Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök

Folkhögskolan har alltid varit mer än en plats för undervisning. Sveriges 152 folkhögskolor är täta och porlande gemenskaper – men var det ännu mer på den tid då elever, lärare och barn levde nära varandra i en liten lokal värld – ofta på idylliska platser ute på landsbygden. Lärande och liv vävdes samman i en vardag. Med vår tids debatt om folkbildningens legitimitet som fond återvänder denna dikt av Emil Erdtman till en uppväxtplats där bildningens och barnets perspektiv möts. Där briserar en tidlös erfarenhet av förlust och återskapande som ett omvälvande kretslopp.

Av Emil Erdtman

Foto: Emil Erdtman

Blombackarna ner mot sjön
gräsklipparen mellan elevhemmen

Att växa upp på folkhögskola 
bland samtal berättelser dialog
där ungdomar lyssnar skapar mognar

Flygande ur bon 
vingla på egna ben

Precis som barnet 
där vändningen kom innan livsbanan börjat

Fört mot den mörka grankullen
resliga stenar att klättra på

Vi alla lärde för livet
mellan höga koner av kastanjeblom
mötte döden och tomrummet

Formas och finna varandra
medan materien bryts ner
fukt radon svartmögel

Tvättstugedörrens skarpa ljus
läcker genom korridoren
undsättning

Massera främmande axlar
knotiga sköra
blyga kyssar

Som ett slitet plagg
tunt och naggat

Skolan nu såld och övergiven
tunga drömmar att frakta
en rosenkrans för vandrare

Kasta allt vid pärlornas stig
höra tonerna i vågskvalpet
där stenarna ömt masseras
där rymden får form

Foto: Pernilla Daws.

Emil Erdtman är verksamhetsledare för Independent Living Institute och forskare vid Stockholms universitet. Han disputerade 2024 vid Lunds universitet med avhandlingen Universell utformning i praktiken. Han målar, skriver poesi och fäktas med ögonbindel. Läs fler artiklar av och om Emil Erdtman här!

Samtliga artiklar i Critical Point #14+15

Sofia Thoresdotter: Hur kan du veta det? Om språket, makten och det heliga seendet

Emil Erdtman: Freedom Drive i Bryssel – rätten att bestämma över sitt eget liv

Jakob Wood: Psykologens intellektuella ansvar att tänka själv

Channa Bankier: Bländad av det asiatiska ljuset – drömmen om (det maoistiska) Kina

Ulf B Andersson: Krigets långa skugga över Balkan

Chiara Gelmini: Emma Bonino’s Legacy: The Responsibility to Defend Rights and Freedom

Mira Horovitz: I släktens spår i Budapest

Mira Horovitz: Sörjbara liv och värdighet vid livets slut

Sonia Engström: Szymon Laks – musiken som räddade och återskapade liv

Massood Mafan: Så länge någon läser henne, finns Shahrnush Parsipur kvar

Simon Carlfjord: Fimbulvintern är gryningens svarta mjölk

Anna Celander: Ur tjänstedagboken – samtal kring papperskonservering

Sara Shamloo: Sex frågor om fotografi till István Molnár

István Molnár: Utdrag ur István Molnárs ”Bilderbok”

Petra Werner: Former av närvaro

Carolina Hindsjö: Mellan minne och utopi – Carolina Hindsjö på Platforms Project i Aten

Chiara Gelmini: Istria and the Price of Returning

Anna Wallsten: Ingen går i LA – utom jag

Henrik Johansson: Arbetarlitteratur mellan Sverige och Italien

Ulf B Andersson: Ellen Key – högaktuell hundra år efter sin död

Emil Erdtman: Nyskrivet: Folkhögskolan där vi formades – ett återbesök

Madeleine Engström Broberg: Musikalisk folkbildning i Ransäter

Tisdagspoeterna: Dikter från ett vardagsrum på Södermalm

Sam Carlquist: Om poetik

Sam Carlquist: Nyskrivet: Homage till Jean Genet

Simon Carlfjord: Språkmodeller som språkvärldar

Sara Shamloo: Sex frågor till Jonas Rasmussen om poesi

Jonas Rasmussen: Nyskrivet: Se men också röra

Soly Erlandsson: Samlade fågelobservationer i en trädgård

Eva Hildursmark (text) och Mickael Fredblad (foto): Fågelsång Sverige runt

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *