Ansvarig utgivare: Öyvind Vågen; adress: Critical Point c/o Färgfabriken, Lövholmsvägen 12, 117 65 Stockholm.
Av Pantea Rinnemaa
Det var först nyligen som jag verkligen förstod vad Hannah Arendt menade med den banala ondskan. Fram till nyss hade jag inte insett hur tyst och effektivt banaliteten arbetade – inte genom byråkrater och system, utan genom utmattning, avstånd och ilskans långsamma urholkande.
Fortsätt läsa ”Hjälplöshetens banalitet? – att tolka Hannah Arendt genom den iranska diasporan”Av Sam Carlquist
Grinden hänger på ett trasigt gångjärn/Men krattad ännu grusgången/till barnets Minnespalats.
Det kantstötta barndomsporslinet
kvarlämnat i sommarhuset.
Det avbrutna äppelträdets i grinande trots
nygröna oktoberlöv.
Från och med detta nummer, #1 2026, intervjuar vi också de poeter som medverkar med nyskrivna dikter i vår avdelning ”Nyskrivet”. I detta nummer medverkar Sam Carlquist med en nyskriven långdikt: Sommarhuset.
Jag skriver nog i Dylan Thomas färdriktning – utan att jämföra mig med honom. I huvudsak tre sorters poesi: åldrandets och fantasins sammansmältning, längre sviter med rolldikter, samt etyder, övningsdikter som en musiker varje dag övar skalor för att hålla språket varmt. Liksom dikter på judiska teman. Treblinkasviten, Babi Jar med flera.
Fortsätt läsa ”Sex frågor till Sam Carlquist”Av Annika Eriksdotter, Carola Nordbäck och Eva Sharp
Vad händer när samtidskonst visas i kyrkorum? Hur kan konst i kyrkorum bli utgångspunkt för existentiella samtal och möjliggöra eget skapande? Det är frågor som konstnären och kyrkopedagogen Annika Eriksdotter, diakonen Eva Sharp och kyrkohistorikern Carola Nordbäck diskuterar i denna text. Artikeln är en bearbetning av presentationer som de höll vid ett seminarium under konferensen Folk och Kultur i Eskilstuna 5 februari 2026 på temat ”Vidgade sinnen och existentiella djup”. Syftet var dels att inspirera församlingar att arbeta med konst i kyrkorum, dels att inspirera besökare att utforska kyrkorum på nya sätt.
Det är här den sjätte delen i de serie med utdrag vi publicerar ur Eli Getreus dagbok. Eli var Øyvind Vågens morfar och föddes på väg till Wien 1920 som son till judiska föräldrar som invandrat dit från dåvarande Galizien (nuvarande västra Polen/östra Ukraina). Väl där kom han att engagera sig i en judisk ungdomsrörelse som syftade till att utbilda sig till jordbrukare och sedan flytta till Israel för att odla upp det heliga landet – Eretz. Här får vi ta del av dagbokens allra första sidor och bland annat läsa om avskedet från hans ungdomskärlek, Vera, som reser i förväg till Palestina. De tidigare delarna finns att läsa här.
Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)
Av Sara Shamloo Ekblad
Varje år i mars äger Tempo Dokumentärfestival rum i Stockholm. Festivalen kretsar framför allt kring film, men det finns också ett spår med ljud. Ljudspåret innefattar bland annat en tävling, ”Short Dox Radiodokumentär” där den bästa radiodokumentären på tre minuter ska utses. Årets vinnande bidrag heter Blodigt allvar och bakom dokumentären står Finn Hellman, journalist och föreningsutvecklare.
I vår serie där vi vi med den klassiska musiken följer kyrkoårets gång har turen kommit till påskens Matteus- och Johannespassioner. Den första delen hittar du här.
Av Andreas Engström
Med påsken och firandet av Jesu uppståndelse kom kyrkoåret att successivt växa fram. Idag uppmärksammas i kyrkan storskaligt i rituell och konstnärlig form minnet av Jesu lidande, död och uppståndelse. Det är också veckorna runt påsk som utbudet av kyrkokonserter är som störst.
Det är en tid för reflektion och musikaliska upplevelser som berör.
Av Petra Werner
Teve har ibland beskrivits som ett flyktigt medium, där en person kan vara vida berömd den ena dagen och helt bortglömd den andra. Teve kan onekligen peka på hur kort minnet är, och hur något kan framstå som daterat bara ett decennium senare. Lasse Holmqvist är ett exempel på en tevepersonlighet som under sin verksamma tid var en av Sveriges mest välkända människor, men som idag torde vara helt bortglömd av alla som är under femtio år. Det är inte säkert att alla över femtio heller har någon tydlig bild av honom, åtminstone inte av hans omfattande programproduktion. De flesta brukar på sin höjd kunna nämna Här är ditt liv om man frågar om Holmqvist, och den teveserien gjordes på åttiotalet. Som så ofta när det gäller tidig svensk television har en hel ymnighet av information och produktion fallit i ohjälplig glömska. Föreliggande text är ett försök att bringa liv i något av detta.
