Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Mickaela Persson för fjärde gången med den nyskrivna Sapfisk strof till Lady Kait.
”Det händer att jag behöver åka till Bryssel i jobbet. Under en extradag tog jag spårvagnen till utkanten av stan för att besöka Kungliga Centralafrikanska museet. Dikten nedan bygger på tankar som for genom huvudet när jag gick genom de höga salarna – med det prekära belgiska kolonialarvet.”
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Emil Erdtman med en nyskriven långdikt med utgångspunkt i ett nyligt besök i Centralafrikanska museet i Bryssel.
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Øyvind Vågen med den nyskrivna långdikten Den store rorsmannen och årtullarna.
Se hur rorsmannen inte den store i mittens rike utan den lille som ror över glömskans flod för den sista färden lägger upp årorna och låter dem vila i klykorna och årtullarna
”Man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg som den store svältkonstnären sa”
Vad kan ett stenbord vid Dalälvens strand säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag? Denna text läser bordets gåtfulla symbolik genom predikningarna i Jesu Lära och föreslår att ristningarna utgör en tidig prolegomena till Wetterlunds senare religiösa universum: en dramatisk nådesordning där port, väg, kors och kärlek binds samman i en teologi om människans sår och dess läkning.
Av Simon Carlfjord
N. P. Wetterlund (1852–1928) har i svensk idéhistoria ofta förpassats till marginalen: som väckelsepredikant, religiös särling och apokalyptisk spekulant. En sådan klassificering fångar dock inte hans teoretiska egenart. Wetterlund kan inte reduceras till vare sig moralteolog eller allegorisk bibelutläggare. Tvärtom visar han fram, och kanske också uppfinner, ett genomarbetat symboliskt universum med hög grad av intern koherens.
Vad händer med meningen när de stora berättelsernas skyddande kupoler spricker? Med Peter Sloterdijks sfärologi som utgångspunkt följer Simon Carlfjord en rörelse från moderlivets första bubbla via modernitetens glober till senmodernitetens skum. Framträder gör en samtid där symbolisk koherens inte längre är given, men där mindre, självskapade meningsvärldar fortfarande förmår ge skydd, orientering och sammanhang.
Av Simon Carlfjord
Symbolisk koherens kan definieras som en sammanhållande meningsstruktur som gör att former hänger ihop som uttryck för en gemensam helhet snarare än enskilda ting. Det går att argumentera för att symbolisk koherens i senmodernitet inte längre kan uppnås och symboler därmed inte kan agera meningsbärande. Denna slutsats utmanas dock genom de alternativa metaforiska strukturer som den tyska filosofen Peter Sloterdijk formulerar i sin monumentala Sphären-trilogi: I – Blasen, Mikrosphärologie (1998), I – Globen, Makrosphärologie (1999) II – Schäume, Plurale Sphärologie (2004). Med utgångspunkt i denna trilogi kanske nya teorier kan utvecklas för att förtydliga förutsättningarna för symbolisk koherens i senmoderniteten.
Med utgångspunkt i barndomens möten i dockmakarverkstaden och 1960-talets experimentella teater minns Petra Werner en konstnär som var allt annat än vilse i pannkakan – och som talade till barn utan att någonsin förenkla världen.
Av Petra Werner
Staffan Westerberg är död. Den 23 juni lämnade han jordelivet, 92 år gammal. Som om det vore möjligt.
Han har alltid haft en sorts odödlighet över sig. Dels som kulturpersonlighet, som teatermänniska och berättare. Dels som barnens röst.
Art Basel gives the public rare physical proximity to the places where contemporary art is priced, ranked, and consecrated. The harder question is whether that proximity also becomes access.
