Inlägg

Publicerat

Dikterna till Åsa

Av Mickaela Persson

Dikterna till Åsa, en av mina stora förebilder. Med sina kloka råd och tankar hjälpte hon mig uthärda min snåriga gymnasietid. 

Minnesfoto av ditt mottagningsrum

Lesbisk och lyrisk och nervös
sitter jag kapprak i skrivbordsstolen. 
Inväntar en harpkaskad av ringtoner. 

I en kuvös av romantiserande 
minns jag mottagningsrummet 
där jag är vindrufsig i håret 
och det är eftersommar i hjärtats djupkultur. 

Nu måste det hända något! 
Jag kan inte bara sitta här! 
I den varma efterdyningen av din omtanke. 

Och så plötsligt: swish! Ett mail. 
Värmen i magen blir drömmens atlaskota. 
Ty mailet är en försiktig rorpinne 
och hela du är ett inlyssnande ankare. 

Jag framkallar ur minnets kamera 
vattenglaset på bordet. 
Stolen med den mjuka dynan
och kudden över ryggstödet. 
Nu närmar sig bilden 
med ljusa stöveltramp. 

Fortsätt läsa ”Dikterna till Åsa”
Publicerat

Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut

Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)

Efter förra numrets ögonblicksskildring av kristallnattens tilldragelser fortsätter resan genom ett fientligt Tyskland på väg till Danmark och den hägrande utbildningen till jordbrukare för att sedan kunna fortsätta till Palestina och odla upp det heliga landet.

Eli Getreu (1920–2005) föddes i en judisk familj och växte upp i Wien där han engagerade sig i dåtidens judiska ungdomsrörelse som drömde om att utbilda sig till jordbrukare och åka till Eretz för att odla upp det heliga landet. Under ungdomsåren förde han dagbok, och vi publicerar nedan en översättning av anteckningarna från flykten till Danmark. Utdraget är del två i en längre artikelserie och hämtad ur ett pågående bokprojekt som bygger på dagboken. Den första delen publicerades i förra numret av Kokpunkten I Critical Point.

Söndagen den 11 december 1938

Flensburg ligger bakom mig, den tyska gränsen är passerad, redan nästan station ligger i Danmark. Vi susar genom landskapet, det är en klar, härlig vinternatt, en ljum vind blåser, himlen är ljusare på ett ställe, förmodligen på grund av ljusen från en stad. Med oss i kupén sitter en ung, flott danska vars hår fladdrar i vinden, hon ser väldigt sportig ut. Därefter kommer vi till den danska gränsstationen Padborg, där allt sköts mycket raskt av unga, trevliga tjänstemän. Nu far vi in i Danmark; jag står vid fönstret. I mörkret ser man ingenting, bara himmel; himlen smälter ihop med horisonten, överallt, himmel, stjärnor; det är en sådan ovanlig syn att jag blir riktigt högtidlig till mods. Jag sticker ut huvudet och insuper luften i fulla drag. Vilken skillnad det råder mellan staden, en artificiell skapelse, och landet, naturen! Vilken gåva att få leva på landet, skapa, arbeta och se vad man åstadkommit. Det blir så bra, jag kan inte ens föreställa mig det. Det är inga tomma ord. Tvärtom: alltihop är alldeles för lite.

Fortsätt läsa ”Tåg genom Tyskland precis innan kriget bryter ut”
Publicerat

Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy

Av Andreas Engström

Få floder är så mytomspunna och förknippade med historiska skeenden, myter och konst som Donau. Det finns förvisso konkurrenter. Som Claudio Magris uttrycker det i mastodontverket Donau: ”Rhen och Donau har varit motståndare och utmanat varandra. Rhen är Siegfried, den germanska dygden och renheten, den niflungska troheten, den tyska själens ridderliga hjältemod och oförvägna kärlek till ödet. Donau är Pannonien, Attilas rike, den österländska och asiatiska tidvattenvåg som … betvingar den germanska tapperheten.”

Fortsätt läsa ”Nedför Donau tillsammans med Claudio Magris och Péter Esterházy”
Publicerat

Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024

Av Sara Shamloo Ekblad

Den 13 januari hölls årets Guldbaggegalan på Cirkus i Stockholm. Galan firar i år 60 år. I anslutning till galan uppmärksammades det att enbart en av de fem filmer som var nominerad till Bästa film hade ett syntolkningsspår. Syntolkning används för att förmedla visuella intryck till personer med synnedsättning.

Fortsätt läsa ”Trots ekonomiskt stöd – endast 10 filmer syntolkades 2024”
Publicerat

Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen

Av Petra Werner

Tillhör du dem som minns Ria Wägner? Då är du för det första troligen i övre medelåldern, och för det andra minns du henne kanske främst för den så kallade bakåtvinkningen, det vill säga hennes sätt att avsluta sina teveprogram genom en vinkning bakåt. Men vem var hon egentligen, vad för sorts teveprogram gjorde hon, och kan det finnas intresse för detta hos en yngre generation? I nedanstående text kommer jag att berätta närmare om henne, och närläser även några av inslagen i hennes program för att lyfta fram hennes speciella teve-estetik. Men först vill jag teckna en kort bakgrund när det gäller tidig svensk television.

Fortsätt läsa ”Att flanera genom tradition och modernitet – Ria Wägner, den första svenska tevekändisen”
Publicerat

Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków

Av Sonia Engström

Genom molnet från rökelserna ser man blott en liten del av dansarnas kroppar, men det går inte att tvivla på att de är nakna. Deras rörelser ser nästan smärtsamma ut, då de böjer sina kroppar på de mest oroväckande sätt. Mellan dem rör sig skådespelerskan som ska gestalta Rosalind Franklin, som upptäckte DNA. Kören ligger i mörkret på golvet och sjunger Johannes Brahms Nänie beundransvärt vackert. I bakgrunden av denna märkliga scen syns dirigenten Jan Tomasz Adamus vackert mejsla ut musiken ur orkestern Capella Cracoviensis. Jag befinner mig på operafestivalen Opera Rara i Kraków och har just bevittnat en resa, eller snarare elegi, genom en negligerad kvinnas liv.  

Fortsätt läsa ”Rosalind Franklin och DNA – Capella Cracoviensis på operafestivalen Opera Rara i Kraków”
Publicerat

Ledare #7

Av Andreas Engström & Øyvind Vågen

När ett år går mot sitt slut och ett nytt står för dörren är det så dags för ett nytt nummer. Efter återstarten hösten 2024 med två nummer (det första publicerades i september) kommer vi att under 2025 fortsätta komma ut regelbundet en gång i kvartalet. Nästa nummer 1/2025 utkommer i början av april.

Efter att i det förra numret ha utforskat konst och tro med hjälp av William Blake, närmar vi oss denna gång området konst och drömmar i Soly Erlandssons essä med hjälp av bland andra C. G. Jung och Francisco Goya. Förra numrets artikelserie om förintelsens kulturella avtryck får en fortsättning eller snarare en föregångare i form av en nyöversatt ögonblicksbild av kristallnatten från det då snart försvinnande judiska Wien. Detta utdrag ur en dagbok kommer att följas upp i kommande nummer och är hämtat från ett pågående, flerspråkigt, bokprojekt som bygger på dagboken.

Sara Shamloo fortsätter med konstspåret och undersöker hur visuell och skulptural konst kan tillgängliggöras med andra sinnen än synen. Vi djupdyker i kroppsbehåringens och den upplevda – av egna eller andra – fulhetens idéhistoria genom översättning av två utdrag ur en ny tysk bok – Hässlichkeit – av Moshtari Hilal samt bjuder på en översättning av en av det senaste årtiondets mest uppmärksammade engelska poeter Kate Tempest i form av långdikten Brand New Ancients.

En nyutkommen norsk antologi om kulturtidskrifter föranleder Andreas Engström att kommentera situationen för svenska kulturtidskrifter i ljuset av dagens destruktiva kulturpolitik. Slutligen undersöker Øyvind Vågen i ett fotoreportage vad som utspelar sig off season i en portugisisk badort där höstvindarna har skrämt bort alla utom de mest inbitna surfarna.

God läsning & gott slut på 2024 önskar vi på Kokpunkten I Critical Point.

Andreeas Engström & Øyvind Vågen

Kate Tempest: Splitternya uråldriga

Eli Friedrich Getreu: Kristallnatten – en ögonblicksskildring från Wien

Moshtari Hilal: Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring

Moshtari Hilal: Utdrag ur Hässlichkeit 2.

Sara Shamloo: Tre exempel på tillgänglig konst

Soly Erlandsson: Francisco Goya – En fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap

Øyvind Vågen: Surf & turf (Esphino, Portugal)

Andreas Engström: Upp till kamp, kulturtidskrifter!

