Av Mickaela Persson
Dikterna till Åsa, en av mina stora förebilder. Med sina kloka råd och tankar hjälpte hon mig uthärda min snåriga gymnasietid.
Minnesfoto av ditt mottagningsrum
Lesbisk och lyrisk och nervös
sitter jag kapprak i skrivbordsstolen.
Inväntar en harpkaskad av ringtoner.
I en kuvös av romantiserande
minns jag mottagningsrummet
där jag är vindrufsig i håret
och det är eftersommar i hjärtats djupkultur.
Nu måste det hända något!
Jag kan inte bara sitta här!
I den varma efterdyningen av din omtanke.
Och så plötsligt: swish! Ett mail.
Värmen i magen blir drömmens atlaskota.
Ty mailet är en försiktig rorpinne
och hela du är ett inlyssnande ankare.
Jag framkallar ur minnets kamera
vattenglaset på bordet.
Stolen med den mjuka dynan
och kudden över ryggstödet.
Nu närmar sig bilden
med ljusa stöveltramp.
Det märks
Med ens blev jag helt varm.
Alldeles lugn och sjövild.
”Det märks att ni tycker om varandra.”
Hela läget ett bubbligt skrattanfall.
Själen fylld av glögg och stearin
och hjärtats fragment slamrar som disk.
Volymvikten av de varma vätskorna
stiger till mer än ljusår.
Mina lesbiska känselspröt letar
efter primulan jag aldrig plockat
och i dina ord finns ett försiktigt fotspår.
Jag ligger på dubbelsängen i kardemummarummet.
Kanske är det aprikoslikörens fel.
”Det märks att ni tycker om varandra”,
Säger min kompis
och det knäpper i mitt intellekt
som stenar i ett bastuaggregat.
Luftgap
Du står där i flera sekunder.
Det känns som sälla vacklande år.
Långa frasande luftgap mellan oss.
Väntande väntan. Lavendel och magnet.
Vi säger ingenting
här i luftgapet av frågor
men tystnaden sprakar i gredelint.
Nu har vi stått här i flera sekunder.
För mig är luftgapet år av ensamhet.
Så i mittfältet slår jag armarna om dig
och du gör samma, kardemummamjukt.
Så tar vi ett brutet steg tillbaka.
Vi måste gå. Fokus på det profana!
Jag stapplar runt i kapprummet.
Tappar handväskan.
Svävar i luftgapet
över lokalens golv.
”Taxi!” Runda taxibilar.
Själsblodet kokar hela vägen hem.
Badskum
Jag värmeryser hela vägen hem.
Svävar i underbara tvångstankar.
Varför kan jag inte sluta tvångstänka?
Här i taxibilens baksäte
badar jag i ett badkar med rosa vatten.
Skummet är honung och kardemumma
Rökiga höstrosor och höstvärme
och jag får starka impulser att ringa.
Hur jag hamnade i badkaret vet jag ej.
Din rullstensröst klingar i öronen
kokos, vikar, rosor
och den trolska berusningen lägger sig
i varje blodådras tunna fodral.
Du gav mig en alltför hastig kram.
Ändå simmar jag här i luftgapet,
drömbadar, sväljer bubblor.
Dunstande vackra diabilder
skummigt ångande kardemumma.
Upphettan
Diskmedelslödder i tanken.
Orange gerbera i en bråddjup skål.
Gårdagens novemberfärgade upphetta
har nog aldrig funnits.
Din påtagliga kropp under fingrarna
dina bara axlar och ditt lockiga hår.
Här i snöblasket är bastuångorna
blott en honungsblond föraning.
Jag bör glömma
att du är Smokey Rose och höstvärme.
Hur mitt hår doftade grönt äpple och melon.
Din sjal om mina axlar.
Kryddbålen, de klingande skratten.
Höstkylan under blusen.
din skira dunjacka när vi cyklade.
Att du vill vara en ängel På min vänstra axel.
Matlådan
Jag ligger på sängen med en matlåda i famnen.
En studentgåva från dig.
Rummet kvillrar av blommor och parfymer.
Pion, vildlilja, älggräs efter firandet.
Mailen jag drömmer om att sända dig
svävar som söta smultron
och kardemummakorn
Det är svårt att maila dig
när orden är av strandglas
Och älggräs, och sårbara vildliljor.
Hur kan jag maila dig, min guldlockiga sånggudinna
när mitt hjärta ligger i en matlådas djup och småler?
Och hjärtat rusar av oro
för att förstöra något vackert
för att maila sönder ett vänskapsembryo.
Mickaela Persson är en prisbelönad svensk poet som är aktuell med sin andra diktsamling Fläderälva vid språkets månbelysta källa som utkommer på Bokförlaget Faethon. Ett lyriklingvistiskt miniepos som sjunger om sin egen uppkomst ur kärleken till språkets alla lärarinnor.