Klimatförändringarna diskuteras ofta som om forskningen vore osäker eller splittrad. Men flera oberoende kunskapskällor pekar åt samma håll: den globala uppvärmningen är verklig, accelererande och huvudsakligen orsakad av människans utsläpp av växthusgaser.
Av Carsten Palmer Schale
MERLÄSNING: Läs också Soly Erlandssons långessä Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?
Vad säger klimatforskningen?
Tre stora, oberoende kunskapskällor visar samma sak:
• 97–99 procent av klimatforskarna är överens om att uppvärmningen är antropogen, det vill säga orsakad av människan.
• Direkta mätningar – med termometrar och satelliter samt av havstemperaturer – visar en tydlig och accelererande uppvärmning.
• Paleoklimatdata från iskärnor, sediment och trädringar visar att dagens förändring är snabbare och större än de naturliga variationer vi känner till.
Det finns alltså ingen alternativ, sammanhängande vetenskaplig teori som förklarar den observerade uppvärmningen bättre än människans utsläpp.
Finns det något som motsäger forskarnas huvudbild?
Det korta svaret är nej. Det finns i dag inget robust, empiriskt underbyggt vetenskapligt material som motsäger den etablerade huvudståndpunkten inom klimatforskningen: att den nuvarande uppvärmningen är verklig, snabb och huvudsakligen orsakad av mänskliga utsläpp av växthusgaser. Däremot förekommer manipulation, men den kommer inte från forskningen utan från aktörer som försöker underminera den.
”Det finns manipulation, men den handlar om att skapa tvivel kring klimatforskningen – inte om att forskningen i sig skulle vara manipulerad.”
Var finns då manipulationen?
Forskningen är tydlig: manipulation förekommer, men den riktas mot allmänheten – den kommer inte från klimatforskningen.
Den tar bland annat följande former:
• Koordinerade desinformationskampanjer från företag, politiska aktörer och intressegrupper som vill försvaga klimatpolitiken.
• Medveten spridning av falska narrativ om att forskare är oense, att klimatmodeller är opålitliga eller att uppvärmningen är naturlig.
• Manipulativt innehåll på sociala medier – ofta känslomässigt laddat, förenklat eller konspiratoriskt – som syftar till att skapa tvivel.
Detta är väl dokumenterat i systematiska genomgångar av hundratals studier.
Varför finns det nästan inga vetenskapliga motargument?
Det beror på att klimatforskningen bygger på många oberoende datakällor och på grundläggande fysik:
• Växthusgasernas värmande effekt har varit känd sedan 1800-talet.
• Mätningar av koldioxid visar en ökning som kan knytas till mänskliga utsläpp.
• Klimatmodeller som inkluderar mänsklig påverkan reproducerar den observerade uppvärmningen; modeller som enbart utgår från naturliga faktorer gör det inte.
För att motsäga detta skulle man behöva presentera en annan fysikalisk mekanism, andra mätserier och en sammanhängande alternativ förklaring till alla observerade effekter. Ingen sådan förklaring har hittills kunnat presenteras i vetenskaplig form.
Vad återstår av invändningarna?
Det som ibland framställs som ”motargument” är i regel:
• missförstånd, till exempel om naturliga klimatcykler
• selektivt urval av data
• konspirationsteorier om forskare, institutioner eller mätmetoder
• politiskt motiverad desinformation.
Inget av detta håller vetenskapligt.
Samvariation är ett underlag – men inte hela förklaringen
Kritiker invänder att statistisk samvariation inte är vetenskap. Men att två variabler samvarierar – exempelvis koldioxidhalt och global temperatur – är ett empiriskt underlag. Vetenskap kräver dock mer: en känd mekanism, belägg för kausalitet, teoretisk förankring, replikation, modellering och förklaringskraft.
Påståendet att ”statistisk samvariation inte är vetenskap” är därför retoriskt snarare än korrekt. Det missförstår hur naturvetenskap fungerar.
”Klimatmodeller som inkluderar mänsklig påverkan återskapar den observerade uppvärmningen; modeller som enbart utgår från naturliga faktorer förklarar den inte.”
En förenklad jämförelse
Utvecklingen utan mänsklig påverkan
Under jordens historia har klimatet varierat av naturliga skäl: förändringar i solinstrålning, långsamma variationer i jordens bana, vulkanutbrott, havsströmmar och kontinenternas rörelser. Flera av dessa processer är långsamma och följer välkända mönster, medan exempelvis vulkanutbrott kan ge mer kortvariga förändringar. Naturliga klimatvariationer verkar över mycket olika tidsskalor, ofta från tusentals till hundratusentals år. Ekosystem har då i regel längre tid på sig att anpassa sig.
