte värre än så är på sikt nedläggningarna ett faktum.

Fortsätt läsa ”Upp till kamp, kulturtidskrifter!”

#6 LEDARE/EDITORIAL FÖRINTELSENS KULTURELLA AVTRYCK/CULTURAL RESPONSES TO THE HOLOCAUST

Efter en längre tids uppehåll på grund av pandemi och andra omständigheter är det nu äntligen dags för ett nytt nummer av Kokpunkten I Critical Point – den här gången bestående av fem texter som alla på olika sätt kretsar kring förintelsens kulturella avtryck med utgångspunkt i de på senare tid i allt större utsträckning digitaliserade, översatta och tillgängliggjorda samlingarna från arkiven som fördes i gettona i Lodz, Vilnius och Warszawa under andra världskrigets senare år.

Texterna är vidareutveckling i essäform av de texter som en av tidskriftens redaktörer, Öyvind Vågen, arbetade fram när han hösten 2023 deltog i seminarier knutna till kursen ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” vid Lunds universitet.

Eftersom såväl texterna som källmaterialen som de bygger på till största del är skrivna på eller finns tillgängliggjorde i engelskspråkig form, publiceras de här på engelska. Dessutom innehåller det här numret ytterligare två texter (som båda är skrivna på svenska) – en om den svenska kompositren Lisa Streich som nyligen hyllades med en festival i Konserthuset i Stockholm och en troende konstnärs syn på den troende konstnären William Blake.

After a long pause due to the pandemic and other circumstances, it is finally time for a new issue of Kokpunkten I Critical Point–this time consisting of five texts that all in different ways revolve around the cultural responses to the Holocaust. They are all based on the recently increasingly digitised, translated and made available collections from the archives that were kept in the ghettos of Lodz, Vilna and Warsaw during the later years of World War II.

The texts are a further development in essay form of the texts that one of the journal’s editors, Öyvind Vågen, worked on when he participated in seminars linked to the course ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” at Lund University in autumn 2023.

Since both the texts and the source materials on which they are based are largely written in or available in English, they are published here in English.

This issue contains five texts on the cultural responses to the Holocaust as well as two other texts – one containing an artist’s view on Wiliam Blake and one about a music festival dedicated to the Swedish composer Lisa Streich.

Øyvind Vågen: It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning

Øyvind Vågen: When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Øyvind Vågen: The Children Take their Revenge

Øyvind Vågen: It ’May Be Pointless or Even Criminal,’ But They ’Still Operate on Infants,

Øyvind Vågen: Morales and Mores of the Warszaw Ghetto

Carolina Hindsjö: William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär

Andreas Engström: Musik med unikt anslag

Musik med unikt anslag

Lisa Streich – Weekendfestivalen, Stockholms konserthus, 11–14 april 2024

Av Andreas Engström

Lisa Streich har de senaste åren haft framgångar framför allt i Tyskspråkiga Europa. När hon nu föräras den viktigaste festivalen för en enskild svensk tonsättare, Weekendfestivalen på Stockholms konserthus, känns det som ett bevis på det erkännande hon fått utomlands. Musiken är uppbyggd utifrån några grundläggande idéer som utvecklas till förfining, och redan under den första orkesterkonserten med Stockholmsfilharmonikerna, alltså husorkestern och festivalarrangören, blir det tydligt hur vissa tankegångar återkommer och utvecklas.

Fortsätt läsa ”Musik med unikt anslag”

William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär

Av: Carolina Hindsjö

Mitt första möte med William Blake var en bild där en orm slingrades sig upp på en kvinna. Kvinnan vinkade. Det var på Chelsea College of Art jag såg bilden, i deras bibliotek. Jag hade ingen aning om vem William Blake var och berättade för min lärare att jag tyckte hans bilder var jättefina. Min lärare svarade att de säger det. Sedan dess har jag alltid tittat på hans bilder. Hans bilder gör mig glad och inspirerar mig till att själv göra konst. Jag har funderat väldigt mycket på varför hans bilder gör mig glad. Det är nog blandningen av att vara sedd och osedd som gör att jag återvänder till honom.

Fortsätt läsa ”William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär”

‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Isac Bashevis Singer (circa 1980), photo: Gotfryd Bernard

I. B. Singer’s short story ‘The Last Demon’ appears on the surface to be exactly what it says it is: a (very) short story about a demon that is the last of his kind dealing with the quandary concerning what demons should do and why there even should be demons when ‘man himself is a demon.’ Much the same way as Adorno once deemed it, if not as often claimed but later rebuked or nuanced impossible, as ‘barbaric to write poetry after Auschwitz,’ to which Primo Levi chimed in and said, ‘After Auschwitz, it is no longer possible to write poetry except about Auschwitz.’

