Vem var kvinnan på vinden i Jane Eyre? – Wide Sargasso Sea, ett postkolonialt portalverk

Av Andreas Engström

I Charlotte Brontës roman Jane Eyre från 1847 berättas historien om prästdottern som efter att förlorat sina föräldrar ändå lyckas få skolgång och utbildning. Hon får därefter anställning som barnflicka och privatlärarinna och gifter sig efter en del förvecklingar med sin arbetsgivare, den förmögne Mr Rochester. Han bär dock på en hemlighet som inte förrän över hundra år senare får sin förklaring av Jean Rhys.

Förutom att vara en stor romantisk kärleksroman inom den tidiga realistiska stilen är Jane Eyre ett slags utvecklingsroman där läsaren får följa hur Jane i tanke och handling utvecklas från flicka till ung kvinna med det engelska klassamhället som fond. Men det finns också en gotisk underton i romanen. Uppe på godsets vind befinner sig den kvinna inlåst som är Mr Rochesters första hustru. Efter påtryckningar från familjen ingick Mr Rochester där han befann sig i den engelska kolonin Jamaica ett slags konvenansäktenskap med en kvinna vid namn Bertha som följde med honom tillbaka till den engelska landsbygden. I romanen förekommer Bertha mest som ett slags skugga däruppe på vinden och vare sig läsaren eller Jane får veta så mycket om henne förrän saker ställs på sin spets i samband med att Jane och Mr Rochester ska vigas till äkta makar.

Både Jane och läsaren får dock ganska tidigt i berättelsen klart för sig att inlåst på vinden befinner sig en kvinna som inte är vid sina sinnens fulla bruk. Efter ett möte med kvinnan på övervåningen, i ett rum utan fönster, beskrivs hon enligt följande: ”What it was, wheather beast or human being, one could not, at first sight tell: it grovelled, seemingly, on all fours; it snatched and growled like some strange wild animal. … dark, grizzled hair.” Det framgår att hon har karibisk bakgrund och att hon kan vara färgad eller mulatt. Framställd som mer natur än kultur, som mer djurisk, bestialisk om man så vill, än mänsklig, är hon ett slags motpol till den fromma Jane.

”That’s only one side – the English side [of the story]”, menade den med rötter i Dominica engelska författaren Jean Rhys när hon över hundra år senare 1966 kommenterade Jane Eyre med att författa ett slags uppföljare och kommentar, Wide Sargasso Sea. Rhys var vid tiden för utgivningen 76 år och det hade gått hela 27 år sedan hennes senaste roman. I Wide Sargasso Sea utvidgas och fördjupas Charlotte Brontës roman. Det rör sig på sätt och vis om en så kallad ”prequel” – ett slags föregångare – då den beskriver en förhistoria. Men det är inte Janes eller hennes släkts förhistoria som berättas, utan kvinnan på vinden, Berthas – som här nämns vid sitt riktiga namn Antoinette – Mr Rochesters första hustru. Vem var hon egentligen? Vilken var hennes bakgrund och vad fick hennes och Mr Rochesters familjer att arrangera äktenskapet och hur upplevde hon det egentligen?

Wide Sargasso Sea är en betydligt kortare, men samtidigt en ytterst kompakt och effektivt berättad roman, som även innehåller suggestiva skildringar av den karibiska kulturen och landskapet och förmår att beskriva Berthas/Antoinettes relation till en rad karaktärer. Inte minst vänder Rhys på perspektiven – det är inte nödvändigtvis Antoinette som är galen; hon är omgärdad av rykten och det är snarare hennes make som framstår som nervös, oresonlig och sinnessvag. Därigenom vänds perspektiven på vad psykisk sjukdom eller hälsa är; det är snarare något som uppstår, konstrueras, i mötet med omgivningen och dess förväntningar, än något inneboende, medfött och oundvikligt hos den sjuka.

Egentligen är Wide Sargasso Sea ingen prequel till Jane Eyre, snarare en så kallad ”writing back”, där förutsättningarna för berättelsen ifrågasätts och nya perspektiv på texten och den skildrade tidsepoken introduceras. De författande systrarna Brontë levde relativt isolerade i den engelska provinsen och man ska inte anklaga dem för att inte bättre greppa och i text annat än indirekt antyda den koloniala epok de befann sig mitt i och vare sig de ville det eller inte oundvikligen var en del av. Likafullt bidrar Jean Rhys roman till att man kan läsa Jane Eyre i ett annat och kanske mer förklarande ljus. Wide Sargasso Sea har också mycket riktigt kommit att kallas för en av de första postkoloniala romanerna.

Vilken av romanerna ska man då läsa först? Jag började med Jane Eyre. Den är den stora klassikern, den mest kända av de två och det föll sig naturligt att det blev den jag första gången satte mig ned med för många år sedan. Kanske kan man tycka att berättarkronologin skulle vinna på att man läser Wide Sargasso Sea först? Fast nu handlar det inte så mycket om kronologi som att vissa saker i Jane Eyre, som kvinnan på vinden, men också Mr Rochesters tillvaro i stort, ges en förklaring och ytterligare fördjupande perspektiv. Det Rhys gör är att hon lägger ett postkolonialt filter över Jane Eyre, som på så sätt får ett ytterligare djup. Men Wide Sargasso Sea bär samtidigt sin egen berättelse och är en historia full av dramatik; den tecknar en bild av både människors psyke och en kolonial miljö som var Charlotte Brontë främmande. Wide Sargasso Sea läses absolut i sin egen rätt.