Ekorrkorn – allt annat än harmlös

Av Sonia Engström

I en cykelkorg sitter en upprörd jycke modell mindre. Ur dess lilla rosa gap slungar den hundlika svordomar, som nog bara andra hundar tvivelsutan kan tyda. Men matte trampar oförtrutet på med sin cykel, helt obekymrad om hundens uppenbara protester mot att behöva färdas på ett så oacceptabelt sätt, sett ur hundens perspektiv.

Det är nu inte helt omöjligt att sätta sig in i hundens upprördhet. Vem vill sitta fastspänd i en cykelkorg, långt från det attraktiva markplanet, ty hundar trivs väl bäst på gräsrotsnivå. Men just det gräs de cyklar förbi bör den lilla jycken nog försöka undvika att tassa runt i. Det som växer precis där de cyklar fram är nämligen ekorrkorn, som trots sitt lustiga namn, faktiskt kan vara en dödsfälla för hundar.

”När ekorrkornet väl har rotat sig lär den vara hart när omöjligt att bli kvitt, ty dess rotsystem ska enligt uppgift ha en angreppslysten karaktär och går därmed hellre till anfall än att låta sig utrotas.”

Ekorrkorn har förts till oss från Nordamerika och debuterade som oskyldiga prydnadsväxter i trädgårdar. Sedan har det lömska ekorrkornet rymt ut i naturen och tydligen trivts så bra att den beslutat sig för att stanna. Åtminstone på dessa breddgrader. I Skandinavien är den bara sporadiskt rapporterad. När ekorrkornet väl har rotat sig lär den vara hart när omöjligt att bli kvitt, ty dess rotsystem ska enligt uppgift ha en angreppslysten karaktär och går därmed hellre till anfall än att låta sig utrotas. Ekorrkorn trivs dessutom bäst i sandrik jord som andra växter helst håller sig borta ifrån. Inte nog med det, det lömska ekorrkornet har därtill en benägenhet att smyga sig in på sädesfält och ta med sig olika slags virus som kan hota en skörd.

Men ekorrkornets värsta egenskap är nog ändå att den kan vara direkt livsfarlig för djur. På våren är deras gräs dock ofta välsmakande för boskap men det är under högsommaren som dess aggressiva identitet gör sig påmind. Ekorrkornets frön, som nästan är lika aggressiva som dess rotsystem, har nämligen små hullingar som lätt fastnar i nosar, munnar, skapar oreda i magar, klibbar fast i päls, och i värsta fall kilar fast sig i hund- och kattassar vilket riskerar skapa elakartade inflammationer som, om det vill sig riktigt illa, går hela vägen upp i benen.

Den lilla bjäbbande jycken i sin cykelkorg är nu utom hörhåll, och därmed också på säkert avstånd från de lömska ekorrkornen.

Sonia Engström är lektor i svenska på Jagellonska universitetet, Kraków, och dessförinnan i Lviv, Ukraina. Hon är frilansande skriftställare med särskilt intresse för öst- och centraleuropeisk historia och kultur. Läs fler artiklar av Sonia Engström här!