Inlägg

Publicerat

Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid 


Barns rätt till kultur är inte en guldkant, utan en demokratisk grundfråga. I en orolig samtid handlar den om barns möjlighet att skapa mening, göra sina röster hörda och bli erkända som fullvärdiga medborgare här och nu. Barns rätt till kultur är avgörande för att stödja dessa processer. Något som till exempel Clowner utan gränser strävar efter att förverkliga.

Av Mira Horovitz

I mitten av mars var jag, som medlem i barn- och ungdomsscenen Unga Klaras vänner, inbjuden till utdelningen av det nyinstiftade Suzanne Osten-priset i Unga Klaras lokaler. Den första pristagaren blev Clowner utan gränser, som belönades för sina betydande insatser för barn i krigsdrabbade och utsatta områden runt om i världen. En av clownerna höll ett starkt tacktal där han betonade kulturens bärande kraft för barn. Han berättade om barn till prostituerade kvinnor i Indien som av vana brukade gömma sig under sina mammors sängar medan de tog emot kunder. I mötet med Clowner utan gränser förändrades deras liv märkbart.

Fortsätt läsa ”Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid ”
Publicerat

It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition

This photo gallery from the Streets of Riga is the first instalment in a series of four focusing on street art and wall scribblings around the world; the next three will be: Rome, Berlin and Athens. As part of this project, we are embracing the vibrant energy of street art in general, and wall slogans as a way to amplify unheard voices. This concept is akin to what we call ’Written on the Wall’.

Av Øyvind Vågen

READ MORE: READ MORE PHOTO FEATURES FROM ESPHINO AND VENICE/OSLO/TRIESTE.

From the secret symbols of Christians in the Catacombs of Rome, through Mexican murals and the wall newspapers of the Chinese Cultural Revolution, to today’s mix of abandoned and provocative slogans and aphorisms, wall slogans have travelled back and forth from the voice of power to the megaphones of the poor. We explore this in a photo essay series that depicts and reflects on graffiti from around the world. This, too, is true to the magazine’s name and purpose: a kind of critical dialogue conducted through marginal notes, graffiti on the fringes of existence, if you will. When we started this cultural journal back in 2018, one of the core ideas was to revisit and highlight the concept of writing – or, as it more often is, scribbling – on the wall as a form of a layman’s wall newspaper, but the idea really did not materialise, despite the occasional blogpost, until now.

Fortsätt läsa ”It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition”
Publicerat

Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen

Vad händer med allt det som ryms i terapirummet men aldrig når fram till journalen? Här berättar författaren om vägen från en dröm och en mapp full av texter till boken Tankar om terapi – och om de erfarenheter som fick ta en annan väg.

Av Sofia Thoresdotter

Jag vet inte om det berodde på en önskan att sammanfatta mitt arbete som terapeut eller om det bara var för att jag inte hade något särskilt för mig. Kanske var det för att jag hade en massa texter som jag ville göra något av, eller var det den där drömmen? Ja, visst var det drömmen. Så märkligt att jag inte minns den. Jag kommer bara ihåg att när jag vaknade hade jag bokidén. Jag skulle skriva en bok där jag samlade alla texter om mitt jobb som terapeut, det vill säga alla texter som inte fanns i journaler eller i andra yrkesmässiga sammanhang.

MERLÄSNING: LÄS ETT UTDRAG UR BOKEN ”TANKAR OM TERAPI” HÄR!

Fortsätt läsa ”Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen”
Publicerat

Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen

Från och med det här numret bjuder vi inte bara nyskriven och översatt poesi utan också på utdrag ur böcker som fångat vår uppmärksamhet. Först ut är psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter – ur vars bok Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen följande utdrag är hämtat – och konstnären Carolina Hindsjö.

Av Sofia Thoresdotter

Julgransplundringen och den döde chefen

På morgonmötet fick vi veta att Y hade dött under natten. Hon var den senaste som hade börjat hos oss. Alla, både brukare och personal tyckte mycket om henne. Hon var alltid glad och fick oss andra att skratta med sina upptåg och sitt pärlande skratt. Nu var hon död, ett ep-anfall i sömnen sa vår chef.

MERLÄSNING: LÄS SOFIA THORESDOTTERS EGEN BERÄTTELSE OM BOKENS TILLKOMSTHISTORIA HÄR!

Fortsätt läsa ”Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen”
Publicerat

”Gå till änglarna när du har det svårt”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö

En resa till Florens och mötet med Fra Angelicos änglar väckte både religiösa tvivel och ny skaparkraft hos Carolina Hindsjö. Här berättar hon om konsten, tron och boken som samlar de verk som växte fram efter resan.

Av Sara Shamloo Ekblad

I Florens ligger Museo di San Marco, som rymmer världens största samling med verk av Fra Angelico. Fra Angelico (ca 1395–1455) var en dominikanmunk och en av de främsta målarna i den tidiga renässansen. Han är framför allt känd för freskerna i dominikanklostret San Marco, som i dag rymmer ett museum. Inom den katolska kyrkan har Fra Angelico utsetts till konstnärernas skyddshelgon.

MERLÄSNING: LÄS ETT UTDRAG UR CAROLINA HINDSJÖS ”SOLBOKEN!

