Etikett: Øyvind Vågen

Publicerat

Utdrag ur Hässlichkeit 2.

Av Moshtari Hilal

Översatt från tyska av Øyvind Vågen

I och med den kommande artificiell intelligens-drivna utvecklingen av mediaproduktionen kommer vi förmodligen att få uppleva hur de  här förändringarna intensifieras. Där under 1800-talet antikens skulptur med dess symmetriska ideal utgjorde ett exklusivt skönhetsideal, är vårt mer nutida ideal ett porlöst, symmetriskt cyborgansikte som utformats av artificiell intelligens och fungerar som både identifikationsyta och förebild. I essän Konstverket i reproduktionsåldernfrån 1935 skriver Walter Benjamin: ”Vad människor hade gjort, det kunde alltid göras efter av människor.” Den här inledande tesen stämmer lika väl på logiken hos kirurger som ser sig själva som konstnärer och härmar konstverk när de modellerar människor, som på den moderna självoptimeringens logik. Om det finns en teknisk bruksanvisning för att massproducera det perfekta idealet finns det inte heller något som står i vägen för spridningen av det här idealet. Idealiserade förebilder var i regel exklusiva och just därför åtråvärda. Det samtida idealet utger sig dock för att vara reproducerbart: med rätt kosthållning, rutiner, disciplin, produkter och behandlingar.

Fortsätt läsa ”Utdrag ur Hässlichkeit 2.”
Publicerat

#6 LEDARE/EDITORIAL FÖRINTELSENS KULTURELLA AVTRYCK/CULTURAL RESPONSES TO THE HOLOCAUST

Efter en längre tids uppehåll på grund av pandemi och andra omständigheter är det nu äntligen dags för ett nytt nummer av Kokpunkten I Critical Point – den här gången bestående av fem texter som alla på olika sätt kretsar kring förintelsens kulturella avtryck med utgångspunkt i de på senare tid i allt större utsträckning digitaliserade, översatta och tillgängliggjorda samlingarna från arkiven som fördes i gettona i Lodz, Vilnius och Warszawa under andra världskrigets senare år.

Texterna är vidareutveckling i essäform av de texter som en av tidskriftens redaktörer, Öyvind Vågen, arbetade fram när han hösten 2023 deltog i seminarier knutna till kursen ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” vid Lunds universitet.

Eftersom såväl texterna som källmaterialen som de bygger på till största del är skrivna på eller finns tillgängliggjorde i engelskspråkig form, publiceras de här på engelska. Dessutom innehåller det här numret ytterligare två texter (som båda är skrivna på svenska) – en om den svenska kompositren Lisa Streich som nyligen hyllades med en festival i Konserthuset i Stockholm och en troende konstnärs syn på den troende konstnären William Blake.

After a long pause due to the pandemic and other circumstances, it is finally time for a new issue of Kokpunkten I Critical Point–this time consisting of five texts that all in different ways revolve around the cultural responses to the Holocaust. They are all based on the recently increasingly digitised, translated and made available collections from the archives that were kept in the ghettos of Lodz, Vilna and Warsaw during the later years of World War II.

The texts are a further development in essay form of the texts that one of the journal’s editors, Öyvind Vågen, worked on when he participated in seminars linked to the course ”YIDC03, Jewish Cultural Responses to the Holocaust, 15” at Lund University in autumn 2023.

Since both the texts and the source materials on which they are based are largely written in or available in English, they are published here in English.

This issue contains five texts on the cultural responses to the Holocaust as well as two other texts – one containing an artist’s view on Wiliam Blake and one about a music festival dedicated to the Swedish composer Lisa Streich.

