Musikalisk folkbildning i Ransäter

Av Madeleine Engström Broberg

Madeleine Engström Broberg skriver om det folkbildande med musikinternat och om sommarkursen som ett slags komprimerat folkbildningsrum.

Folkbildningen har fått stor uppmärksamhet under året. Vi kikar på vad som händer på folkhögskolan sommartid och återvänder till Internationella musikveckan på Geijerskolan och den form av musikalisk folkbildning som bedrivs där.

Nedskärningar i statsanslag och förslag om nya krav på mätbarhet och uppföljning placerade under året folkbildningens framtid i centrum för debatt. I april arrangerade Folkbildningsrådet en heldagskonferens kring folkbildningens förutsättningar. Konferensen, som erbjöd debatt, samtal och kulturinslag, syftade bland annat till att skapa en gemensam bild av folkbildningens bidrag till individens och samhällets utveckling.

Bokmässan i Göteborg valde i år folkbildning som ett av sina huvudteman och inför riksdagsvalet drev ABF kampanjen ”Utan folkbildning tystnar Sverige”. Kampanjen fyllde sociala medier med röster som sjöng folkhögskolans lov. Många vittnade om tiden där som den vackraste i livet. Om hur de på folkhögskolan lärt sig sådant de aldrig hade lärt sig någon annanstans. Vissa talade om hur de fått en andra eller tredje chans. Om en studieform som passat just dem. Eller som funnits just där de bor. Om hur de på folkhögskolan vuxit som människor.

När det gäller landets musikaliska infrastruktur har det talats mycket om ”det svenska musikundret” och hur detta inte hade varit möjligt utan folkhögskolor och studiecirklar där många tar sina första musikaliska steg. I andra änden talas det om hur återväxten av svenskt musikliv begränsas i takt med nedskärningar.

Betydelsen av de mjuka värdena har särskilt lyfts fram, i form av den omätbara kunskapen som utmärker utbildningsformen och som ger människor chans att växa genom gemensamt musicerande. Om att få finnas i musik och konst och att få uttrycka sig utan krav på mätbarhet. Vad det betyder för den personliga utvecklingen i livets alla faser och i förlängningen för det goda samhället.

”Om att få finnas i musik och konst och att få uttrycka sig utan krav på mätbarhet.”

Folkhögskolans rötter

Folkhögskolans idé växte fram i Danmark under 1830-talet, med prästen och författaren N.F.S. Grundtvig som en viktig inspiratör. Han ville ge bredare folklager tillgång till bildning och möjlighet att delta i samhällslivet. Undervisningen skulle knyta an till människors liv, språk och historia.

År 1844 öppnade Rødding folkhögskola i dåvarande danska Slesvig, med Christian Flor som drivande kraft. Den brukar räknas som den första folkhögskolan. Bildning för unga vuxna stod i centrum, i en tid då vägarna till vidare utbildning var stängda för stora delar av befolkningen.

De första svenska folkhögskolorna grundades 1868: Hvilan och Önnestad i Skåne samt Östergötlands folkhögskola, numera Lunnevad. De vände sig främst till unga män ur bondeklassen. Under det tidiga 1900-talet tillkom många skolor med anknytning till bland annat arbetar-, nykterhets- och frikyrkorörelsen.

Källor: Sveriges folkhögskolor; Danmarkshistorien, Lex.

En sommarvecka i musikens tecken

För det omätbara lärandet i livets alla faser spelar folkhögskolornas korta kurser en betydande roll.

På sommaren inträder på folkhögskolan ett annat slags högsäsong. Då terminens ordinarie verksamhet upphör erbjuds i stället korta, intensiva och ofta kreativa kurser och internat. Under år 2026 erbjöds över 200 korta kurser fördelade på landets folkhögskolor. Många med estetisk inriktning. Det innebär att flera tusen personer i alla åldrar varje sommar ägnar en semestervecka åt förkovring eller fördjupning i ett nytt eller gammalt intresse.

Internationella musikveckan på Geijerskolan i värmländska Ransäter är ett musikinternat som sedan många decennier varje sommar samlar korister, stråk- och blåsmusiker, från amatörer till halvproffs. Under veckan, som sträcker sig från söndag till söndag, ryms två konserter. Den första ges i närliggande Ransäters kyrka och avslutningskonserten, då ett större klassiskt verk är huvudnummer, i pampiga Sunne kyrka. De runt 140 deltagarna är i alla åldrar. Kursen, som är Geijerskolans mest populära, brukar vara fulltecknad. Många deltagare är återvändare även om ett antal debutanter deltar varje år.

