I Krakóws stadsbild lever Maria Jaremas konst vidare – från en svävande väggmålning i Azory till den dånande skulpturala fontänen Chopins piano. Under sina sista år skapade hon verk som trotsade både sjukdomen och samtidens krav på socialrealistisk konformitet.
Tio våningar upp på ett bostadshus i stadsdelen Azory i Kraków strävar mjuka former längs fasaden. Mot den vita bakgrunden löper abstrakta skepnader in i och ut ur varandra. Väggmålningen är ett fragment ur serien “Penetracja” (Penetrationer), skapad av den polska konstnären Maria Jarema (1908–1958). Verket i Azory tillkom 1958, under en av hennes mest kreativa och nyskapande perioder. Detta trots – eller kanske på grund av – att hon två år tidigare hade fått diagnosen leukemi. Prognosen var dyster, men beskedet förlamade inte Jarema. I stället tycks det ha fört henne in på nya konstnärliga vägar.
Vid denna tid var Maria Jarema redan ett etablerat namn i den polska konstvärlden. Hon föddes i Staryj Sambir, i dagens Ukraina (på ukrainska Старий Самбір). Hennes pappa var advokat men också musikaliskt utbildad, och konsten fanns ständigt närvarande i hemmet. På 1920-talet studerade hon skulptur vid Akademiska konsthögskolan i Kraków och visade tidigt prov på stor originalitet. Hon var en av grundarna till den avantgardistiska Krakówgruppen och samarbetade med den experimentella teatergruppen Cricot, där hon skapade både kostym och dekor. Efter kriget fortsatte hon inom teatern, nu tillsammans med den legendariske regissören, målaren och scenografen Tadeusz Kantor.
”De väldiga dämmarna – hammare som i ett piano slår mot strängarna – sprutar vatten med sådan kraft att ånga driver ut över parken.”
I Krakóws stadsbild finns också andra spår av Maria Jarema, inte minst skulpturen och fontänen “Chopins piano”. Skissen till verket gjorde hon 1948–1949 som bidrag till en tävling utlyst till minne av 100-årsdagen av Fryderyk Chopins död. Hon hade tänkt igenom allt i detalj: var skulpturen skulle placeras i Park Krakowski och hur den skulle samspela med omgivningen och ljuset. Juryn valde också ut hennes bidrag 1949, men det skulle dröja till 2006 innan skissen förverkligades. Då hamnade skulpturen inte i Park Krakowski, som Jarema hade tänkt, utan nära Krakóws konserthus i Planty. De väldiga dämmarna – hammare som i ett piano slår mot strängarna – sprutar vatten med sådan kraft att ånga driver ut över parken. Man skulle nästan önska att det fanns verkliga strängar för vattenkaskaderna att möta. Tänk vilket öronbedövande dån som då skulle kunna uppstå.
Det konstnärliga uttrycket i detta verk skiljer sig markant från väggmålningen i Azory. De nya impulserna hämtade Jarema under en studieresa till Paris, en resa som kom att prägla hennes sista kreativa period. I den franska huvudstaden dominerade den abstrakta konsten, och där utvecklade hon också sitt arbete med monotypi inom den grafiska tryckkonsten. Med intrycken från Paris och sina nya tekniska erfarenheter återvände hon till Kraków.
”Dåtidens kommunistiska doktrin krävde andra uttryck än Jaremas, men det hindrade inte att just verken från hennes sista kreativa period gav henne det stora genombrottet.”
Jarema var en självständig konstnär och började genast söka ett eget språk för sina abstrakta former. Resultatet blev färgstarka och livfulla verk som stod långt från den kommunistiska regimens krav på socialistisk realism. De avslöjar inte heller att hon samtidigt plågades svårt av sin långt framskridna sjukdom. Vissa har velat tolka verken som uttryck för hennes kamp mot cancern, men Jarema kommenterade sällan sin konst. Hon ansåg att verken fick tala för sig själva. I detta fall gjorde hon dock ett undantag och avfärdade tanken på att de skulle kopplas till hennes sjukdom.
Dåtidens kommunistiska doktrin krävde andra uttryck än Jaremas, men det hindrade inte att just verken från hennes sista kreativa period gav henne det stora genombrottet. Bland de skapelser som hyllades fanns verket som i dag klättrar uppför husväggen i Azory. Det valdes också ut som Polens bidrag till Venedigbiennalen 1958, där Jarema tilldelades ett pris.
Några månader senare blev leukemin henne övermäktig. Maria Jarema gick bort i november samma år, ännu inte fyllda 50.
Sonia Engström är lektor i svenska på Jagellonska universitetet, Kraków, och dessförinnan i Lviv, Ukraina. Hon är frilansande skriftställare med särskilt intresse för öst- och centraleuropeisk historia och kultur. Läs fler artiklar av Sonia Engström här!
SAMTLIGA ARTIKLAR I CRITICAL POINT #2 2026 : Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on I Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld I Petra Werner Staffan Westerberg och barnets magiska allvar I Mira Horowitz Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid I Øyvind Vågen It’s Written on the Wall I – Street Art The Riga Edition I Chiara Gelmini Welcome to Art Basel 2026? Inside and Outside the Fair I Sofia Thoresdotter Boken om det jag aldrig skrev i journalen I Sofia Thoresdotter Bokutdrag:Julgransplundringen eller den döde chefen I Carolina Hindsjö Bokutdrag: Solboken I Sara Shamloo Ekblad ”Gå till änglarna när du har det svårt’”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö I Sonia Engström Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven I Chiara Gelmini House of Nisaba: New Stories of Painting I Freke Räihä Vem tjänar på all denna AI-stöld? I Petra Werner När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner I Petra Werner När Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända I Petra Werner När musiken tänker hos Woody Allen – filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne I Sam Carlqvist Nyskrivet: De fyra hästarna I Mickaela Persson Nyskrivet: Sapfisk strof till Lady Kait I Mickaela Persson Intervju – sex frågor till om poesi I Emil Erdtman Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna I Emil Erdtman Intervju – sex frågor till om poesi I Øyvind Vågen Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna I Øyvind Vågen Intervju – sex frågor till om poesi I Simon Carlfjord Mellan Stenbordet och Kvaldalen I Simon Carlfjord Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens I Sonia Engström Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga
5 svar på ”Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven”