Angående det senaste stora internetfenomenet (Jockiboy/Joakim Lundell/Chribba mfl) – är det någon som liksom jag förgäves försökt hitta en verklig debatt? Det är rätt anmärkningsvärt hur långt vi har låtit det gå. Hur mycket makt vi har givit internet och dess ansiktslösa massor. Hur mycket vi låter oss förvirras och lyssnar på prat än hit, än dit, om ”ett barns rätt till sina egna barndomsminnen”, ”han hade minsann bara fabricerat dessa minnen” eller ”ägna för faan ingen tid åt de där skithögarna!”
För i själva verket är detta ytterst intressant och vi bör tvärtom verkligen ägna detta uppmärksamhet – men vara tydliga och inte suddas ut i ludd! Här gäller det att vara observant. Vaken. Är det någon förutom jag som reagerar på hur extremt oroande det är att ingen – INGEN – lyfter det verkligt skrämmande, nämligen hur vi alla är ÄGDA av sociala medier. Hur alla dessa miljoner människor som utan tillstymmelse till reflektion eller eftertanke rusar som en hög odöda i en zombieapokalyptisk film efter första bästa tecken på liv som de utan tvekan krossar.
Om vi tar det från början:
Först en mängd osympatiska och tämligen ofräscha grejer på internet med en snubbe som bär sig äckligt åt. De flesta av oss hade ingen aning om hans existens vid det laget. Därefter ett långvarigt försök från samme snubbe att upprätta sitt rykte. Det är nog fortfarande en majoritet som inte känner tll honom.
Så en TV4-version av en ömkansvärd och tapper människa, jämte en bok om ett barn som torterats, otaliga intervjuer på samma tema, därefter en SVT-version om ”den andra sidan” och tveksamheter. Allt detta med efterföljande reaktioner främst från en extremt stark följarskara som anmäler innan serien ens visats.
Jag vill inte lyfta huruvida saker är sanna eller ej. Jag vill peka på hur idag alla medier är SLAV under följarskaror, inklusive SVT. På intet vis vill jag påstå att ”det fanns en tid då media talade sanning”. Men jag vill peka på hur vi i vår tid är HELT i mediernas kontroll. De få som eventuellt skulle önska sig en diskussion där man på allvar och uppriktigt vill prata om alla de fenomen som allt detta pekar på, de söker förgäves.
Jag vill verkligen uppmana alla att dels själva, dels alla ens närstående, att så fort som möjligt börja ta för vana att alltid sätta en liten lapp efter vartenda påstående man bemöts av. På den lappen står det: ”Vänta nu. Vad är det jag hör? Vad tror jag? Jag avvaktar!”
Jag riktar mig inte till alla de som utan att ens tveka sätter av mot att krossa och förinta, för dem når jag inte. Men jag riktar mig till de som genast fäller en massa omdömen om saker och ting när det inte alls är det saken handlar om. När man istället har fallit offer för sociala mediers kraft, och lurats in i diverse körer som om det gällde ett antikt grekiskt drama.
Jag uppmanar till vakenhet!
Petra Werner