Historiska dokumentärserier är åter i blickfånget. Men medan nya storproduktioner om världskrigen och USA:s historia får uppmärksamhet riskerar en av de mest fascinerande skildringarna av Europas mellankrigstid att gå tittarna förbi.
Historieintresset är stort bland dem som ser dokumentärfilm. När den nya dokumentärserien ”World War II with Tom Hanks” får premiär är det en kulturhändelse. Aftonbladets recensent Markus Larsson konstaterar att den ”beskrivs som den mest ambitiösa och heltäckande serien om andra världskriget sedan det brittiska referensverket ’The World at War’ från 1973. I tjugo delar guidar Tom Hanks tittaren genom krigets triumfer och folkmord”.
När USA fyller 250 år köper SVT in ”en långsam dokumentärserie i en snabb värld”: ”Ken Burns: Den amerikanska revolutionen”. I SvD är dock Björn Werner upprörd över att SVT köper in en förkortad version, där nyanserna försvinner: ”I den version som SVT valt att sända hittar jag bara små smulor av detta. Jag bjuds in till öppningar som jag tror ska bli fördjupningar, men som sedan skummas förbi till förmån för nästa blodiga batalj. Minst sagt frustrerande. Är det ett stelbent förhållningssätt till tv-tablån som spökar? Eller ännu värre – en misstro till tittarnas koncentrationsförmåga? Jag vet inte. Jag kan bara konstatera: Anne Lagercrantz & Co har köpt fel version. Ge mig mina sista sex timmar, tack.”
”Förra seklet kastar alltså sin skugga även över vår tid.”
Nu är det inte första gången SVT lurar sina tittare på material från Ken Burns. 2017 gjorde han och Lynn Novick en numera klassisk dokumentärserie om kriget i Vietnam, som hyllades. Då fick svenska tittare nöja sig med den internationella versionen, som var sju timmar kortare än det amerikanska originalet. Den förkortade versionen kan ses på SVT Play.
Förra seklets skugga över vår tid
I den svenska valdebatten har nu åter Franz von Papen (1879–1969), tysk rikskansler som banade väg för Adolf Hitlers maktövertagande 1933, och Vidkun Quisling (1887–1945), norsk politiker som tog makten under den tyska ockupationen 1940–1945, blivit aktuella.
Förra seklet kastar alltså sin skugga även över vår tid, och det är synd att SVT smyger undan ”Mellankrigstidens drömmar” (1918–1939: ”Les Rêves brisés de l’entre-deux-guerres”), en imponerande fransk-tysk samproduktion där ett antal europeiska tv-bolag, däribland SVT, varit involverade.
”Det är ett skickligt grepp att berätta om mellankrigstiden utifrån sanna berättelser ur livet i en tid full av hopp och förtvivlan.”
Mellankrigstiden genom människors liv
Frédéric Goupil och Jan Peter har gjort en fascinerande historielektion, som tidigare visades 2018 och nu under kort tid åter är tillgänglig på SVT Play.
Den som ser de åtta delarna kommer att ha svårt att glömma den gestaltning av två viktiga årtionden som serien visar. Det är ett skickligt grepp att berätta om mellankrigstiden utifrån sanna berättelser ur livet i en tid full av hopp och förtvivlan. Autentiska dagböcker, brev och minnen används och kombineras med dåtida filmklipp och spelscener där skådespelare övertygande ger liv åt berättelserna.
”Det är sorgligt att denna historieskatt förvisats till Kunskapskanalens tablå.”
Det är sorgligt att denna historieskatt förvisats till Kunskapskanalens tablå, en kanal som ska läggas ned, och att tillgängligheten på SVT Play inte förstärks med till exempel trailers i SVT:s vanliga utbud.
Från Pola Negri till Ottar
Filmskaparna har valt att lyfta fram ett spännande galleri av människor. Vi möter bland andra Pola Negri (Barbara Apolonia Chałupiec), polsk-amerikansk filmlegend, och Marie Jeanne ”May” Picqueray, anarkistisk aktivist under årtionden. Vi får följa den vietnamesiske revolutionären Ho Chi Minh när han fåfängt hoppas på stöd vid fredskonferensen i Versailles 1919, och Rudolf Höss, som skulle bli kommendant i Auschwitz. Marina Jurlova kämpade med kosackerna mot bolsjevikernas röda armé men lyckades fly med båt från Vladivostok och kom till USA, där hon blev dansös och författare.
”Den som ser de åtta delarna kommer att ha svårt att glömma den gestaltning av två viktiga årtionden som serien visar.”
I den första delen möter vi Hans Beimler, matros i den tyska flottan, som deltog i spartakistupproret i Cuxhaven. Han blev sedan kommunistisk politiker, fängslades 1933 men lyckades rymma från koncentrationslägret i Dachau. Han stupade i slaget om Madrid i december 1936 under det spanska inbördeskriget. Två miljoner uppges ha hyllat honom när kroppen fördes från Madrid till Barcelona.
I del 4 agiterar sexualupplysaren och syndikalisten Elise ”Ottar” Ottesen-Jensen, spelad av Rebecka Hemse, bland gruvarbetarfruar i Grängesberg.
Ulf B Andersson är pensionerad journalist som varit redaktör för Amnesty Press och i många år har arbetat på Arbetaren.
Har endast sett en liten bit av del 4, men blev avskräckt av ett som jag tycker ganska allvarligt fel just i den scenen som du nämner, Ottar som agiterar bland gruvarbetarfruar i Grängesberg. Hon vill lämna en broschyr, men en av kvinnorna svarar: ”Nästan ingen här kan läsa.” Vad? Medfolkskolestadgan från 1842 och obligatorisk sexårig folkskola från någon gången i slutet av 1800-talet. Självklart kunde alla läsa i Sverige på 1920- och 30-talet, även de fattigaste.
Med så dålig research, vad kan det vara mer i serien som inte stämmer?