Ansvarig utgivare: Öyvind Vågen; adress: c/o Vågen, Gotlandsgatan 44, 116 65 Stockholm.
I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.
Av Sam Carlquist
Du försöker tänka ljus;
föreställa dig dagbräckningens framkallning av tröst.
I sömnen förbannar hästarna
bördan av Apokalypsen.
Jag är – som du – blyg för det jag förstår.
Vi döljer rädslan. Vi talar om hästar.
I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.
Näktergalen sjunger om tid och längtan
sitter vid min sida och läser dikter
änglavingar fladdrar och hjärtat flätar
midnattsblå strofer.
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Mickaela Persson för fjärde gången med den nyskrivna Sapfisk strof till Lady Kait.
Av Sara Shamloo
Fortsätt läsa ”Sex frågor till Mickaela Persson om poesi”
I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.
Av Emil Erdtman
”Det händer att jag behöver åka till Bryssel i jobbet. Under en extradag tog jag spårvagnen till utkanten av stan för att besöka Kungliga Centralafrikanska museet. Dikten nedan bygger på tankar som for genom huvudet när jag gick genom de höga salarna – med det prekära belgiska kolonialarvet.”
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Emil Erdtman med en nyskriven långdikt med utgångspunkt i ett nyligt besök i Centralafrikanska museet i Bryssel.
Av Sara Shamloo
Fortsätt läsa ”Sex frågor till Emil Erdtman om poesi”
Av Sara Shamloo
Från och med nummer #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I det här numret medverkar Øyvind Vågen med den nyskrivna långdikten Den store rorsmannen och årtullarna.
Fortsätt läsa ”Sex frågor till Øyvind Vågen om poesi”
I det här numret presenterar vi nyskrivna dikter av fyra poeter: Sam Carlquist, Emil Erdtman, Mickaela Persson och Øyvind Vågen.
Av Øyvind Vågen
Se hur rorsmannen
inte den store i mittens rike
utan den lille som ror
över glömskans flod
för den sista färden
lägger upp årorna
och låter dem vila i klykorna
och årtullarna
”Man kan inte göra omelett utan att knäcka ägg
som den store svältkonstnären sa”
Av Sam Carlquist
Grinden hänger på ett trasigt gångjärn/Men krattad ännu grusgången/till barnets Minnespalats.
Det kantstötta barndomsporslinet
kvarlämnat i sommarhuset.
Det avbrutna äppelträdets i grinande trots
nygröna oktoberlöv.
Från och med detta nummer, #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I detta nummer medverkar Sam Carlquist med en nyskriven långdikt: Sommarhuset.
Jag skriver nog i Dylan Thomas färdriktning – utan att jämföra mig med honom. I huvudsak tre sorters poesi: åldrandets och fantasins sammansmältning, längre sviter med rolldikter, samt etyder, övningsdikter som en musiker varje dag övar skalor för att hålla språket varmt. Liksom dikter på judiska teman. Treblinkasviten, Babi Jar med flera.
Fortsätt läsa ”Sex frågor till Sam Carlquist”Brev till välfärden.
Du folkkära välfärd.
Minns du alla löften du än gång stod för?
Att ingen skulle falla mellan stolar,
Att ingen skulle bäva för morgondagen i sin säng.
Att ingen skulle sakna just stolar och sängar?
Minns du tiden då du räknades som inredning,
en trygg soffa av självklarhet.
Från och med det här numret, 1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I detta nummer medverkar Desideria Jungelin med två dikter.
Hur skulle du beskriva din poesi?
Färgstark, ärlig, ibland hård, ibland mjuk. Jag tycker om kontraster. Funktionsrätt
är viktigt för mig för det är ett perspektiv som ofta glöms bort.
I väntan på en intervju med Ursula Le Guins svenska översättare Lena Johansson som publiceras efter helgerna, bjuder vi på tre aldrig tidigare till svenska översatta dikter.
Översättning från engelskan av Øyvind Vågen
Fladdermöss [Bats]
i
När jag brukade se fladdermöss
flyga i den kaliforniska skymning
flimrade deras intrikata
sicksackröster med dem
men med åren tystnade de
och utan det där lilla statiska bruset
att se dem fladdra
in och ut ur varandet
är ett slags blindhet
Översättning från norskan av Øyvind Vågen
SANDKARTORNA
*
Jag vet inte vad jag älskade mest: att jag inte förstod språket, att jag bara kunde höra rytmen, skriken, rösterna, strängheten som säkert var lössläppt. Eller att vi var främlingar, att de inte förstod oss. Vi satt på torget och hörde mödrarna skälla ut sina barn. Lika dramatiskt som när man sopar ner pappershögen på golvet eller välter ett bord under ett gräl, lika tydliga var de här kvinnorna.
Fortsätt läsa ”Rebecca Kjelland ”Vinterkorn og vårtunger””Översättning från norskan av Øyvind Vågen
Andas in i dig
pärlfärgad syrendoft
Budbärarens sång
*
Stjärnbilder
Froströk över myrarna
Runorna glittrar
*
Namnlös så länge
hon är synlig på jorden
Sår på fötterna
*
Fortsätt läsa ”Sigurd Helseth ”Skuggar av glas””Översättning från norskan Øyvind Vågen
LOWLANDS
Ljuset avtar/försvinner. Jag försvinner ute på slätterna. (Se upp för naturen!). Självklart kunde jag ha hållit mig för mig själv, då hade allt varit lugnt. Vad är det med marken? Smälter den? Smälter den? Nej, men dagarna går, den ena efter den andra.
Kom så sticker vi, sa jag. Men inte ett jävla ljud vågade hon. Smal kropp. Kunde simma.
Tillbaka till naturen. Ljuset avtar/försvinner. Spårvagnarna försvinner, en efter en.
Det här är om vintern.
Jag reste hemåt. Det snöade. Bara en pytteliten låga. Flöt upp i bussen. Passagerarna hälsade vänligt på mig. Fina människor.
Senare en kväll när jag flög lågt över sjön för att inte väcka misstankar, fick jag syn på henne.
Fortsätt läsa ”Kjell Heggelund ”Samlede dikt” – ”2 dikter””