Critical Point

Från köksfönstret och trädgården på Orust följer Soly Erlandsson fåglarnas vardag genom årstiderna. Mötena väcker tankar om nyfikenhet, revir, spegelbilder och människans plats bland andra arter.

Av Soly Erlandsson

När jag ser ut genom fönstret vid halvniotiden en morgon i mars har eken fått besök av en Nötväcka, en Talgoxe och en Blåmes. Även skogsmusen vågar sig fram, innan den snabbt försvinner in mellan några hål i stengärdsgården. Nötväckor, Talgoxar, Blåmesar och Grönfinkar är trogna gäster kring fågelmaten i den stora eken intill huset vid den här tiden på året. I mars när vintersäsongen ännu inte helt övergått i vår, är de övervintrande fåglarnas behov av mat fortsatt stort. Men det är fler arter som gärna förser sig av maten som serveras i eken. I början av april har ekorrarna hittat hit. De har upptäckt att det går att komma åt godsakerna genom att klättra upp i trädet och därifrån ta ett skutt fram till målet, där de sedan hänger med framfötterna runt mataren med talgbollar och den långa svansen stående rakt upp i luften. En av dem har en typiskt rödbrun färg, den andra är mer grå, så som jag minns färgen på amerikanska ekorrar. Den grå verkar både orädd och nyfiken. Ekorrarna hälsar ofta på under våren, och de är förstås lika välkomna som alla andra besökare med förbehållet, att de lämnar ägg och fågelungar i fred.