Publicerat

Splitternya Uråldriga

Av Kate Tempest

Översättning från engelska av Øyvind Vågen

Kate Tempest (född 1985) är en prisbelömt brittisk spoken word-artist, poet, skivartist, författare och dramatiker som tilldelades 2013 års Ted Hughes Award för sin långdikt Brand New Ancients som här återges i svensk översättning. Den som vill läsa det engelska originalet kan göra det hos webbplatsen Genius eller se en film där hon läser den själv här följt av en kortfilm inspirerad av dikten här. En analys av dikten finns att läsa på Glasgow Women’s Librarys webbplats. Hon har även skrivit en hyllad debutroman, The Bricks That Built the Houses.

Förr i världen
var myterna berättelserna vi använde för att förklara oss själva.

Men hur kan vi förklara hur vi hatar oss själva,
vad vi har gjort oss själva till,
hur vi klyver oss själva i två,
hur vi överkomplicerar 
oss själva?

Men vi är fortfarande mytiska.
Vi sitter fortfarande fast för gott någonstans mellan det hjältemodiga och det ömkansvärda.
Vi är fortfarande gudalika;
det är det som gör oss så monstruösa.
Men det känns som vi har glömt att vi är mycket mer än summan av alla
de saker som tillhör oss

Fortsätt läsa ”Splitternya Uråldriga”
Publicerat

Kristallnatten – en ögonblicksskildring från Wien

Av Eli Friedrich Getreu (1920–2005)

Översättning från tyska av Öyvind Vågen

Eli Getreu (1920–2005) föddes i en judisk familj och växte upp i Wien där han engagerade sig i dåtidens judiska ungdomsrörelse som drömde om att utbilda sig till jordbrukare och åka till Eretz för att odla upp det heliga landet. Under ungdomsåren förde han dagbok, och vi publicerar här en översättning av anteckningarna från den 10 november 1938, den så kallade kristallnatten som här skildras närmast i realtid. Utdraget är en del av en längre artikelserie och hämtad ur ett pågående bokprojekt som bygger på dagboken.

Familjen Getreu i Wien i slutet av 1920-talet. Foto: Privat.

Torsdagen den 10 november 1938

Intryck från en dag i Wien, Tyskland. Tidigt idag gick jag till rådhuset [Rathaus]. Jag läste i tidningen att Ernst von Rath[1], ambassadråd av första klassen, som hade skadats svårt av den 17-åriga juden Grynszpan i Paris, hade avlidit av sina skador. Trots mina betänkligheter gick jag till Rathaus och lyssnade på vad människorna talade om och berättade; till exempel [uppgav] en herre: ”Idag klockan sju på morgonen kom officerare och soldater till mitt hem och förklarade att de hade i uppdrag att söka efter vapen. Och de var mycket vänliga och korrekta.” Ett par andra herrar sade att något liknande hade utspelat sig också hos dem, och så vidare.

Fortsätt läsa ”Kristallnatten – en ögonblicksskildring från Wien”
Publicerat

Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

Det är sommaren 1999 och min mamma ler mot mig när jag sitter på ryggen på en ponny. Den bär runt mig i en ring. En tysk kvinna klappar djuret. För ett ögonblick tror jag dock att det är mig hon klappar. Hennes hand stryker över mitt håriga ben.

Det är hösten 2004, jag sitter på bussen på väg hem. En liten tysk flicka, yngre och mindre än jag, frågar högt sin mamma: ”Varför har flickan där skägg?” Jag sitter mitt emot båda, sänker blicken, rusar av bussen vid nästa hållplats.

Det är sommaren 2006, jag sitter med rakade ben och shorts bredvid A i en trampbåt på sjön i stadsparken. A, denna vitblonda pojke med ljusblek hy och isblå ögon, tittar på mina lår: ”Varför har du svarta prickar där?” säger han. Jag sänker blicken och räknar de mörka hårrötterna som skimrar genom min hud.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 1. Kronologi över en behåring”
Publicerat

Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst 

Av Sara Shamloo Ekblad (text) och Øyvind Vågen (foto)

Vad är tillgänglig konst? Den frågan har jag ställt många gånger, inte minst med tanke på mitt intresse för visuell konst och att jag lever med en synnedsättning.

Under de senaste åren har konstmuseers intresse av att tillgängliggöra sina samlingar ökat, vilket har aktualiserat frågeställningen alltmer. Det senaste exemplet var i höstas, när jag på sociala medier såg reklam för en tillgänglig fotoutställning. Jag tänkte att det väl var som vanligt när en konstutställning ska tillgängliggöras: en konstpedagog väljer ut några konstverk som hen sedan, efter bästa förmåga, beskriver i ord.

