The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora

By Pantea Rinnemaa

Not until recently did I truly understand what Hannah Arendt meant by the banality of evil. Yet I had not recognised how quietly, how efficiently, banality works—not only through bureaucrats and systems, but through fatigue, distance, and the slow erosion of outrage.

Elias Göransson, inspired by the Zan, Zendeghi, Azadi movement, which grew after Mahsa Amini’s death in September 2022 following a conflict with the moral police who enforce compulsory dress codes for women. Iranian women began cutting their hair in public places with scissors to show their protest against the compulsory hijab.
Fortsätt läsa ”The banality of helplessness? – Reading Hannah Arendt through the Iranian diaspora”

Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom den iranska diasporan

Av Pantea Rinnemaa

Det var först nyligen som jag verkligen förstod vad Hannah Arendt menade med den banala ondskan. Fram till nyss hade jag inte insett hur tyst och effektivt banaliteten arbetade – inte genom byråkrater och system, utan genom utmattning, avstånd och ilskans långsamma urholkande.

Elias Göransson. Inspiration av Zan, Zendeghi, Azadi-rörelsen, som utlöstes av Mahsa Aminis död i september 2022 efter en konfrontation med moralpolisen som föreskriver kvinnor en bestämd klädeskod. Irans kvinnor började därefter i offentlig miljö med sax klippa av sig håret för att på så vis öppet protestera mot obligatoriet att bära hijab.
Fortsätt läsa ”Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom den iranska diasporan”