Av Sonia Engström
Genom molnet från rökelserna ser man blott en liten del av dansarnas kroppar, men det går inte att tvivla på att de är nakna. Deras rörelser ser nästan smärtsamma ut, då de böjer sina kroppar på de mest oroväckande sätt. Mellan dem rör sig skådespelerskan som ska gestalta Rosalind Franklin, som upptäckte DNA. Kören ligger i mörkret på golvet och sjunger Johannes Brahms Nänie beundransvärt vackert. I bakgrunden av denna märkliga scen syns dirigenten Jan Tomasz Adamus vackert mejsla ut musiken ur orkestern Capella Cracoviensis. Jag befinner mig på operafestivalen Opera Rara i Kraków och har just bevittnat en resa, eller snarare elegi, genom en negligerad kvinnas liv.
Nåväl, jag vet inte om Rosalind Franklin (1920–1958) egentligen var så förbisedd som festivalens hemsida vill påskina. Men det var onekligen så att hennes förtida död innebar att hon inte tilldelades Nobelpriset för sin upptäckt av bland annat DNA, samt forskning om RNA-virus. Rosalind Franklin fick nämligen cancer eftersom man på den tiden använde radioaktiva ämnen för att forska inom detta område. Fyra år efter hennes död tilldelades tre av hennes manliga kollegor Nobelpriset för att ha upptäckt DNA. De utelämnade dock hennes namn i sina vetenskapliga material, vilket också ledde till att det skulle dröja decennier innan hon fick upprättelse.
Föreställningen på Opera Rara, som bär namnet Elegi. Brahms, om Rosalind Franklins liv ackompanjerades av Johannes Brahms musik, närmare bestämt Alto-Rhapsodie op 53, med fenomenala alten Justyna Rapacz som solist, Gesang der Parzen op 89, Schicksalslied op 54 och slutligen alltså Nänie op 82. De två sistnämnda verken hade jag också förmånen att höra för en tid sedan men vill inte jämföra dessa två framförande eftersom de var väldigt olika till sin karaktär. Den tidigare konserten var en sedvanlig konsert med samtida instrument, medan kvällens uppsättning framfördes som ett skådespel samt på tidstypiska instrument. Med andra ord två helt olika slags framförande.
Man kan dessutom tycka att de är omaka – feministikonen Rosalind Franklin och den skäggige och möjligen misogyna Johannes Brahms – men faktum är att de har en gemensam nämnare; de båda hängav sig nämligen helt åt sina passioner, som i detta fall var deras arbeten, och bildade således aldrig familj.
Operafestivalen Opera Rara i Kraków har sedan den grundades 2009 genomgått något av en transformation. Festivalen fokuserade först på bortglömda operor från barocken, men har sedan Jan Tomasz Adamus tog över ledningen även tagit sig an verk från senare tid. För två år sedan framfördes på festivalen en bejublad uppsättning av Robert Schumanns oratorium Das Paradies und die Peri, där regissören placerat sångarna och kören i en framtid efter ett kärnvapenkrig. Oratoriet handlar om Peri, ett väsen i den persiska mytologin, som har blivit utkastad ur paradiset, och som genom olika gåvor försöker åter få tillträde till paradiset. Den besynnerliga koreografin och scenografin förstärkte intrycket av musiken, och jag kommer ofta på mig själv med att tänka på den föreställningen trots att det är över två år sedan.
Jan Tomasz Adamus är även konstnärlig ledare för Capella Cracoviensis, och när han tog över orkestern 2008 såg han till att kräva av alla musiker att de skulle spela på tidstypiska instrument. Flera musiker fick sluta, dock inte utan sedvanlig polsk kalabalik. Detta skapade en spricka i Krakóws musikliv, som kan erfaras än idag.
Kvällens föreställning inleddes dock med Brahms första symfoni op 68, som det var en särdeles njutning att få höra med just tidstypiska instrument. Klangen och känslan blir en helt annan, och dirigenten Adamus tolkning var precis sådär känslosamt mjuk och samtidigt starkt och energiskt som jag uppfattar detta verk, som är min favorit bland Brahms symfonier. Extra krydda åt upplevelsen gav Adamus genom att dirigera i strumplästen.
Sonia Engström är lektor i svenska på Jagellonska universitetet, Kraków, och dessförinnan i Lviv, Ukraina. Är frilansande skriftställare med särskilt intresse för öst- och centraleuropeisk historia och kultur.