Från och med det här numret bjuder vi inte bara nyskriven och översatt poesi utan också på utdrag ur böcker som fångat vår uppmärksamhet. Först ut är psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter – ur vars bok Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen följande utdrag är hämtat – och konstnären Carolina Hindsjö.
Julgransplundringen och den döde chefen
På morgonmötet fick vi veta att Y hade dött under natten. Hon var den senaste som hade börjat hos oss. Alla, både brukare och personal tyckte mycket om henne. Hon var alltid glad och fick oss andra att skratta med sina upptåg och sitt pärlande skratt. Nu var hon död, ett ep-anfall i sömnen sa vår chef.
MERLÄSNING: LÄS SOFIA THORESDOTTERS EGEN BERÄTTELSE OM BOKENS TILLKOMSTHISTORIA HÄR!
– Jag ska på ett möte nu, fortsatte han och kommer tillbaka till lunchen. Jag vill att ni inte berättar något förrän jag kommer. Det är viktigt att det är jag som berättar det för brukarna och att alla får veta det samtidigt.
Han avslutade mötet och vi gick iväg för att ta emot brukarna och sätta i gång med dagens aktiviteter.
Men det var lättare sagt än gjort. Vi var alla tagna av nyheten om Y. Det märktes förstås, även om vi försökte vara som vanligt. Det blev oroligt och stökigt och de planerade aktiviteterna var svåra att genomföra.
bland annat skulle vi dansa ut julen innan det blev dags för lunch. Det var jag i egenskap av verksamhetens musikterapeut, som skulle hålla i det. Det kändes helt absurt att dansa runt granen och sjunga alla dessa glada sånger. Ingen ville dansa, varken personal eller brukare. Skillnaden var bara att vi i personalen visste varför.
Det konstigaste av allt var att jag aldrig ifrågasatte det vår chef hade bestämt, trots att jag så tydligt kände att det var fel.
Så kom lunchen och chefen dök upp som utlovat för att berätta vad som hade hänt. Det blev många tårar och vi i personalen försökte trösta efter bästa förmåga.
Efter lunch hade jag en musikterapisession med en av Y:s vänner. Hon var väldigt ledsen och hade många frågor. Y kanske skulle vakna igen, eller hur? Kanske var det som när man är sövd, man sover jättehårt, men man vaknar ändå till slut.
Jag förklarade att det inte var så med Y. Hon skulle inte vakna igen. Hon skulle aldrig komma tillbaka hit.
– Visste du det här innan, frågade hon?
– Nej, ljög jag, det gjorde jag inte.
”När jag nästan har hunnit fram till rummet upptäcker jag att något ligger i vägen tvärs över korridoren. Eftersom jag är sen bryr jag mig inte om att ta reda på vad det är, utan kliver bara över det och går in och sätter mig.”
Jag ljög för att skydda mig själv, för att jag skämdes för hur jag hade agerat under förmiddagen. Jag skämdes också för att jag ljög för henne. Vi kunde ha delat sorgen, men i stället var jag mer angelägen om att rädda mitt eget ansikte.
Resten av arbetsdagen fortsatte vi med de vanliga arbetsuppgifterna och rutinerna. När den var slut, hade jag släppt det som hänt under förmiddagen. Jag tänkte inte heller särskilt mycket på det som hade hänt under sessionen med Y:s vän. Men på natten hade jag en dröm:
Det är morgon på jobbet och jag är på väg till personalrummet för dagens morgonmöte. När jag nästan har hunnit fram till rummet upptäcker jag att något ligger i vägen tvärs över korridoren. Eftersom jag är sen bryr jag mig inte om att ta reda på vad det är, utan kliver bara över det och går in och sätter mig.
Någon säger att det är chefen som ligger där. Han har dött under natten, men vi behöver inte bry oss om det. Det är viktigt, säger personen, att vi fortsätter som vanligt. Vi avslutar mötet och lämnar rummet. På väg ut, måste alla kliva över den döde chefen.
Sofia Thoresdotter är Musikterapeut, psykodramaterapeut, författare och trubaduraktivist. Läs fler artiklar av Sofia Thoresdotter!
SAMTLIGA ARTIKLAR I CRITICAL POINT #2 2026 : Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on I Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld I Petra Werner Staffan Westerberg och barnets magiska allvar I Mira Horowitz Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid I Øyvind Vågen It’s Written on the Wall I – Street Art The Riga Edition I Chiara Gelmini Welcome to Art Basel 2026? Inside and Outside the Fair I Sofia Thoresdotter Boken om det jag aldrig skrev i journalen I Sofia Thoresdotter Bokutdrag:Julgransplundringen eller den döde chefen I Carolina Hindsjö Bokutdrag: Solboken I Sara Shamloo Ekblad ”Gå till änglarna när du har det svårt’”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö I Sonia Engström Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven I Chiara Gelmini House of Nisaba: New Stories of Painting I Freke Räihä Vem tjänar på all denna AI-stöld? I Petra Werner När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner I Petra Werner När Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända I Petra Werner När musiken tänker hos Woody Allen – filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne I Sam Carlqvist Nyskrivet: De fyra hästarna I Mickaela Persson Nyskrivet: Sapfisk strof till Lady Kait I Mickaela Persson Intervju – sex frågor till om poesi I Emil Erdtman Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna I Emil Erdtman Intervju – sex frågor till om poesi I Øyvind Vågen Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna I Øyvind Vågen Intervju – sex frågor till om poesi I Simon Carlfjord Mellan Stenbordet och Kvaldalen I Simon Carlfjord Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens I Sonia Engström Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga
6 svar på ”Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen”