Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven

I Krakóws stadsbild lever Maria Jaremas konst vidare – från en svävande väggmålning i Azory till den dånande skulpturala fontänen Chopins piano. Under sina sista år skapade hon verk som trotsade både sjukdomen och samtidens krav på socialrealistisk konformitet. 

Av Sonia Engström 

Tio våningar upp på ett bostadshus i stadsdelen Azory i Kraków strävar mjuka former längs fasaden. Mot den vita bakgrunden löper abstrakta skepnader in i och ut ur varandra. Väggmålningen är ett fragment ur serien “Penetracja” (Penetrationer), skapad av den polska konstnären Maria Jarema (1908–1958). Verket i Azory tillkom 1958, under en av hennes mest kreativa och nyskapande perioder. Detta trots – eller kanske på grund av – att hon två år tidigare hade fått diagnosen leukemi. Prognosen var dyster, men beskedet förlamade inte Jarema. I stället tycks det ha fört henne in på nya konstnärliga vägar.

Fortsätt läsa ”Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven”

House of Nisaba: New Stories of Painting 

House of Nisaba: New Stories of Painting at Moderna Museet asks what figurative painting can still do in a fractured present. Our new art correspondent, Chiara Gelmini, follows the exhibition as a temporary house of images, where myth, memory, politics, bodies, and allegory become tools for thinking when linear narratives no longer suffice.

By Chiara Gelmini

How is painting doing today?

It is with this question that I enter House of Nisaba: New Stories of Painting. Curated by Hendrik Folkerts, currently Chief Curator of Programme at Kunsthaus Zürich, the exhibition is co-organised by Moderna Museet and Kunsthaus Zürich, where it will be presented in 2027. The project, therefore, takes the form of a passage: not only between two institutions, but also between different questions concerning painting, narrative and the capacity of images to produce knowledge in the present. 

Fortsätt läsa ”House of Nisaba: New Stories of Painting ”

När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner

När Filmarkivet.se läggs ned försvinner inte bara en webbplats, utan en av de mest generösa öppna ingångarna till Sveriges rörliga bildarv. I femton år har tjänsten gjort kortfilmer, journalfilmer, reklamfilmer, dokumentärer och amatörfilmer tillgängliga för alla. Här skriver Petra Werner en personlig nekrolog över ett arkiv som också varit ett sätt att vandra genom svensk vardag, politik, reklam, filmkonst och minne.

Av Petra Werner

Ett arkiv går i graven

Den 31 mars 2026 skulle Filmarkivet.se stängas officiellt. En viss förlängning har tillkommit, men beslutet är fattat: tjänsten ska läggas ned.

Därmed försvinner en etablerad ingång till svensk filmhistoria på nätet, enkelt tillgänglig från det egna hemmet. Tjänsten har sedan 2011, genom ett samarbete mellan Kungliga biblioteket (KB) och Svenska Filminstitutet, gjort äldre svenska kortfilmer, dokumentärer, journalfilmer och reklamfilmer fritt tillgängliga för allmänheten. Den har nu bedömts vara föråldrad och tekniskt begränsad, och har därför avvecklats.

Fortsätt läsa ”När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner”

När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända 

Regissör med kameror i bakgrunden

Stanley Kubricks filmer söker sig ofta mot det som inte låter sig sägas rakt ut: det undermedvetna, det metafysiska, det kosmiska. Ingenstans blir detta tydligare än i hans sätt att använda musik. I År 2001 – ett rymdäventyr bär Richard Strauss, Johann Strauss och György Ligeti inte bara filmens känsloläge, utan dess idé om människan som en varelse på väg från ett tillstånd till ett annat – över en avgrund hon ännu inte kan förstå.