Fortsätt läsa ””Gå till änglarna när du har det svårt”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö”
Publicerat

Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven

I Krakóws stadsbild lever Maria Jaremas konst vidare – från en svävande väggmålning i Azory till den dånande skulpturala fontänen Chopins piano. Under sina sista år skapade hon verk som trotsade både sjukdomen och samtidens krav på socialrealistisk konformitet. 

Av Sonia Engström 

Tio våningar upp på ett bostadshus i stadsdelen Azory i Kraków strävar mjuka former längs fasaden. Mot den vita bakgrunden löper abstrakta skepnader in i och ut ur varandra. Väggmålningen är ett fragment ur serien “Penetracja” (Penetrationer), skapad av den polska konstnären Maria Jarema (1908–1958). Verket i Azory tillkom 1958, under en av hennes mest kreativa och nyskapande perioder. Detta trots – eller kanske på grund av – att hon två år tidigare hade fått diagnosen leukemi. Prognosen var dyster, men beskedet förlamade inte Jarema. I stället tycks det ha fört henne in på nya konstnärliga vägar.

Fortsätt läsa ”Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven”
Publicerat

House of Nisaba: New Stories of Painting 

House of Nisaba: New Stories of Painting at Moderna Museet asks what figurative painting can still do in a fractured present. Our new art correspondent, Chiara Gelmini, follows the exhibition as a temporary house of images, where myth, memory, politics, bodies, and allegory become tools for thinking when linear narratives no longer suffice.

By Chiara Gelmini

How is painting doing today?

It is with this question that I enter House of Nisaba: New Stories of Painting. Curated by Hendrik Folkerts, currently Chief Curator of Programme at Kunsthaus Zürich, the exhibition is co-organised by Moderna Museet and Kunsthaus Zürich, where it will be presented in 2027. The project, therefore, takes the form of a passage: not only between two institutions, but also between different questions concerning painting, narrative and the capacity of images to produce knowledge in the present. 

Fortsätt läsa ”House of Nisaba: New Stories of Painting ”
Publicerat

När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner

När Filmarkivet.se läggs ned försvinner inte bara en webbplats, utan en av de mest generösa öppna ingångarna till Sveriges rörliga bildarv. I femton år har tjänsten gjort kortfilmer, journalfilmer, reklamfilmer, dokumentärer och amatörfilmer tillgängliga för alla. Här skriver Petra Werner en personlig nekrolog över ett arkiv som också varit ett sätt att vandra genom svensk vardag, politik, reklam, filmkonst och minne.

Av Petra Werner

Ett arkiv går i graven

Den 31 mars 2026 skulle Filmarkivet.se stängas officiellt. En viss förlängning har tillkommit, men beslutet är fattat: tjänsten ska läggas ned.

Därmed försvinner en etablerad ingång till svensk filmhistoria på nätet, enkelt tillgänglig från det egna hemmet. Tjänsten har sedan 2011, genom ett samarbete mellan Kungliga biblioteket (KB) och Svenska Filminstitutet, gjort äldre svenska kortfilmer, dokumentärer, journalfilmer och reklamfilmer fritt tillgängliga för allmänheten. Den har nu bedömts vara föråldrad och tekniskt begränsad, och har därför avvecklats.

Fortsätt läsa ”När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner”
Publicerat

När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända 

Regissör med kameror i bakgrunden

Stanley Kubricks filmer söker sig ofta mot det som inte låter sig sägas rakt ut: det undermedvetna, det metafysiska, det kosmiska. Ingenstans blir detta tydligare än i hans sätt att använda musik. I År 2001 – ett rymdäventyr bär Richard Strauss, Johann Strauss och György Ligeti inte bara filmens känsloläge, utan dess idé om människan som en varelse på väg från ett tillstånd till ett annat – över en avgrund hon ännu inte kan förstå.

Av Petra Werner

”Människan är på ett sträckt rep mellan djuret och övermänniskan. Ett rep över en avgrund. Det är en farlig passage, en farlig återblick, farligt att darrande stanna.” Friedrich Nietzche

Fortsätt läsa ”När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända ”
Publicerat

När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne

I Woody Allens filmer är musiken inte ett dekorativt tillägg utan ett självständigt tankespår. Genom jazz, musikalnummer och äldre amerikansk populärmusik öppnar han upp sina berättelser mot en större kulturhistoria, där sångtitlar, melodier och musikaliska traditioner kommenterar rollfigurerna utan att alltid avslöja sig. I centrum står människan som känner mer än hon förmår uttrycka – och filmen som låter musiken säga det orden inte räcker till för.

Av Petra Werner

Clownen: ”Jag vet precis vad jag tycker om allt det här, men jag kan inte hitta de rätta orden att uttrycka det. Om jag blev lite berusad skulle jag dansa det för dig.” (ur Woody Allens Skuggor och dimma)

Fortsätt läsa ”När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne”
Publicerat

Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna

I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.

Av Emil Erdtman

”Det händer att jag behöver åka till Bryssel i jobbet. Under en extradag tog jag spårvagnen till utkanten av stan för att besöka Kungliga Centralafrikanska museet. Dikten nedan bygger på tankar som for genom huvudet när jag gick genom de höga salarna – med det prekära belgiska kolonialarvet.”

Av Vinayaraj – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15214106
Fortsätt läsa ”Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna”