Av Øyvind Vågen
Dagens dialog – konsten & döden
Ledare #9 2025 – skräck-tv, folkdräkter & rockens pastischer
Efter att i förra numret bidragit med en mycket uppskattad essä om den svenska tv-personligheten Ria Wägner återkommer Petra Werner med en fördjupande artikel om skräckgenren i allmänhet och tv-serien Skräckens hus (Rose Red). Kokpunktens Kraków-baserade krönikör Sonia Engström skriver denna gång om intresset för den ukrainska folkdräkten Vysjyvanka och bärandet av den som en symbolisk motståndshandling riktad mot Moskva.
Soly Erlandssons återkommer även hon med en essä där hon diskuterar John Steinbecks roman Vredens druvor om fattiga lantbrukare under 1930-talets missväxt och depression och Mina Salehpours dramatisering av romanen på Dramaten i Stockholm. Hur gestaltas de i romanen så pregnanta temana som empati, medmänsklighet och mellanmänskliga relationer i pjäsen?
Ironi och pastisch var vid slutet av 1960-talet en ny företeelse i rockkulturen. Andreas Engström skriver om ett par av Frank Zappa och The Mothers album från denna tid som förenar experimentalism, pastisch och kulturkritik.
Med anledning av den nyöppnade utställningen med Olle Bonniérs konst i Norrköpings konstmuseum publicerar vi här en äldre intervju med Bonniér om hans relation till avantgardemusik och målningen Plingeling.
Vi fortsätter också vår satsning på att publicera nyskriven svensk lyrik. Mickaela Persson som medverkade i förra numret med Dikterna till Åsa återkommer med en ny diktsvit och får sällskap av Xénie Bertell.
Vidare publicerar vi här den tredje delen med utdrag ur Eli Friedrich Getreus dagbok. Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att tidigare publicerat hans betraktelse över kristallnatten samt flykten från Wien till Danmark kan man i detta nummer läsa om hans resa från Danmark till England där han hälsade på sina föräldrar som även de flytt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike.
Slutligen så bjuder på ett fotoreportage från tre städer vid vattnet av Øyvind Vågen.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Andreas Engström & Øyvind Vågen
Petra Werner: Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus
Sonia Engström: Stygnen som håller ihop nationen – vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva
Soly Erlandsson: Att synliggöra människovärdet – Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning
Andreas Engström: Glida runt med Ruben – Frank Zappa, The Mothers och rock som parodi
Andreas Engström: Plingeling – Olle Bonniér och musiken
Mickaela Persson: Dikter – ur ”Videfläta”
Xénie Bertell: Tre dikter – ”Sidenfingrar”, ”Äppeltider” och ”Gräddnos”
Eli Friedrich Getreu: Eli Getreus Dagbok del III – England 12 maj till 5 juni 1939
Øyvind Vågen: Tre städer vid vattnet – Oslo, Trieste & Venedig
Med information från andra dimensioner – Skräckfilmsgenren och teveserien Skräckens hus
Av Petra Werner
Film som uttrycksmedium kan beskrivas som en sorts avbild av det mänskliga psykets mentala processer där det finns uttrycksmässiga paralleller mellan till exempel det mänskliga minnet och filmens tillbakablickar. Den grundläggande uppsättning mönster och symboler vi använder i vår varseblivning tycks på något sätt återfinnas i filmmediet vilket också gör filmmediet till ett effektfullt sätt att återge fenomen och händelser. Vårt sätt att minnas gestaltas av filmens återblicksklippning, och vårt sätt att koncentrera oss av filmens närbilder.
Stygnen som håller ihop nationen – vysjyvankan, folkdräkten som protest mot Moskva
Av Sonia Engström
Den tredje torsdagen i maj varje år fylls mitt flöde på Facebook och Instagram med leende vänner, som en efter en visar upp sina skjortor och blusar med ukrainsk brodyrglädje. En brodyr som utgör det omisskännliga kännetecknet för de ukrainska vysjyvankorna. Det är praktiskt taget omöjligt att bestämma från när de härrör, ty de är av anrik börd. Vissa forskare vill till och med mena att vysjyvankorna kan härledas till skyternas tid. Denna folkgrupp omnämndes för första gången på 700-talet före Kristus, och de framlevde sina liv på ett vidsträckt område, från Kaspiska havet via den ukrainska stäppen och hela vägen till Karpaterna i dagens östra Polen. Men det finns inte några handfasta bevis på att de första vysjyvankorna verkligen tillkom under skyternas tid, och de är också oklart om man då behärskade konsten att brodera avancerade mönster.
Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning
Av Soly Erlandsson
För några år sedan ägnade jag en dag åt att måla tillsammans med ett par vänner. Trots förberedelser och förväntningar på dagen förmådde jag inte hitta fram till ett motiv som var lockande nog. Jag prövade mig fram men tappade snart fokus och gav upp. Slutligen fick jag syn på en liten vit skål med druvor som den ena vännen haft med sig och bestämde mig för att måla skålen med druvorna. Jag fick fram några färgtuber och en liten pannå som legat gömd bland ritblock och penslar. Känslan av frustration över den tidigare bristen på inspiration gav mig kraft att avsluta uppgiften och titeln var plötsligt helt självklar: Vredens druvor.
Fortsätt läsa ”Att synliggöra människovärdet – John Steinbecks Vredens druvor i språkdräkt och scenisk gestaltning”Glida runt med Ruben – Frank Zappa, The Mothers och rock som parodi
Av Andreas Engström
You didn’t try to call me, why didn’t you try?
I’m so lonely
No matter who I take home, I keep calling your name
Texten skulle kunna vara hämtad från en generisk kärlekslåt, men så är det frasen som stör lite – ”No matter who I take home”. Låten är ”You didn’t try to call me” med det fiktiva bandet Ruben and the Jets, som i själva verket är The Mothers of Invention, alltså Frank Zappas band. Plattan Cruising with Ruben and the Jets som kom ut i december 1968 utgörs av korta låtar i doo-wop-stil, eller som bandet beskriver det i skivkonvolutet, ”greasy love songs”. Smöriga kärlekslåtar, säger de. Likväl har de komponerat, spelat in och gett ut dem: ”because we really like this kind of music”.
Plingeling – Olle Bonniér och musiken
Av Andreas Engström
En av det svenska efterkrigsårens mest radikala konstnärer, Olle Bonniér (1925–2016) skulle blivit 100 år i år och är aktuell med en stor utställning på Norrköpings konstmuseum. Bonniér arbetade med måleri grafik och gjorde skulptur. Projekten var inte sällan storslagna och monumentala. Hans nonfigurativa arbeten kan också ses som en tidig form av konceptkonst. Bonniér hade ett starkt förhållande till den radikala samtidsmusiken och av hans idébaserade verk kan Plingeling rent av betraktas som en tidig form av grafiskt partitur. Målningen har även tolkats av musiker. Vi återpublicerar här en intervju med Olle Bonniér om Plingeling från 2002.
Dikter – ur ”Videfläta” (del 1 av 2)
Här publicerar vi det första av två utdrag ur diktsviten ”Videfläta”
Av Mickaela Persson
Prolog: Sammet
Var du en ikon för mig i barndomen?
Eller är det en efterkonstruktion? *
Tiden av kurser är förbi
men ändå gör jag milslånga halsband
av dagg och skratt.
Av tyll och sammet
som väver ditt namn.
”Tycker du om att vara ensam?” frågar du.
Du är ett soligt busväder
och dina frågor pockar på uppmärksamhet.
Läroåren hopar sig till snöhögar
på luftslottets trösklar.
”Jovars, ensamhet är all right
men om valet står mellan ensamhet
och bubblande sammet från förr
då väljer jag sammet.”
Tre dikter – ”Sidenfingrar”, ”Äppeltider” och ”Gräddnos”
Av Xénie Bertell
Vi publicerar tre dikter av den svenska poeten Xénie Bertell
Sidenfingrar
Legenderna berättas under mina händer.
Hennes stjärnehjärta slår.
Sidenfingrar smeker fram
själens ofödda orkidé i mig.
Virvlande i tangohavet
över tilltrovågor
spelar sapforegnet över oss.
Eli Getreus Dagbok del III – England 12 maj till 5 juni 1939
Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)
Det är här den tredje delen i de serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok och skildrar hur han strax före andra världskrigets utbrott reser från Danmark där han arbetade som dräng för att lära sig jordbruk hos en jysk bonde till England för att hälsa på sina föräldrar som flytt ditt undan judeförföljelserna i det av Tyskland annekterade Österrike. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina) och kom att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare ochs sedan flytta till Israel – Eretz – för att odla upp det heliga landet. De två tidigare delarna – som skildrar Kristallnatten/Novemberprogromerna respektive en tågresa genom Tyskland och Danmark precis innan krigsutbrottet – går att läsa här och här. Hela dagboken finns att läsa (i faksimil på tyska) på Förintelsemuseets hemsida (länk) där finns också ett album med foton som han tog under tiden han skrev dagboken (här). BBC gjorde nyligen ett inslag om Englandsvistelsen som står att finna till exempel här.
Tre städer vid vattnet – Oslo, Trieste och Venedig
Av Øyvind Vågen
Trieste, Oslo, Venedig. Tre städer vid vattnet, tre städer byggda invid eller på vattnet, som levt av vattnet – handel, sjöfart, fiske – och lever av vattnet – kryssningsturister, lyxbostäder med sjöutsikt – och som nu har hamnat i bakvattnet (Trieste, en gång hamnstad i ett habsburgskt imperium som inte längre finns), lever på det som finns under vattnet (Oslo, huvudstad i den elbilstäta oljenationen Norge) eller är i färd med att sjunka ner och försvinna under vattnet igen (Venedig – först in och kanske också först ut?)
Bilderna har tidigare visats på galleri Matverkstaden i Malmö i samband med Malmö Gallerihelg hösten 2024.
Ett tidigare fotoreportage från Portugal finns att se här: Surf & Turf (Esphino, Portugal)
Lite fler av mina bilder finns att se här: www.freezingthemoment.me
Klicka på bilderna för att visa dem i full storlek!
Ledare #8 2025
I årets första nummer av Kokpunkten följer vi upp ett par teman från föregående nummer samt introducerar några nya.
Vi har glädjen att kunna fortsätta publicera skönlitterära texter. I detta nummer medverkar unga Katapultprisvinnaren Mickaela Persson med fem dikter ur nyskrivna sviten Till Åsa.
Eli Friedrich Getreu var en ung judisk-österrikisk man i Wien vid tiden för nazisternas maktövertagande. Under sina tonår förde han dagbok och efter att i förra numret publicerat hans både detaljerade beskrivning och analytiska betraktelse över kristallnatten får vi här följa honom under flykten från Wien till Danmark. Översatta utdrag ur dagboken publiceras framgent i kommande nummer.
Sara Shamloo Ekblad fortsätter att belysa tillgänglighet inom konst- och kulturlivet med att introducera frågan om synanpassning av biograffilmer. Detta kommer att diskuteras ytterligare i en artikelserie i de nästkommande numren.
Vi publicerar här den första artikeln i en återkommande spalt där våra medarbetare belyser olika teman inom den samtida och nära samtida litteraturen. Först ut är Andreas Engström som skriver om ett par skönlitterära böcker kring temat Donau.
Vi har glädjen att här introducera två nya medarbetare som framöver kommer att bidra regelbundet i Kokpunkten. Kraków-baserade Sonia Engström kommer att skriva om kultur i Central-och Östeuropa med viss betoning på konstmusik samt Polen och Ukraina, där hon tidigare bodde. Filmvetaren och konstnären Petra Werner bidrar här med den första i en serie essäer kring tv-mediet och film. Först ut är en artikel om den svenska tv-personligheten Ria Wägner.
Trevlig läsning önskar redaktionen för Kokpunkten I Critical Point
Andreas Engström & Øyvind Vågen
Mickaela Persson: Dikterna till Åsa
Eli Friedrich Getreu: Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut
Sara Shamloo Ekblad: Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024
Andreas Engström: Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy
Sonia Engström: Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków
Petra Werner: Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen
Dikterna till Åsa
Av Mickaela Persson
Dikterna till Åsa, en av mina stora förebilder. Med sina kloka råd och tankar hjälpte hon mig uthärda min snåriga gymnasietid.
Minnesfoto av ditt mottagningsrum
Lesbisk och lyrisk och nervös
sitter jag kapprak i skrivbordsstolen.
Inväntar en harpkaskad av ringtoner.
I en kuvös av romantiserande
minns jag mottagningsrummet
där jag är vindrufsig i håret
och det är eftersommar i hjärtats djupkultur.
Nu måste det hända något!
Jag kan inte bara sitta här!
I den varma efterdyningen av din omtanke.
Och så plötsligt: swish! Ett mail.
Värmen i magen blir drömmens atlaskota.
Ty mailet är en försiktig rorpinne
och hela du är ett inlyssnande ankare.
Jag framkallar ur minnets kamera
vattenglaset på bordet.
Stolen med den mjuka dynan
och kudden över ryggstödet.
Nu närmar sig bilden
med ljusa stöveltramp.
Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut
Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)
Efter förra numrets ögonblicksskildring av kristallnattens tilldragelser fortsätter resan genom ett fientligt Tyskland på väg till Danmark och den hägrande utbildningen till jordbrukare för att sedan kunna fortsätta till Palestina och odla upp det heliga landet.
Eli Getreu (1920–2005) föddes i en judisk familj och växte upp i Wien där han engagerade sig i dåtidens judiska ungdomsrörelse som drömde om att utbilda sig till jordbrukare och åka till Eretz för att odla upp det heliga landet. Under ungdomsåren förde han dagbok, och vi publicerar nedan en översättning av anteckningarna från flykten till Danmark. Utdraget är del två i en längre artikelserie och hämtad ur ett pågående bokprojekt som bygger på dagboken. Den första delen publicerades i förra numret av Kokpunkten I Critical Point.
Söndagen den 11 december 1938
Flensburg ligger bakom mig, den tyska gränsen är passerad, redan nästan station ligger i Danmark. Vi susar genom landskapet, det är en klar, härlig vinternatt, en ljum vind blåser, himlen är ljusare på ett ställe, förmodligen på grund av ljusen från en stad. Med oss i kupén sitter en ung, flott danska vars hår fladdrar i vinden, hon ser väldigt sportig ut. Därefter kommer vi till den danska gränsstationen Padborg, där allt sköts mycket raskt av unga, trevliga tjänstemän. Nu far vi in i Danmark; jag står vid fönstret. I mörkret ser man ingenting, bara himmel; himlen smälter ihop med horisonten, överallt, himmel, stjärnor; det är en sådan ovanlig syn att jag blir riktigt högtidlig till mods. Jag sticker ut huvudet och insuper luften i fulla drag. Vilken skillnad det råder mellan staden, en artificiell skapelse, och landet, naturen! Vilken gåva att få leva på landet, skapa, arbeta och se vad man åstadkommit. Det blir så bra, jag kan inte ens föreställa mig det. Det är inga tomma ord. Tvärtom: alltihop är alldeles för lite.
Fortsätt läsa ”Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut”Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy
Av Andreas Engström
Få floder är så mytomspunna och förknippade med historiska skeenden, myter och konst som Donau. Det finns förvisso konkurrenter. Som Claudio Magris uttrycker det i mastodontverket Donau: ”Rhen och Donau har varit motståndare och utmanat varandra. Rhen är Siegfried, den germanska dygden och renheten, den niflungska troheten, den tyska själens ridderliga hjältemod och oförvägna kärlek till ödet. Donau är Pannonien, Attilas rike, den österländska och asiatiska tidvattenvåg som … betvingar den germanska tapperheten.”
Fortsätt läsa ”Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy”