När Dolly Parton nu är borta minns jag rösten som fyllde skrivmorgnarna med färg och gav mig mod att ta litteraturen på allvar. Brevet med tacket blev aldrig färdigt – men musiken och berättelserna finns kvar.
Dolly Parton är död. Hon gick bort den 25 augusti 2026, några månader före sin 81-årsdag.
Genom åren har jag tänkt på Dolly Parton, inte minst sedan Carl Dean, hennes älskade man, gick bort. Kort därefter berättade Dolly om sina egna hälsoproblem – med den integritet jag alltid har uppskattat hos henne. Hit, men inte längre.
Rösten som fyllde skrivandet med färg
Dolly Partons musik har följt mig i decennier. Hösten 2006 arbetade jag med det som två år senare skulle bli min debut, Gloria. Det är en berättelse om idoldyrkan: en ung tjej blir besatt av en bandmedlem. Den hösten gick jag upp vid fyra på morgonen, slog på stereon och lät musiken fylla mitt rum. Det var Dolly Parton jag lyssnade på, bara Dolly Parton.
Den skimrande sångrösten förtrollade mig med sin klara klang. Texterna, där alla känslor fick rymmas, gjorde att jag kände mig hemma. Medan Dolly sjöng för mig skrev jag på mitt manus. Det var ett manus som krävde många pauser. I pauserna åt jag smörgåsar med jordgubbsmarmelad och lät Dollys röst strömma in i mig.
Musiken fick mig att känna att jag befann mig någon annanstans än i min lägenhet. Jag såg glitter, trots att jag i flera år inte hade kunnat se annat än ljus och mörker. Dolly Parton gjorde mig modigare. Jag började ta mig själv på allvar och sträva mot min dröm: ett liv med litteraturen.
Dolly sjöng Coat of Many Colors. Jag såg färgerna för mitt inre. Blått. Rosa. Vitt. Gult. Grönt. Lila.
När jag lämnade min lägenhet och gick ut på Stockholms gator kände jag att något var fel. Det var så grått, så strikt. Färgerna som Dolly Partons musik fick mig att se fanns inte där.
Färger, berättelser och generositet
Många har skrivit om Dolly Partons utseende. Kläderna. Brösten. Håret. Den överdrivna femininiteten, långt innan den blev ett begrepp inom akademin. Hon betalade ett högt pris för att se billig ut – ekonomiskt och i anseende. Många har också skrivit om hennes stora generositet och arbete för att motverka analfabetism, bland annat genom Imagination Library, som sedan 1995 har skickat miljontals kostnadsfria böcker till barn.
När jag som 25-åring började spela flöjt igen gjorde jag en tolkning av en av Dollys mest kända låtar, Jolene. Jag minns inte längre hur jag spelade, och det finns ingen inspelning. Som tur är finns det omkring 3 000 låtar av Dolly Parton att lyssna på. Låttexterna har ofta självbiografisk grund. Att lyssna på Dolly Parton är som att lyssna på sagor och berättelser som spänner över många ämnen. Barndomsskildringar som i I Remember. Personporträtt som i Dr. Robert F. Thomas. Drömmar som i Dreams Do Come True. Fattigdom som i Coat of Many Colors. Arbetslivsskildringar som i 9 to 5. Och kärlek som i Love Is Like a Butterfly.
Brevet som aldrig blev skickat
Några år efter Gloria började jag skriva ett brev till Dolly Parton. Jag ville tacka henne för att hon hade motiverat mig att ta plats i världen. Men jag skrev aldrig färdigt brevet. Och nu är det för sent att skicka det. Men det är inte för sent att lyssna på Dolly Parton!
Sara Shamloo Ekblad är författare, etnolog och redaktör för Critical Point. Hon medverkar regelbundet med reportage i tidningen Perspektiv. Läs fler artiklar av Shara Shamloo här!