Av Petra Werner

Fortsätt läsa ”När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända ”

När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne

I Woody Allens filmer är musiken inte ett dekorativt tillägg utan ett självständigt tankespår. Genom jazz, musikalnummer och äldre amerikansk populärmusik öppnar han upp sina berättelser mot en större kulturhistoria, där sångtitlar, melodier och musikaliska traditioner kommenterar rollfigurerna utan att alltid avslöja sig. I centrum står människan som känner mer än hon förmår uttrycka – och filmen som låter musiken säga det orden inte räcker till för.

Av Petra Werner

Fortsätt läsa ”När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne”

Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna

I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.

Av Emil Erdtman

Av Vinayaraj – Eget arbete, CC BY-SA 3.0, https://commons.wikimedia.org/w/index.php?curid=15214106
Fortsätt läsa ”Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna”

Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna

I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.

Av Øyvind Vågen

Se hur rorsmannen
inte den store i mittens rike
utan den lille som ror
över glömskans flod
för den sista färden
lägger upp årorna
och låter dem vila i klykorna
och årtullarna

Fortsätt läsa ”Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna”

Mellan Stenbordet och Kvaldalen

Religiös text med korssymboler

Vad kan ett stenbord vid Dalälvens strand säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag? Denna text läser bordets gåtfulla symbolik genom predikningarna i Jesu Lära och föreslår att ristningarna utgör en tidig prolegomena till Wetterlunds senare religiösa universum: en dramatisk nådesordning där port, väg, kors och kärlek binds samman i en teologi om människans sår och dess läkning.

Av Simon Carlfjord

N. P. Wetterlund (1852–1928) har i svensk idéhistoria ofta förpassats till marginalen: som väckelsepredikant, religiös särling och apokalyptisk spekulant. En sådan klassificering fångar dock inte hans teoretiska egenart. Wetterlund kan inte reduceras till vare sig moralteolog eller allegorisk bibelutläggare. Tvärtom visar han fram, och kanske också uppfinner, ett genomarbetat symboliskt universum med hög grad av intern koherens.

Fortsätt läsa ”Mellan Stenbordet och Kvaldalen”

Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens

Vad händer med meningen när de stora berättelsernas skyddande kupoler spricker? Med Peter Sloterdijks sfärologi som utgångspunkt följer Simon Carlfjord en rörelse från moderlivets första bubbla via modernitetens glober till senmodernitetens skum. Framträder gör en samtid där symbolisk koherens inte längre är given, men där mindre, självskapade meningsvärldar fortfarande förmår ge skydd, orientering och sammanhang.

Av Simon Carlfjord

Symbolisk koherens kan definieras som en sammanhållande meningsstruktur som gör att former hänger ihop som uttryck för en gemensam helhet snarare än enskilda ting. Det går att argumentera för att symbolisk koherens i senmodernitet inte längre kan uppnås och symboler därmed inte kan agera meningsbärande. Denna slutsats utmanas dock genom de alternativa metaforiska strukturer som den tyska filosofen Peter Sloterdijk formulerar i sin monumentala Sphären-trilogi: I – Blasen, Mikrosphärologie (1998), I – Globen, Makrosphärologie (1999) II – Schäume, Plurale Sphärologie (2004). Med utgångspunkt i denna trilogi kanske nya teorier kan utvecklas för att förtydliga förutsättningarna för symbolisk koherens i senmoderniteten.

Fortsätt läsa ”Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens”

Staffan Westerberg och barnets magiska allvar 

Med utgångspunkt i barndomens möten i dockmakarverkstaden och 1960-talets experimentella teater minns Petra Werner en konstnär som var allt annat än vilse i pannkakan – och som talade till barn utan att någonsin förenkla världen. 

Av Petra Werner 

Staffan Westerberg är död. Den 23 juni lämnade han jordelivet, 92 år gammal. Som om det vore möjligt. 

Han har alltid haft en sorts odödlighet över sig. Dels som kulturpersonlighet, som teatermänniska och berättare. Dels som barnens röst.  

Fortsätt läsa ”Staffan Westerberg och barnets magiska allvar ”