Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga

En ukrainsk militär utmärkelse har åter öppnat ett av de mest smärtsamma kapitlen i relationen mellan Polen och Ukraina. När president Volodymyr Zelenskyj gav ett ukrainskt specialförband ett hedersnamn efter Ukrainska upprorsarmén, UPA, svarade Polens president Karol Nawrocki med att frånta honom Vita örnens orden. Konflikten visar hur snabbt historien kan förvandlas från ett forskningsfält till ett politiskt vapen.

Av Sonia Engströ,

På båda sidor om den polsk-ukrainska gränsen kokar det. Inte av det högtrycksbetonade väderläget, utan av ett sorgligt och oroande exempel på historiebruk.

Bakgrunden är att Ukrainas president Volodymyr Zelenskyj nyligen tilldelade ett förband inom Ukrainas specialoperationsstyrkor hedersnamnet ”Heroes of the UPA”, efter Ukrainska upprorsarmén, UPA. I Ukraina ses UPA av många som hjältar och deras kamp en symbol för nationellt motstånd mot både Sovjetunionen och Nazityskland. I Polen förknippas samma organisation framför allt med massakrerna på polska civila i Volynen och Östra Galicien under andra världskrigets slutskede.

Kyrkogården i Liszna. Minnesmärke tillägnat invånarna i Liszna som mördades under andra världskriget i massakern i Volyn av UPA 1940–1945. Foto: Wikimedia Commons under Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported-licensen

Den polske presidenten Karol Nawrockis svar blev att frånta Zelenskyj Vita örnens orden, Polens högsta utmärkelse. Zelenskyj returnerade därefter orden till Polen. Därmed har en historisk konflikt åter gjorts till akut dagspolitik.

Det är detta jag menar med historiebruk: två presidenter har valt att göra politik av något som i första hand borde studeras, dokumenteras och, i den mån det är möjligt, avgöras av historiker, arkivarier och arkeologer.

Genom presidenternas agerande har tonläget blivit extremt uppskruvat på båda sidor. Många tycks nu mena att varje ansats till resonlig dialog redan är omöjlig. Men det är en förenklad bild.

I både Ukraina och Polen pågår just nu en engagerad och på många sätt vital diskussion om hur länderna bör hantera den situation de har hamnat i. I Ukraina verkar många vara besvikna över att Polen uppfattas som att de blandar sig i vad de ser som en ukrainsk inrikespolitisk fråga. Men det finns också kritiska röster. Den tidigare presidenten Petro Porosjenko har exempelvis varnat för att historiska konflikter inte bör drivas upp på den politiska dagordningen i ett läge där Ukraina och Polen behöver varandra.

I Polen förefaller debatten vara ännu mer infekterad och polariserad. Det beror delvis på att Nawrocki gjorde just det som hans kritiker länge varnat för: han förvandlade den historiska konflikten till ett verktyg i den samtida politiska maktkampen. Flera polska regeringsföreträdare har också varnat för att den upptrappade ordstriden riskerar att gynna Moskva.

Nawrockis drag måste dessutom förstås inrikespolitiskt. När han skrev under dekretet om att frånta Zelenskyj orden krävdes premiärminister Donald Tusks underskrift för att beslutet skulle få laga kraft. Det hade kunnat försätta Tusk i en förrädisk situation: oavsett hur han agerade riskerade hans koalitionsregering att drabbas av allvarliga politiska bekymmer.

Men Zelenskyj satte käppar i hjulet för detta rävspel genom att helt sonika returnera orden till Polen. På så vis räddade han Tusk ur en fälla som kunde ha blivit både pinsam och farlig.

Om man vore optimist skulle man kunna hoppas att Polen och Ukraina nu drar ett streck över denna episod och i stället låter historiker, arkeologer och minnesinstitutioner fortsätta det långsamma arbetet med att utreda och dokumentera händelserna i Volynien.

Men jag är inte lagd åt det optimistiska hållet.

De hårda orden har redan orsakat djupare sår än de som fanns där tidigare. Och dessa sår tycks aldrig riktigt vilja läka, eftersom det på båda sidor om gränsen finns en ovilja att erkänna att just detta mynt har två sidor: UPA kan samtidigt vara en symbol för ukrainskt motstånd mot sovjetisk dominans och bära ansvar för övergrepp som fortfarande präglar den polska historiska erfarenheten.

Det är just därför som den här konflikten är så farlig. Inte för att historien saknar betydelse, utan för att den betyder för mycket för att reduceras till symbolpolitik.

När minnet används som vapen blir det svårare att se den andre som en samtalspartner. Och i ett läge där Ukraina och Polen har allt att vinna på samarbete — säkerhetspolitiskt, ekonomiskt och moraliskt — är det en risk som ingen av parterna borde ha råd att ta.

För den som vill fördjupa sig ytterligare rekommenderas Timothy Snyders artikel ”Timothy Snyder warns Poland Ukraine dispute aids Russia” liksom Memory war causes tension between Ukraine and Poland av Mykola Riabchuk.

Sonia Engström är lektor i svenska på Jagellonska universitetet, Kraków, och dessförinnan i Lviv, Ukraina. Hon är frilansande skriftställare med ett särskilt intresse för öst- och centraleuropeisk historia och kultur. Läs fler artiklar av Sonia Engström här!


SAMTLIGA ARTIKLAR I CRITICAL POINT #2 2026 : Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on I Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld I Petra Werner Staffan Westerberg och barnets magiska allvar I Mira Horowitz Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid  I Øyvind Vågen It’s Written on the Wall I – Street art The Riga Edition I Chiara Gelmini Welcome to Art Basel 2026? Inside and Outside the Fair I Sofia Thoresdotter Boken om det jag aldrig skrev i journalen  I Sofia Thoresdotter Bokutdrag:Julgransplundringen eller den döde chefen I Carolina Hindsjö Bokutdrag: Solboken I Sara Shamloo Ekblad ”Gå till änglarna när du har det svårt’”– intervju med konstnären Carolina Hindsjö I Sonia Engström Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven I Chiara Gelmini House of Nisaba: New Stories of Painting  I Freke Räihä Vem tjänar på all denna AI-stöld?  I Petra Werner När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner  I Petra Werner När Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända I Petra Werner När musiken tänker hos Woody Allen – filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne I Sam Carlqvist Nyskrivet: De fyra hästarna I Mickaela Persson Nyskrivet: Sapfisk strof till Lady Kait I Mickaela Persson Intervju – sex frågor till om poesi I Emil Erdtman Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna I Emil Erdtman Intervju – sex frågor till om poesi I Øyvind Vågen Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna I Øyvind Vågen Intervju – sex frågor till om poesi I Simon Carlfjord Mellan Stenbordet och Kvaldalen I Simon Carlfjord Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens  I Sonia Engström Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga

5 svar på ”Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *