Dikter – ur ”Videfläta” (del 1 av 2)

Här publicerar vi det första av två utdrag ur diktsviten ”Videfläta”

Av Mickaela Persson

Prolog: Sammet 

Var du en ikon för mig i barndomen? 
Eller är det en efterkonstruktion? *
Tiden av kurser är förbi 
men ändå gör jag milslånga halsband 
av dagg och skratt. 
Av tyll och sammet 
som väver ditt namn. 

”Tycker du om att vara ensam?” frågar du. 
Du är ett soligt busväder 
och dina frågor pockar på uppmärksamhet.
Läroåren hopar sig till snöhögar 
på luftslottets trösklar. 

”Jovars, ensamhet är all right
men om valet står mellan ensamhet 
och bubblande sammet från förr 
då väljer jag sammet.” 

Dröm: Valium 

Jag svalde två Valium 
och mötte en lärarinna med en sorg. 
Hennes hår var rufsigt 
av varm hortensia och tunga roller. 
Hennes aura kantades av ängslan 
och treklanger i moll. 
”Du är alldeles förtjusande!” sade jag. 
”Dina ögon är fördunklade”, löd hennes svar. 

Jag rörde osäkert hennes smala handled 
kysste hennes sönderbitna läppar. 
En svindel intog mig. 
Doft av murgröna, päron, näckrosor, eld. 

Snart var natten till ända 
och det var omöjligt att stanna. 
Hennes molekyler rörde sig med en hastighet 
som gjorde det omöjligt att hinna våga. 

I föhnen hennes ambra 

Corioliskraften slog till 
riktigt ordentligt den där kvällen
med hennes fingrar i mitt hårsvall. 

Fredagen var ovanligt stjärnklar.
På trallen till chambre séparée 
speglades stjärnor och toskamuffins.

Jag stod i snön och drack lumumba 
med en röd skolväska på min rygg. 
Vaknade dagen efter
i kammaren som gömmer älskande par.

Tog vindeltrappan i två språng 
ned till lärarinnan vid huvudentrén.
Vindrätt i den rusande föhnen 
som blåste i hennes korta hår. 

Äpplen 

Jag har börjat drömma om äpplen.
Det sprakar och klingar 
pulserar av klara färger. 
Gyllene röda 
gröna som smaragd
transparenta som tårar.
Ett äpple är som ett hjärta 
med fem kamrar. 
I varje kammare vilar ett frö. 
Hjärtslagen genljuder i drömmen. 
Jag lockas som av sirensång. 
Drunknar i äpplig frestelse. 

Embryo 

Jag längtar till fredag 
då jag med grumlig sans 
tar ett eventuellt fotsteg 
mot kontaktens skira embryo.
Längtar efter isglittret 
i din nougatskimrande röst. 
Jag rör mitt hårband av pärlor och plysch 
småler och mantlar osynligheten.
Dina lätta fingrar i mitt hår 
som efemärt duggregn. 

Mickaela Persson är en prisbelönad svensk poet som är aktuell med sin andra diktsamling Fläderälva vid språkets månbelysta källa som utkommer på Bokförlaget Faethon. Ett lyriklingvistiskt miniepos som sjunger om sin egen uppkomst ur kärleken till språkets alla lärarinnor.

LÄS MER I DETTA NUMMER:

Petra Werner: Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus

Sonia Engström: Stygnen som håller ihop nationen –  vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva

Soly Erlandsson: Att synliggöra människovärdet – Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning

Andreas Engström: Cruising with Ruben – Frank Zappa, The Mothers och rock som parodi

Andreas Engström: Plingeling – Olle Bonniér och musiken

Xénie Bertell: Tre dikter – ”Sidenfingrar”, ”Äppeltider” och ”Gräddnos”

Eli Friedrich Getreu: Eli Getreus Dagbok del III – England 12 maj till 5 juni 1939

Øyvind Vågen: Tre städer vid vattnet – Oslo, Trieste & Venedig