Øyvind Vågen: It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning

Øyvind Vågen: ‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Øyvind Vågen: The Children Take their Revenge

Øyvind Vågen: It ’May Be Pointless or Even Criminal,’ But They ’Still Operate on Infants,

Øyvind Vågen: Morales and Mores of the Warszaw Ghetto

Carolina Hindsjö: William Blake – en troende konstnär om en troende konstnär

Andreas Engström: Musik med unikt anslag

Publicerat

‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’

Isac Bashevis Singer (circa 1980), photo: Gotfryd Bernard

I. B. Singer’s short story ‘The Last Demon’ appears on the surface to be exactly what it says it is: a (very) short story about a demon that is the last of his kind dealing with the quandary concerning what demons should do and why there even should be demons when ‘man himself is a demon.’ Much the same way as Adorno once deemed it, if not as often claimed but later rebuked or nuanced impossible, as ‘barbaric to write poetry after Auschwitz,’ to which Primo Levi chimed in and said, ‘After Auschwitz, it is no longer possible to write poetry except about Auschwitz.’

Fortsätt läsa ”‘When The Last Letter Is Gone / The Last of The Demons Is Done’”
Publicerat

It “May Be Pointless or Even Criminal,” But They “Still Operate on Infants,”

“Chronicle of a Single Day.” is a text from the volume Voices from the Warsaw Ghetto (written in the Warsaw Ghetto in August 1941 and here read in the English translation) whose reoccurring themes are hunger and confinement. The text in question is undoubtedly the most literary in this volume; it refers openly to Thomas Mann’s The Magic Mountain and nods to many other literary texts; the ramblings and wanderings of both the body and the mind of the protagonist make one think of James Joyce’s Ulysses, where the main protagonist Leopold Bloom is not starving, but all the same in Episode Four of the book obsessed with items of food, with kidneys and other intestinal, and carries them around with him; much in the same way as this text’s protagonist figuratively speaking carries with him, and during his walks confronts with, those who are already dead and those who are not yet dead (which seems, despite some alluding to former and present societal divides, like the mentioning of the ricksha-carried chair of the Judenrat, to be the only two categories of people still left); to the flesh that already is or soon shall become grass (Isaiah 40:6).

Fortsätt läsa ”It “May Be Pointless or Even Criminal,” But They “Still Operate on Infants,””
Publicerat

The Children Take their Revenge

Still depicting the two Kelink from ”Unzere Kinder”.

Already in one of the first scenes of the film Unzere Kinder (that follows after the newsreel prologue that depicts the harsh reality of Jews being mass-deported to the Auschwitz extinction camp and what happened to them and their belongings there), the children from the orphanage who belong to the minimal number of surviving Polish-Jewish children protest and confront the two from the exile in the Soviet Union returning, Kleinkünstler who essentially are playing themself and in a sketch perform a sentimentalized version of the wartime events (“because that is not how it was”), opens up the divide (in the context of the film) between the children who were forced to become survival artists (compare the quote from one of the boys, “It was my job to trick the German gendarmes”) and the returning artists who survived the war exiled deep into Soviet Russia.

Fortsätt läsa ”The Children Take their Revenge”
Publicerat

Morals and Mores of the Warsaw Ghetto

One of the milk cans used to hide documents. From the Ringelblum ”Oyneg Shabbos” Archive.

This article is about the declining morals and mores of the Jewish inhabitants in the wartime Warsaw Ghetto that was presumably written on 4th July 1942. It is derived from the “Street” section of Volume One of The Ringelblum Archive Underground Archive of the Warsaw Ghetto (Published by Żydowski Instytut Historyczny im. Emanuela Ringelbluma; Warsaw). The text is attributed to Stanisław Różycki, and its complete title in translation reads as follows: “4th July. Warsaw, ghetto. A study [of] ‘Ulica’ [The Street]. The appearance and the social life of the street in the ghetto” (hereafter referred to as the Morality of the Street). The original text is written in Polish and on the archive’s website, described as: ”handwritten, notebooks, ink, Polish, 150×197 mm, 31 sheets, 31 pages”. In the transcribed and translated (to English) form I am analyzing and quoting here [insert link to the full source text]), the text consists of around 8.800 words, including footnotes, spread over 19 A4 pages.

Fortsätt läsa ”Morals and Mores of the Warsaw Ghetto”
Publicerat

It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning

THE YIDDISH POET AVROM SUZKEVER.