Fortsätt läsa ”Lasse Holmqvist och rapsoderna – berättelsen om muntlig tradition i tidig television”Första gången jag upplevde Dvořáks opera Rusalka var i Prag i slutet av 1990-talet. Efter en vecka i den tjeckiska huvudstaden hann jag mot slutet av vistelsen med två föreställningar på Nationalteatern. På fredagen såg jag först Rusalka och på söndagen som ett slags matinéföreställning Smetanas Brudköpet, en lite mer uppsluppen komisk opera om ett lantligt tjeckiskt bröllop.
Av Andreas Engström
De vill öppna musikens värld för fler unga. Hör musikvetenskapsstudenten Emil Nilsson berätta om när Stockholms Konserthus testar ett ungdomsråd som ska locka nästa generation – och möter både engagemang, ambitioner och oväntade hinder.
Av Sara Shamloo Ekblad
”Alla är välkomna till musikens värld!” Så skriver Stockholms Konserthus på sin hemsida. Ungdomar upp till 26 år betalar halva priset för de flesta konserter. Trots den välkomnande intentionen och den ekonomiska subventionen kämpar Stockholms Konserthus med att locka fler unga besökare. Som ett led i det arbetet tog Konserthuset i fjol initiativ till att starta ett ungdomsråd.
Fortsätt läsa ”Nya grepp för en ny publik – intervju med Emil Nilsson i Stockholms konserthus nystartade ungdomsråd”Av Andreas Engström
I Charlotte Brontës roman Jane Eyre från 1847 berättas historien om prästdottern som efter att förlorat sina föräldrar ändå lyckas få skolgång och utbildning. Hon får därefter anställning som barnflicka och privatlärarinna och gifter sig efter en del förvecklingar med sin arbetsgivare, den förmögne Mr Rochester. Han bär dock på en hemlighet som inte förrän över hundra år senare får sin förklaring av Jean Rhys.
Av Mira Horovitz
Barn och unga växer idag upp i en orolig samtid. Många vittnar om psykisk ohälsa och bristande framtidstro. På flera håll i världen nedmonteras demokratin vilket också innebär att kulturlivet och vilket slags kultur medborgarna får tillgång till påverkas. Hur unga människors förmågor kan väckas och hur barn och unga blir delaktiga och får inflytande i samhälls- och kulturlivet är en av vår tids stora frågor. Mira Horovitz ger exempel på några kulturarbetare och författare och redogör för deras syn på hur unga tankar kan ta form, börja växa och få vingar.
Det framtida Nobel Center framställs ofta som ett hållbart och återhållsamt arkitektoniskt landmärke – men vad döljer sig bakom den strama fasaden? Med hjälp av Adornos estetik och modernitetens mörka arv granskar Simon Carlfjord byggnaden som mer än form: som ett sediment av vår tids konflikter, skuld och längtan efter försoning.
Av Simon Carlfjord
På den grafik som finns tillgänglig av Nobel Center visas hur den planerade tegelbyggnaden kommer inta en primär och dominerande roll i omgivningen runt slussen. Huset blir en förlängning av de brant stupande klipporna i bakgrunden och en utvidgning av Södermalms topografi. Huset är fyrkantigt och sticker inte i ögat på betraktaren, snarare utmärker sig arkitekturen med en ovanlig stramhet som gränsar till det intetsägande.
Av Soly Erlandsson
Det råder en stark hegemoni i synen på barns psykiska hälsa och diagnostikens makt är stor. Stora resurser läggs på utredningar samtidigt som psykoterapeutiska insatser är lågprioriterade och blir, av politiska och ekonomiska skäl, utan finansiering. I stället för att beskriva barn som dysfunktionella och dela ut diagnoser, skulle barnpsykiatrins fokus kunna ligga på att tolka barnets rastlöshet och rotlöshet som ett uttryck för socialt utanförskap. Soly Erlandsson anser att studiet av psykisk ohälsa måste erkänna och förstå värdet och innebörden av det generationsöverstigande traumat.
Fortsätt läsa ”Istället för en neuropsykiatrisk etikett – erkänna det generationsöverskridande traumat!”Av Sara Shamloo Ekblad
Wendela Forneman Jobsson förtrollades tidigt av estnisk körmusik. Allt började 2009 då Wendela var tolv år och tillbringade en vecka i den estniska staden Pärnu. Efter några dagar i familjens hyrda lägenhet hittade hon en CD-skiva med estnisk körmusik. Körmusik var inget nytt för Wendela som gick i Adolf Fredriks musikklasser. Musiken som snart strömmade ut från högtalarna var det vackraste hon någonsin hade hört.