Fortsätt läsa ”‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’”

It “May Be Pointless or Even Criminal,” But They “Still Operate on Infants,”

“Chronicle of a Single Day.” is a text from the volume Voices from the Warsaw Ghetto (written in the Warsaw Ghetto in August 1941 and here read in the English translation) whose reoccurring themes are hunger and confinement. The text in question is undoubtedly the most literary in this volume; it refers openly to Thomas Mann’s The Magic Mountain and nods to many other literary texts; the ramblings and wanderings of both the body and the mind of the protagonist make one think of James Joyce’s Ulysses, where the main protagonist Leopold Bloom is not starving, but all the same in Episode Four of the book obsessed with items of food, with kidneys and other intestinal, and carries them around with him; much in the same way as this text’s protagonist figuratively speaking carries with him, and during his walks confronts with, those who are already dead and those who are not yet dead (which seems, despite some alluding to former and present societal divides, like the mentioning of the ricksha-carried chair of the Judenrat, to be the only two categories of people still left); to the flesh that already is or soon shall become grass (Isaiah 40:6).

Fortsätt läsa ”It “May Be Pointless or Even Criminal,” But They “Still Operate on Infants,””

The Children Take their Revenge

Still depicting the two Kelink from ”Unzere Kinder”.

Already in one of the first scenes of the film Unzere Kinder (that follows after the newsreel prologue that depicts the harsh reality of Jews being mass-deported to the Auschwitz extinction camp and what happened to them and their belongings there), the children from the orphanage who belong to the minimal number of surviving Polish-Jewish children protest and confront the two from the exile in the Soviet Union returning, Kleinkünstler who essentially are playing themself and in a sketch perform a sentimentalized version of the wartime events (“because that is not how it was”), opens up the divide (in the context of the film) between the children who were forced to become survival artists (compare the quote from one of the boys, “It was my job to trick the German gendarmes”) and the returning artists who survived the war exiled deep into Soviet Russia.

Fortsätt läsa ”The Children Take their Revenge”

Morals and Mores of the Warsaw Ghetto

One of the milk cans used to hide documents. From the Ringelblum ”Oyneg Shabbos” Archive.

This article is about the declining morals and mores of the Jewish inhabitants in the wartime Warsaw Ghetto that was presumably written on 4th July 1942. It is derived from the “Street” section of Volume One of The Ringelblum Archive Underground Archive of the Warsaw Ghetto (Published by Żydowski Instytut Historyczny im. Emanuela Ringelbluma; Warsaw). The text is attributed to Stanisław Różycki, and its complete title in translation reads as follows: “4th July. Warsaw, ghetto. A study [of] ‘Ulica’ [The Street]. The appearance and the social life of the street in the ghetto” (hereafter referred to as the Morality of the Street). The original text is written in Polish and on the archive’s website, described as: ”handwritten, notebooks, ink, Polish, 150×197 mm, 31 sheets, 31 pages”. In the transcribed and translated (to English) form I am analyzing and quoting here [insert link to the full source text]), the text consists of around 8.800 words, including footnotes, spread over 19 A4 pages.

Fortsätt läsa ”Morals and Mores of the Warsaw Ghetto”

It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning

THE YIDDISH POET AVROM SUZKEVER.

When one reads the poem “Grains of Wheat” by Avrom Sutzkever (written in the ghetto of Vilna and here read and analyzed in English translation, see here for the full text) and stumble upon the line “As if protecting a baby -,/I run with the Yiddish word,” is it hard not to start associating to the poet’s firstborn child that was slaughtered in the ghetto the day after he was born; the child was just alive so long it took for the mother of the poet to forget that her grandchild was doomed to be killed from the moment he was born, the same way as Herod once “killed all the male children in Bethlehem and in all that region that were two years old or under” (Matthew 2:16). Maybe it is during this short time, during this split second of dissonance, that the poem is written, that the poem takes place. The poet may be unable to save his Jewish child but is now trying to save the Yiddish word (and all that is written with it and within it) with his written words. 

Fortsätt läsa ”It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning”

Ledare #5 Höst 2019 – Kalvfestivalen

Backa Loge utanför Kalv där deltagarna i skrivarverkstan bodde och arbetade. Foto: Luminița Duțică

Kalv, Svenljunga, Sverige, Världen

Detta nummer av Critical Point I Kokpunkten är resultatet av en workshop i musikkritik som ägde rum under och i samarbete med Kalvfestivalen i Kalv, Svenljunga kommun den 8 till 11 augusti 2019. Workshopen inbegrep också ett samarbete med den tyska tidskriften för ny konstmusik Positionen. Texte zur aktuellen Musik. Det är också första numret där en av ambitionerna och syftena med Critical Point I Kokpunkten genomförs för första gången, nämligen att vara en ambulerande och delvis edukativ plattform där temporärt sammansatta redaktioner tar över tidskriften för att genomföra och publicera specifika tematiska projekt.

Fortsätt läsa ”Ledare #5 Höst 2019 – Kalvfestivalen”

I en värld av ljud – mångfacetterat skapande under Kalvs kompositionsakademi

Av Fredrika Roos

Det är början på augusti och dags för den årligen återkommande Kalvfestivalen. I den natursköna kyrkbyn strax söder om Svenljunga arrangeras även andra upplagan av kompositionsakademin – en unik mötesplats för nutida konstmusik i Sverige som samlar unga tonsättare från hela världen.

Fortsätt läsa ”I en värld av ljud – mångfacetterat skapande under Kalvs kompositionsakademi”