When one reads the poem “Grains of Wheat” by Avrom Sutzkever (written in the ghetto of Vilna and here read and analyzed in English translation, see here for the full text) and stumble upon the line “As if protecting a baby -,/I run with the Yiddish word,” is it hard not to start associating to the poet’s firstborn child that was slaughtered in the ghetto the day after he was born; the child was just alive so long it took for the mother of the poet to forget that her grandchild was doomed to be killed from the moment he was born, the same way as Herod once “killed all the male children in Bethlehem and in all that region that were two years old or under” (Matthew 2:16). Maybe it is during this short time, during this split second of dissonance, that the poem is written, that the poem takes place. The poet may be unable to save his Jewish child but is now trying to save the Yiddish word (and all that is written with it and within it) with his written words. 

Fortsätt läsa ”It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning”
Publicerat

Ledare #5 Höst 2019 – Kalvfestivalen

Backa Loge utanför Kalv där deltagarna i skrivarverkstan bodde och arbetade. Foto: Luminița Duțică

Kalv, Svenljunga, Sverige, Världen

Detta nummer av Critical Point I Kokpunkten är resultatet av en workshop i musikkritik som ägde rum under och i samarbete med Kalvfestivalen i Kalv, Svenljunga kommun den 8 till 11 augusti 2019. Workshopen inbegrep också ett samarbete med den tyska tidskriften för ny konstmusik Positionen. Texte zur aktuellen Musik. Det är också första numret där en av ambitionerna och syftena med Critical Point I Kokpunkten genomförs för första gången, nämligen att vara en ambulerande och delvis edukativ plattform där temporärt sammansatta redaktioner tar över tidskriften för att genomföra och publicera specifika tematiska projekt.

Fortsätt läsa ”Ledare #5 Höst 2019 – Kalvfestivalen”
Publicerat

Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius

Av Karolina Rimskytė

En kritiker, vad är det? Kanske tänker man på en strikt, obarmhärtigoch ovänlig person, som skriver om konst snarare än utövar den. Men vi vet att det är en kliché. Kritik handlar om den ärliga och uppriktiga kommunikationen mellan de inblandade – inklusive mottagaren av kritiken – vilken kan främja såväl utvecklingen som förståelsen av verket. Men förstår alla skapande, inklusive kritikerna, verkligen detta? Och uppskattas verkligen den oberoende kritiken? Som ung, litauisk kritiker, verksam i min egen närmiljö slås jag ofta av en känsla av oärlighet när jag läser kritik. Handlar det om att Litauen är ett litet land eller är det ett symtom på en mer allmän sjuka? Detta var några av de frågor som debatterades och diskuterades under den 46:e upplagan av Baltic Musicological Conference som 2018, 23-26 oktober, hölls i Vilnius.

Fortsätt läsa ”Kritiken söker sin mening. Tankar från Baltic Musicological Conference i Vilnius”
Publicerat

Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?

Av Miriam Rasch

[svenska, english below] Vad är ett alfabet? Jag gillar frågor som är både fånigt enkla och samtidigt förvirrande. I den bemärkelsen är öppningsdagarna för ett nytt långtidsprojekt 2019-2021 vid Haus der Kulturender Welt (HKW) i Berlin med titeln Das neue Alphabet nog så tillfredsställande. Men allvarligt talat, vad är egentligen ett alfabet? Och kan nya förekomster av alfabet verkligen födas?

Fortsätt läsa ”Det nya alfabetet – vad är det, och hur många? / The new alphabet – what is that, and how many?”
Publicerat

Ledare Sommar 2018 #2 – Resor

Av Andreas Engström

Om första numret av Critical Point I Kokpunkten drog mot tema kritik, är tyngdpunkten denna gång litet förskjuten mot ett annat av våra huvudområden, resor.

San Francisco-bosatta Julie Balot skriver i essän Dreaming of Sweden om hur barndomsupplevelserna av att växa upp i ”svenskbygderna” i Minnesota bryts mot en resa i vuxen ålder till Stockholm och Dalarna som hon helt nyligen företog sig. Vad var föreställningar om Sverige, och vad är verklighet? Har verkligheten om Sverige kommit att förändras med tiden?