By Chiara Gelmini
Seeing the market, encountering art, crossing the city
During its preview days (16-17 June) and public days (18-21 June), Art Basel 2026 attracted 90,000 visitors. In the halls of Messe Basel, 290 galleries from 43 countries and territories gathered alongside collectors, curators, museum directors, artists, and representatives of more than 270 international institutions. During the fair’s opening hours, Hauser & Wirth sold Pablo Picasso’s Le peintre et son modèle dans un paysage (1963), offered with an asking price of $35 million.
I princip överallt i våra medier förs en debatt om användningen av massiva språkmodeller (LLM), en form av generativ AI. Vi kan läsa om hur översättarskrået fasar för undermåliga AI-översättningar och hur bildskapare och fotografer förlorar mot de snabbt framställda bildkopior som AI-system kan generera. När språkmodeller tränas på författares, journalisters och tänkares arbete utan samtycke eller ersättning kallas det samtidigt för teknisk utveckling. Men bakom den påstådda tekniska revolutionens löften finns enäldre logik: de många skapar värdet, medan de få tar det.
Freke Räihä
Stöld och exploatering av resurser är en av de historiska grundförutsättningarna för det samhälle som byggts upp under de senaste årtusendena. Den logiken har inte försvunnit. Den har bara bytt skepnad. Jag tänker på det när jag ser hur dagens massiva språkmodeller byggs upp och marknadsförs som framtidens teknik.
En ukrainsk militär utmärkelse har åter öppnat ett av de mest smärtsamma kapitlen i relationen mellan Polen och Ukraina. När president Volodymyr Zelenskyj gav ett ukrainskt specialförband ett hedersnamn efter Ukrainska upprorsarmén, UPA, svarade Polens president Karol Nawrocki med att frånta honom Vita örnens orden. Konflikten visar hur snabbt historien kan förvandlas från ett forskningsfält till ett politiskt vapen.
Av Sonia Engströ,
På båda sidor om den polsk-ukrainska gränsen kokar det. Inte av det högtrycksbetonade väderläget, utan av ett sorgligt och oroande exempel på historiebruk.
I vår serie där vi vi med den klassiska musiken följer kyrkoårets gång har turen kommit till påskens Matteus- och Johannespassioner. Den första delen hittar du här.
Av Andreas Engström
Med påsken och firandet av Jesu uppståndelse kom kyrkoåret att successivt växa fram. Idag uppmärksammas i kyrkan storskaligt i rituell och konstnärlig form minnet av Jesu lidande, död och uppståndelse. Det är också veckorna runt påsk som utbudet av kyrkokonserter är som störst.
Det är en tid för reflektion och musikaliska upplevelser som berör.
How do our choices and political decisions affect the balance of nature? What does sustainable development mean in practice – and are we prepared to make the choices and sacrifices required to save our planet? Soly Erlandsson discusses our contemporary relationship to the environment, drawing on George Henrik von Wright’s eco-philosophy.
By Soly Erlandsson
Humans’ role in nature is pale and not at all prominent. Surely it is meant that we should, to someextent, merge with our origins? In ourselves, we are not strong. Therefore, we take our strengthfrom the surrounding elements – a kind of human chlorophyll, which gives us colour andnourishment (Photo & text by the author of the article,, 1973).Fortsätt läsa ”Ecosystems in crisis – Who takes responsibility for our future, and can the balance be restored?”
I sin nya krönika skriver Sonia Engström om när hon för första gången blev bjuden på borsjtj i Ukraina och hur stämningen tillfälligtvis sjönk när hon råkade kalla denna rödbetssoppa för rysk. Borsjtj är dock, som författaren också skriver, en kulturprodukt som från Ukraina snabbt spreds i öster- och söderled – och i samma veva omtolkades, eller utvidgades, maträttens kulturhistoria.
