Ansvarig utgivare: Öyvind Vågen; adress: Critical Point c/o Färgfabriken, Lövholmsvägen 12, 117 65 Stockholm.
På Citadellet i Landskrona skildrar utställningen Flykten 1943 de danska judarnas dramatiska flykt över Öresund. Men den stannar inte vid berättelsen om räddningen: också den svenska antisemitismen och de svårigheter som väntade efter kriget får plats. Det gör utställningen både mindre bekväm och mer angelägen.
”Men desto mer sällan återges hur stämningen faktiskt var i landet när de danska judarna anlände.”
Fortsätt läsa ”Flykten 1943: hjältemod, flykt och svensk antisemitism”
Nu är det höst. Eller årets säsong av Sommarvärdar är till ända. I går sändes det sista programmet för i år. Vad passar väl bättre då än att tipsa om vad man kan fortsätta att lyssna på? Ulf Andersson har samlat ihop en knippa program du inte får missa.
Vad gör en människa attraktiv – och vad händer med lusten när kroppen förändras? Två P1-program närmar sig begär och sexualitet från olika håll, med personliga berättelser och kunniga röster.
Fortsätt läsa ”Det finns ett liv efter Sommar i P1 – vi tipsar om några guldkorn för dem som vill fortsätta lyssna”
Historiska dokumentärserier är åter i blickfånget. Men medan nya storproduktioner om världskrigen och USA:s historia får uppmärksamhet riskerar en av de mest fascinerande skildringarna av Europas mellankrigstid att gå tittarna förbi.
Historieintresset är stort bland dem som ser dokumentärfilm. När den nya dokumentärserien ”World War II with Tom Hanks” får premiär är det en kulturhändelse. Aftonbladets recensent Markus Larsson konstaterar att den ”beskrivs som den mest ambitiösa och heltäckande serien om andra världskriget sedan det brittiska referensverket ’The World at War’ från 1973. I tjugo delar guidar Tom Hanks tittaren genom krigets triumfer och folkmord”.
Fortsätt läsa ””Mellankrigstidens drömmar” – en historisk skatt på SVT Play”
Med anledning av 2026 års upplaga av Stockholm Pride bjuder vi på ett bildspel från den avslutande paraden.
Av Öyvind Vågen
OBS Tryck på pilarna i övre högra hörnet för att visa bilderna i helskärmsläge.
Öyvind Vågen är redaktör och ansvarig utgivare för Critical Point. Han är också översättare från engelska, danska, tyska och norska till svenska och engelska, skribent och fotograf. Se en lista över hans översatta böcker eller ett galleri med hans fotografier. Läs fler artiklar av Öyvind Vågen här!
Sommarens semesterresa med familjen gick till London, under resan hade jag förmånen att kunna besöka några av stadens museer. Tre utställningar. National Gallery, Transport Museum och V&A East berörde i synnerhet. Dessa utställningar fick mig att i sommarens värme fundera över förhållandet mellan teknik och människa även i vår tid.
För att spara energi valde jag att inte se mycket på National Gallery utan vilade ögonen i golvet, för att med skyndsamma steg röra mig mot Turner-avdelningen. Först där tittade jag upp och kunde betrakta Rain, Steam and Speed (1844). Under senare år har Turner mer och mer berört mig, och knappt någon annan berör mig som Turner. Hos Turner finns en suddig mänsklig blick som är fullt närvarande tillsammans med tekniken. Turner kisar mot civilisationen och en annan bild framträder. En form av tydlighet som visar suddigheten.
Fortsätt läsa ”Det suddiga och det synliga – tankar om vår tids förhållande mellan människa och teknik”
I väntan på nästa nummer av tidskriften som beräknas publiceras runt den 15 september så bjuder vi på några smakprov ur det kommande numret. Först ut är ett urval bilder från ett längre fotoreportage om det så kallade Djävulsberget utanför Berlin.