Kör och orkester framför kyrkans kor under Internationella musikveckan. — Kör och orkester under Internationella musikveckan. Foto: Madeleine Engström Broberg.

Magnus Ädel är mångårig ledare för Internationella musikveckan och jobbar till vardags som piano- och ensemblelärare på Strängnäs kulturskola. På frågan vad han tror lockar till Ransäter svarar han:

”Jag tror många kommer till Ransäter för att få vara med i ett litet större sammanhang. Många musicerar kanske främst i mindre ensembler till vardags och det blir ju en annan sak när man är många som hjälps åt och drar mot samma mål.”

Han tror även repertoaren kan locka.

”Ibland kanske styckena vi väljer ligger lite utanför vad som spelas ’hemma’, då tänker jag på att vi faktiskt gör en del tidig musik med många stämmor och en annan notbild än man är van vid.”

Att lära av varandra

Här möts duktiga amatörer, halvproffs och begåvade entusiaster med stor passion för musik. Erfarenhetsnivån varierar och deltagare vittnar om en varm stämning där man lär av varandra.

”Erfarenhetsnivån varierar och deltagare vittnar om en varm stämning där man lär av varandra.”

En som återkommit många år, i år för artonde gången, är Susanne Kruse från Hannover. Susanne är van korist och sjunger till vardags i tre körer. Om vad musikveckan och att återkomma till Geijerskolan betyder för henne säger hon:

”Jag älskar att träffa nya och gamla vänner och den fantastiska bredden av möjligheter som erbjuds där (kör, stråkorkester, storband, blåsorkester, ungdomskör) och som kulminerar i två konserter under veckan.”

Hon lyfter särskilt fram den varma och välkomnande atmosfären och inte minst samkvämen om kvällarna, där möjligheten finns att framföra något, efter förmåga.

Andra har betydligt mindre erfarenhet och berättar om det stora i upplevelsen av att växa tillsammans i den musikaliska processen under veckans gång. Om utmaningen i att repa in ett stort klassiskt verk på kort tid. Om förbeställda noter och om att öva själv eller tillsammans med andra mellan repetitionerna. Och inte minst om hur det känns värt all ansträngning för att få vara del av helheten som leder fram till avslutningskonserten i Sunne kyrka.

Musikens arkitektur

Det mjuka värdet av denna typ av ”musikalisk folkbildning” är svårt att mäta. Det handlar om vad som händer med en människa när hon får musicera tillsammans med andra, utan krav på vad det ska leda till. Om att lära sig förstå musiken och utveckla sina musikaliska förmågor genom deltagande och i ett sammanhang. Samtidigt sker en särskild sorts bildning – man lär sig gradvis musikens arkitektur. Till exempel hur en mässa är uppbyggd, hur olika stämmor samspelar, hur kör och orkester skapar en musikalisk helhet. Hur enskilda delar blir till ett större verk.

”Samtidigt sker en särskild sorts bildning – man lär sig gradvis musikens arkitektur.”

På sommarkurserna får folkbildningens idé om lärande som en gemensam, livslång process en särskild gestaltning, i en komprimerad form. Deltagarnas olika erfarenheter och åldrar blir en del av själva kunskapsbildningen. Kunskaper och erfarenheter förs sedan med till andra sammanhang.

”Alla erfarenheter man samlar ihop i fråga om genrer och notbilder gör att man sammantaget blir mer flexibel och har lättare att ta sig an nya saker. De erfarenheterna tar man med sig ’hem’ till sin kör eller ensemble och bidrar med på ett gott sätt.” (Magnus Ädel, ledare för Internationella musikveckan)

Nothäftet till Mendelssohns Lobgesang med en penna på omslaget. — Nothäftet till Felix Mendelssohns *Lobgesang*. Foto: Madeleine Engström Broberg.

Lobgesang – en hyllning till boktryckarkonsten

Årets stora klassiska verk, varav delar framfördes i Sunne kyrka, var Felix Mendelssohns Lobgesang, en symfonikantat för orkester, kör och solister (op. 52, MWV A 18). Verket komponerades till firandet i Leipzig 1840 av boktryckarkonstens 400-årsjubileum och Johannes Gutenbergs insats. Det var ett beställningsverk av staden Leipzig och uruppfördes i Thomaskyrkan i Leipzig den 25 juni 1840 under ledning av tonsättaren själv.

Mendelssohn hämtade verkets bibliska texter ur Luthers tyska bibelöversättning. Lobgesang sägs vara en hyllning till människans skapande förmåga och till det tryckta ordet.