Före industrialismen låg halten koldioxid i atmosfären stabilt kring 280 ppm under flera tusen år. Temperaturerna varierade något – med perioder som den medeltida värmeperioden och lilla istiden – men variationerna var begränsade och låg inom ramen för naturliga svängningar. Paleoklimatdata från iskärnor visar att när koldioxidhalten steg eller sjönk naturligt skedde det långsamt och i samspel med bland annat jordens banvariationer. Inget i de kända naturliga cyklerna förklarar en snabb global uppvärmning av den typ vi ser i dag.
Utvecklingen med mänsklig påverkan
När människan började bränna kol, olja och gas förändrades klimatets drivkrafter i grunden. Halten koldioxid steg från 280 ppm till över 420 ppm på bara 150 år – en ökning som är ungefär 100 gånger snabbare än de naturliga ökningar som kan utläsas ur paleoklimatdata. Samtidigt har halterna av metan och lustgas ökat kraftigt. Förändringen i atmosfärens sammansättning rubbar jordens strålningsbalans: mer värme stannar kvar och mindre strålar ut i rymden.
Den globala medeltemperaturen har stigit med drygt 1,2 grader sedan slutet av 1800-talet, och uppvärmningen accelererar. Havet absorberar en stor del av värmen, vilket gör att havstemperaturerna stiger och havsnivån ökar. Klimatmodeller som inkluderar mänsklig påverkan återskapar denna utveckling; modeller som enbart utgår från naturliga faktorer förklarar den inte. Det är därför forskningen är så samstämmig: den nuvarande uppvärmningen är antropogen.
Vad har redan inträffat?
Den globala uppvärmningen är inte en framtidsfråga – den är redan synlig i konkreta förändringar.
Haven har blivit varmare och surare. Den ökade värmen har lett till omfattande korallblekning, särskilt i Stora barriärrevet, där stora områden har skadats svårt. Havsnivån har stigit med drygt 20 centimeter sedan 1900, vilket redan orsakar erosion, saltvatteninträngning och översvämningar i kuststäder som Miami, Jakarta och Lagos.
Arktis värms upp ungefär fyra gånger snabbare än resten av världen. Sommarisen har minskat dramatiskt, och Grönlands isförluster står för en betydande del av den globala havsnivåhöjningen. Glaciärer i Alperna, Himalaya och Anderna drar sig tillbaka i en takt som saknar motstycke i historiska data.
”Utan mänsklig påverkan förändras klimatet i regel långsamt; med mänsklig påverkan förändras det nu snabbt och kraftigt.”
Slutsats
Många typer av extremväder har blivit vanligare eller mer intensiva. I vissa regioner inträffar värmeböljor som tidigare väntades vart hundrade år numera ungefär vart tionde år. Risken för omfattande skogsbränder har ökat i Sydeuropa, Australien och Nordamerika. Nederbörden har blivit mer intensiv i många områden, vilket leder till fler översvämningar, samtidigt som andra regioner drabbas av långvarig torka.
Ekosystem förändras. Arter flyttar norrut eller till högre höjder för att undkomma värmen. Vissa arter, särskilt i Arktis och i tropiska hav, har redan förlorat stora delar av sina livsmiljöer. Jordbruket påverkas av värme, torka och förändrade nederbördsmönster, vilket i sin tur hotar livsmedelssäkerheten.
”Den globala uppvärmningen är inte en framtidsfråga – den är redan synlig i konkreta förändringar.”
Samhällen påverkas direkt. Försäkringsbolag drar sig tillbaka från brand- och översvämningsdrabbade områden. Infrastruktur skadas av extremväder. Värmeböljor orsakar ökad dödlighet, särskilt bland äldre, och konflikter om vatten och mark förvärras i utsatta regioner som Sahel.
Det finns manipulation, men den handlar om att skapa tvivel kring klimatforskningen – inte om att forskningen i sig skulle vara manipulerad. Den vetenskapliga bilden är mycket stabil, tvärvetenskapligt bekräftad och grundad i ett omfattande empiriskt underlag.
Utan mänsklig påverkan förändras klimatet i regel långsamt; med mänsklig påverkan förändras det nu snabbt och kraftigt. Följderna syns redan i varmare hav, stigande havsnivåer, smältande isar, mer extremväder, förändrade ekosystem och växande påfrestningar på samhällen världen över.
Carsten Palmer Schale är kemist, sociolog, filosof, litteraturvetare och aktiv inom fredsrörelsen. Bohuslänboende ur-Göteborgare med fyrtiotalet publikationer bakom sig, periodvis frilansjournalist, framförallt med essäer i Opulens och (numer nedlagda) Tidningen Kulturen.