Av Öyvind Vågen
I Berlin är spåren efter såväl andra världskriget som det kalla kriget aldrig särskilt långt borta – vare sig inne i stan eller i dess utkanter och omnejder. En plats som vittnar, minner om båda krigen, är Teufelsberg, eller ”Djävulsberget”.
Fortsätt läsa ”Djävulsberget eller avlyssningsstationen som Gud glömde”
Av Sonia Engström
I en cykelkorg sitter en upprörd jycke modell mindre. Ur dess lilla rosa gap slungar den hundlika svordomar, som nog bara andra hundar tvivelsutan kan tyda. Men matte trampar oförtrutet på med sin cykel, helt obekymrad om hundens uppenbara protester mot att behöva färdas på ett så oacceptabelt sätt, sett ur hundens perspektiv.
Fortsätt läsa ”Ekorrkorn – allt annat än harmlöst”
Klimatförändringarna diskuteras ofta som om forskningen vore osäker eller splittrad. Men flera oberoende kunskapskällor pekar åt samma håll: den globala uppvärmningen är verklig, accelererande och huvudsakligen orsakad av människans utsläpp av växthusgaser.
MERLÄSNING: Läs också Soly Erlandssons långessä Ekosystem i kris – Vem tar ansvar för vår framtid och kan balansen återupprättas?
Tre stora, oberoende kunskapskällor visar samma sak:
• 97–99 procent av klimatforskarna är överens om att uppvärmningen är antropogen, det vill säga orsakad av människan.
• Direkta mätningar – med termometrar och satelliter samt av havstemperaturer – visar en tydlig och accelererande uppvärmning.
• Paleoklimatdata från iskärnor, sediment och trädringar visar att dagens förändring är snabbare och större än de naturliga variationer vi känner till.
Det finns alltså ingen alternativ, sammanhängande vetenskaplig teori som förklarar den observerade uppvärmningen bättre än människans utsläpp.
Fortsätt läsa ”Klimatfrågan en gång för alla: vad forskningen faktiskt visar”
Med anledning av den nyligen invigda stora Frida Kahlo-utställningen på Tate Modern i London har vi glädjen att återpublicera den svenska konstnären Channa Bankiers poetiska text om hur hon först fick upp ögonen för Frida Kahlos konst för snart femtio år sedan.
Av Channa Bankier
MERLÄSNING: Läs fler artiklar om konst, till exempel om Art Basel, gatukonst i Riga eller Moderna museets stora utställning med allegoriskt måleri.
Det var Gittan som hittade henne
åt oss. Hon hade några tummade
skrynkliga tidningsurklipp,
ömsint förvarade i plastfickor,
som vi satt och gapade över
nån gång i slutet av 70-talet.
Det var nog bara tre-fyra bilder
men vi insåg omedelbart att detta
var något oerhört, som bekräftade
våra mörkaste farhågor,
nämligen att det vi själva höll på med,
detta grävande i kroppens rödaste
och kladdigaste in- och utgångar,
var universellt och ägde stor kraft.
Christopher Nolans storfilm The Odyssey har svensk premiär samtidigt som Stephen Frys nytolkning av Odysséen når svenska läsare. Men varför fortsätter Homeros irrande hjälte att fascinera oss nästan tretusen år senare? I denna essä återvänder Torbjörn Elensky till Pietro Citatis lysande läsning av Odysseus – en gestalt som kanske säger mer om vår egen tid än någon annan hjälte i antiken.
Av Torbjörn Elensky
Att vara på flykt, på vandring, på resa – att leva i exil och längta till det gamla hemmet, kanske rentav en dag verkligen kunna återvända, om det ännu finns något kvar att återvända till, eller att ge sig ut i världen på jakt efter äventyr, erfarenhet, kunskap, rikedom eller ett bättre liv: detta hör till vår tids vanligaste drömmar. Och våra hjältar? Upptäckare, pionjärer, rebeller, äventyrare. Krigets hårda, enkla och raka hjältar, som Akhilleus, är oss ganska främmande, liksom de stora riksgrundarna, statsbyggarna och imperiemakarna: samhällets stöttepelare och patriarker. Nej, om det finns en hjältetyp som passar vår tid är det snarare den ensamme och vänfaste, äventyrslystne och hemlängtande, självständige och ödesbundne: den uppfinningsrike, vetgirige och berättarglade skojare som överlevde både krig, exil och hemkomst – Odysseus. Det är inte för inte som sången om just honom blev mönster för James Joyces roman om mannen på gatan, Ulysses. Eller som just hans saga lockade Eyvind Johnson till nyskrivning i Strändernas svall.