Andreas Engström tog i sin tur tåget tvärs genom Tyskland och kom under denna för honom allt annat än märkvärdiga resa att komma i kontakt med några andra resande för vilka samma sträckning snarare var början på något helt nytt. Denna resa under vilken kommunikationen fördes på flera språk varav inget var engelska är kanske den mest europeiska av resor som över huvud taget kan tänkas idag. Läs Resande genom Schengen och Schengenland

Det har hållits allmänna val i Sverige, något som trots det uppskruvade tonläget föregåtts av en valrörelse och debatt som varit märkligt loj. Den har egentligen inte handlat om något speciellt, mest om vem som kommer att vinna, och detta har diskuterats i princip sedan Stefan Löfvens tillträde 2014. Valrörelsen har därför aldrig kommit igång samtidigt som den hela tiden funnits där. Bidragande till avpolitiseringen av politiken är de valkompasser som varje dagstidning med självaktning ska hålla sig med. En analys av hur dessa är utformade och vad de i förlängningen stödjer går att läsa i Valkompassernas förledande saklighet och den smygande normaliseringen av SD. Hur röstandet ser ut utifrån valarbetarens perspektivet får vi en inblick i genom i rapporten En dag i vallokalen, vilket är det andra bidraget i detta nummers lilla sidotema svensk politik. Någon ”vinnare” har i alla fall ännu inte kunnat utses och kanske går vi mot nyval. Vi får säkert anledning att återkomma till detta.

Publicerat

Ledare Vår 2018 #1 – Kritik

Av Øyvind Vågen

Välkommen till en tidskrift med två namn och en text med dubbla syften.

Två namn eftersom den heter både Critical Point och Kokpunkten. Dubbla syften eftersom texten är både en introduktion till ett nytt nummer och till en ny tidskrift.

Det dubbla namnet syftar dels på att kokpunkten är den punkt när något övergår i något annat eftersom det inte längre kan förbli var det var. En förändring är av nöden. Vätska övergår i gas, tankar lättar och förflyktigas, sprids för att de inte längre kan härbärgeras, hållas inneslutna, och påverkar och interagerar därmed med rummet där de sprids. Och dels på att en kritisk punkt, a critical point, förutom att syfta på just kritik som i vid bemärkelse är tidskriftens övergripande tema, dessutom definieras som ”det moment (i ett förlopp) där en avgörande förändring sker” (Ne.se).

Följer vi namnens betydelse lite längre bort på vägen finner vi också att inom termodynamiken är en kritisk punkt momentet när skillnaden mellan vätska och gas upphör och ämnet blir superkritiskt. Och kanske är det just därför, för att sakernas tillstånd är kritiska, som vi viger ett helt nummer och på sätt och vis en hel tidskrift åt kritiken eller snarare det kritiska samtalet. Inte kritiskt som i felfinneri eller petimeteraktigt käbblande och revirpinkande, men som i kritisk självreflektion, konstruktiv kritik och ett sätt att hitta just det betraktelseavstånd som låter oss få syn på såväl våra egna som andras samtider och berättelser.

Kanske handlar det om att hitta den kritiska distans som Andreas Engström är inne på i sin essä Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld. Det är lite som att försöka betrakta och se vad en impressionistisk målning föreställer. Står man för nära, ser man bara ett till synes slumpmässigt mönster av olikfärgade prickar. Står man för långt bort, försvinner alla nyanser och alla ytor ser ungefär likadana ut. Att skygglapparna lika gärna kan bestå av goda föresatser som förlegade fördomar, framgår av såväl undertecknads artikel (med anledning av ett av seminarium om barnlitteratur) Det madrasserade rummet är det enda sanna safe spacet som av Andreas Engströms recension av årets MaerzMusik i Berlin.

