Av Anna Celander
Vet du att papper har ett minne? När ett papper har fuktskadats, blivit vågigt och behållit den formen under en längre tid är det svårt att få det helt slätt igen. Det går att fukta upp papperet och släta ut det, men vid minsta ökning av luftfuktigheten börjar det röra sig för att försöka återgå till sin skadade form. Mängden fukt som behövs är olika för varje papper, varje ”individ”. Jag behöver därför ha kontroll på hur mycket fukt som tillförs för att papperet skall vara tillräckligt avslappnat för att kunna pressas och slätas ut. Hellre en aning för mycket fukt än för lite.
Ibland kan mediet som använts på papperet vara fuktkänsligt. Med för mycket fukt riskerar då ytskiktet, själva konstverket, att blöda. Genom åren har jag lärt mig att jag måste lyssna på varje papper som skall pressas, ta hänsyn till just det papperets behov för att det ska kunna släppa minnet av sin skadade form. En del blir helt släta igen och förblir så. Andra blir bara måttligt släta. Då behöver jag emellanåt tala om acceptans och tidens tand med den som äger papperet eller konstverket jag behandlat. Vikten av att vörda och förvalta. Se det fina hos objektet som tidsbärare.
Fortsätt läsa ”Ur tjänstedagboken – samtal kring papperskonservering”