Fortsätt läsa ”Odysseus hjärna – om Pietro Citati och den eviga hemkomsten”
Av Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen
Välkommen till årets andra nummer av tidskriften Critical Point, ett nummer som kommer med viss fördröjning. Det beror bland annat på att redaktionen har haft mycket att göra innan vi har kunnat ta semester. Men det finns också en betydligt sorgligare förklaring till det. Den 1 maj avled nämligen vår vän, redaktör och medgrundare av tidskriften, Andreas Engström, efter en längre tids sjukdom. Just nu är vi därför bara två redaktörer, något vi planerar att ändra på inom kort.
Som vanligt bjuder det här numret, som faktiskt är vårt fylligaste någonsin, på ett digert antal artiklar som spänner över olika områden inom kulturen, och som den här gången också inkluderar en handfull texter på engelska. Vi inleder med en minnestext om Andreas. Därefter fördjupar två av våra flitigaste skribenter sig i barnkultur som vågar ta barn på allvar. Petra Werner minns nyligen bortgångne Staffan Westerberg och Mira Horovitz slår ett slag för barnens rätt att både ta del av och själva skapa kultur på sina villkor.
Sommaren innebär för många både semester och resor, och så också för redaktionen, som passar på att kombinera resor och konst. Öyvind Vågen tar upp ett av tidskriftens ursprungliga teman och reser till Riga för att fördjupa sig i lettisk gatukonst och lettiska väggord. Vår skribent, stationerad i Kraków, Sonia Engström, presenterar Jarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär som målade tvärs över konventionerna och genrekraven.
En av flera nya medarbetare, den italienska konstvetaren, konstnären och artisten Chiara Gelmini, som några av er redan bekantat er med i bloggen, står för ett fylligt och bildspäckat reportage från 2026 års upplaga av Art Basel och tar sedan ett helhetsgrepp om Moderna Museets stora utställning med allegoriskt måleri, House of Nisaba: New Stories of Painting .
Film och musik är två teman som återkommer flitigt i tidskriften och i det här numret förenar Petra Werner dessa i två brett upplagda och djuplodande essäer om musikens roll i respektive Stanley Kubricks och Woody Allens filmskapande. Dessutom sörjer hon en kulturskatt som går förlorad i det snart nerlagda Filmarkivet.
Men sommar innebär dock inte bara resor utan också tid för läsning. Både Sam Carlquist och Mickaela Persson återkommer med en ny omgång nyskrivna dikter och Emil Erdtman medverkar för första gången med en långdikt om Kungliga Centralafrikanska museet i Bryssel. Samtidigt tar Öyvind Vågen sig an mer nutida kolonialism i en annan långdikt hämtad ur det pågående projektet Allmänna kommunikationer.
Vidare delar både trubaduraktivisten och psykodramaterapeuten Sofia Thoresdotter och konstnären Carolina Hindsjö med sig av glimtar ur sina respektive kreativa processer. Vi får också bekanta oss med utdrag ur deras nyutkomna böcker – Boken om det jag aldrig skrev i journalen respektive Solboken.
En annan återkommande skribent, Simon Carlfjord, fortsätter i skärningspunkten mellan filosofi, sten som material och byggnadskonst och hinner med att såväl utforska senmodernitetens symboliska koherens med utgångspunkt i Peter Sloterdijks sfärologi som att undersöka vad ett stenbord vid Dalälvens strand har att säga om N. P. Wetterlunds teologi före Andens lag.