Vi ska inte här ytterligare sammanfatta Sonia Engströms text – den får ni istället gärna avnjuta i sin helhet i detta nummer. Däremot drar vi gärna parallellen mellan matkultur och hur vi tänker med Critical Point. Precis som maträtter ses som den kulturprodukt som har bäst förmåga att röra sig över gränser och blandas med nya ingredienser, strävar vi i Critical Point efter att låta tankarna, ämnena och artiklarna röra sig över vidsträckta områden. På så vis har vi funnit receptet till en form av kulturtidskrift och ämnessammansättning som svårligen låter sig finnas någon annanstans i Sveriges kulturtidskriftsflora. Några exempel:
I detta nummer tar Soly Erlandsson i en ytterligare essä sig an ett omfattande ämne, nämligen vårt ekosystem. Med utgångspunkt i George Henrik von Wrights filosofi samt hur människan genom historien förhållit sig till naturen som antingen läromästare och gud eller som något man bör tukta och ta kontroll över, diskuterar Erlandsson synen på utveckling, ekonomi, politik och vilka val och uppoffringar som krävs för att vi ska kunna rädda vår planet. En annan av våra flitiga författare, Petra Werner, återkommer i detta nummer med en essä där hon genom ett porträtt av filmaren Erik M. Nilsson ger fördjupande perspektiv på den svenska tv- och filmhistorien. Efter att i förra numret tittat närmare på den konstnärliga och ikonografiska utsmyckningen av några kyrkor i Stockholm, gräver Simon Carlfjord vidare där han står som konstruktör av pelare och valv i betong under jord, med en analys av stenen som kulturartefakt och meningsbärande element inom arkitekturhistorien.
Så tyvärr, vi har liksom inte plats för eller lust att diskutera vare sig Joakim Lundell, Epsteinbreven eller ge ett bidrag till diskussionen om ”indiekillens återkomst”. För detta hänvisar vi till dagstidningarnas kultursidor. Vårt mål har nämligen från första numret varit att presentera och fördjupa oss i allt det andra. Andra ämnen, nya röster, oväntade perspektiv. Några exempel:
I detta nummers konstblock diskuterar José Miguel Tur sin verksamhet och roll som museivärd. Vad innebär det att utföra sina arbetsuppgifter? På vilket sätt är man därmed medskapare till en ”teater-museologisk upplevelse” på den performativa plats som ett konstmuseum är? En museivärd är ständigt i dialog med besökarens och ens egna minnen, erfarenheter och upplevelser – och är således med att skapa dem. Och som en coda på konstblocket och sökandet vid sidan av allfarvägarna recenserar Andreas Engström en utställning och bok om konstnären Lars Fredrikson – en unik konstnär som tre decennier efter sin död med utställningen på Malmö Konsthall och Jonas (J) Magnussons bok kommit att inta en plats i den svenska konsthistorien.
Vi har också glädjen att välkomna ytterligare två nya skribenter: Maud Häger som återknyter till temat kultur på landsbygden i en artikel om folk- och hembygdsdräkter. Samt Mira Horovitz som normkritiskt närmar sig ämnet relationer. Slutligen bjuder vi som vanligt på ett avsnitt, det femte, ur Eli Getreus flyktingdagbok och på ett block med dikter, den här gången i översättning. Förutom en trio dikter av Ursula Le Guin presenteras tre samtida norska poeter – Rebecca Kjelland, Sigurd Helseth och Kjell Heggelund – med varsitt urval i översättning av Øyvind Vågen.
Med detta nummer inleder vi även en serie där vi presenterar några av den klassiska musikens mest berömda verk och verkformer för kyrkan. Lagom till jul inleder vi med ett av J. S. Bachs större verk, Juloratoriet.
Andreas Engström, Sara Shamloo Ekblad & Øyvind Vågen (ansv. utgiv.)
Tänk dig en trång buss i Kyjivs utkanter någon gång i början på detta sekel. Mot bussens fönsterrutor strömmar små isiga droppar av något som förefaller vara ett mellanting mellan regn, is och snö. Dropparna, eller vad det nu kan vara, gör det svårt att fokusera på det som finns utanför rutan. Husen, människorna och bilarna har förvandlats till suddiga fysionomier som planlöst flyter in och ut ur varandra.