Under årens lopp har jag hunnit med ett antal sådana visningar och jag var inte särskilt lockad att gå på en till. Den nya tillgängliga fotoutställningen var därför inget jag fäste någon större uppmärksamhet vid. Men när det var dags för fotoutställningen svämmade mina sociala medier fullkomligt över av personer som lyriskt berättade att de hade varit på utställningen. Jag förstod att jag hade dragit förhastade slutsatser och bestämde mig för att bege mig till utställningen.

Fortsätt läsa ”Fotografiska, Glyptoteket och Louisiana – tre exempel på tillgänglig konst ”
Publicerat

Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  

Av Soly Erlandsson 

Under min barndom och ungdom fick de kreativa uttrycken en särställning genom mitt stora intresse för bild, färg och form. När tristessen blev för påtaglig plockade jag fram ritblocket och färgerna. Senare blev jag uppmärksam på att det bilderna berättade visade vad jag hade brottats med under utvecklingens gång. Vid den här tiden var jag inte särskilt uppmärksam på mina drömmar, och vad de kunde betyda. Det var först när jag påbörjade utbildningen till psykolog och senare fördjupade mig i psykoanalytisk litteratur och tog mig vidare till Jungs analytiska psykologi, som mitt intresse för drömtydning väcktes. Vid ungefär samma tid inledde jag en inre resa som manifesterades genom att jag återigen började att intressera mig för måleri. Jag kunde ägna veckor, ja månader åt ett enda motiv i likhet med hur vi kan bearbeta en förlust eller ett trauma under timmarna i psykoterapi. Vari bottnar då vårt intresse för drömmar och vad de kan förmedla? Den frågan har naturligt nog fler än ett svar.

Fortsätt läsa ”Francisco Goya – en fenomenologisk betraktelse om drömmar i konst och vetenskap  ”
Publicerat

Utdrag ur Hässlichkeit 2.

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

I och med den kommande artificiell intelligens-drivna utvecklingen av mediaproduktionen kommer vi förmodligen att få uppleva hur de  här förändringarna intensifieras. Där under 1800-talet antikens skulptur med dess symmetriska ideal utgjorde ett exklusivt skönhetsideal, är vårt mer nutida ideal ett porlöst, symmetriskt cyborgansikte som utformats av artificiell intelligens och fungerar som både identifikationsyta och förebild. I essän Konstverket i reproduktionsåldernfrån 1935 skriver Walter Benjamin: ”Vad människor hade gjort, det kunde alltid göras efter av människor.” Den här inledande tesen stämmer lika väl på logiken hos kirurger som ser sig själva som konstnärer och härmar konstverk när de modellerar människor, som på den moderna självoptimeringens logik. Om det finns en teknisk bruksanvisning för att massproducera det perfekta idealet finns det inte heller något som står i vägen för spridningen av det här idealet. Idealiserade förebilder var i regel exklusiva och just därför åtråvärda. Det samtida idealet utger sig dock för att vara reproducerbart: med rätt kosthållning, rutiner, disciplin, produkter och behandlingar.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 2.”
Publicerat

Upp till kamp, kulturtidskrifter!

Av Andreas Engström

En lätt skälvning gick genom Kulturtidskriftsverige i mitten av december 2024 när det årliga tidskriftsstödet offentliggjordes. Jag skriver lätt skälvning, för det inte var frågan om en total chock som var fallet förra gången de generella bidragen sänktes. Det var 2015 då ett borgerligt dominerad kulturutskott försökte att med ett pennstreck kapa anslagen med 75 procent. Detta ledde till offentlig debatt och massiva protester vilket tämligen omgående fick kulturutskottet av ändra sig – det blev ingen sänkning av stödet. Nu är det annorlunda. Då handlade det om att inom ramen för litteraturstödet spara in på posten kulturtidskrifter, nu handlar det snarare om att likt med en osthyvel skära över hela kulturområdet. Det har tidigare offentliggjorts hur bland annat bildningsförbunden kommer få betydligt lägre anslag som sedan stegvis kommer att minskas ytterligare för varje år samtidigt som alla kostnader förväntas öka. Att chocka vore en mindre smart taktik om man vill undvika protester. Bättre då att långsamt dra åt kranen för att på sikt helt strypa flödet. Det kommer att muttras och gnällas lite, men blir protesterna inte värre än så är på sikt nedläggningarna ett faktum.

Fortsätt läsa ”Upp till kamp, kulturtidskrifter!”