En annan nytillkommen skribent, men känd från bloggen, poeten och skrivläraren Freke Räihä, kastar in en brandfackla i debatten om vådan av stora språkmodeller och så kallad generativ artificiell intelligens och ansluter sig därmed till just Simon Carlfjords artikel om den andres intelligens i förra numret.
Vidare reder Sonia Engström ut begreppen i en infekterad polsk-ukrainsk historiestrid som kastar långa skuggor än i dag.
Slutligen tar avdelningarna med översatt skönlitteratur och utdrag ur Eli Getreus dagbok också sommarledigt och återkommer till hösten i nästa nummer. I väntan på det finns tidigare dagboksinlägg att läsa här och tidigare översättningar att läsa här.
Nytt är annars att vi, som ni kanske märkt, har börjat uppdatera bloggen löpande och där kommer att bjuda på smygpremiärer av kommande artiklar liksom mer aktualitetsbetonade inlägg. Vi har också gjort det lättare att dela inläggen på sidan genom att lägga till ”dela”-knappar längst ner på alla sidor.
Med det vill vi passa på att önska er en skön sommar, full av kulturupplevelser, och varför inte botanisera i vårt digra arkiv.
God läsning önskar redaktionen genom
Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen (ansvarig utgivare)
Öyvind Vågen är redaktör och ansvarig utgivare för Critical Point. Han är också översättare från engelska, danska, tyska och norska till svenska och engelska, skribent och fotograf. Se en lista över hans översatta böcker eller ett galleri med hans fotografier. Läs fler artiklar av Öyvind Vågen här!
Sara Shamloo Ekblad är författare, etnolog och redaktör för Critical Point. Hon medverkar regelbundet med reportage i tidningen Perspektiv. Läs fler artiklar av Sara Shamloo Ekblad här!
Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen Critical Point: Ledare #13 – The tidskrift must go on
Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld
Petra Werner Staffan Westerberg och barnets magiska allvar
Mira Horovitz Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid
Öyvind Vågen It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition
Chiara Gelmini Welcome to Art Basel 2026? Inside and Outside the Fair
Sofia Thoresdotter Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen
Sofia Thoresdotter Bokutdrag: Julgransplundringen och den döde chefen
Carolina Hindsjö Bokutdrag: Solboken
Sara Shamloo Ekblad ”Gå till änglarna när du har det svårt” – intervju med konstnären Carolina Hindsjö
Sonia EngströmJarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekravenJarema i Kraków – en mångfacetterad polsk konstnär på tvärs mot konventionerna och genrekraven
Chiara Gelmini House of Nisaba: New Stories of Painting
Freke Räihä Vem tjänar på all denna AI-stöld?
Petra Werner När Filmarkivet släcks – Petra Werner om en digital kulturskatt som försvinner
Petra Werner När Stanley Kubrick låter musiken öppna avgrunden – filmmusik, övermänniska och det kosmiskt okända
Petra Werner När musiken tänker hos Woody Allen – Manhattan, filmmusik, nutidsmänniska och kollektivt minne
Sam Carlquist Nyskrivet: De fyra hästarna
Mickaela Persson Nyskrivet: Sapfisk strof till Lady Kait
Mickaela Persson Sex frågor om poesi till Mickaela Persson
Emil Erdtman Nyskrivet: Allt försvinner utom det förflutna
Emil Erdtman Sex frågor om poesi till Emil Erdtman
Öyvind Vågen Nyskrivet: Den store rorsmannen och årtullarna
Öyvind Vågen Sex frågor om poesi till Öyvind Vågen
Simon Carlfjord Mellan Stenbordet och Kvaldalen
Simon Carlfjord Bubblor och skum – senmodernitetens symboliska koherens
Sonia Engström Historien som slagfält: Polen, Ukraina och UPA:s långa skugga
Den 1 maj gick Andreas Engström – musikvetare, kritiker, redaktör och medgrundare av Critical Point – bort. Vi minns en skarp och nyfiken intellektuell, en varm vän och en outtröttlig kraft i det svenska och internationella musik- och kulturtidskriftslivet.