För den som vill fördjupa sig ytterligare i kritikens kris och möjligheter, bjuder vi på ett vittnesmål från kritikvärlden med titeln Den isolerade kritiken, också den författad av Andreas Engström. Kulturkritikens isolerade position i dagens offentlighet är ett problem som redaktörerna diskuterat mycket sinsemellan och som är den utlösande gnistan till denna tidskrift. Inte minst ett valår som detta känns det därför angeläget att kunna presentera en essä som reflekterar kring kritik, bildningsarv och influenser och vikten av oberoende, nämligen Torbjörn Elenskys ”På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn där författaren hävdar ”att man kan leva och verka utan att ansluta sig till någon viss ideologi […] en borgerlig kultursyn [bör] vila på uppfattningen om den personliga växten”.

Numrets artiklar och tidskriftens övergripande ambition kan kanske sammanfattas som en önskan om att öppna upp för och bjuda in till en mångfald av kritiska röster, att låta en flod forsa fram, istället för den allt tunnare, mödosamt framsipprande rännil som i allt större utsträckning trängs undan av reklambetonade förhandsartiklar, uppsnack, mellansnack, nedsnack, underdånig hyllningsjournalism och storslagen väderkvarnsfäktning. Friskt rinnande vatten försätter förvisso inte berg, men lämnar avtryck efter sig. Fåror och skåror i marken och i sten som med tiden förändrar landskapet och avtäcker sådant som tidigare varit eller annars förblivit fördolt. Droppen urholkar inte genom sin kraft, utan genom att falla ofta.

En annan form av skåror i sten, är ristade eller numera oftare målade väggord. Från de kristnas hemliga tecken i Roms katakomber, via mexikanska muralmålningar och över den kinesiska kulturrevolutionens väggtidningar till dagens blandning av uppgivna och uppretade slag- och tänkeord, har väggorden rest tur och retur från maktens röst till de fattigas megafoner, något som undertecknad utforskar i den löpande uppdaterade fotoessän Listen to the walls som avbildar och reflekterar kring väggord från världens alla hörn. Också det ett slags kritiskt samtal som förs via randanmärkningar, klotter i tillvarons marginaler om man så vill.

Fortlöpande och kringresande är inte bara redaktionen utan också hela tidningen. Nästa nummer, #2, har tema ”På väg” och handlar om att röra sig mellan olika platser, tillstånd, identiteter, åldrar och sinnen. Därefter flyttar framåt augusti–september hela redaktionen tillfälligt verksamheten till Tehran och återför därmed de Persiska brev som gett #3 dess namn till Iran.

Om kritik är en viktig del av tidskriftens i brist på bättre ord själ, är samtalet en annan väsentlig beståndsdel. Och med avdelningen Inkast vi vill vi bjuda in dig att reagera på och interagera, samtala om man så vill, med tidningens innehåll eller ännu hellre tillföra något som gått oss förbi, lyfta fram något som vi annars inte hade fått syn på, som hamnat i vår döda vinkel, eller i vår blinda fläck.

Och precis som tidskriften är rörlig, växande och organisk, ännu i färd med att bli till, så är det här första numret det också. Nya artiklar och avdelningar liksom skribenter och fotografer tillkommer löpande, så håll utkik eller anmäl dig till vårt nyhetsbrev här.

Mobiliteten märks också i tidskriftens bärande redaktionella idé, nämligen tanken på att redaktionen inte är bara är mobil, flyttbar, utan också utbytbar. På samma sätt som den kan förflytta sig till Iran, kan den träda åt sidan och lämna plats åt andra att använda utrymmet till att berätta sin historia med den befintliga plattformen som stöd. Och likaså är formen föränderlig. Lika gärna som webbaserade, kan numren vara tryckta.

Väl mött & god läsning,

Øyvind Vågen

Ansvarig utgivare & redaktör
oyvindvagen@gmail.com

Nedan följer en lista över numrets alla artiklar som uppdateras i takt med att nya texter och bilder tillkommer.

Øyvind Vågen: Det madrasserade rummet är det enda sanna safe spacet

Andreas Engström: Att skriva konstmusikalisk samtidshistoria i en globaliserad värld.

Andreas Engström: Recension av årets MaerzMusik i Berlin.

Andreas Engström: Den isolerade kritiken

Torbjörn Elensky: ”På jättars axlar” – manifest för en borgerlig kultursyn