Av Sara Shamloo Ekblad & Öyvind Vågen
Det finns texter som man inte vill skriva. Den här texten är en sådan. Trots att det i skrivande stund har gått nästan två månader sedan vår vän och kollega – tillika medgrundare och redaktör för Critical Point – Andreas Engström avled, brottas vi fortfarande med frågan: Hur skriver man ens en sådan här text?
Fortsätt läsa ”Andreas Engström – en outtröttlig kraft i konstmusikens och kulturtidskrifternas värld”
Barns rätt till kultur är inte en guldkant, utan en demokratisk grundfråga. I en orolig samtid handlar den om barns möjlighet att skapa mening, göra sina röster hörda och bli erkända som fullvärdiga medborgare här och nu. Barns rätt till kultur är avgörande för att stödja dessa processer. Något som till exempel Clowner utan gränser strävar efter att förverkliga.
I mitten av mars var jag, som medlem i barn- och ungdomsscenen Unga Klaras vänner, inbjuden till utdelningen av det nyinstiftade Suzanne Osten-priset i Unga Klaras lokaler. Den första pristagaren blev Clowner utan gränser, som belönades för sina betydande insatser för barn i krigsdrabbade och utsatta områden runt om i världen. En av clownerna höll ett starkt tacktal där han betonade kulturens bärande kraft för barn. Han berättade om barn till prostituerade kvinnor i Indien som av vana brukade gömma sig under sina mammors sängar medan de tog emot kunder. I mötet med Clowner utan gränser förändrades deras liv märkbart.
Fortsätt läsa ”Barns rätt till kultur och det substantiella medborgarskapet i en orolig samtid ”
This photo gallery from the streets of Riga is the first instalment in a series of four focusing on street art and wall scribblings around the world; the next three will be Rome, Berlin and Athens. As part of this project, we are embracing the vibrant energy of street art in general, and wall slogans as a way to amplify unheard voices. This concept is akin to what we call ’Written on the Wall’.
By Öyvind Vågen
READ MORE: PHOTO FEATURES FROM ESPINHO AND VENICE/OSLO/TRIESTE.
From the secret symbols of Christians in the Catacombs of Rome, through Mexican murals and the wall newspapers of the Chinese Cultural Revolution, to today’s mix of abandoned and provocative slogans and aphorisms, wall slogans have travelled back and forth from the voice of power to the megaphones of the poor. We explore this in a photo essay series that depicts and reflects on graffiti from around the world. This, too, is true to the magazine’s name and purpose: a kind of critical dialogue conducted through marginal notes, graffiti on the fringes of existence, if you will. When we started this cultural journal back in 2018, one of the core ideas was to revisit and highlight the concept of writing – or, as it more often is, scribbling – on the wall as a form of a layperson’s wall newspaper, but the idea really did not materialise, despite the occasional blog post, until now.
Fortsätt läsa ”It’s Written on the Wall I – Street Art the Riga Edition”
Vad händer med allt det som ryms i terapirummet men aldrig når fram till journalen? Här berättar författaren om vägen från en dröm och en mapp full av texter till boken Tankar om terapi – och om de erfarenheter som fick ta en annan väg.
Jag vet inte om det berodde på en önskan att sammanfatta mitt arbete som terapeut eller om det bara var för att jag inte hade något särskilt för mig. Kanske var det för att jag hade en massa texter som jag ville göra något av, eller var det den där drömmen? Ja, visst var det drömmen. Så märkligt att jag inte minns den. Jag kommer bara ihåg att när jag vaknade hade jag bokidén. Jag skulle skriva en bok där jag samlade alla texter om mitt jobb som terapeut, det vill säga alla texter som inte fanns i journaler eller i andra yrkesmässiga sammanhang.
MERLÄSNING: LÄS ETT UTDRAG UR BOKEN ”TANKAR OM TERAPI” HÄR!
Fortsätt läsa ”Tankar om terapi eller boken om det jag aldrig skrev i journalen”